Överallt inreder fåglarna sina nästen.
På jobbet har vi hängt upp en holk i taket och plockat in en i lagret,
för i dem fanns redan ruvande mödrar och dem masar vi inte bort...

Här på gården bygger de för fullt under taket,
men även i traktorn.
Det boet fick vi däremot flytta bort vilket sädesärlan inte uppskattade.
Hon blev såpass sur att hon övergav de äggen och drog vidare till vedboden
Där får hon faktiskt vara ifred för ved behövs inte i denna värmebölja vi fått.


Note: På gården har det nu hamnat potäter i backen!

Tulpanerna är precis på väg att slå ut sina knoppar
för att bjuda oss på blomster,
när tomaterna blommar för fullt och redan har börjat utveckla frukt.
Måtte värmen stanna denna gång!



Note: På gården drömmer vi vidare om självförsörjningen i form av frukter och bär....

*Man bakar matbröd och bullar.
*Tvättar flera maskiner med skitiga kläder.
*Städar hela huset.
*Röjjer i garaget.
*Kelar med de fyrfota vännerna.
*Läser en bra bok framför en sprakande brasa.

Och om vädret tillåter lite senare
så ska jag sätta ner några fler jordärtskockor i backen.
Men denna gång får Bamse stanna inne så han inte käkar upp alla för mig...
som han var på god väg att göra härom dagen.

Porthos tyckte så mycket om min stora garnboll
jag använde till att binda upp tomatplantorna med,
att han tog hela i munnen och vandrade iväg med den.
En bit bort stod han sedan och snosade, petade och kelade med den.

Äntligen har vi fått oss en traktor!
En liten, blå och gammal Ford Super Dexta
som kanske inte är mycket för världen, men den duger bra för våra små plätter.
Jag skiner som en sol just nu!

Hur kan tvätt vara lycka? tänker ni nu
Men jag menar själva processen efter tvättandet,
för att tvätta är verkligen något jag ratar.
Men att få hänga tvätten på en torkställning ute i solen
och att få snosa på kläderna och känna doften av vår!
Det är lycka för mig!


Note: På gården har jag släppt lös en hobbysnickare!

Äntligen börjar vårblommorna att blomma häromkring!
Vad jag har förstått så är de nästan överblommade i södra delar av landet...
men här har krokus, scilla och snödroppar precis börjat öppna upp sig.
Härligt!

Gizmo, ena katten som har varit en innekatt i hela sitt 11 år långa liv,
har nu börjat strosa ute "fritt".
Glatt mumsar han gräset bland vårblommorna!

Han är dock enbart ute under bevakning än,
för jag litar inte på att en katt som aldrig varit ute kan klara sig på egen hand.
Först måste han vänja sig vid området. Sen kan han få ströva fritt.

Plantorna jag skulle få ner i backen var bland andra en syrenhäck på 10 meter,
samt 2 st rabarber inringade av en liten tegelstensmur.
Allt kom ner i backen...
Syrenhäcken står som små pinnar utmed väggen till carporten
och rabarberplantorna hamnade där trädgården byter nivå.
(Ett par björkar delar av och efter dem är marken ett tiotal centimeter lägre)


När vi satte rabarbern så upptäckte vi att dräneringsdiket bredvid inte riktigt fungerade
som det ska, då vatten samlades lite här och var i små pölar.
Tanken om att åtgärda problemet och gräva ur diket ångrar vi bittert idag.
För efter ett par spadtag i diket så visade det sig att hela diket är fyllt
av rostiga spik och annat järnmaterial.
Desto djupare vi grävde ju mer spik fick vi fram....
Ett projekt som skulle ta högst ett par timmar har nu urartat och tagit oss flera dagar.
Och ändå är vi inte klara!
All jord som grävts upp ur diket måste nu sållas på spik och annat skräp.


Jag skulle vilja säga att jag är chokad, men tyvärr så börjar man bli van.
Vart man än gräver dyker det upp skräp och skrot,
frågan är nu bara hur mycket vi ska "våga" göra i trädgården?
En liten del inom mig vill helst låta bli för att slippa ta reda på all skit som kommer fram
men så vill man även ha en fint prunkande trädgård....
Nu förstår vi varför det inte fanns annat än gräsmatta på detta stället.
Tanten och gubben visste mycket väl vad de dolt i marken.

Så här såg det ut förra veckan.
Frysta visippor längs med bäcken i slutet av vår trädgård.

Nu däremot har det regnat konstant i 3 dagar så jag antar att de snart kommer drunkna,
de som inte frös ihjäl. :/

Själv ska jag trotsa regnet och masa mig ut för att plantera....
om man bortser från vad jag känner för det så är det ypperligt väder för plantorna. :)

Det är en solig dag i början av april och mannen bestämmer sig
för att byta däcken på bilen till sommarvarianten.
Men när han väl står där och byter slår en snöstorm till
och man kan inte annat än att förundras över hur mycket "han där uppe"
egentligen hatar oss. (om det nu över huvudtaget finns någon där)
För snön försvann inte i ett kick utan ligger kvar lite här och där,
gärna på vägar där det smält lite grann för att sedan bildas till en isbana.

Med andra ord: Det är snigelfart till jobbet som gäller.
För än ska "han" inte få oss....

Nja, det är en aning mer jäktigt än så.
Den senaste tiden har jag varit frånvarande inte bara här utan även i min skalle.
För nu cirkulerar enbart en massa lantmåsten i hjärnan.
*Traktor ska införskaffas
*Åkern ska plöjas
*Försådderna ska bli klara
*Vägen ska grusas
*En 75 meter lång häck ska planteras
*Potatisen ska levereras och förgro
*Virke ska införskaffas till både vedskjulet och ett hönshus

Och som om det inte vore nog med allt som ska göras här hemma
så är det högtryck på jobbet då det fina vädret satt eld i baken på tanterna.
Nu ska det planteras vårblommor!
Penséer, påskliljor, bellis och hängsälg, you name it!

Trots våryran och det skogstokiga folket så har jag viss förståelse
för att man vill ha lite färg nu efter vintern,
jag är nämligen inte sen jag heller.
Utanför vår port står nu 2 stora krukor fulla med välkomnande penséer
och självklart finns där även en liten påsklilja som ska hålla borta rådjuren.
:)

När tussilagon visar sina orange/gula knoppar
så vet man att det verkligen är vår.

Äntligen fick jag lite tid över i allt jobbande för att byta ut julkransen
till en vårkrans.
Kanske inte den snyggaste jag sett,
men det är då definitivt roligt att ha en alldeles egengjord krans på dörren.

När jag tog en tripp till övervåningen för att vattna
upptäckte jag att mina julrosor var "lite vissna".
Första tanken var: -"Jaha, de är ju svåra att ha inne och nu har de gett upp."
Men efter att ha kikat ordentligt på dem
visade det sig att det är spinnkvalster som får dem att må dåligt.
Därmed ger jag dem en chans till, efter en redig dusch med såpvatten.



Btw: Klicka er gärna in här-->
och meddela hur jag ska göra med soporna vi bor på.
Tack!

till ett gossedjur vid namn Pascal.

I fyra dagar förgyllde han våran tillvaro med sitt lurviga, gossiga utseende.

Dvs. om man bortser från de gånger han jagade katterna,
stal tuggbenen från våra andra hundar, åt upp katternas mat,
sprang skällandes mot grannen, bajsade i trädgården
och strosade runt på landsbygden i sin egna lilla värld....
tillslut hamnade han i koppel.

Men han var trots allt en härlig krabat att ha i vårat hem
som gladeligen somnade tätt intill en i soffan med ett ljudligt snarkande.
Ett litet gossedjur!

Efter att ha rotat lite i min mors förråd
följde 2 st lådor fulla med barnböcker med mig hem.
Nej, jag är inte gravid och har inga planer på detta inom en snar framtid,
men istället för att de ligger begravda i en låda och tar upp plats i hos min mor
så kan de få stå i våra bokhyllor på övervåningen som gapat tomma.

Medan jag plockade upp böckerna dök det upp gamla minnen,
så härligt glädjande att det slutade med att jag låg på golvet
och läste varenda en av de ca. 40 böckerna jag fått.
Vem kan motstå barnböcker? Tss!

för första gången så går det jätte bra!
10 objekt ska skickas iväg och vi har tjänat ihop nästan 400 kr.
Men väl på posten vänder lyckan.
Vi har räknat så fel på frakten att det slutar med att vi enbart tjänade ihop 4 kr.
Detta var troligtvis första och sista gången vi försöker sälja gammalt skräp.
Betydligt enklare procedur är det att åka till tippen eller en loppis...

Kan du hämta in lite fnask? frågar Rob
Jag stirrar på honom frågande. Fnask? !
Ja, björkfnask. säger han förtydligande. Du så ju att det heter så...
FNÖSKE! Jag sa FNÖSKE! Ffs! suckar jag tillbaka flinade
och funderar på hur folk skulle reagera om han säger att fnask brinner bra...

Min kollega frågade hur jag trivs på gården.
-Kanon bra! svarade jag
-Mmm, och visst är det skönt att få åka ett par mil efter jobbet,
dra på stereon på högsta volym
och bli av med lite ilska innan man kommer hem...
man blir en ny människa, en bättre människa!
säger hon med ett leende
Först står jag som ett frågetecken och tänker så det knakar.
Vad menar hon?
Men så slår det mig!

När jag hade en liten promenad från jobbet och hemmet så satt viss ilska kvar...
(ilska från irriterande kunder, ledningen, kassastrul etc)
denna ilskan gick vanligtvis ut över den stackars mannen i hemmet.
Men nu kommer jag alltid in i dörren med ett leende...
en aningens trött leende kanske men ändå ett leende.
Jag gör helt enkelt av med ilska, stress, irritation, dystra tankar
och annat tjafs i bilen på väg hem.
Så när jag väl är hemma har alla tankar på och om jobbet försvunnit,
de är bortglömda och jag slipper dra med jobbet hem.

Kollegan har ganska rätt: Man blir förvisso ingen ny människa...
Man gör sig av med den sura människan och går tillbaka till sitt vanliga jag.

Note:
Jag har inga problem med jobbet och jag trivs med vad jag gör.
Det är små irritationsmoment vissa dagar jag har svårt att koppla bort.
Förr kunde jag inte släppa tankarna alls på detta när jag kom hem,
men nu försvinner de spårlöst efter en bilresa.
Mannen är glad, jag är glad och hjärnan slipper överhettas!

Ok, de är en miljöbov men dessa var sk. gamla och icke säljbara
så min kära kollega tyckte jag gott kan ha dem i mitt hem så länge de orkar stå.
Självklart nappade jag på detta!
Underbart vackra står de på köksbordet och ger mig en härlig påminelse
om att jag snart ska få se mina egna planterade lökar ploppa upp och blomma.

Tja, varför inte?
Har man en sambo som är lite av en träningsnarkoman
och har gjort en del av gäststugan till ett träningsrum
så är det väl lika bra att man använder det
istället för att betala pengar för ett gym?
Sandsäck, boxhandskar, hantlar, hopprep, yogamatta och balansboll
är bara en tredjedel av redskapen jag gett mig på.

Boxning = perfekt när man behöver göra av med lite ilska. :D

Tomater, chili och persilja har vi petat ner i jorden
och upp kommer det första tecknen på att det kommer komma en vår.

över de små barnen.
Porthos tittar nyfiket på rådjuren när de går förbi,
men rör sig inte ur fläcken.

Bamse däremot bryr sig inte ens om att titta...
han slappar bakom mig och mumsar snö.

Jag är vansinnigt förtjust i alla småfåglar vi får besök av.
Som ett litet barn sitter jag klistrad vid fönsterrutan och bara stirrar...
med ett leende på läpparna.
Förutom de båda husen vi fyllt med mat så hänger det även
en och annan talgboll lite varstans runt huset.
Självklart har jag strategiskt placerat en del bara några decimeter från ett fönster
så att jag lätt ska kunna ta några bilder utan att zooma för kraftigt
med min lilla kamera.

Ett fång tulpaner med några ranunkler ger en fin färgklick i hemmet
och en härlig vårkänsla i själen!

Note:
Jag har skapat en blogg där både jag och Rob skriver lite om själva gården.
Mest för att hålla isär saker och ting.
Är ni intresserade av att kika in där så klickar ni bara på bildlänken här nedan.