Vaför i hel*ete finns det inget som heter så?
Hur är det meningen att man ska ta hand om sina sjuka djur?
Genom att sjukanmäla sig själv?

Som tur är har jag förstående chefer som
själva har djur.
De låter mig vara hemma och vårda Bamse...
Men det hjälper inte min ekonomi.
Jag får ju inte direkt något bidrag för att jag är hemma
med min hund.
Har djuren verkligen så låg status i dagens samhälle!?

För att köra lite livsfilosofi:
Jag inser att om min blogg var tråkig förr,
så är det inget mot vad ni lär tycka om den nu.
Dötrist!!
Men jag har faktiskt ärligt talat inget annat till liv nu.
Allt cirkulerar kring Bamse och hans välbefinnande.
Huvudsaken är att han ska må så bra som möjligt...
sen kan vi ta hand om oss själva.
Det må låta brutalt i vissa öron,
men för mig är det precis som om det vore mitt barn.
Han är värd allt!

Ett possitivt besked är dock att han reagerar riktigt bra
på medicinen han fått.
För varje dag som går så tycks han bli en aning bättre.
(Han kom hem till oss i fredags)
Hans blick är skärpt och han följer oss konstant med ögonen.
Pratar man med honom så viftar han i svansen
och försöker komma till en.
Jo då, han kan gå ett par meter lite då och då.

Som tur är så har vi möjligheten att få låna en bostadsrätt i markplan,
med tillhörande liten trädgård.
Precis lagom för att han ska orka ta sig ut.
Han står och kissar till en början, men rasar tillslut ihop.
Att han sen fortfarande kissar inne...
rättare sagt kissar ner sig i sömnen osv,
är ett väldigt litet problem om man jämför med hur det varit.

Så gott folk...detta är vårat liv:
Kela och prata med Bamse, torka kiss, rasta Porthos,
kela med Bamse, torka kiss, hjälpa Bamse ut, gulla med Porthos,
torka kiss, prata med varandra (vi människor), sova en timme eller två,
torka kiss...osv.

Man sover och umgås med varandra helt enkelt när man får tid över.
Jag kan nu säga att jag verkligen förstår
hur det är att han en liten bebis.
Sömnmässigt alltså!

Ha en bra söndag!
/ En något gladare Jen med en något "friskare" hund