Labben kom till Rob som en liten valp, full av bus.
Han tydde sig till en snuttefilt, juckade mot träd och förälskade sig i bollar.
Den här hunden var även barsligt förtjust i äpplen
och lärde sig snabbt hur man pallade dessa,
genom att skutta på alla fyra tassarna rakt upp i träden.
Det ...host...uppfinningsrika..host...namnet
fick han pga att han var just en labb,
dock korsad med långhårig schäfer och flatcoated retriver.

Labben var fast besluten att inte låta Bamse
så mycket som flåsa utan tillstånd,
och skulle Bamse ens försöka att ta en leksak som var Labbens
så åkte Bamse direkt på stryk.
När vi var ute på långa skogspromenader och serverade vovvarna vatten
så var Labben snabb med att ta tag i Bamse´s skål och tippa ut vattnet.
Själv drack han upp sin vattenskål i rasande fart...
med ett förnöjt leende efteråt.

När Porthos kom in i bilden
så flyttade även jag och Rob till ett gemensamt boende.
Labben blev då ett glädjande sällskap åt Rob´s far.
De kom till att bli ett radarpar!

Labben var trots allt en oskiljaktig medlem i våran familj
och följde ofta med oss ut på äventyr.
Porthos, som allltid annars är den som är tuktad,
gav Labben "moderskänslor" och fick röra både leksaker och vatten
utan att åka på smäll.
Men Bamse var för alltid underlägsen i Labbens sällskap...
vilket han visste mycket väl och höll sig därför på säkert avstånd.

Labben har levt ett generöst liv, utan sjukdomar och skador,
alltid som en familjemedlem
och med en massa gottigt snask som Rob´s mormor smusslat i honom.

Förr eller senare är det dock dags att kasta in handuken och ta farväl.
Hörseln förlorade han för ett par år sedan
och benen orkade inte bära mycket längre.
Så för hans eget bästa var det nu dags att få somna in...
i en ålder av 16 år.

Vi alla älskar dig jätte mycket och önskar dig all lycka
i ditt fortsatta liv i hundhimlen, som kung över bollarna.
Labben, du är saknad!