De som inte klarar att läsa om kvinnan´s månatliga åkomma,
även kallad pms eller menstruation,
bör nu hoppa till en annan sida.

När dessa dagar i månaden kommer är livet ett helvete,
både för mig och min närmaste (Rob).
Översvallande känslor:
*Deppig, jag surar över allt och inget!
*Blödig, grinar till minsta lilla.
Oavsett om det är en alldaglig puss från Rob
eller en b-serie på tvn.
*Ilsken, humöret åker berg och dalbana.
Ena stunden är jag varm och kärlekskrank,
men i nästa sekund blir jag kall och vansinnig...
*Lätt retlig, man ska vakta sin tunga
under dessa dagar...
annars kan det gå riktigt illa!

Smärta i kroppen:
*Ryggen känns som bruten på mitten.
*Magen...(självklart) känns som ett infekterad böld.
*Huvudet dunkar konstant och migrän är ett faktum.
*Benen värker, som om man hade feber.
*Brösten ömmar så i den grad att man vill kräkas bara av minsta beröring.

I och med alla dessa problem i form av smärta och känslostormar,
så känner man sig dessutom ful som stryk.
Ofräsh och äcklig.
Kroppen känns som en uppblåst ballong
och man vill helst ligga inne i väntan på bättre tider.

Man tror att ingen i hela världen skulle kunna älska rishögen man blivit
och absolut inte vilja se den visa lite hud.
Detta är dagar då jag strosar runt i hemmet
påpälsad med de pösigaste mjukisarna
och gärna sover i mer än bara ett par trosor...

Att då få höra kommentaren:
"Vad smal du är!
Har du gått ner i vikt?"
är som att höra änglar sjunga.
Hjärtat blir varmt och växer snabbt ett par centimeter.
Humöret skjuter i höjden, läpparna ger ifrån sig ett leende
och livet är plötsligt värt att leva ett par timmar till.

Tack! Du gjorde min dag! -ler fortfarande-