I´m still to tired to care...
"Ja vem fan känner sig inte ihålig ibland,
till det yttre ser man glad ut, ler, är vänlig och ödmjuk.
Men det inre är mörkt, svart, alldeles kallt, argt, vresigt
och fullständigt trött på allt jävla skit som finns.
Det låter som livet som vi alla lever, eller hur?
Om vi inte hade riktiga jäkla "down" perioder
skulle vi inte heller kunna ha "fly-high" perioder emellanåt.
Det gäller bara att hitta verktygen
för att stå ut med tider som är "down",
det gäller också att kunna hålla fast när vi är "fly-high"
och bara kan njuta av livet, stå ut.
Livet vänder och blir underbart snart igen............
I promise tant Jen, I promise
mvh mannen med luggen"
Precis som "Mannen med lugg" säger
så genomgår vi alla dessa down perioderna ibland.
Lite för ofta kanske...
Men, när en och samma down period pågår år efter år
utan en äkta fly period emellan, då är det minst sagt jobbigt.
Att oroa sig över samma sak om och om igen,
att aldrig kunna lösa ett och samma problem,
att inte få känna hopp och tillit.
Det är psykiskt krävande och känslomässigt förödande.
Det är då livet är skit!
Det är då man känner...smärta.
Det är då jag måste få ut känslorna...
Det betyder inte att jag har det jobbigast i hela världen,
det betyder inte att jag tänker på mig
och mina problem i första hand,
det betyder inte heller att jag vill ha tröst och medkänsla.
Det är bara ett sätt för mig att orka fortsätta andas.
Ett sätt att tänka i nya banor...
när tankarna och känslorna väl kommer ur,
så bildas det plats för nya.
Förhoppningsvis mer possitiva.
Om inte annat så känner jag mig själv alldeles för väl...
och jag vet att jag inte flyr i första taget.
Ibland får man käka skit och ta emot några smällar
för att komma dit man vill.
Det gäller att prioritera...
När botten är nådd behöver det inte betyda slutet,
det kan även innebära förnyad kraft.
Jag stannar kvar en stund här nere... och väntar.
"Everything's gonna be fine one day..."
till det yttre ser man glad ut, ler, är vänlig och ödmjuk.
Men det inre är mörkt, svart, alldeles kallt, argt, vresigt
och fullständigt trött på allt jävla skit som finns.
Det låter som livet som vi alla lever, eller hur?
Om vi inte hade riktiga jäkla "down" perioder
skulle vi inte heller kunna ha "fly-high" perioder emellanåt.
Det gäller bara att hitta verktygen
för att stå ut med tider som är "down",
det gäller också att kunna hålla fast när vi är "fly-high"
och bara kan njuta av livet, stå ut.
Livet vänder och blir underbart snart igen............
I promise tant Jen, I promise
mvh mannen med luggen"
Precis som "Mannen med lugg" säger
så genomgår vi alla dessa down perioderna ibland.
Lite för ofta kanske...
Men, när en och samma down period pågår år efter år
utan en äkta fly period emellan, då är det minst sagt jobbigt.
Att oroa sig över samma sak om och om igen,
att aldrig kunna lösa ett och samma problem,
att inte få känna hopp och tillit.
Det är psykiskt krävande och känslomässigt förödande.
Det är då livet är skit!
Det är då man känner...smärta.
Det är då jag måste få ut känslorna...
Det betyder inte att jag har det jobbigast i hela världen,
det betyder inte att jag tänker på mig
och mina problem i första hand,
det betyder inte heller att jag vill ha tröst och medkänsla.
Det är bara ett sätt för mig att orka fortsätta andas.
Ett sätt att tänka i nya banor...
när tankarna och känslorna väl kommer ur,
så bildas det plats för nya.
Förhoppningsvis mer possitiva.
Om inte annat så känner jag mig själv alldeles för väl...
och jag vet att jag inte flyr i första taget.
Ibland får man käka skit och ta emot några smällar
för att komma dit man vill.
Det gäller att prioritera...
När botten är nådd behöver det inte betyda slutet,
det kan även innebära förnyad kraft.
Jag stannar kvar en stund här nere... och väntar.
"Everything's gonna be fine one day..."
Gunilla
Hej gumman! Så klart att livet känns för jäkligt just nu med allt du har att tänka på men du vet att du inte är ensam utan att vi finns här när helst du behöver oss. Bara Bamse blir bättre så slipper du i alla fall oroa dig för det.
Ha det så gott med din familj som du bara orkar och kan, man vet aldrig vad morgondagen har i sitt sköte. Det gör dock inget om du tappar masken, du är ju trots allt bara en människa med känslor som har bekymmer just nu.
Ta hand om dig/er! Många kramar, mamma.
Trackback