Jen vs skator
Skatorna på denna gård flyttade hit i våras.
Det var då ett par som bosatte sig i ett gammalt bo och fick 3 små ungar.
Nu är de alltså 5 svartvita flaxare som glatt huserar runt omkring oss, helst i närheten av komposten eller hönsen.
När jag nu har börjat mata småfåglarna igen,
med talgbollar så är de även glatt med där och förser sig.
Problemet med skatorna är dock att de sliter allt vad de har för att få loss talgbollarna ur mataren,
vilket resulterar i att mataren ser ut som ett trasigt dragspel.
Detta har jag nu löst med lite hönsnät och ståltråd.
Slutresultatet blev 5 st matare skatorna inte kan dra sönder, men fortfarande äta ifrån tillsammans med de mindre fåglarna. :)
Nya tag!?
Det smaskar i vår trädgård
Fågelborden är fulla med frö och hundratals småfåglar
har nu samlats runt och i dem för att få ta del av maten som serverats.
Men det är inte bara fåglarna som fått något gott.
I åkerkanten har vi slängt ut morotsblast och fodermorötter (spruckna, små mm)
så där håller numera rådjuren till.
Ett gäng kacklande tanter...
Ytterligare ett par höns har anlänt till vår gård, samt en till tupp.
Tupparna Lucifer och Dexter hade en liten fight för att bestämma vem som var högst i rang
men efter någon minut kom de fram till att Lucifer är den som är äldst
och därmed den som får bestämma.
Scarlet är den yngsta hönan och därför den som är längst ner i rangordningen.
Hon väcker därmed mina moderskänslor när hon blir pickad på och shasad från maten.
Hon är dock inte blyg av sig så när det är dags för den dagliga utfodringen
sätter hon sig pipande tätt intill mig och låter sig bli matad.
På så sätt vet jag att hon får i sig mat någon gång.
Hon har dock en beskyddare i Agda.
De är ett radarpar och sover tätt ihop på nätterna.
Iris är vansinnigt förtjust i mask och är först ut i rastgården på morgonen.
Hon är även väldigt populär hos herrarna och blir ständigt uppvaktad.
Men hon snäser av dem och påpekar att ingen av dem duger åt henne....än.
Betty är en gnällig tant som funnit en vän i Majsan.
De två sitter tillsammans och tjattrar dagarna i ända.
Majsan och Iris är de som ger oss ägg nu.
Majsan värper vita ägg och Iris ger oss bruna.
Är det någon som vet exakt vad detta beror på, att en vit höna ger bruna ägg
och en brun höna ger vita ägg, så får ni mer än gärna upplysa mig.
Miniskörd
Vårat första år som lantbrukare visade sig inte vara det lättaste
när det gäller att odla grödor på en obrukad mark.
Regnet har öst ner och den dåliga dräneringen på åkern
har gjort att det mesta har drunknat.
Att det sen var en kylig vår gjorde inte saker och ting bättre.
Löken ruttnade, rödbetorna ville inte komma upp ur jorden
och vitkål, samt blomkål klarade inte köldknäpparna den senaste veckan.
Men vi är inte ledsna för det.
Morötterna växer fortfarande, tomaterna, bönor och sockerärtor frodas,
potatisen är fin och chili plockas in dagligen.
Vi fick även kronärtskocka (dock väldigt små) och gurka.
Morötterna plockas in lite då och då men potatisen får ligga i marken ett tag till.
På så sätt får den ett grövre skal och klarar vinterförvaringen bättre.
De nya familjemedlemmarna
En tupp och två höns av rasen Dvärgkoshin har anlänt till våran gård.
Dexter är en ståtlig herre som galer med en målbrottstämma vid 06.00 tiden varje dag.
Han gör allt för att visa att han är mannen och då även den som bestämmer i gruppen.
Hönan Majsan har dock inte riktigt fattat detta.
Hon anser att ingen bestämmer över henne, hon gör som hon vill, när hon vill.
Vill hon picka mask i utegården lite efter skymningen så bryr hon sig inte om att
Dexter försöker shasa in henne till sittpinnarna och påpeka att det är läggdags.
Hon är även först till maten och motar ilsket bort de andra om de närmar sig.
Som tur är vinner Dexter fighterna de har,
annars skulle nog ingen mer än Majsan få mat i magen.
Men trots hennes eldiga humör så vill hon inte sitta ensam på en pinne
när det är dags att sova.
Efter många om och men samt ett evigt kivande så har hon bökat sig ner tätt intill de andra.
Hönan Daisy är den yngsta i gruppen.
Hon är liten och blyg, med en stor respekt för Majsan.
Närmar sig Majsan så springer Daisy långt bort från henne, gärna kurrande mot Dexter.
Tuppen är nämligen hennes kärlek och den hon följer tätt inpå.
Majsan som är äldre än Daisy har redan gett oss ett ägg om dagen.
Små vita ägg, ca. 1 tredjedel mindre än "vanliga" ägg.
Hon vill dock inte ruva utan lämnar dem glatt utan krusiduller åt oss att plocka.
Förhoppningsvis kommer vi få in ett antal fler höns till våren,
men denna lilla skara känns som en bra början. :)
Jag vs Rådjuren
Varje dag jag kommer hem från jobbet ligger det äppelskruttar,
äpplen med ett bett i och hela äpplen nedanför äppelträden.
Och jag blir lika putt varje gång...
Visst tycker jag att även rådjuren ska få lite gott i magen,
men måste de ta alla fina äpplen?
Detta problemet har jag nu löst på följande sätt:
Jag plockar in de fina äpplen som är mogna samt slänger iväg de som är lite fula
(dvs. maskätna, missbildade eller stötta) en bit bort.
På så sätt får jag rådjuren att mumsa på dem och låta de andra vara kvar i trädet.
För det är klart att de hellre ställer sig vid en plats där det ligger mat i en hög
än att de ska behöva sträcka på halsarna och nå äpplen i ett träd.
Äpplena jag plockat in ska saftas, mustas och göras till paj snarast!
Hemkokt smask
Saft av svartvinbärsblad och lime görs väldigt enkelt på detta vis:
Dag 1. Plocka ca. 2 liter (något packat) svarta vinbärsblad,
hacka dessa grovt och lägg i en stor gryta.
Klyfta en lime och lägg med bladen.
Koka upp 2 liter vatten och häll i grytan med blad och lime,
sätt ett lock på och låt det stå ett dygn.
Dag 2. Sila av bladen och limen, koka med 3 dl socker i ca 30 min.
Tappa saften på flaskor som blivit värmda i ugnen till 100 grader.
Låt svalna och placera sedan svalt-kallt.
Rönnbärsgelén däremot är lite kruxigare.
Dvs om man har rönnbärsträd som är flera meter höga
och alla fina rönnbär sitter långt upp.
Efter många om och men tillsammans med en stege och en kratta
fick jag tillslut ner 2 kg rönnbär.
Resten i toppen av trädet sparades till fåglarna.
Rönnbärsgelén gjordes i saftmajan på detta sätt:
Rönnbären fick ångkokas i ca 1 timme tills de var mosiga.
Saften från dem, ca 1 liter tappades ut och kokades i gryta tillsammans med 5 dl socker.
Se till att röra om samtidigt.
Efter ca 15 minuter gjordes gelé provet:
Men tar en droppe gelé och häller på en tallrik, dra ett finger igenom.
Flyter inte droppen ihop är gelén klar, annars kokar man längre tills provet fungerar.
Häll gelén på burkar som blivit värmda i ugnen till 100 grader och låt svalna
innan de placeras svalt.
Gelén kan verka lite lös den första tiden men efter ett par dagar-1 vecka är den fast.
Lavendeldrömmar
Lavendeln blommar för fullt och det finns massor av sätt
att förgylla vardagen med de vackra blommorna.
Plocka blommor och stick in dem i dörrkransen
för ett vackert och väldoftande välkomnande.
Eller häng upp en bukett inomhus och låt doften sprida sig i hemmet.
Man kan även baka lavendelkakor och bjuda gästerna på,
eller bara få mumsa i sig de ljuvliga godsakerna själv...
Ingredienser till Lavendelkakor:
*250 g smör
*2 1/2 dl strösocker
*2 ägg
*6 dl vetemjöl
*2 tsk bakpulver
*1 tsk vaniljsocker
*1/2 dl lavendelblommor, torkade eller färska
Sätt ugnen på 175 grader.
Vispa smör och socker poröst, vispa i ett ägg i taget.
Blanda mjöl, bakpulver, vaniljsocker och lavendelblommor,
rör ner i smeten.
Smeta ut lavendelkaksmeten i en långpanna med bakplåtspapper.
Placera mitt i ugnen i ca. 15 minuter.
Ta fram plåten och skär kakorna, sätt tillbaka i ugnen i ca. 5 minuter till.
Låt kakorna svalna innan servering!
What a man, what a mighty good man!
Vi har lånat en vedkap av grannen och Rob har stått nästan dygnet runt i 2 veckors tid.
Men nu är äntligen allt kapat och klyvt!
Ved för säkert 2 vintrar blev det, och eftersom vi bygger om vedskjulet
så får berget med ved ligga i ladan så länge.
Note: På gården hittar vi mer skrot.... *djup, djup suck*
Blomsterfröjd
Och då jag på läkarens ordination inte får utsätta mig för arbete
(vilket passar bra när jag har semester)
så strosar jag runt och plockar blommor.
Traktorn har kommit!
Äntligen har vi fått oss en traktor!
En liten, blå och gammal Ford Super Dexta
som kanske inte är mycket för världen, men den duger bra för våra små plätter.
Jag skiner som en sol just nu!
En liten, blå och gammal Ford Super Dexta
som kanske inte är mycket för världen, men den duger bra för våra små plätter.
Jag skiner som en sol just nu!
Bland doftande syrener, syrliga rabarber och rostiga spik
Plantorna jag skulle få ner i backen var bland andra en syrenhäck på 10 meter,
samt 2 st rabarber inringade av en liten tegelstensmur.
Allt kom ner i backen...
Syrenhäcken står som små pinnar utmed väggen till carporten
och rabarberplantorna hamnade där trädgården byter nivå.
(Ett par björkar delar av och efter dem är marken ett tiotal centimeter lägre)
När vi satte rabarbern så upptäckte vi att dräneringsdiket bredvid inte riktigt fungerade
som det ska, då vatten samlades lite här och var i små pölar.
Tanken om att åtgärda problemet och gräva ur diket ångrar vi bittert idag.
För efter ett par spadtag i diket så visade det sig att hela diket är fyllt
av rostiga spik och annat järnmaterial.
Desto djupare vi grävde ju mer spik fick vi fram....
Ett projekt som skulle ta högst ett par timmar har nu urartat och tagit oss flera dagar.
Och ändå är vi inte klara!
All jord som grävts upp ur diket måste nu sållas på spik och annat skräp.
Jag skulle vilja säga att jag är chokad, men tyvärr så börjar man bli van.
Vart man än gräver dyker det upp skräp och skrot,
frågan är nu bara hur mycket vi ska "våga" göra i trädgården?
En liten del inom mig vill helst låta bli för att slippa ta reda på all skit som kommer fram
men så vill man även ha en fint prunkande trädgård....
Nu förstår vi varför det inte fanns annat än gräsmatta på detta stället.
Tanten och gubben visste mycket väl vad de dolt i marken.
samt 2 st rabarber inringade av en liten tegelstensmur.
Allt kom ner i backen...
Syrenhäcken står som små pinnar utmed väggen till carporten
och rabarberplantorna hamnade där trädgården byter nivå.
(Ett par björkar delar av och efter dem är marken ett tiotal centimeter lägre)
När vi satte rabarbern så upptäckte vi att dräneringsdiket bredvid inte riktigt fungerade
som det ska, då vatten samlades lite här och var i små pölar.
Tanken om att åtgärda problemet och gräva ur diket ångrar vi bittert idag.
För efter ett par spadtag i diket så visade det sig att hela diket är fyllt
av rostiga spik och annat järnmaterial.
Desto djupare vi grävde ju mer spik fick vi fram....
Ett projekt som skulle ta högst ett par timmar har nu urartat och tagit oss flera dagar.
Och ändå är vi inte klara!
All jord som grävts upp ur diket måste nu sållas på spik och annat skräp.
Jag skulle vilja säga att jag är chokad, men tyvärr så börjar man bli van.
Vart man än gräver dyker det upp skräp och skrot,
frågan är nu bara hur mycket vi ska "våga" göra i trädgården?
En liten del inom mig vill helst låta bli för att slippa ta reda på all skit som kommer fram
men så vill man även ha en fint prunkande trädgård....
Nu förstår vi varför det inte fanns annat än gräsmatta på detta stället.
Tanten och gubben visste mycket väl vad de dolt i marken.
Flytta ut på landet och ta det lugnt i den friska luften.?
Nja, det är en aning mer jäktigt än så.
Den senaste tiden har jag varit frånvarande inte bara här utan även i min skalle.
För nu cirkulerar enbart en massa lantmåsten i hjärnan.
*Traktor ska införskaffas
*Åkern ska plöjas
*Försådderna ska bli klara
*Vägen ska grusas
*En 75 meter lång häck ska planteras
*Potatisen ska levereras och förgro
*Virke ska införskaffas till både vedskjulet och ett hönshus
Och som om det inte vore nog med allt som ska göras här hemma
så är det högtryck på jobbet då det fina vädret satt eld i baken på tanterna.
Nu ska det planteras vårblommor!
Penséer, påskliljor, bellis och hängsälg, you name it!
Trots våryran och det skogstokiga folket så har jag viss förståelse
för att man vill ha lite färg nu efter vintern,
jag är nämligen inte sen jag heller.
Utanför vår port står nu 2 stora krukor fulla med välkomnande penséer
och självklart finns där även en liten påsklilja som ska hålla borta rådjuren.
:)
Den senaste tiden har jag varit frånvarande inte bara här utan även i min skalle.
För nu cirkulerar enbart en massa lantmåsten i hjärnan.
*Traktor ska införskaffas
*Åkern ska plöjas
*Försådderna ska bli klara
*Vägen ska grusas
*En 75 meter lång häck ska planteras
*Potatisen ska levereras och förgro
*Virke ska införskaffas till både vedskjulet och ett hönshus
Och som om det inte vore nog med allt som ska göras här hemma
så är det högtryck på jobbet då det fina vädret satt eld i baken på tanterna.
Nu ska det planteras vårblommor!
Penséer, påskliljor, bellis och hängsälg, you name it!
Trots våryran och det skogstokiga folket så har jag viss förståelse
för att man vill ha lite färg nu efter vintern,
jag är nämligen inte sen jag heller.
Utanför vår port står nu 2 stora krukor fulla med välkomnande penséer
och självklart finns där även en liten påsklilja som ska hålla borta rådjuren.
:)
Vårkrans
Äntligen fick jag lite tid över i allt jobbande för att byta ut julkransen
till en vårkrans.
Kanske inte den snyggaste jag sett,
men det är då definitivt roligt att ha en alldeles egengjord krans på dörren.
till en vårkrans.
Kanske inte den snyggaste jag sett,
men det är då definitivt roligt att ha en alldeles egengjord krans på dörren.
Dimma
Bambi på besök
Jag är så stolt...
över de små barnen.
Porthos tittar nyfiket på rådjuren när de går förbi,
men rör sig inte ur fläcken.
Bamse däremot bryr sig inte ens om att titta...
han slappar bakom mig och mumsar snö.
Porthos tittar nyfiket på rådjuren när de går förbi,
men rör sig inte ur fläcken.
Bamse däremot bryr sig inte ens om att titta...
han slappar bakom mig och mumsar snö.
Småfågelfantast
Jag är vansinnigt förtjust i alla småfåglar vi får besök av.
Som ett litet barn sitter jag klistrad vid fönsterrutan och bara stirrar...
med ett leende på läpparna.
Förutom de båda husen vi fyllt med mat så hänger det även
en och annan talgboll lite varstans runt huset.
Självklart har jag strategiskt placerat en del bara några decimeter från ett fönster
så att jag lätt ska kunna ta några bilder utan att zooma för kraftigt
med min lilla kamera.
Som ett litet barn sitter jag klistrad vid fönsterrutan och bara stirrar...
med ett leende på läpparna.
Förutom de båda husen vi fyllt med mat så hänger det även
en och annan talgboll lite varstans runt huset.
Självklart har jag strategiskt placerat en del bara några decimeter från ett fönster
så att jag lätt ska kunna ta några bilder utan att zooma för kraftigt
med min lilla kamera.
En hackande gäst har anlänt
