Breakdown
Tankarna är på ett helt annat spår än vad de borde.
Det där gamla inkörda spåret genom tunneln,
som skulle ha bommats igen...
Jag missade visst det!
Spåret går genom en hel hög negativ energi.
Sorg, smärta, ilska och hat.
Deprimerande? Så in i helvete!
Jag försöker förgäves att le,
men munnen vill inte röra på sig.
Jag försöker tänka på annat...
men är alldeles för svag.
Om jag bromsar tankarna blir de för groteska,
och att få det ur spår är inget att tänka på...
risken är då att hela jag krashar.
Genom att sysselsätta sig med olika saker
kan man få tiden att gå snabbare...
men förr eller senare måste man möta rädslan och hatet.
Spåret leder inte till evigheten...
det finns ett stopp,
och det är stoppet som skrämmer mest.
Man kan inte tåla allt.
För varje svek, hat eller nonchalans,
försvinner en bit av hjärtat.
Varje slag och spark tunnar ut själen.
Är det verkligen värt det?
Varje individ förtjänar kärlek, respekt och trygghet.
Det är gnistan till livet...
utan gnistan slutar man existera.
Man blir apatisk...
Oavsett om jag når slutet denna gången
eller lyckas krasha innan spelar egentligen ingen roll.
Jag har större delen av min själ och mitt hjärta kvar,
så jag klarar mig en stund till....
åtminstone till nästa gång helvetet bjuder på en åktur.
Jen! Logga in på mitt inlägg med lösenordet "massag" då blir du garanterat uppiggad (hoppas jag).! Ryck upp dig!
Kramar från Mange B - Den skånske galningen
Gumman, du vet att du alltid har mej du kan ringa eller komma till o gråta, prata eller bara vara!
Jag finns här för dej ALLTID, dag som natt!
Älskar dej massor! Puss o Kram // syrran
Nämen fy så jobbigt =(
Många styrkekramar !!!!!!!!!!!!
Hoppas allt löser sig !
Gumman, om du vill prata så finns jag här.
Många kramar, mamma.
Jag älskar dig så vansinnigt mycket..och jag saknar dig med varje bit av min kropp. Det är tomt utan dig.. Och jag vill att allt skall vara som förr. På den gamla goda tiden. nästan. När det var du och jag mot världen!
Min finaste, fina darlinka.. Du bor i mitt hjärta!