Som vanligt när problemen är försvunna och livet ler,
när man har hela plånboken full med cash
när vänner, familj och bekanta är friska och vid liv,
när ångesten har valt ett annat offer...
så kommer smällen.

Den studsar tillbaka likt en rekyl och landar alltid lika klockrent i bröstet.
Någon bestämmer att man inte alls får ha det så bra...
man får inte ha mer pengar än normen,
man får inte glädjas för ofta, för länge eller för mycket.
Man ska må skit!

Min lilla ängel Bamse har fällt en hel del hår på senaste tiden.
(Allt pga sommarens värme, tänkte jag.)
Högar likt denna har borstats av vid 4 tillfällen under 1 veckas tid!

Men så satt jag åter igen och drog borsten genom hans päls
förundrande över hur han kan fälla så enormt mycket...
(att lägenhetens golv numera består av en matta gjord av hår
är en del av vardagen)
så upptäckte jag förskräckt att han inte alls fäller...
han tappar!
Tussar rasar av honom och lämnar små,
små sår kvar på den kala huden, likt eksem.

Hur kan detta komma sig!?
Troligtvis medecinen han går på,
eller en biverkning av sjukdomen...
Gah!
Jag får väl vara tacksam att jag har ett överskott på kontot nu
när det blir vetbesök igen.
För vem vet vad detta kan vara!?
(Med tanke på att ett halt ben ledde till Myastenia Gravis)

Besöket är planerat på torsdag,
och fram till dess är det dammsugarrace som väntar...
-suck-

Foto: Privat