Studiebesök hos kultingarna

Min vän tog med mig och Rob på ett studiebesök
i hennes systers slaktsvinstall.
Nya suggor som anlänt hade precis grisat.
(fått små kultingar)
Vi var förväntansfulla och intresserade men samtidigt
väldigt nervösa...
Varför ska 2 vegetarianer besöka ett ställe
där mängder av grisar föds upp för att bli mat?
Jo, därför att man ska kunna veta exakt hur det går till
och hur det ser ut.

Det första vi fick göra var att sätta på oss skyddskläder.
Ingen vacker syn. -host-
Dörrarna in till grisarna hade de numera låsta.
Pga. djurrättsaktivister...
Vännen låste upp dörren till barnkammaren och sakta smög vi oss in.
Att vi skulle vara tysta och lugna berodde på samma anledning som
för människor.
Mammor som föder eller precis har fött
vill ha lugn och ro med sina små.

I salen fanns ca 20 bås med en sugga i varje.
Många hade precis fått sina bäbisar men det fanns även en och annan
som strax skulle ha.
Vi lyckades tom komma in mitt i en förlossning!
(inga bilder på det dock... -urk-)
Den var däremot en aning komplicerad,
så det var tur att min vän fanns där
för hon var tvungen att dra ut den sista kultingen.

Vi besökte som sagt enbart barnkammaren.
Varför vi inte gick in till slaktsvinen berodde dels på att vi inte ville se,
men även pga. att min vän bekräftade bilden vi redan har i våra huvuden.
Trots att barnkammaren är den finaste avdelningen i slaksvinstallet,
mer halm, lugnt, inga avbitna svansar osv...,
så tycker jag personligen att båsen är alldeles för små.
Suggorna är så enorma att enbart när de ligger ner själva
så fyller de den lilla ytan som finns.
Hur blir det då inte med 8-15 kultingar extra i båset?

Att mammorna inte brydde sig om sina bäbisar hjärtskärande skrik
när hon lyckades lägga sig på dem,
är nästan förståeligt.
För vem skulle inte bli apatisk av att spendera sitt liv så där.
Bli befruktad, föda ungar, bli befruktad, föda ungar...
ca. 16 ggr om.
Griskultingarna ska vara glada över att min vän finns där och hjälper till ibland,
för bara på våran ca. 30 minuters långa rundvandring så lyckades hon
rädda livet på 2 kultingar som höll på att bli mos.
-ugh-

Under grisning har de normalt 2 anställda som hjälper till.
Men alla grisar föds som sagt inte samtidigt,
så när arbetsdagen är slut för de anställda,
då kvällen och natten kommer,
finns där ingen som kan eller vill höra kultingarnas skrik...
"Lite svinn får man räkna med."

Som avslut:
Jag är nöjd över att ha sett grisarna,
trots att jag fick ett par mardrömmar och lite ångest på köpet.
Om jag kunnat så hade jag tagit med mig varenda en hem,
men de håller sig inte små i evigheter och min lilla lya är redan för trång. :(

Jag skulle också vilja besöka ett sånt där ställe för att se med egna ögon. Va hemskt att båsen e så små, men i Danmark är dt mkt hemskare. Har hört att där får man till och med spänna fast suggan helt så hon inte ens kan röra sig... USCH!



sv: gillar inte heller maud.. X) tack förresten, har precis fixat till bloggen :)

En riktig slaktsvinsanläggning a la fabrik har jag aldrig varit inne i, men för många år sen när det var öppet hus på nåt naturbruksgymnasium kollade jag in deras svinstall iallafall. Och fick väl ungefär samma intryck som du... :-/



Ang Wilmer X så är väl jag och din far typ samma generation!? ;-) Undrar om han inte gillade Ebba Grön och sånt där också!? :-D

Jaa, nu har jag sett och läst. Usch det låter inte bra att ha det så trångt och att ha sådant liv de stackars suggorna får leva. Tur att man inte äter griskött mer, eller nötkött heller för den delen. Slipper ha dåligt samvete för det i alla fall.



Kommer ihåg när jag var på studiebesök på Scan för evigheter sedan. Åt inte korv eller annat som var producerat där på länge. Önskar jag aldrig följt med. Bara att se paniken i djurens ögon när de trängdes ihop för att fösas in mot slaktsalen var hemskt. Det är sant som de säger; det man inte vet har man inte ont av.



Ha det bra på skolan. :-)



kramar till er alla, mamma.

Man känner sånt medlidande för dem!



Man vill bara krama om dom å önska dom ett långt lyckligt liv!

Har en kompis vars föräldrar föder upp grisar. Har varit där två gånger, men på grund av att sonen (som var liten då)blev livrädd båda gångerna stannade vi inte lång stund någon av gångerna. Det enda intryck jag hann få var precis det du säger, att det var trångt.

Har även en kompis som bor på en bondgård där hennes kille jobbar. Fick gå in i eko-stallet där jag fick en chock över att kossorna bara låg ner, så jag frågade om de mådde dåligt, men tydligen mådde de kalasbra och idisslade.

Jag vet visst inget om kossor heller

<