Give me, give me, give me!
Jag är en aning konfunderad.
Hade ett vilt samtal med ett par vänninor idag...
har iofs ältat detta ämne ett par ggr om.
Det handlade om ekonomi.
I vår familj har vi delad ekonomi...
så i den grad att räkningar som tillhör oss båda
(hyra, el, div.lån, försäkring osv)
och matkonto splittas i 2.
Det som sen är över på respektives konto är för eget bruk.
(Tex. På Jen´s konto finns diverse godisutgifter)
I andra familjer finns det delad ekonomi där allt splittas.
Även respektives löner som återstår efter betalda utgifter,
slås ihop och splittas.
Vilket då menas att om Rob har 10000 kr över
och jag bara 5000 kr, så har vi ändå samma summa tillslut.
(10000+5000=15000/2=7500 kr)
Han ska alltså ge bort halva lönen, som han kämpat för att jobba in,
till mig!?
För det är ju alltid männen som tjänar bäst...
Kan detta vara rätt?
Är det något slags bevis på jämnställdhet i samhället?
Många påstår att i ett förhållande stöttar man varandra,
hjälper varandra och gör allt för varandra.
Så om Rob inte gav mig sina pengar så älskar han inte mig...?
Jag anser att detta är bortskämdhet, översittarklass,
sniket och egoistiskt.
Vill man ha mer pengar att röra sig på i månaden
så får man väl för f*n se till att jobba för dem....
Eller är det kanske det de menar att de gör:
Hemmafruar, lagar mat, tvättar, diskar, städar,
tar hand om barn, särar på benen osv.
Vad hände isåfall med den jämnställdheten?
Skulle de göra likadant om det var ombytta roller?
Nu får ni inte misstolka.
Jag menar inte att man ska hålla hårt i sina pengar.
Tvärtom.
Om jag har taskigt med pengar en månad
så finns det inget som skulle hindra Rob från att betala mer än mig.
Eller som när jag ska ut på krogen och Rob vill med
men inte har pengar till det, så säger inte jag:
"Nepp, du får skylla dig själv om du inte har cash!"
Precis som de tycks påstå så älskar man varandra
för vad man är och har.
Oavsett om man är rik eller fattig.
Man hjälper dem som är mindre lyckligt lottade,
de som har det sämre.
Men i dessa fall har kvinnorna pengar att röra sig med.
Såsom shopping, fika, fester etc.
Då finns det väl ingen anledning till att tigga till sig mer?
Om man inte är ute efter endast det gröna.
För gåvor , presenter och små ting får/ger man ju ändå
till dem man fattat tycke för.
Nåväl, tycka vad man tycka vill.
Jag anser dem egoistiska och snikna
när de själva kanske tycker detsamma om mig.
Men oavsett gillar jag att kunna ta hand om mig själv,
stå på egna ben.
Trots att jag uppskattar hjälpen jag får när det är svårt.
För den finns där, om man älskar varandra!
Inte för att jag prompt ska ha....en gång i månaden.
Off/Jen
Hade ett vilt samtal med ett par vänninor idag...
har iofs ältat detta ämne ett par ggr om.
Det handlade om ekonomi.
I vår familj har vi delad ekonomi...
så i den grad att räkningar som tillhör oss båda
(hyra, el, div.lån, försäkring osv)
och matkonto splittas i 2.
Det som sen är över på respektives konto är för eget bruk.
(Tex. På Jen´s konto finns diverse godisutgifter)
I andra familjer finns det delad ekonomi där allt splittas.
Även respektives löner som återstår efter betalda utgifter,
slås ihop och splittas.
Vilket då menas att om Rob har 10000 kr över
och jag bara 5000 kr, så har vi ändå samma summa tillslut.
(10000+5000=15000/2=7500 kr)
Han ska alltså ge bort halva lönen, som han kämpat för att jobba in,
till mig!?
För det är ju alltid männen som tjänar bäst...
Kan detta vara rätt?
Är det något slags bevis på jämnställdhet i samhället?
Många påstår att i ett förhållande stöttar man varandra,
hjälper varandra och gör allt för varandra.
Så om Rob inte gav mig sina pengar så älskar han inte mig...?
Jag anser att detta är bortskämdhet, översittarklass,
sniket och egoistiskt.
Vill man ha mer pengar att röra sig på i månaden
så får man väl för f*n se till att jobba för dem....
Eller är det kanske det de menar att de gör:
Hemmafruar, lagar mat, tvättar, diskar, städar,
tar hand om barn, särar på benen osv.
Vad hände isåfall med den jämnställdheten?
Skulle de göra likadant om det var ombytta roller?
Nu får ni inte misstolka.
Jag menar inte att man ska hålla hårt i sina pengar.
Tvärtom.
Om jag har taskigt med pengar en månad
så finns det inget som skulle hindra Rob från att betala mer än mig.
Eller som när jag ska ut på krogen och Rob vill med
men inte har pengar till det, så säger inte jag:
"Nepp, du får skylla dig själv om du inte har cash!"
Precis som de tycks påstå så älskar man varandra
för vad man är och har.
Oavsett om man är rik eller fattig.
Man hjälper dem som är mindre lyckligt lottade,
de som har det sämre.
Men i dessa fall har kvinnorna pengar att röra sig med.
Såsom shopping, fika, fester etc.
Då finns det väl ingen anledning till att tigga till sig mer?
Om man inte är ute efter endast det gröna.
För gåvor , presenter och små ting får/ger man ju ändå
till dem man fattat tycke för.
Nåväl, tycka vad man tycka vill.
Jag anser dem egoistiska och snikna
när de själva kanske tycker detsamma om mig.
Men oavsett gillar jag att kunna ta hand om mig själv,
stå på egna ben.
Trots att jag uppskattar hjälpen jag får när det är svårt.
För den finns där, om man älskar varandra!
Inte för att jag prompt ska ha....en gång i månaden.
Off/Jen
Trackback