Så här såg det ut förra veckan.
Frysta visippor längs med bäcken i slutet av vår trädgård.

Nu däremot har det regnat konstant i 3 dagar så jag antar att de snart kommer drunkna,
de som inte frös ihjäl. :/

Själv ska jag trotsa regnet och masa mig ut för att plantera....
om man bortser från vad jag känner för det så är det ypperligt väder för plantorna. :)

Första advent har passerat och det är nu den första december,
men utanför fönstret är det lika grått och regnigt som om det vore oktober.
Det trista vädret ger mig ingen julkänsla och därmed ingen lust att pynta hemmet.
En stjärna i ett fönster, ett par röda band runt gardinerna
och en adventsljustake var i princip det jag orkade med.
Men som min kära arbetskollega sa, så är det ingen jul utan amaryllis och hyacinter,
vilket han har så rätt i, så det var jag tvungen att införskaffa.

Amaryllisen bör dock få ett stöd snarast, innan den tippar över...

Julstjärnor har aldrig tillhört mina favoritväxter.
De är krångliga, kinkiga och jobbiga att sköta om.
Sen är de inte det vackraste jag sett...
Men när det dök upp en helt ny vit julstjärna,
som dessutom kom i ett fåtal exemplar och redan har sålt slut i Europa...
då slog jag till.
Den är fräsch och lite annorlunda och får gladeligen en plats i mitt hem.

Helgen som var kan sammanfattas med de orden....
Min mor, min syster, deras vovvar, min moster och hennes man
har förgyllt våran helg med deras närvaro.
Vi har haft soffmys till film, mumsat god mat och sörplat glögg,
gått på lantliga promenader och busat med vovvar.

Inte nog med att vi fått ordning på det elektriska runt om gården.
Vi har även bakat den första brödbiten i vedspisen!
Matbröd samt lussebullar för att vara mer exakt.

Allt har dock inte varit superbra, det har även snörvlats en hel del.
Förkylning med diverse besvär var ett faktum.
Så dagarna under denna veckan har spenderats nerbäddad under täcket.
Men med te, vitlök, värktabletter och papper i massor
så ska nog även denna förkylning bekämpas...så småningom.
Vi har ju i alla fall vedugnsbakade lussebullar att mumsa på!

Häromdagen bestämde jag mig för att undersöka skogen vi bor i,
så jag släpade med hundarna ut.
Efter en stund hittade vi en halvt igenvuxen skogsväg,
som maskiner troligtvis åkt på en gång i tiden,
där det fortfarande fanns ett par frostnypna kantareller.
När vi följt vägen en bit så fann vi ett öde hus....
efter att ha inspekterat huset ett tag hann klockan bli väldigt mycket.
Stressad över att solen skulle hinna gå ner och vi bli fast i mörkret,
så valde jag att gå mot den riktning jag trodde vårat hus låg, genom skogen.

Skogen blev tätare och tätare men rätt som det var kom vi ut på ett fält.
Puhh, tänkte jag, det måste vara grannens.
Men icke, jag kände inte igen varken hus eller bil....
En tanke dök upp i skallen om att jag borde traska fram
för att se om någon är hemma och fråga om vägen.
Men så dök en annan tanke upp, en tanke som refererade till filmen
"Den sista färden" och tankar om bondefolk mitt ute i ingenstans.
Solen hade precis gått ner bakom trädtopparna och jag bestämde mig för att
jag hellre fick flåsa mig genom skogen än bli fånge i ett hus någonstans.
(hemska tankar och förutfattade meningar, jag vet,
men tyvärr blir man lite skadad efter sjukt mycket skräckfilmer)

Vi fortsatte ströva, jag och vovvarna genom en tätvuxen skog
där ljuset försvann i blixtsnabb fart.
När jag kommer på tanken att jag faktiskt kan ringa Rob på mobilen
så upptäcker jag till min fasa att varken mobilen
eller ficklampan ligger i min jackficka.
Jag lyckades vara så dum att jag gick ut i skogen utan dem!
Nu kom paniken....aldrig att jag skulle bli fast mitt i den bäcksvarta skogen.
Jag vrålar på hundarna att skynda och springer för allt vad jag är värd
genom mossa och träsk.
Ett ställe hade så sumpig mark att jag nätt och jämt tog mig upp,
Porthos var smart och hoppade runt den delen,
men Bamse som vid detta laget var totalt slutkörd
orkade inte ta sig upp efter mig.
Så med ena handen stadigt runt en gren hävde jag mig ner till Bamse
och greppade med den andra handen ett tag i Bamses sele
och drog upp den 55 kilo tunga vovven.
Skräcken av att bli fast i mörkret måste gjort mig 10 gånger starkare,
då jag lyckades få upp honom ur sumpmark med en arm.

Med plaskande skor, genomvåt upp till knäna, granris i håret och rispor i ansiktet
kom vi tillslut ut till bilvägen.
Flåset vi alla 3 hade måste skrämt bort vartenda djur
för vid detta laget verkade hela skogen vara tom.
Precis när solen gick ner nådde vi huset och jag har aldrig varit så lättad.
En varmdusch och ett par pinnar i brasan
fick bli avslutet på den fasansfulla dagen.
Nästa gång jag går på upptäcksfärd ska jag dock ha med ett helt överlevnadskitt
och meddela en granne att jag går ut i skogen....
Det säkra före det osäkra, tack!

Jag som hade hela köket fullt med kossor, vill gärna ha ett svartvitt kök
precis som kossorna...en del av dem iaf.
Så när jag tröttnade på "vedkorgens" tafatta utseende, en enkel trådkorg,
så klädde jag den i mitt svartvita gardintyg.
Nu matchar den gardinerna, mattan och kossorna.

Kossasamlingen däremot fick inte plats i detta kök,
så de har jag fått placera på övre våningen.
En del favvos lyckades jag dock få in i köket.... :)

Förra helgen körde vi hela flyttlasset ut till våran gård
ett par mil bort från stora staden.
Äntligen tillhör vi skaran "husägare"!
Med allt vad det innebär....både bra och dåliga saker.
Varför det inte skett någon uppdatering här
är pga Telia...
De har nämligen strulat med internetuppkopplingen
och först i torsdags började den fungera.

Då det varit mulet den senaste veckan
och jag inte vill visa första bilden på huset i ett trist väder,
så får man snällt vänta på solljusets återkomst och istället hålla tillgodo
med en bild på våran kamin.
En kamin som är guld värd då den håller värmen fantastiskt bra!


Vi har fått ordning på det mesta inne i huset men runt om och på ägorna
är det fortfarande en hel del pyssel som ska göras.
Veden ligger i en stor hög i vedskjulet
och jag med min "ordning och reda mani"
står inte ut med att se detta, så imorn blir det till att stapla om.
Träd ska fällas och bli till mer ved, åkern ska plogas
och sensorlampor ska installeras.
(jag vill se vart jag sätter fötterna när jag kliver ur bilen en sen kväll)

I övrigt så trivs vi (än så länge) kanon bra!
Man sover gott om natten och på morgonen är det en ren glädje
att få kliva ut rätt i naturen.
Så det trötsamma bilåkandet fram och tillbaka till jobben är helt ok
om man ser till all glädje man har i hemmet.

..jag slapp leta parkering när Färjestad har hemma match.
..jag korsar fartdårarnas väg, där man inte vet vad ett övergångställe är,
när jag strosar till jobbet.
..jag lyssnar på grannens högljudda spelande av Barbados låt "Kom hem".
..jag bråkar med cyklande hurtisgubbar och stavgående tantmaffian
om vilken sida man faktiskt går på på gångvägen.
..jag släpar Bamse 5 trappor upp.
..jag förbryllas över att fyllekajor har orken att vråla hela natten.
..jag stöter på damen i gången bredvid som aldrig kan sluta tjata om
vad "fiiin den lilla flickan är" när hon tittar på Porthos.

Men det är även sista gången som jag kan GÅ till jobbet.
..som jag har mindre än 2 km till närmaste affär.
..som jag kan ta en redig promenad till stan.
..som jag alltid har folk runt omkring mig.
..som jag kan ta en kvällspromenad utan pannlampa.
..som jag har mindre än 10 minuter till mina nära och kära.

Barbados låten väger dock tungt på den negativa sidan...
så den flyttar jag gladeligen ifrån!

Det är nu exakt en vecka och 2 dagar kvar till flytten
och känslorna inom mig är blandade.

Jag är en aning skrämd över hur det kommer bli att bo en bra bit ut på landet,
långt borta från städer, utan gatubelysning (mörkrädd)
och med ett "okänt" djurliv tätt inpå husknuten.
Kommer det bli som vi tänkt?
Vi har ju trots allt spenderat många dagar i stugan
även under den mörka årstiden...


Jag är nervös över hur det kommer gå med våra gårdsplaner,
grönsaksodlingen och allt som kommer där till.
Är det bara drömmar som kommer fortskrida som drömmar
eller kommer vi lyckas få dem att bli verklighet?

Men jag är samtidigt lycklig över att äntligen ha tagit ett steg i rätt riktning,
att vi vågar chansa på detta livet och våra drömmar.
Jag ser fram emot tystnaden, djurlivet och naturen.
Längtan efter ett eget litet ställe bortanför staden där man kan andas frisk luft
elda i kaminen och ta ett steg från dörren för att vara i skogen är stark,
så stark att jag tror detta kommer vara ett bra val vi gjort.


Jag ser fram emot alla dagar på våra egna åkermarker,
att få se hundarna busa runt i trädgården, långa skogspromenader
och mys framför brasan.
Men jag ser även fram emot framtiden och alla planer vi ska försöka få igång.
Hönshuset, renoveringen av ladan, sådden på åkrarna till våren
samt all plantering av våra egna fruktträd och bärbuskar.
Det ska bli mycket saft och sylt, egenskördade grönsaker och rotfrukter samt
ägg från djur skötta på det sätt vi tycker att djur ska behandlas.
Jag ser fram emot att bli till viss del självförsörjande!

Men först och främst gäller det att flytta, och det gärna snarast.
För nu är jag trött på att bo bland kartonger...

Som om det inte vore nog med att man redan jobbar arslet av sig
och alldeles för mycket för ens egna bästa,
så är jag dum och hoppar på extra tider samt övertider.
De senaste dagarna har varit en enda röra.
In i mellan jobbpassen så ska det packas och pysslas inför flytten,
hundarna ska stimuleras, man ska socialisera och ta hand om familjen,
hemmet ska städas, tvätten ska tvättas och maten ska lagas....
samt, man ska ha ett liv.
Jag var fasligt nära väggen igår,
men på något sätt lyckades Rob stoppa mig precis innan smällen.

Idag börjar jag sent, och så tänker jag göra.
Jag behöver varva ner, andas och strosa i hemmet.
Samla krafter och lätta på trycket i skallen.
Ibland måste man bara vara, och precis det är mina planer för dagen.

Det finns väl ingen som är så dum
att den går ut i skogen när det blåser storm?
Joo, jag!

Eftersom älgflugorna jagade ut mig sist jag försökte plocka svamp
så tänkte jag att när det blåser som det gör så finns inte några flugor närvarande.
Och visst slapp jag flugorna, men jag höll istället på att bli knockad
ett flertal gånger av fallande grenar.
Snabbt som attan roffade jag trots allt åt mig 10 liter svamp
innan jag flydde slagfältet.

Förra omgångens svamp tillsammans med denna
gör att jag nu är nöjd ett tag framöver,
eller åtminstone tils det slutar storma!

Jag älskar svamp och skulle bra gärna vilja ha kunskapen
att strosa runt i skogen och plocka alla ätliga.
Nu är dock faktumet som så att jag enbart visste hur kantareller
och Karl-Johan ser ut, fram till igår...
Då gav jag mig tusan på att jag skulle hitta trattkantareller.
Så med svampboken i högsta hugg gav jag mig ut på jakt.
Resultatet blev enastående!
Nästan 5 liter svamp fick följa med mig hem.

Väl hemma, för att vara på säkra sidan att jag verkligen plockat ätliga svampar,
besökte jag olika it-sidor där bilder och kommentarer om trattkantareller fanns.
Jag kunde glatt konstatera att svampen jag plockat är trattkantareller
eller möjligtvis rödgula trumpetsvampar.
Då de båda är läckra matsvampar så kvittar det mig fullständigt
vad det egentligen är för svamp som jag nu har hemma.
Huvudsaken är att de är ätliga...och INTE giftiga.

För att förvara svampen på bästa sätt utan att smaken försvinner,
lät jag torka den.
Men då ytan är för minimal i detta hem för en torkanordning av något slag
så fick jag trä upp svamparna en efter en på trådar.
Ett tidskrävande arbete, men på något sätt tycker jag det blev lite charmigt
där de hänger i köksfönstret.

Något som var mindre charmigt var älgflugan som förföljde mig hem.
Denna rackaren är en riktig odåga som med sina klor klammrar sig fast vid huden,
gärna gömd under kläderna, och där suger den blod.
Då den är tjockhudad är den dessutom ordentligt svår att ha ihjäl.
Så just nu sitter den i fönstret vid mina svampar
och bara väntar på ett lämpligt offer...
Ugh!

(ett sk ointressant inlägg för omvärlden)



Igår hade vi finbesök i form av min syster och mor.
Liljorna på bilden hade de med sig som ett litet grattis till gården.
Nog för att jag älskar att få rosor, men jag kan inte sköta dem.
Hälften av buketten är vissen redan dagen därpå...
liljor däremot är av en helt annan kaliber.
De står sig i evigheter!
Har man en duk under vasen bör man klippa bort ståndarna då pollenkornen
lätt färgar duken och blir svårt att få bort.

Förutom middag, skitsnack och en hel del skratt
så diskuterade vi gårdsplaner.
Allt från flytt och städ till vad som blir prio ett i det nya hemmet.
Listor is the shit och vi kom fram till denna:
*Ventilation ska installeras på övre våningen,
då detta var ett "bör" från besiktningsmannen för att minimera möjliga fuktskador.
*Jordprov ska tas på åkermarken för att få fram en möjlig förbättringsåtgärd.
*Någon form av staket ska sättas upp runt trädgården,
för att minska inträdet från vilda djur och för att hålla våra kvar inom synhåll.
(Porthos är en äventyrare och kan lätt vandra bort en bra bit
om han känner för det.)
*Några träd ska sållas ut runt om bäcken för att få tillväxt på de kvarvarande
och för att skapa ett vedförråd.

Till våren sen är det ytterligare en lång lista med "att göra" punkter.
Men den tar vi när det närmar sig,
det blir bättre att fokusera på några saker i taget.
(också är jag för nervös för att kunna drömma om saker för långt framåt...)

Besiktningen visade sig vara helt otroligt bra.
Varken fukt, röta eller mögel.
Men visst fanns det ett par saker man bör åtgärda...
något annat hade vi inte väntat oss vid ett köp av ett gammalt hus.
Dessa små åtgärder är dessutom av minimalisk karaktär
och ett perfekt litet pyssel för oss under vintern.

I det skicket huset är, för de markerna, det läget och det minimala priset
så kan vi inte annat än att tacka ja.
Bättre än detta blir svårt att finna!

Inflyttningen sker sista helgen i oktober,
och trots att det känns som en evighet fram till dess
så är det mycket som ska göras innan och tiden kommer garanterat att flyga iväg.
*Lägenheten ska sägas upp
*Bredband och tele ska flyttas
*El leverantör ska väljas
*Allt ska packas i kartonger och lägenheten ska städas
Det sistnämnda är något som brukar ta tid. *suck*

På tal om el.
Vad ska man egentligen välja? Fast elpris eller rörligt?
Om man har möjligheten att vedelda för värme
så borde ett rörligt vara bäst enligt mig, eller tänker jag fel då?
Tacksam för svar!

Jag kan faktiskt inte hålla mig längre, jag måste få prata ur mig.
Jo visst, jag babblar om det på jobbet, för mina vänner och för min familj...
jag babblar om det för alla jag möter,
så nog har jag pratat ur mig.
Men nu tycker jag att även ni kan få veta hur det ligger till.
Jag pratar självklart om gården vi tänkt köpa!


Det är en liten gård på endast 3 ha åkermark.
Åkern är uppdelad på två skiften, dessa ligger bakom bostadshuset.
De båda skiftena delas av en bäck, denna leder fram till trädgården
och delar sig åt två håll, dvs. den löper utmed hela trädgårdens baksida.
Bäcken är ingen liten sumpig sak utan ganska bred och strömmande,
perfekt att vattna grödor med.
Från trädgården till åkermarkerna finns en liten bro. Charmigt och sött!
Men självklart kan man ta sig till åkern via en väg som löper bredvid tomten.

Bostadshuset är stort, 120 kvm, och alldeles perfekt för våran lilla familj.
Det finns 3 sovrum, 1 toalett/badrum, 1 mindre toalett, kök samt 3 allrum.
Huset har en vedspis i köket, en kamin i ett av allrummen
samt en luftvärmepump.

På gården finns en lada där ena delen är i ett oerhört kasst skick,
men den andra delen är renoveringsbar.
Det finns även ett "sommarhus" med en stor inglasad veranda,
ett kök samt 1 rum och ett förråd.
Planen här är att renovera samt ordna med tvätt/packeri
till de grödor vi tänkt sälja.
Den inglasade verandan ska få agera växthus/orangeri.

Alldeles intill bostadshuset finns en gäststuga med ett rum, dusch och toalett.
Där är även en bastu påbörjad.
Från gäststugan tar du dig till tvättstugan och bredvid denna
ett garage samt en carport.
Planen med gästugan är att fortsätta med bastun
samt ordna med en mindre träningsanläggning. (Rob´s planer... *host*)

Trädgården är enorm men med enbart 1 äppelträd och 2 st krusbärsbuskar.
Planerna där är självklart att plantera mer träd och buskar samt bygga ett hönshus.

Sist men inte minst finns på gården ett vedskjul/redskapsbod.
Det kommer finnas ved kvar när/om vi flyttar in
men vi har även möjlighet att hugga ur en del träd som växer efter bäcken
samt ur en liten dunge bortanför åkrarna.

Kontraktet på denna gården är skrivet och just nu väntar vi på besiktningen.
I kontraktet finns nämligen en friskrivningsklausul
som ger oss rätten att häva köpet
om det efter besiktningen är så att vi inte vill fortsätta, oavsett anledning.
Vi lyckades sänka priset med 100000 kr och är riktigt nöjda med det,
men i köpet tillkommer röjsåg, motorsåg och vedklyv
vilket gjorde oss ännu mer nöjda. :)

Puhh! Där fick jag ur mig ett par detaljer om vårt pågående köp.
Jag har enormt ont i magen av nervositet,
dels pga vad besiktningen kommer visa
men även därför att det är ett stort steg, mycket pengar och en bra bit från staden.
Kommer vi fixa detta? Har vi räknat rätt på ekonomin?
Jag är så rädd men samtidigt fruktansvärt glad!
Måtte bara besiktningen gå bra...
På måndag gäller det, så fortsätt håll tummarna ffs!
Ehrm, snälla! *blink, blink*

Drömmen om gården närmar sig med rasande fart,
och just nu är det bara en besiktning av huset vi vill ha som står i vägen.
Jag är så spänd att jag snart får en hjärnblödning....
Men vad spelar det för roll....
snart kanske drömmen är sann och då kan jag släppa alla tankar
för att bara få påta i min egna åker! :D
*håller tummarna och ber er om detsamma*

Stugweekenden var fantastiskt härligt och mycket efterlängtad.
Solen valde trots inplanerat regn att skänka ett par strålar på oss,
så i och med det har det spenderats en hel del tid i trädgården.
Buskar och träd har beskurits, ogräs har plockats bort ur rabatterna
och gräset har blivit klippt.

Men förutom sol och mys så har jag lyckats få en mindre hjärtattack.
(åtminstone så kändes det som det... -host-)

Under hundarnas sista kisspromenad är det så mörkt att jag måste använda mig
av en ficklampa för att kunna se vart jag placerar fötterna.
Jag som är så mörkrädd var redan måttligt skärrad redan
innan jag hörde knastret i buskarna bredvid stugan.
I tron om att det var en grävling så klampade jag allt vad jag kunde med fötterna
för att skrämma bort djuret.
Till min förvåning brakar det då till rejält i buskaget
och utflygande kommer en älg. Ingen liten sådan heller!
Han placerade sig 3 meter ifrån mig och hundarna och stirrade blint på oss.
Jag blev livrädd över tanken på att han skulle börja springa mot oss
så jag flackade med ficklampan fram och tillbaka i hans ansikte.
Detta lyckades skrämma älgen och få honom att sätta fart i motsatt riktning..
Tack och lov!

Men trots att älgen flydde fältet så gav han mig ben som gelé
och ett hjärta i halsgropen.
För de är då enormt stora djur...och definitivt inga att leka med... ;)