Den sanna kärleken liknar cirkeln, och cirkeln har inget slut.
Jag och Rob sitter i bilen på väg till affären,
när han plötsligt säger:
"Nääe, varför ska jag ljuga för dig!?
Det finns ingen anledning...."
Jag får genast en klump i halsen...
"Eller?
Kan du komma på något du hellre vill att jag håller för mig själv?"
fortsätter han
Jag funderar just nu så det knakar.
"Öhh, nee..?" viskar jag
"Ja men du vet ju hur jag har varit på sistonde...
det finns liksom ingen entusiasm (stavning?) längre."
Orden kommer nonchalant ur hans mun
samtidigt som han vänder blicken ut genom fönstret.
What!!!
Nu går hjärnan på högvarv....
Ska han lämna mig? Har han hittat någon annan?
Näää, det handlade om lögn...tänk Jenny.
Han har redan en annan!!!
Aj! Mitt hjärta kommer brista...
"Mmmenar du att du har någon annan...?
säger jag ynkligt med gråten i halsen
"Vaa!? Är du tokig eller!?
Vad fan ska jag med någon annan till?"
säger han med ett svagt leende på läpparna.
"Det handlar om utbildningen så klart.
Jag är inte lika entusiastisk över den...
jag är inte lika glad...jag trivs inte längre."
Han suckar djupt ,sneglar på mig och fortsätter:
"Då känns det som om jag har ljugit för dig...
jag har inte varit ärlig och sagt vad jag känner.
Förlåt!"
En stor sten flyttas från mitt bröst.
Jag kan andas igen...
Jag tittar på honom med tårar i ögonen
och ger ifrån mig ett stort leende.
Min hand omfamnar hans samtidigt som jag säger de 3 små orden:
Jag älskar dig!
Mannen påpekade dock att han vill göra klart utbildningen.
För kock är vad han vill bli...
Han behöver bara hjälp att hålla sig på rätt väg.
Självklart finns den hjälpen här...då han även är min vän.
För kärlek och vänskap går hand i hand.
Åååh!!!! Helt underbart skrivet! Vilka missförstånd som uppstår ibland då hjärnan rusar iväg och hittar på alla möjliga konstigheter! ;)
KRAM!!!!
Skräm skiten ur mig, gör det bara! gah! Unge! Puss
Men så härligt =)Du skriver så inlevelsefullt att även jag fick en tår i ögat. Så där är jag med o tror alltid det värsta i alla situationer =/
Det verkar som om du o Rob har något alldeles speciellt =)
Hoppas din dag blir bra, kram på dig =)
Men GHA vad han skräms pojkvaskern, bit´an!
Klart att efter nyhetens behag så kommer det slentrianmässiga och då faller man ned i en svacka, men då gäller det att han fortsätter även om det känns jobbigt.
Senare under utbildningens gång får de göra saker som stimulerar deras nyfikenhet och kreativitet och då känns det genast bättre igen.
Klart han inte lämnar dig gumman, ni hör ju ihop som en familj även om era barn nu råkar bestå av fyrbenta varelser istället. :-))
Puss & ram, mamma.
Tänk hur man fungerar i alla fall. Tror alltid det värsta och så visar det sig att han är (verkar vara när jag läser detta i alla fall) så ärlig som en människa kan bli. Lyckliga du som har en sån.
Gomorron!
Oj, att du lyckades skriva detta så-å-å BRA!!! :-D
Ser bland kommentarerna att flera känner igen lite grann både sej själva och situationen - samma här!!!
Och visst går kärlek och vänskap hand i hand, och tillsammans finns det nästan inget som man inte fixar - bara man verkligen har bestämt sej, och det tycks ju Rob har gjort ang utbildningen och kockyrket. :-)
Ha en fin dag, Jen!!!
Åh, fint...
<
