Trots kärringstopp på totalt 5 gånger, en uppbackning på en trottoarkant
och en alldeles för skarp kurva (inspektören satt klistrad i sidorutan)...
så lyckades jag lura till mig körkortet.

Eller nja, snarare en papperslapp tills vidare.
Det rosa lilla kortet dimper ner i brevlådan om ca. 1 vecka.
Wiiie!!!
Så glad som jag är nu har jag inte varit på lääänge.
Nu gäller det bara att behålla det oxå... *flin*

idag är det Robban´s födelsedag, hurra hurra hurra!

Som tradition så har vi firat födelsedagen i stugan med nära och kära,
hela helgen.
Fantastiskt skoj, trevligt och mysigt.
Men jag kan gott konstatera att det faktiskt stämmer,
det gamla talesättet: "Där alkoholen går in går förståndet ut..."
Ehh!

Min syster har videobevis som jag hoppas kommer ligga på youtube
inom en snar framtid.
*mohahah*
(självklart finns inte jag med på filmerna)


Det snyggaste födelsedagskortet ever,
designat och ihopklippt  av min syster och mor!
:D

Jag fixade kunskapsprovet!
Med hela 2 rätts marginal... *tss*
Jag är så lycklig så jag skulle kunna dö av en hjärtattack just nu.
Men... än är det inte över...
Förarprovet återstår och jag är vansinnigt nervös. *gulp*

Off för att samla ihop nerverna...
och kanske andas lite...

Jopp, då ska vi tydligen ha en dag för träningen,
idag den 22 maj.

Nog för att jag tycker det blir lite mycket speciella dagar att fira...
för de mest underligaste ting...
men att det finns en dag för träningen kan ju knappast skada någon.
Endast hjälpa dig att bli friskare, gladare och starkare!
Och vad passar då inte bättre än att masa sig iväg för ett pass på gymmet
en dag som denna! (när det ändå är mulet väder här) Ehm! :)

Skolan hade ordnat en båtutflykt i västkustens skärgård
för elever och lärare till min klass.
Underbart vackert med tusen öar och en hel del läskiga samt roliga historier
från kaptenen.

En av öarna gick vi iland på för att kika på 1800-talets "horhus" och bar,
dåtidens nöje för pirater, handelsmän och sjömän från hela världen.
På den lilla ön fanns ett par fantastiskt vackra Highland.
Och om jag någonsin ska ha kossor så är det av denna ras.
Handelsmännen förde även med sig växter av olika slag,
samt tog med sig en del.
Några av träden som växer på ön är: Lin, oliv och valnöt.

Många av männen som roade sig på ön klagade dock på att
de svenska kvinnorna inte var vidare exotiska.
Så för att höja den exotiska stämningen tog man palmgrenar som förts med
och ställde i tunnor samt klädde av kvinnorna och målade dem bruna,
för att de på så sätt skulle efterlikna negresser.
Detta nöjde sig männen gladeligen med...Ehh!?

Då drar jag iväg till skolan för sista gången denna terminen.
Lovely!
Trots att jag hellre stannat hemma bland nära och kära
så känns det bra att få komma iväg och stämma av med lärare och klasskamrater.

Hörs om några dar! :)

Återigen är det snigel invasion i dessa trakterna.
Ska man ut med vovvarna så gäller det att hoppa,
trippa, sicksacka och smyga fram.

Ljudet av ett skal som knäcks tillhör inte mina favvo ljud,
och varje gång det sker så skär det i mitt hjärta.
Nog för att det finns en gräns över hur långt djurvännen i mig kan gå...
men att trampa på de små stackarna är inget jag gör
om jag lika gärna kan ta ett steg runt.
Iofs så skull jag hellre gå omvägar på 100 meter om så behövdes. -host-

Jag har precis haft ett underbart samtal med en kär gammal vän.
En vän som jag känt sedan urminnes tider...på ett ungefär. -host-

Trots att vi har inte pratat med varandra på nästan 6 månader,
så är allt som vanligt när man väl samtalar.
Som om vi talades vid igår...
Livet flyter på!

Dessa vänner är inte många,
men de är värda tusen ggr mer än alla andra.
De finns alltid där, oavsett om man ringer kl. 2 på dagen eller 3 på natten.
De gläds av min glädje och tröstar när jag är i sorg...
Vilken väg jag än väljer i livet så finns de där och stöttar vid varje steg jag tar.
Och om ett steg skulle leda mig till döden för deras skull,
så skulle jag gladeligen ta det!

Nja, kanske inte.
Men jag har fått äran av att köra traktor idag. -ler förtjust-
Jag kan dock sammanfatta upplevelsen med 3 små ord:
Nervöst, guppigt och häftigt!

Att försöka hålla sig kvar i traktorn genom alla gupp och vibrationer
var ungefär lika jobbigt som att hålla sig kvar på hästen
när man rider barbacka....
För att sen inte tala på kruxet av att hålla sig kvar på en trång väg
där jag tar upp 2/3 delar.
Men fram till målet kom jag tillslut...
med en ömmande rumpa och ett skenande hjärta.

I övrigt så har både jag och vovvar lekt i Operation Ökenstorm idag.
Eftersom ett fält skulle harvas och jag ska lära mig,
så fick jag åka med i en traktor över fältet
och vovvarna fick snällt sitta vid sidan av fältet och vänta.
Dvs. den ena vovven satt snällt och väntade...
Porthos, aka "rackarongen" och "busfröet",
satte glatt igång med att gräva ett stort hål i jorden...
för att sen runda av med att rymma.

Efter att ha frågat tjejen som jag åkte traktor med,
vad det kan tänkas vara för djur som springer från mina hundar.
Så kunde hon glatt konstatera att det var just en av mina hundar...
på rymning!!!

Då vi var på ena sidan fältet och hundarna på andra,
och eftersom hon inte kunde köra traktorn i mer än 8km/h,
så hoppade jag ur och satte igång med ett försök att spurta.
(Porthos hade då hunnit över ytterligare ett fält och var i full färd in i skogen)
Att springa i ett nyharvat fält med stormvindar runt omkring var dock inte det lättaste.
Det var som att springa i öken: Ett steg fram, 2 steg bak...
tillsammans med 50 kilo sand i ögonen!
Men ifatt hunden kom jag tillslut.
-puuh-

Det var inte bara rymmande hundar som strosade över fälten.
Runt traktorn cirkulerade en hel hög med måsar samt ett par tranor och svanar,
i full färd med att leta mask och annat gottigt.
Sädesärlorna höll sig mest framtill,
och där var de till sista sekund innan däcket skulle mosat dem. -gaah-
Varför utmana ödet!?

När det gäller min traktorkörning så finns det tyvärr inte bildbevis
på detta fenomen.
Utan ni får helt enkelt hålla tillgodo med de kassa bilder jag tagit
genom det smutsiga fönstret,
och tro på att jag faktiskt körde en traktor själv.
-tss-

Trippen till stugan var inte enbart mysig och avslappnande.
Det visade sig att en hel hög med jordgetingar bestämt sig för att inta
en 4 X 3 kvm yta....i gräsmattan!
Efter många om och men samt mycket slit under natten,
så trodde vi, när vi studerade stället nästa morgon,
att de nu var borta....
Men, efter att ca halva dagen gått och det var dags för oss att resa hemåt
så visade de små rackarna sig.
Troligtvis hade vi lyckats döda ett par (med hjälp av radar och eld),
men att behöva flytta pga av några bortfall var inget de ville gå med på.
-mutter, morr, fräs-
Någon som har några bra knep mot jordgetingar?
Hade de bara bosatt sig ett par meter därifrån så hade jag kunnat godta det,
men att ha dem mitt i gräsmattan känns en aningens dramatiskt...

Några tulpaner fick jag inte se blomma denna gången heller...
Kyla och snö har legat kvar så länge
att inte ens pärlhyacinten hade blommat färdigt.
Äppelträden däremot stod kvar och var vid fullt liv!
Men!!! Någon har vandaliserat dem! -blänger ilsket-
Först trodde jag att det kan tänkas vara ett rådjur,
men att den även ska ha gett sig på rosenbusken kändes lite långsökt.
Eller? Har jag fel? Äter de även hela grenar på en rosenbuske?
För inte tusan är det jag som klipper så bedrövligt som bilderna visar...
(tro det eller ej -host-)
Rena snitt ska det va!

Om man bortser från ilskna jordgetingar och vandalisering
så har tiden i stugan varit kanon.
Vi ordnade så mycket i höstas att det nu enbart räckte med att kratta lite löv
för att stället skulle kännas beboeligt. :)

Våran tid som praktikanter går fantastiskt bra.
Att få stiga upp klockan 05:00 på morgonen och bege sig iväg
till arbetet med ett leende på läpparna är helt underbart.
Glädjen och det psykiska lugnet man får av att arbeta med hela kroppen,
all frisk luft lungorna insuper och den härliga naturen med endast lite traktor muller
gör att vi numera sover gott och mår allmänt kanon.
Aldrig någonsin har mitt psyke varit så i så bra skick
som det är denna veckan!

Att man sen har ont i princip hela kroppen, efter tunga lyft, krypande i marken
och böjd position på ryggen är en annan femma...
något som troligtvis kommer bli bättre med tiden.
Åtminstonde om man får tro de hurtiga 60 åringarna som äger stället. :D

*Dagarna har varvats med plantering av ca. 130 kg lök (för hand!!!).
*Övningskörning med fyrhjuling.
*Maskinlära.
*Potatistvätt.
*Uppbyggnad av växthus.
*Kålrotsrensning.
*Packning av potatis till försöljning.
*Dillsådd.
*Ogräsrensning i form av en gasolflamma...
Skall det vara ekologiskt så fungerar det inte med vad som helst!

Nu är det dags för ett par dagar vila,
men på måndag kör vi igång igen....
Jag längtar!

Från och med imorgon är jag tjänstledig.
Men inte ledig som i semester...
imorgon börjar nämligen min praktik.
Då ska jag slita ogräs, plantera lökar, så fröer, vada i lera och jord,
bygga växthus samt en hel del annnat slitande på en gård.
Men inte är jag bitter för detta.
Det är just precis detta jag vill!
Att få sucka, stöna, slita och knäcka ryggen på en gård är min dröm.
En dröm jag strävar efter att få uppfylla.

Hur kan då detta komma sig?
Fick hon inte ansökan nekad?

Jo visst, till en början...men eftersom jag numera är arbetslös pga.
arb.förm. så kan de inte neka mig längre.
På inrådan av kontakter högre upp har jag därför skickat en ny ansökan.
Överklagan och anmälan har oavsett gjorts på den förra,
men från och med imorn kan jag iaf. påbörja resten av mitt liv som praktikant!
Jag kan faktiskt inte vara lyckligare just nu!
Trots all skit de släpat mig i...

Off// En lycklig och längtande Jen

Alla har talat så gott om "halkbanan",
att det var något av det roligaste de varit med om.
Men vad är då så roligt med att få sladd och spinna ett par varv
så i den grad att man inte längre vet vad som är bak eller fram på bilen?
Samtidigt som körläraren vrålar i kom radion: "BROMSA JENNY! BROMSA!!!"
Själv kan jag bara säga: Nej tack! Det var inte kul!
Jag ville inget hellre än att komma därifrån.
Jag kan väl dock tillägga att jag åtminstonde höll mig kvar på vägen
och slapp att hamna ute i gräsfältet bredvid...


Att sen få sätta sig i en bil som snurrar upp och ner,
för att illustrera hur det kan bli i en ordentlig sladd,
var inte heller vidare skoj.
Blodet forsade till huvudet, jag var knallröd i ansiktet och benen gav vika
när jag yr skulle ta mig ur bilen.

Men nu är det gjort!
Jag är godkänd i halkbanan och riskettan,
så härnäst står teoriprov och uppkörning.
Wish me luck! -ler förtjust-