"De lyckliga kompisarna"
Kladdigt värre...
Gick hem jobbet med grova smärtor i buk, rygg och huvud,
smärtor som även kallas "mensvärk".
-ryser av bara ordet-
Något varje eller åtminstonde de flesta av oss kvinnor
får varje månad...
dessa smärtor kan sabba en eller två hela dagar om man har otur.
Jag är en sådan otursförfölj j*vel! -mutter-
Jag hade dessutom glömt att förnya receptet på de lite starkare pillren
man kan ta mot denna typ av värk.
Så med endast 2 fjuttiga värktabletter försökte jag tämja smärtan...ehe.
Väl hemma la jag mig i soffan med en kurrande kissekatt
som värmekudde på magen.
Jag bläddrade lite i en tidning, sörplade kaffe
och stönade ett par gånger mot Rob om hur synd det var om mig.
sen däckade jag.
Jag har nu vaknat ett par timmar senare, med färre smärtor....
-stort leende-
och precis gluffsat i mig fruktsallad.
Rob tyckte att jag behövde lite vitaminer i kroppen
nu när den mår som sämst.
Att det sen är nyttigt var ett stort plus...enligt hans tycke.
Själv älskar jag geggigt, fett och ohälsosamt...
varav den stora klicken grädde..
Yammie!
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något! (2)
Klicka er in och stötta de små liven, de har ju ingen annan...
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
7 års party!
Det var ett party för en 7 åring.
Och vi var självklart bjudna!
På denna jord vandrar 2 små änglar,
de är de sötaste, vänligaste, underbaraste man någonsin skådat.
Jag gissar på att dessa egenskaper är ett arv från mamman..-host-
En av dessa änglar fyllde som sagt 7 år igår,
varav vi spenderade större del av dagen hos henne.
Som alltid när man besöker denna familj
så bjuds det på en hel del skratt, humor och glädje.
Det är en familj fylld av kärlek och värme..
och de delar gärna med sig åt behövande.
Man känner sig älskad, behövd, och alldeles varm i hjärtat
efter en dag hos dem.
Förutom all ömhet och kärlek som de fyllde en med,
så fanns där även 3 sorters tårtor, mängder med bullar och kakor
samt litervis med kaffe.
Allt för att göra en bra dag till perfekt! -kakmonster nr:1-
Det var dock inte endast födelsedagsbarnet
som fick uppmärksamhet denna dag.
Där fanns en till liten tjej som allas ögon beundrade:
Zindra, en Staff på 5 månader.
Ett härligt tillskott i familjen med en sprudlande livsglädje!
Våra doggisar följde självklart med för att hälsa henne välkommen.
#1: Medans jag är upptagen med kameran och Elina med att stirra in i den,
passar Zindra på att försöka få sig en jordnötsring eller två.
#2: Porthos gjorde som han brukar...sprida sina hår lite här och där.
#3: Maja, familjen andra vovve,
var lite sliten efter all uppmärksamhet från en brunstig Bamse.
Inte undra på när stackarn är 12 hundår...
#4: Zindra visade klart och tydligt att det minsann var hennes zackosäck...
"Don´t you dare touch!"
men hundmänniska som jag är...riktades kameran mest mot de fyrfota.
-ehm-
Nästa ängel fyller om lite mindre än 2 månader...
Uunderbaart!
Skogspromenad.
Tonårsmonster och galna mammor.
3.de gången denna veckan..
Det dunkas, klampas, skriks och vrålas!
Min första tanke är: "Shit, vad pinsamt!
Fattar hon inte att det hörs!?"
Vårat hus är riktigt bedrövligt lyhört.
Sitter jag här framför datorn kan jag uppfatta ord som:
"Skitungar, djävulsbarn, dra åt helvete, idioter..."
Stackars barn...
Men även vissa meningar som:
"Ni kommer få jobba med utvecklingstörda resten av era liv!"
Antar att de missköter skolan!?
Vill jag däremot verkligen spionera,
så kan jag ställa mig i badrummet eller i köket vid spisen.
Genom fläktarna kommer ljudet fram i perfekt avlyssningston.
När jag sitter här och funderar på varför hon är så taskig mot ungarna,
och varför hon kallar dem så hårda ord.
Så kommer jag på att det var faktiskt så här det var även för mig,
min syster och min mor.
Vi (jag och min syster) var hemska.
Vi misskötte skolan, hade fester varje gång mamma jobbade natt,
stal cigg och pengar från henne, rymde till annan stad
och vi hade ordkrig med henne dagligen.
Det var en hemsk period i våra liv.
Både för mamma och oss.
Det är en tid jag helst av allt vill glömma...men inte kan.
Visst, det kanske bara är bra att jag inte kan förtränga allt.
För på något sätt så tror jag det är bra att minnas hur man var,
för att kunna lösa situationer man själv kommer få
med sina egna tonårsmonster.
Ju mer jag tänker på det desto gladare blir jag,
över att även min mor var som hon var.
Hon letade alltid rätt på oss på stan, förbjöd oss att gå utanför dörren
och vaktade den sen med kniv..hrm.
Hon satte sig in i våra liv...tvingade oss att prata
och lyssnade på vad vi hade att säga.
Hon brydde sig om oss och gav aldrig upp!
Om fler hade haft koll på sina ungar,
så hade även vissa tragedier aldrig inträffat.
Off, Jen
Gahh! Minnen gör mig blödig...
nu måste jag ringa henne och säga att jag älskar henne.
Party, party, party!
Underbart!
Min kära moster ställer till med party, tantåldern till trots...-host-
Synd bara att det infaller samtidigt som den efterlängtade personalfesten.
Nåväl, familjen före allt!
Hon fyller trots allt denna summa endast en gång,
medans personalfesterna kommer om och om igen.
Imorn (idag) blir det presentshopping...
men nu ska jag masa mig till sängen.
God natt där ute!
FFF
Denna premiärdag/vecka är temat: Makabert.
Jag tänker bjuda på mig själv för en gång skull.
Jag kunde kanske valt ett lämpligare foto dock.
men detta passade utmärkt till veckans tema.
2 tolkningar av en bild...den ena en aning redigerad.
Vilket jag hoppas ni förstod...
Den andra...ehh, jag var inte beredd när bilden togs.
I så fall hade jag kunnat återgå till att vara en "människa".
Gör om gör rätt!
Jag ska bygga om mitt liv...
trots att det inte egentligen är totalförstört.
Det behöver helt enkelt en uppfräshning! Spotta och gnida lite...
Man upplever saker på olika sätt.
Känslor är olika för var person...
trots att de kan bygga från ett och samma perspektiv.
Det som är skräckinjagande för mig
kanske inte rör den andra i ryggen.
Eller tvärtom...
Det som är roande för mig, är dötrist för någon annan.
Vet inte hur jag ska förklara allt, men i det sora hela:
*Jag behöver en fast punk i mitt liv...något att gå tillbaka till.
Denna punkten tycks ha försvunnit...
*På samma sätt behöver jag trygghet,
en trygghet som kommer från den fasta punkten,
från annat håll eller från mig själv.
Tryggheten har nu istället blivit till rädsla...
*Jag behöver veta vart jag har mig själv,
och hur jag ska få mig att fungera rätt.
Just nu är jag som en trasig kaffemaskin.
Lika spänd varje gång för vad kaffet ska smaka i just denna kopp...
För att lyckas med justeringen av mitt liv krävs som sagt en del arbete.
Detta må vara nätta steg för andra,
men för mig är det enorma kliv.
*Socialt-Psykiskt välmående:
Mitt sociala liv är under all kritik.
Jag har därför börjat tvinga ut mig, träffa nära och kära
men även gamla vänner.
*Träning-Fysiskt välmående: Ännu värre....
det längsta jag kommer i fysisk aktivitet,
är promenader med hundarna.
Jag ska därför starta en träningsdag i veckan, till att börja med.
Jag och min syster tillsammans kommer stötta varandra.
*Självförtroendet: Man måste tro på sig själv om man ska lyckas.
Att ständigt förlita sig på andra hjälper mig inte...
Att få hjälp av andra hjälper i viss mån,
men är samtidigt en björntjänst i det långa loppet.
Jag kan själv om jag bara vill...
och jag är faktiskt possitiv, den negativa texten till trots.
Jag har lärt mig att upptäcka fel hos mig själv...
och jag har kommit en bit på vägen för att rätta till dem.
Det är fantastiskt för att vara mig...!
Blog Awards 2008
Ursäkta röran! Jag bygger om...
jag hoppas iaf att jag ska slippa riva hela skiten.
Tanken är att det ska spacklas, byggas och poleras
på det redan befintliga.
Detta kräver en hel del arbete.
Mycket har fallit efter tunga påfrestningar,
en del har trasats sönder genom livets hårda vindar,
hörn har blivit kanstötta och massor av färg har flagnats av.
För att sen inte tala om innandömmet (stavning Bella?).
Det har krossats, mosats, manglats och blivit bränt.
En mindre mysig förklaring kanske...
I det stora hela: Jag känner mig näst intill totalkvaddad.
Men långt inne i det djupa finns en liten liten gnista kvar...
denna pustar jag just nu liv i,
och den kommer föra mig vidare....
I just know it!
Kung eller knekt!?
kan jag nu uppdatera med att jag inte behöver deras sk hjälp ändå.
Behöver och behöver...hrm
Jag får inte deras hjälp...rättare sagt!
Jag jobbar 33 timmar/veckan vilket innebär att jag jobbar för mycket
för att få ut ersättning.
Jippie!
Livet kan ju inte bli bättre...-mutter-
Å andra sidan så drar det igång med julrusch strax (jo den börjar faktiskt i oktober)
så extra timmar kommer det finnas gott om.
Om detta mot all förmodan inte skulle hjälpa min ekonomiska "kris",
så finns det en liten kontakt jag kan utnyttja för ett extrajobb.
Är man som jag en riktig spenderare
och van att leva som en kung
så är det då inte lätt att anpassa sig till en knekts lön....
trots att jag mycket väl borde! -ehh-
Hon är värd allt guld i världen!
Dagen har idag förgyllts av vackra Karro´s närvaro.
I hennes hem drack vi kaffe och pratade gamla minnen.
Karro är den typen av vän man aldrig kan leva utan.
Hon har en aura runt sig som utstrålar glädje och ömhet.
Oavsett om man inte träffats på dagar, veckor eller månader
så känns det aldrig längre än igår.
Det är lättsamt och roande att få ha henne nära.
Hon är precis som en riktig vän ska vara!
För att sen inte tala om hennes underbara lilla krabat till son.
Mitt ibland allt jollrande och lallande lyckades han även
klämma fram ett par skräniga fågelläten.
Pojken var nämligen på lite dåligt humör idag,
och hade även lärt sig ett par ljud som kunde framkalla uppmärksamhet.
Större delen av tiden var han ändå en go och glad liten tultis
som mer än gärna stoppade mammas fingrar i munnen...
Denna dagen fick mig att förundra och fascineras av en mammas liv.
Hur hon lyckades manövrera hemmets sysslor
med en sådan precision....
(fixa mat åt Fabian medans han hängde i hennes famn
samtidigt som hon ordnade med kaffe och uppehöll samtalet vi hade)
hänförde mig!
Själv stod jag mest som ett fån med hakan i golvet.
Jag lovade dock mig själv att aldrig mer stressa över mitt liv...
för vad är väl det jämfört med detta!? -ler stort-
Jag älskar henne!
Ett hus för de glupska.
Nu äntligen fick jag ordning på det lilla växthuset jag har.
Dionean och en Drosera fick snällt samsas om ytan där.
Eftersom de båda dessutom vill stå fuktigt
passar det därför utmärkt med växthusets fuktiga klimat.
"Drosera eller sileshår är ett släkte i familjen sileshårsväxter.
Tre arter av släktet sileshår förekommer tämligen allmänt
över de nordiska länderna på mossarnas vitmosstuvor.
Släktet är dessutom representerat av små kärrväxter i alla världsdelar.
Sileshårs-arterna är mest ryktbara för sina blad,
som är farliga insektsfällor och glupska köttätare.
Rosettbladen är fullsatta av långskaftade, vackert purpurröda körtlar.
Dessa organ har man rent ut givit namnet tentakler.
Drosera-tentakler har både känsel och rörelseförmåga.
Om ett litet föremål läggs på bladet,
fastnar det i körtlarnas klibbiga avsöndring,
som i vilotillståndet täcker deras
spets som en liten klar och glänsande droppe.
Alla de kringstående tentaklerna böjer sig från olika håll
långsamt ned mot det främmande föremålet,
även om detta endast är en liten trästicka, ett litet sandkorn, eller dylikt.
Skulle föremålet däremot vara en liten köttsmula eller ett levande kryp,
så utför tentaklerna sina fångströrelser hastigare.
Efter ett dygn är de alla böjda tillsamman över sitt byte.
Ett dygn senare är de åter utspärrade,
och den lilla köttsmulan har upplösts till näring.
Av små insekter finnes endast hudskelettet kvar."
Jag finner inga ord...
Jag bryr mig!
"Man måste veta var ens barn/ungdomar är och vad de gör.
Man måste lägga sig i och tränga sig på...."
Sprid vidare!
Jä*la rackare!
Nu har även citronträdet blivit invaderat av ullöss.
Denna gång kan jag inte annat än att försöka bli av med dem.
Det är ju trots allt Rob´s....
Gahh!
Jag ler inte längre....jag asgarvar!
Njut av den flyende dagen!
*Morgon: Promenaden med vovvarna var kalasfin.
Strålande väder, fuktigt i skog och mark, busiga hundar
och näst intill folktomt...
*Lunch:Disk ordnad, lght städad, nada datorkrångel,
urgulliga telesamtal samt en hel del mess.
*Middag: Cykel inlämmnad för lagning
(som dessutom min far erbjöd sig att betala!!??),
lugnt strosande i skogen, thaimiddag hos min far med alla syskonen,
tobleroneglass till dessert och kaffepimplande
med tillhörande skitsnack.
*Kväll: Snabbvisit hos min mor, idoltittande, kaffe igen,
bus med vovvar och roande humor.
*Nu: Hundar är rastade inför natten, Rob slöszappar framför tvn,
sängen är renbäddad och jag ska påbörja läsning av en ny bok.
Men först ska jag joina Rob för lite allmänt kel...
Off, liten men glad Jen
Morgonstund har guld i mund!
Det härliga svenska systemet.
En liten historia:
Där jag jobbar nu har jag jobbat i 4 år,
jag har dock bara varit tillsvidare anställd.
Nu när dessa 4 år gått var de alltså tvugna att sparka mig
eller ge mig en fast antställning.
De har egentligen inte timmar att ge mig,
då en massa mammalediga kommer tillbaka....
men...snälla som de är...
så skrapade de ihop 33 timmar/vecka på en fast anställning ändå.
Detta menas att jag behövde söka hjälp från a-kassa
för att komma upp i full tid.
Sagt och gjort, jag gick till arbetsförmedlingen för att skriva in mig.
Då säger damen jag talar med:
"Vi kan ju titta här vart det finns jobb just nu."
"Det finns massor i Stockholm som du kan söka på."
hon ler förtjust
"Ehhh...men jag vill inte flytta till Stockholm" trycker jag fram
Kan påpeka att jag bor ca 30 mil därifrån.
"Ja men i och med den nya regerinen
så måste du vara tillgänglig för hela landet." påpekar hon vidare
"Meen...så om jag söker dit och får jobbet....
då måste jag ju ha någonstans att bo..." stammar jag
"Det kommer ju ta minst 6 månader eller år
att få tag på en lght där."
"Hmm, det får du försöka lösa på bästa sätt."
säger damen med näsan i vädret
De splittrar alltså familjer och får folk att utveckla ångest...
och om jag bara sparat undan alla dessa pengar
jag betalat i över 6 år för att vara med i a-kassan,
så hade jag banne mig inte behövt deras hjälp nu.
Nåväl, jag kan ju alltid skriva med i ansökningen
att jag är totalt vrickad i skallen.
Det är ju ändå inte långt från sanningen just nu...
Off...
Men så kom det där beroendet in igen...
Jag känner mig liten och deppig,
gråtrist och patetisk.
Livet är inte som det brukar längre...
det är något som är fel,
något som hamnat ur balans.
Jag vet precis vad som är den felande länken
men jag kan inte göra något åt det.
Precis som naturen så måste man låta det ha sin gång.
Det gör mig bara så frustrerad!
Jag vill slå sönder något..men vet inte vad.
( jag stoppar mig själv när jag tänker på
städningen efter det krashade föremålet.)
Jag vill skrika och gråta...men vet inte för vad.
(tänker dock inte ge skvallerkärringarna på området den glädjen)
Jag vill lägga mig under täcket och få vakna om 1 år eller 2.
Men till vilken nytta?
Näe, det är lika bra att göra något åt detta.
Jag sätter mig i soffan för att glufsa godis och titta på serier...
Off!
Tacos + bullar + vänner = En makalös blandning!
Ibland, när man är riktigt jä*la stressad,
så har man eld i baken.
Jag fixade dammsugning, skurning, uppfräshning av mig själv,
tömma kattlåda, bädda säng samt ge katter mat....
på 30 min!
Näe, jag försöker inte skryta...
jag är bara så fascinerad av mig själv. -ler stolt-
Ang. mannen i hemmet:
Han fixade disken...sen badade han.
Inte en snabb dusch alltså, utan badade...
plaskande och trallande.
-suck-
Nåväl, när dörklockan plingade till, var allt klart.
Gästerna ställde sig med en gång och lagade iordning tacos.
Kändes en aning B att de skulle bjuda oss på mat här...
som om vi är ett par fattigmannar, lodare, socialfall...
Ursäkta språket. Inget illa menat till varken de "fall"
och andra jag känner och inte känner.
Hittar bara inget bra ordval. -blink blink-
Har någon ett bättre förslag är ni välkomna att dela med er.
Jag kan dock inte neka till att det kändes bra med fri mat
så här i slutet av månaden och att bara få slappa, efter städning...ehh
Tack för maten den var god, ingen spydde, ingen dog!
De hade även med sig bullar...passade bra till vårat kaffe. ^^
Frysta dock, men lika goda ändå.
Malin frågade hur många bullar hon skulle tina åt mig...
Fikamonster som jag är, så bad jag om 4 st.
Jag fick då en hel del onda blickar med höjda ögonbryn från Rob
som antydde på pinsamhet.
Vad!? Hon frågade ju...
Kaffe med bullar, skitsnack, hundbus, film och barnsligheter
var vad denna kväll fick lov att bjuda på.
Nu är det läggdags för mig
om jag överhuvudtaget ska orka jobba om 6 timmar.
God natt gott folk!
Let the stress begin!
Jag har precis tultat in genom dörren
efter en hel dags arbete.
Synen jag möts av är inget ovanligt när
Rob har kört sin slappisdag hela dagen.
Men det är inget roligt att mötas av det just idag.
Hemmet ser ut som en knarkkvart....
Kläder högt och lågt, disk överallt..i varenda rum,
hundleksaker hit och dit, dammtussar som dansar runt på golvet
och 2 hungriga katter som skriker efter mat.
Gahh!
Jag har 37 min på mig att städa innan det plingar på dörren.
Besöket har även ställt till med taco´s som de ska bjuda oss på.
(Andra ggn vi slipper laga mat i vårt egna hem...)
Lovely!
Så därför är det noga med att det ska vara städat...
Jag vill ju inte att de ska tro vi är såna sopor som vi tycks bo...ehhm.
Attans! Nu gick det en minut till...
Better go!
Nu funderar ni bergis på varför jag sitter här och klottrar
när jag är så stressad!?
Beroende kallas det.
Off, en stressad liten missbrukare.
Ps. Svarar på era underbara kommentarer senare! :) Ds.
5 saker ...
5 saker i min frys:
*Frysta hemmaodlade "gröna saker".
(chili och persilja)
*Mangosorbet, flera askar.
Min favorit bland allt sött...
*Isbitar.
Ett måste!
*Bröd. Vi glömmer dock alltid att det finns där,
och köper ständigt nytt.
*Några lådor färdigmat.
För de där stressiga dagarna...
5 saker i min handväska:
*En trasig plånbok.
Har inte prioriterat en ny...
*En massa mynt.
Resultatet av den trasiga plånboken.
*Kulspetspenna med inbyggd lampa.
Oerhört fiffig pryl!
*Pincett!
Ovärdelig..måste finnas.
*Snus...
Detta visste troligtvis inte många, men så är det, jag är beroende...
*En tegelsten borde få vara med oxå.
Utifall att man skulle bli rånad...ehh.
5 saker i badrumsskåpet:
Berors på vilket av dem...
Jag väljer det med minst pinsamma ting.
*Locktång. Mmm, jag är typen med platt trist hår
som vill ha det lockigt och levande.
*Alldeles för mycket parfymer. Tvångsmässigt beteende
att byta ofta. Det klingar dock inte så fint med ekonomin...
*Ansiktskrämer...
som aldrig någonsin blir använt.
*Smycken.
Återigen något som används alldeles för sällan.
*Nagelsax.
En klassiker!
5 saker i min garderob:
Hmm...??
*Skjortor
Big fan!
*Jeans.
Big fan..again!
*Linnen.
Sådant man kan ha på överkroppen..ni vet.
*Gossedjurskossor.
Dessa kan jag inte ha framme för då skulle de inte finnas länge till.
Porthos... hrm
*Väggljustake.
Den har aldrig kommit upp på väggen utan ist hamnat här...?
4 st jag utmanar:
Jag utmanar alla som vill!
Säg gärna till när och om ni gjort den.
Myskväll!
Soppan står på spisen, baguetter ligger i ugnen
och en stor skål godis står redo på soffbordet.
Filmen har vi inte valt ut än...hittar inget roligt.
I värsta fall får det bli en från hyllan.
Poängen är ändå att få slappa...
och bara vara.
Hoppas ni alla får en underbar/festlig/mysig fredagskväll!
Btw: I går fick jag min efterlängtade "plast matta".
Jag har ingen koll på om plast är inne igen,
och jag bryr mig faktiskt inte.
De är oavsett suveränt bra att ha i köket.
Torka enkelt av allt spill!
Chiliplantans fripassagerare:
Det kändes kanon att få komma igång efter allt soffliggande.
Visst att det kan vara alldeles fantastiskt att bara få koppla av
i soffan ibland, men inte såhär.
Jag vill åtminstonde kunna grejja, städa, pyssla eller bara röra på mig,
om jag känner för det...
På tal om soffa:
Där befinner vi oss just nu..
Rob i ena delen och jag i andra...
han spelar tv spel och jag blippar på dator.
Kan man ha ett bättre kärleksliv!?
Vi pratar faktiskt med varandra oxå:
Rob: Hur går det? -stirrar på tvn-
Jag: Bra! Själv då? -stirrar på datorn-
Rob: Bra! -fortsätter stirra på tvn-
Jag: Bra... -fortfarande med blicken på datorn-
Nåväl, vi är ju åtminstonde med varandra...ehh!
Med tanke på kylans plötsliga temeratur sänkningar
och höstens framfart,
plockade vi idag in en chiliplanta som stått på balkongen.
Den är full av frukter som vi inte vill gå miste om,
och här inne mognar även frukterna snabbare...
Att vi tog in denna planta innebar inte endast mera frukter.
Vi fick även med en(?) tvestjärt!!
(har bara sett en hittils)
Denna finns det inga kort på då min hjärna automatiskt
kopplar tvestjärtar till djävulens avkomma.
"Gör dig av med dem illa kvickt "med andra ord!
Så jag gör som jag brukar med diverse småkryp jag vägrar röra:
Gallskriker på katterna...
Leo och Gizmo kom...petade lite...men gick därifrån!?
Upprörd som jag var,
inträngd i ett hörn i badrummet med tvestjärten i ilande fart mot mig,
vrålar jag på Rob.
There´s my hero! (thank you, Bella!)
Han suckade, rev av en bit papper, mosade
(ursäkta det brutala mordet)
och kastade i toaletten.
Puh! Jenny kunde andas igen.
Denna planta står nu i badkaret med hård övervakning
utifall att där skulle finnas fler inkräktare.
Off, för att fortsätta kvällen med mangosorbet
och kanske en verklig konversation med Rob.
Look what I found!!
Jag tänkte plantera de köttätande växterna i dessa,
men husen var alldeles för låga,
så blommorna på tätörterna veks av taken.
Hmm, jag får komma på något annat för de ist.
Ja, jag måste ha dem framme....
i mina ögon är de underbara!
Ist planterade jag tätörterna i krukan som Oxalisen satt i.
Med lite sten ovanpå håller det fukten till jorden.
Kanon!
Han är kär i Rob...exciting! ^^
Febern är borta och det är bara en liten förkylning kvar.
Undeerbaaart!
I och med detta har jag äntligen lyckats fått en del gjort.
*Skrivit kontrakt på lght
*Städat
*Kaffebesök
*Långa härliga promenader med vovvarna
Det sist nämnda har dock inte varit alltför kanon.
Bamse, våran stora svarta vovve, är en icke kastrerad man.
Vilket menas att han blir tokig när tikarna löper,
som självklart alla verkar göra nu.
Han är bråkig, bökig, dubbelt så stark, gnällig och psycho.
Detta problem sker dock högst 3 ggr om året och varar i ca 2 veckor.
Resten av årets alla dagar är han underbar.
Detta kan vara orsaken till att vi aldrig tagit bort de där kulorna.
För ärligt talat vet jag inte varför vi aldrig gjort det annars!?
Ett annat dilemma som kommer med detta beteende
är hans försök att ta över ledarrollen. (?)
Men då han endast försöker trycka ner Rob och aldrig mig,
så antar jag att han inte ser mig som ledare.
Porthos är troligtvis längst ner, sen kommer jag,
över mig kommer Bamse och högst upp är Rob.
Vilket inte är alltför bra! ehm
Detta är dock bara en teori från min sida,
och inget jag vet säkert.
Men är det någon som vet är ni mer än välkomna att berätta.
Nåväl, Rob har fullt upp med att hålla borta en hund från arslet ^^
..vilket gör dagarna mer spännande. hehe
Off, för att fortsätta skratta åt miffon på Idol.
