Mina små frön har grott och börjat spira upp ur jorden.
Små gröna späda stjälkar med 2 små hjärtblad på.
*ler förtjust*
De får någon vecka till på sig i barnkammaren,
men sen ska de skolas om...

Under mitt "titta till de små liven" besök,
passade även på att fylla några fler boxar med jord och peta ner kryddfrön.
Jag har visst lyckats döda basilikan jag hade i köket
och min timjan på balkongen tog vintern livet ur.
Därför blev det en ny omgång sådd...
Färska kryddor är trots allt ett måste!

En gång i tiden ägde jag en Calamondin,
den trivdes kanon bra och gav mig små gulliga frukter varje år.
Men så en dag var det försvunnet...
ingenstans hittade jag mitt lilla träd.

Men nu är det ju faktiskt som så att ett träd inte vandrar bort av sig själv...
Jag inledde självklart ett korsförhör mot mannen i hemmet,
och det visade sig att han var den skyldiga.
Han hade gett bort min Calamondin när han skulle på kalas
och missat att köpa en present...tack för den! -mutter-

Självklart kunde jag ha köpt mig en ny växt,
men då jag är snål och medelhavsväxter är dyra så har det nte blivit av.
Så när det nu var en liten REA på jobbet och räden var sänkta med 70%
var jag den första att införskaffa ett. :)

Calamondin - Citrofortunella/Citrus microcarpa
kommer ursprungligen från Asien och trivs i varma klimat.
Det är ett litet träd men som i det fria kan bli bortåt 5 meter.
Här i Sverige är de dock vanligast som miniträd i krukor, 1-2 meter på sin höjd.

Calamondin vill stå ljust även under den mörka årstiden.
Då har den sin viloperiod och ska inte vattnas för ofta
eller gödslas något alls.
Den klarar inte frost, men vill inte heller stå för varmt,
och ska därför helst stå i ett uterum under vintern
med en temperatur på minst 5 grader.

Bli inte rädd när den börjar tappa blad och frukt,
detta är fullt normalt...i de allra flesta falla.
Calamondin, precis som alla andra medelhavsväxter,
byter ut en del av bladen inför nästa växtsäsong,
och den gallrar även bland sina frukter...

När våren kommer (mars/april)
är det dags att flytta in trädet till boningshuset igen.
Där pysslas den om, beskäres försiktigt och vattnas ordentligt med lite näring i.
Under hela den ljusa perioden ska man hålla jorden lite lätt fuktig.

När blommorna slår ut skakas plantan ett par gånger,
för att underlätta pollineringen.
Placera sen ut trädet när temperaturen blivit åtminstone 10 grader,
där blir pollineringen skött av bin!

Frukterna är små och liknar en blandning av citron och clementin.
Dvs. de skalas som en clementin och är en aning syrliga i smaken.
Man använder dem främst till matlagning
men man kan även göra juice och marmelad av dem.

(Calamondin är lättare att sköta än citron och olivträd,
då den klarar av att stå varmare under vintern.
Har man inte ett uterum att placera trädet i
så kan man se till att den står ljust och ej över ett element inomhus.
Där trivs den fint!)

Den bästa delen på året har börjat:
Fröpåsarna har kommit till butiken och det är strax dags för "försådd"!
Som vanligt så kan jag inte hålla mig en dag längre från att köpa in några påsar.
*klappar händer i förtjusning*

Detta året, precis som alla andra år, kör vi stenhårt på olika chilisorter.
Förutom "Cayennepeppar" så har vi även "Jalapeno", "Lombardo"
och "Carribean Red Havanna" som ska odlas på balkongen.
(Chilin försår man tidigast då den behöver lång tid på sig,
nämligen nu i januari till februari/mars.)

Tomater är även de återkommande favvos: "Gold Nugget", "Ildi",
"Gardeners Delight" och "Outdoor Girl".

Nytt för i år blir: Djungelgurkan och salladslöken.
Hoppas innerligt att även de ska trivas och växa mycket på balkongen.
*lhåller tummarna*
(Rädisorna trivs bäst i stugan, så de får sås på friland när vi kommer dit.)

//Off för att börja peta med frön i jorden...

Tulpaner kom till butikerna redan innan jul. En aning för tidigt för min smak...
I min hjärna är tulpaner förknippat med vår,
alltså något att införskaffa efter "helgerna"
när man är som mest sugen på lite nya, ljusa känslor.
Sagt och gjort:
Ett stort fång tulpaner står numera i mitt hem och skänker hopp om våren!!

Eftersom jag nu har gått tillbaka till mitt gamla jobb
och arbetet med blommorna,
så kunde jag inte motstå att redan på första dagen köpa med något hem.
Allt slit bland grönsakerna har fått mig att tappa greppet över blommorna...

Juletiden närmar sig med stormsteg,
och därför fick det bli 2 st julblommor som följde med mig hem.
Faktiskt den enda sortens julblomma jag tycker om...
Amaryllisen!
Lökarna är planterade och snart (om ca 6-8 veckor) kommer de blomma. :)

När jag ändå var i full gång med att sprida jord över golvet
så passade jag på att pyssla om mina köttätande växter...
eller rättare sagt den enda som återstår.
Ny jord, ny mossa och en ny kruka kommer göra susen!
Synd bara att det söta lilla växthuset inte kommer till användning...

...så kan det vara dags att börja städa. Ehrm!
Men först ska jag plocka av den sista skörden chili.

Vanligtvis brukar vi spara ett par chiliplantor, men detta året var jag visst lite för sen.
Jag tror alla redan är dömda att åka i soporna...

Morötterna på fälten kommer upp i många olika former.
De är stora och tjocka, långa och smala eller enbart korta.


Det finns de som kramas och de som helt enkelt är udda.

Men chilin och tomaterna på min balkong,
de blir precis som jag vill ha dem.
Runda och söta, röda och heta...


Här ska det knapras "osäljbara" morötter och lagas salsa!

Jag finner det lugnande och allmänt "mysigt" att strosa runt i skogen
för att leta svamp.
Jag gläds även så i den grad att jag nästan ler och klappar händer
av förtjusning när jag väl finner ett par.
Men att få ihop en hög som ska rensas innan man kan få
äta allt det goda...det hade jag definitivt klarat mig utan!



Nåväl, hade jag vetat vad det matiga uttrycket är till:
"Vill man bli fin får man lida pin"
så hade jag sagt det nu.
För visst är det värt besväret när man väl får smaka svampen!

De där morötterna jag rensat så ibland, och fått en redig bränna efter...
de har nu vuxit en hel del.
Men ogräset som vi skulle ha rensat undan har kommit tillbaka...
(eller funnits kvar hela tiden) -host-
och vuxit lika mycket det!!!
Så det var bara att börja rensa igen. -djup, djup suck-



Nåväl, folket som äger gården har rensat de med
och är därför lika skyldiga till allt ogräs som finns kvar....
Men oavsett om ogräset är enormt jobbigt och trist att rycka bort,
så är det riktigt skoj att få se att det lilla frö man sått, nu har blivit en grönsak.
En grönsak som om ett par veckor är dags att skörda!!!

Jag kunde inte motstå den söta lilla mini rhododendron...
Den fick helt enkelt följa med mig hem och har nu fått en plats i krukan på balkongen,
tillsammans med en murgröna och en...KOSSA!!! -stort smile-

När vi nu har en orkidéutställning på jobbet,
med en massa olika sorter,
så kunde jag inte motstå att köpa med mig en till mitt hem.

Detta är en Ludisia - Juvelorkidé
Den är markväxande, till skillnad mot de "vanliga" sorterna
som brudorkidén (Phalaenopsis) samt Dendrobium som växer epifytiskt.
(på träd mm)
Den är även varmväxande (dvs det behövs ingen nattsänkning av temperaturen
för att den ska blomma om) och trivs därför bra i våra hem.
Jag hoppas innerligt att den ska trivas hos mig!

När jag ändå står på jobbet och pysslar om orkideér
så tänkte jag att det nu var ett ypperligt tillfälle att även ta hand om mina egna.
Det var ju "bara" 3-4 år sedan de fick ny kompost att växa i... -host-
En hel del omplanteringar blev det,
men även en liten omplåstring.

En av brudorkideérna hade bladen hängandes slappt över krukan,
vilket brukar tyda på övervattning och därmed ruttnade rötter.
Men just denna har snarare fått för lite vatten!
Rötterna hade alltså torkat sönder...

För att kurera plantan och ge den styrka att producera nya rötter lindades
den in i vitmossa (Sphagnum) eftersom denna är antiseptisk/bakteriedödande.
Genom att ha den så med fuktig mossa runt i ett par månader,
så har den fått nya starka rötter tillslut. :)

Det finns visst växter som trivs bra med min dåliga vattningsförmåga.
Både Oncidium och Dendrobium är 2 st orkideér
som numera blommar i detta hem.
Lovely!

Min stackars chiliplanta "Lombardo" är så misshandlad av mig
att den nu fått en massa spinnkvalster som tuggar upp den.
Man tycker ju att jag som jobbar med dessa saker borde
ha bättre koll på mina växter...
åtminstonde ge dem vatten när de behöver.
-suck-
Nåväl, den har nu fått en omgång såpvatten och en beskärning
så den kommer garanterat överleva ett tag till.
Det finns ju trots allt ett par chilis kvar på den som väntas mogna. :D

Spinnkvalster går att upptäcka snabbt,
om man lär sig att kika på växterna lite då och då..-harkel-
Det är ett litet kvalster, ca. 0,5 mm långt,
som till en början sitter på bladens undersida.
Angreppet kan först ses genom att plantan ser "sliten" ut
och får ljusa fläckar på bladen.
Senare kommer en gråaktig hinna fram på växten
och trådar likt spindelväv börjar täcka bladen.
Då kan man även se de små kvalstren röra sig snabbt fram och tillbaka
genom väven.

Spinn är relativt lättbekämpat.
Vanligt såpvatten brukar ta bort kvalstren redan första omgången.
Om plantan är hårt angripen får man även kassera de angripna delarna,
samt bespruta en eller två gånger till.
Det finns även biologiska spinnrovkvalster att sätta in mot spinnkvalstren
eller kemiska bekämpningsmedel.

I detta hem surrar det numera runt mängder
med blomflugor och bananflugor.
Varför har jag inte lyckats förstå...
Med tanke på att jag har 2 st mini växthus
med köttätande växter.

Men så upptäckte jag för ett par dagar sedan
att taket på det ena växthuset var stängt.
Inte undra på att de inte lyckades ta flugorna.
Nu är det öppet och flugorna minskar i drastisk takt.
-jag njuter mordiskt-


Pinguicula/Tätört:
Insekter lockas till växten av de glittrande, klibbiga bladen
och de vackra blommorna.
När insekterna väl satt sig på bladen kommer de aldrig därifrån,
bladen fungerar nämligen som flugpapper.
En oerhört lättodlad växt!

Sarracenia/Flugtrumpet:
Insekter lockas ner i trumpeten av doftande nektar,
på trumpetens insida finns sedan nedåtriktade hårstrån,
vilket gör det omöjligt för bytet att ta sig ur.
Nektaren gör insekterna dåsiga och
växten kan arbeta i lugn och ro med att lösa upp bytet.
Trumpeterna dör oftast ner till vintern,
men växten lever fortfarande och skickar upp nya till våren.

Dionaea Muscipula/Venus Flugfälla:
Insekter lockas till växten av nektar som produceras i bladvecket.
När en insekt hamnar på bladet och berör ett hår två gånger
eller två hår inom en viss tidsrymd,
sluter sig bladhalvorna snabbt kring insekten.
Insektsnäringen absorberas av växten inom tre till fem dygn.
Därefter öppnar sig bladet igen redo för nya fångster.
Dionean är beroende av vintervila, ljust och svalt,
och därför en aning svårodlad.

Drosera/Sileshår:
Droseran har mängder med körtlehår utspridda över hela växten,
fulla med små droppar av nektar.
När en insekt fastnar i detta klibbiga
böjer sig alla närliggande "tentakler" över bytet
och löser upp det inom två dygn.
Flera arter av släktet växer fritt lite överallt,
även här i norden.

Så var det den där planteringen av äppelträden då.
Bilderna är tyvärr riktigt kassa...
Träden syns knappt.
Eller rättare sagt: Allt är ett enda trassel!
men jag har ringat in och förklarat så att jag hoppas ni förstår.
Ehe! (endast för intresseklubben såklart...)

Allt sly och annat krafs som syns runt om ska bort.
Men detta får bli ett projekt till våren.
Nu sitter iaf träden i backen!

Och ja...ang. förra inlägget:
Anna KK har så rätt så,
det var 2 st tjurar som skrämde Porthos med sitt grova råmande.
Det visste jag ju egentligen...-host-
Sorry för det! :)

Löss, löss, löss!
Varför kan de inte terrorisera någon annan?
Grannarna kanske...  -mutter-
Så här ser min ena habaneroplanta ut:

(Klicka på bilden för att se i större skala.)

Som plåster på såren finns det dock de växter
som väljer att blomma hos mig nu.
Ljuvliga orkidéer!

Som tack har jag nu varit snäll och pysslat om dem.
Dvs vattnat och rengjort glasen på dem som inte är planterade i kompost.
Tyvärr finns ingen "före" bild,
då jag blev så äcklad av den geggiga brun/gröna sörjan
som täckte vaserna.... 
Men så här rent och fräsht blev det efter!

(Klicka på bilden för att se i större skala.)

Jag skulle vilja påstå att de kanske blommar längre nu
när de lever fräshare,
men så slog det mig att de faktiskt började blomma
i den geggiga sörjan.
Kanske var det så de ville ha det!?
Shit oxå!

För er som intresserar sig över mina gröna fingrars kunskaper,
kan jag nu meddela att de gröna fingrarna inte finns...
Så här ser nämligen min Sensitiva ut i dagens läge.

Det blir till att leta upp en färdig planta istället.
-suck-

Tomaten däremot på bild nr.2 är jag mer lycklig över.
Allt tack vare solen som äntligen lyckats stråla varmt.
-ler förtjust-

är det svenska namnet på växten Mimosa Pudica (Sensitiva).

Jag fick en öppnad fröpåse av S på jobbet, med 2 små frön kvar i.
Varför påsen var öppnad?
Jo då, de stjäl allt nu för tiden...även frön.
Ehe!
Dessa frön har nu bildat små plantor.

 

Sensitivan är en spännande växt med särpräglade egenskaper.
Den fäller ihop bladen vid beröring...de öppnar sig dock snart igen.
Jag ljuger om jag påstår mig vara totalt ointresserad
av vad det kommer bli av dessa som fullvuxna växter.
-klappar händer av förtjusning-

 
Bilder från: Odla.nu

Intresseklubben antecknar väl!?