Porthos tyckte så mycket om min stora garnboll
jag använde till att binda upp tomatplantorna med,
att han tog hela i munnen och vandrade iväg med den.
En bit bort stod han sedan och snosade, petade och kelade med den.

till ett gossedjur vid namn Pascal.

I fyra dagar förgyllde han våran tillvaro med sitt lurviga, gossiga utseende.

Dvs. om man bortser från de gånger han jagade katterna,
stal tuggbenen från våra andra hundar, åt upp katternas mat,
sprang skällandes mot grannen, bajsade i trädgården
och strosade runt på landsbygden i sin egna lilla värld....
tillslut hamnade han i koppel.

Men han var trots allt en härlig krabat att ha i vårat hem
som gladeligen somnade tätt intill en i soffan med ett ljudligt snarkande.
Ett litet gossedjur!

Bädden som införskaffades till hundarna
har sällan blivit använd av hundarna,
istället är den en favoritplats för katten Gizmo.

Vi blev måttligt chockade och oerhört oroliga
när vi vaknade upp till blodstänk på vägg och golv.
En sökning påbörjades efter djuren för att se vem som kunde tänkas blöda.

Tack och lov så fann vi alla djuren vid liv,
men Bamse med ett vidrigt sår på kinden...
Han har då troligtvis kliat sig varav det stänkt blod lite varstans.

Bamse blev inpackad i bilen för en tripp till veterinären.
Där konstaterades våteksem, vilket inte alls är ovanligt i denna värmen
med allt badande och denna höga luftfuktighet.
(hans päls torkar upp långsamt vilket gör att fukten som blir kvar
bildar ett eksem som i sin tur blir till sår,
ett sår som dessutom sprider sig om man inte stoppar det i tid)
Bamse får nu bli omskött i form av tvättning och smörjning 2 ggr/dag i en vecka
samt använda en "tratt".
Det sistnämnda är inte alls skoj, om man frågar Bamse...

Leo har fått för sig att han är en papegoja.
Favoritsysslan näst efter kel på mammas mage
är nämligen att sitta på hennes axel.

Midsommarprovianten som lyckades fastna på bild är dock inte till mig.
(då jag som sagt tidigare är en ofrivillig nykterist)
Den får Rob halsa själv...
Men listan med diverse godsaker i ätbar form som jag skriver upp,
är till bla. mig. :D

Glad midsommar önskas alla!
(och ta det lilla lugna med den drickbara alkoholhaltiga provianten)

han kan busa både själv och på lite annorlunda sätt.

Äntligen hittade jag en bra trimmer som tog Porthos lurv med storm!
Lillfjanten är officiellt en liten lammunge. :D

Att vi sen behöver banta vovven kan vi lätt stryka från att göra listan.
Det visade sig vara enormt mycket päls som fyllde ut kroppen...
och halsen. *hrm*

Bamse är trots sin storlek och styrka, en väldigt snäll vovve
som älskar valpar.
Grannens nya kelgris var inget undantag...
Bamse rullade sig i gräset och sträckte tassarna mot den lilla 2 månaders valpen,
lät henne klättra på magen samt tvättade henne alldeles sjöblöt på huvudet.
Kanske väckte hon några fadersinstinkter i honom? ;)

Porthos och Leo myser....kan man tro.
Men egentligen är det enbart Leo som myser,
för Porthos trivs inte alls med att Leo ska komma och lägga sig så tätt inpå.
Katter är inget att lita på, enligt Porthos.
Trots detta så har han allt för mycket respekt (läs rädsla) för att våga resa sig...
stackarn!
Så han ligger kvar, prick stilla, och hoppas på att Leo reser sig snarast.
Sötnosar! :D

Lillfjanten börjar bli gammal.
Men trots detta beter han sig fortfarande som en liten valp...
kan dock bero på att jag daltar med honom *host*
Han är mammig och töntig,
och blir han rädd gömmer han sig bakom mina ben.
Om jag går hemifrån och lämnar honom med husse,
så sitter han och ylar...

Porthos rädsla för allt hotande och hans kärlek till mig
gör honom dock extremt lätt att träna.
Han följer varje litet steg man tar och skulle man mot all förmodan
bli arg på honom så tar han väldigt illa upp...
han är en hund man bara behöver ge en blick
för att han ska veta att det var fel.

Idag fick han (självklart Bamse också) pannkakor i frukostfodret.
Mummsigt värre!
Favoritsysslan näst efter bus och kel är att tugga på ben,
så självklart ska jag köpa med ett par sådana efter jobbet idag.
På födelsedagen ska han få smaska så mycket han vill!
(nästan...)

Labben kom till Rob som en liten valp, full av bus.
Han tydde sig till en snuttefilt, juckade mot träd och förälskade sig i bollar.
Den här hunden var även barsligt förtjust i äpplen
och lärde sig snabbt hur man pallade dessa,
genom att skutta på alla fyra tassarna rakt upp i träden.
Det ...host...uppfinningsrika..host...namnet
fick han pga att han var just en labb,
dock korsad med långhårig schäfer och flatcoated retriver.

Labben var fast besluten att inte låta Bamse
så mycket som flåsa utan tillstånd,
och skulle Bamse ens försöka att ta en leksak som var Labbens
så åkte Bamse direkt på stryk.
När vi var ute på långa skogspromenader och serverade vovvarna vatten
så var Labben snabb med att ta tag i Bamse´s skål och tippa ut vattnet.
Själv drack han upp sin vattenskål i rasande fart...
med ett förnöjt leende efteråt.

När Porthos kom in i bilden
så flyttade även jag och Rob till ett gemensamt boende.
Labben blev då ett glädjande sällskap åt Rob´s far.
De kom till att bli ett radarpar!

Labben var trots allt en oskiljaktig medlem i våran familj
och följde ofta med oss ut på äventyr.
Porthos, som allltid annars är den som är tuktad,
gav Labben "moderskänslor" och fick röra både leksaker och vatten
utan att åka på smäll.
Men Bamse var för alltid underlägsen i Labbens sällskap...
vilket han visste mycket väl och höll sig därför på säkert avstånd.

Labben har levt ett generöst liv, utan sjukdomar och skador,
alltid som en familjemedlem
och med en massa gottigt snask som Rob´s mormor smusslat i honom.

Förr eller senare är det dock dags att kasta in handuken och ta farväl.
Hörseln förlorade han för ett par år sedan
och benen orkade inte bära mycket längre.
Så för hans eget bästa var det nu dags att få somna in...
i en ålder av 16 år.

Vi alla älskar dig jätte mycket och önskar dig all lycka
i ditt fortsatta liv i hundhimlen, som kung över bollarna.
Labben, du är saknad!

Ett litet charmtroll bor numera i vår redan lite för trånga lya.
Det är vovven Britta som tagit oss med storm...
namnet kan man säga mycket om, dock inget possitivt,
men jag förväntar mig inte så mycket mer av den sortens ägare hon har.
Jag går inte in på detaljer om ägarna, men jag kan gott säga
att de inte är kapabla att ta hand om sig själva
och ska därmed inte ha en hund.
Så denna veckan ut kommer lilla Britta att bo med oss. :)
Rob som älskar denna typ av dregelvovvar är mer än förtjust.

Britta är en 1 årig tik av rasen Bordeaux dog.
Det är en glad och snäll ras, som trivs bra i både kyla och värme.
De älskar både andra människor och hundar
men är mycket beskyddande av dess ägare.
Numera används rasen främst som sällskap, men dess ursprungliga uppgift
var att vakta samt att jaga storvilt.

Nog för att Saga är yngst och dessutom tjej....
men hon är en jäkel på att retas och förtjänar egentligen
att ha 2 stora pojkar, Bamse och Maximus, efter sig.
Men det är inte så att hon åker på stryk, trots de andras storlek....
För Saga är nämligen snabbast av dem alla och lyckas därmed alltid
att ta sig ur pojkarnas grepp.
:D

Porthos är lite mindre och därför inte lika stark,
men han är lika snabb och biter riktigt hårt.
Tur är väl det, för annars hade han aldrig klarat sig ur Sagas fighter...


Trots allt bråk dagarna i ända,
så är dessa vovvar bästa vänner och ligger lika ofta och sover tätt tillsammans.
:)