Jag sprang, jag flåsade, jag gick...
Det gick bra...trots min otränade kropp.
Jag sprang förvisso inte långt,
kanske max 500 meter åt gången..ehm,
för att varva med att att andas och gå ett par meter.
Men jag sprang i alla fall!
Flåset jag hade var enormt ljudligt.
jag kan svära på att den stackars bärplockande familjen i skogen
var kritvita i ansiktet när jag kom hasandes förbi,
med grymtningar likt en björn.
Porthos däremot älskade att springa,
och gjorde det med lätt studsande steg.
Vi har alltid trott att han hatat detta,
då Rob oftast fått tvinga med honom på sina löpartider.
Men tydligen gick det bra när mamma sprang bredvid.
Mammsgris nr.1!
Idag värker benen som aldrig förr.
Och som om det inte vore nog så körde jag även ett träningspass
med armhävningar, situps och andra skumma övningar.
Hela kroppen är mörbultad... -mutter-
Jag fasar dock mer för morgondagens värk.
För som Anna KK sa: Imorn är det värst!
Ugh!
Jo, som sagt... Invänta morgondagen, du! ;-)
Men jag tycker det var för himla strongt av dej att ändå fixa rundan!!! Alla tummar upp för dej!!! :-)
Och eftersom du inte kan göra Porthos besviken, så blir det snart en ny - eller hur!?! :-D
Gottegris, ut och springa på det viset ;-)!
Det var inte dåligt gjort av dig !!
Träningsvärk är inget vidare, men det ska väl kännas att man lever !!
Kram på dig, hoppas du kan gå i morron ;)
Du får skylla dig själv när du ger dig in på dåna där dumheter.
I och för sig så tycker jag det ser skönt ut att jogga, men det ÄR ju så förbannat tråkigt!
fan va skönt! Vi verkar va på samma nivå du å jag ;)
eh ja jag har nog lämnat en kommentar om ditt inlägg där du skriver att du tränat =)
Hoppas allt e bra =)
haha jag dör, läste inte vad du skrev. vi lägger ner =) hehe.... NU är jag med! ;) hihihi
<
