En liten historia:

Där jag jobbar nu har jag jobbat i 4 år,
jag har dock bara varit tillsvidare anställd.
Nu när dessa 4 år gått var de alltså tvugna att sparka mig
eller ge mig en fast antställning.

De har egentligen inte timmar att ge mig,
då en massa mammalediga kommer tillbaka....
men...snälla som de är...
så skrapade de ihop 33 timmar/vecka på en fast anställning ändå.

Detta menas att jag behövde söka hjälp från a-kassa
för att komma upp i full tid.
Sagt och gjort, jag gick till arbetsförmedlingen för att skriva in mig.
Då säger damen jag talar med:
"Vi kan ju titta här vart det finns  jobb just nu."
"Det finns massor i Stockholm som du kan söka på."
hon ler förtjust
"Ehhh...men jag vill inte flytta till Stockholm" trycker jag fram
Kan påpeka att jag bor ca 30 mil därifrån.
"Ja men i och med den nya regerinen
så måste du vara tillgänglig för hela landet." påpekar hon vidare
"Meen...så om jag söker dit och får jobbet....
då måste jag ju ha någonstans att bo..." stammar jag
"Det kommer ju ta minst 6 månader eller år
att få tag på en lght där."
"Hmm, det får du försöka lösa på bästa sätt." 
säger damen med näsan i vädret

De splittrar alltså familjer och får folk att utveckla ångest...
och om jag bara sparat undan alla dessa pengar
jag betalat i över 6 år för att vara med i a-kassan,
så hade jag banne mig inte behövt deras hjälp nu.

Nåväl, jag kan ju alltid skriva med i ansökningen 
att jag är totalt vrickad i skallen.
Det är ju ändå inte långt från sanningen just nu...