Hjälp!
Jag är så nervös så jag nästan svimmar...
Tydligen har jag lovat Rob att jag ska med honom ut för att springa.
What!?
När kan jag ha sagt ja till något sådant dumt?

Enligt honom så var det när jag kom hem igår,
sliten efter en hel veckas jobb och klagande över smärtor i benen.
Uppenbarligen har han tröttnat på dessa klagomål
och påstår att träning kommer göra susen...?
Dum som jag var, så sa jag ja och tänkte inte mer på saken.
Men nu banne mig är det dags att visa att jag håller mitt ord.
Gulp!
Sist jag sprang måste varit för ....10 år sedan!?
Om man bortser från bus med vovvar en meter eller 2.
Ehe...

Nåväl, ett djupt andetag och snart är det över.
Wish me luck!
(det lär jag behöva...)