Så var tiden inne...

för mitt besök hos kirurgen.
Tanken var att de skulle försöka skära bort endometrioshärdarna.
Men det visade sig att jag hade så enormt mycket härdar placerade överallt,
varav några var hårda och gamla...(?)
så de kunde inte skära bort dem
Läkaren förstod inte ens hur jag klarade av att vara vid medvetande
under så extrema smärtor de ger. Då de gick att se med blotta ögat...

Istället fick de göra flera hål i magen, ta prover
och avakta analys samt expertutlåtande.
Risken blev genast större för en total bortplockning av diverse organ....
och därmed inga barn utan adoption.
Barnfrågan är dock inget större problem då vi (jag och mannen)
"diskuterat" detta innan.

Trots de långa 6 veckor det kommer ta för dem att ge mig ett ordentligt svar,
så känns livet rätt bra.
*Jag har svart på vitt en diagnos/sjukdom för mina besvär.
Inget mer: "Det är ju bara mensvärk, alla kvinnor har det."
eller: "Det är nog psykiskt..."
*Jag har fått en slags p-spruta,
som förvisso kan ge ett 100-tal biverkningar...
men den stoppar upp mensen och därmed den värsta värken.
*Det händer något i sjukvården, de agerar för att göra mig "frisk".

Att jag sen har en man som gör allt för mitt välbefinnande,
införskaffar både choklad och glass,
en far som ger mig blommor och skippar jobbet för att ge mig skjuts,
en moster som passar vovvar och hjälper till med rastning,
samt vänner, familj och arbetskamrater
som meddelar en tanke och kärlek....
DET är fantastiskt härligt och definitivt värmande i hjärta och själ!

Ja, de blommar på för fullt nu:). Ja, hon är så förbaskat söt. Hon sover just nu ute på balkongen och vi fryser!! Men vad gör man inte för sin söta katt:).



Jag hoppas verkligen du blir av med smärtan. Härlig familj du har som ställer upp:).

Åh, var det t o m så illa att de inte kunde göra det de hade tänkt...? :-(



Låter ju drastiskt om allt måste tas bort för att du ska kunna leva ett drägligt liv, men bortsett från det där med biologiska barn så är det kanske ändå inte så mycket att tveka över med tanke på allt lidande detta har orsakat dej. För så där ska man ju bara inte behöva ha det!!!



Hoppas att du får må bra nu med p-sprutans hjälp, och kan använda de här veckorna fram tills analyserna mm är klara till att bestämma dej för hur du ska göra.



Kramar!!!

hemskt att ha skitont å så tar ingen en på allvar liksom.. hoppas det fixar sig :) vill man ha barn kan man alltid adoptera, sånt fixar sig ju. lycka till!

<