Guess what I found...
att min mobil råkat hamna i djupaste snön någonstans i skogen.
Jag var där dagen efter för att söka reda på mobilen,
men under natten hade det snöat ännu mer
så det var rent omöjligt att hitta den.
Vi var även där, i samma skog där jag trodde jag förlorade den,
för att promenera när snön smält.
Men då var där istället en lerpöl på ca. 50 meter i diameter.
Den var omöjlig att finna... igen...
Nu däremot strosade vi åter igen runt på samma olycksplats.
Dock inte för att leta mobil...
det hade jag nu lagt bakom mig.
Men tro på fasen att jag då hittade mobilen.
Den bara låg där...rätt upp och ned.
Vi rengjorde, putsade och lät den sen torka (i 2 hela dagar).
Sen startade jag upp den...
-trumvirvel-
Tada!
Den fungerar!!!
Helt utmärkt dessutom. -ler förtjust-
Jag kan ringa, ta emot samtal, messa..you name it.
Den har dessutom varit igång i ett helt dygn nu utan att jag behövt ladda den.
Snacka om hållbar telefon!
Snö, lera och vatten i nästan 2 månader,
utan en skråma.
Ja, jag vet.
Det är en gammal mobil...
Jag är inget mobilfreak likt min bror eller min far
som måste byta varannan månad.
Denna har jag haft sen julen 2006 då jag fick den av Rob.
Men visst är den väl värd att vara kvar i min ägo?
En riktig klippa!
Jag måste även ge beröm till Nokia!
Denna överlever säkert även Lilla E´s fylla... ; D
Han fortsätter att förbrylla...
Men detta var inget han gjort på morgonen...
han bakade inatt. (?)
Skum karl den där...en aningens tuktad kanske? -flin-
Oavsett så smakade det jätte bra!
Här har han oliver i, men han ska nu göra med vitlök i en degsats
samt örter i en annan.
Jag är såå bortskämd! (måtte det aldrig ta slut mellan oss...)
Kristna fanatiker eller uttråkade fjortisar?
Nog för att det är idiotiskt, patetiskt och fruktansvärt vansinnigt
det de skriver på denna sida,
men det är dessutom skrattretande, komiskt och roande
att läsa skiten.
Jag lovar, jag skrattade mig igenom hela inlägget,
de klockrena kommentarerna folk gett
samt de förvridna barnsliga svaren
de kristna fantikerna gav tillbaka.
Man börjar dock fundera:
Är de verkligen seriösa medelålders människor?
"Fyra ord: Kristna och ödmjuka men rättvisa."
säger väl allt!? -tss-
Tukta din man?
Mitt i all grönsaksplock på jobbet
kommer en äldre herre (65+) fram för att ställa en fråga.
"Kan jag ställa denna tomatplantan i ett växthus?"
"Ja visst kan du det!" svarar jag
Inget mer med det..han tackar och lunkar fram till frun, en bit bort.
Jag fortsätter med mitt plockande,
men kan inte låta bli att höra konversationen som uppstår
när mannen sätter ner tomatplantan i deras gemensamma korg.
(inget tjuvlyssnande...de stod faktiskt bara 3 meter ifrån. -harkel-)
Tanten börjar:
"Nej! Den ska vi inte ha!"
"Jo!" kontrar gubben
"Nej sa jag! Ställ tillbaka den där..." fortsätter tanten
"Men jag vill ha den." försöker gubben trotsigt
"NEJ! Du vill inte ha den...
du får köpa en någon annan dag."
Tanten fortsätter tjafsa emot med en något skränigare ton.
"Det är mina pengar, jag köper vad jag vill..." gubben vill inte ge sig
Attans, tänker jag för mig själv.
Han är för klen...hon kommer vinna.
"Du ska inte ha den. Ställ nu tillbaka den!"
Tanten är nu riktigt irriterad,
men det hörs på rösten att hon vet vem som bestämmer.
Gubben lyder tillslut tantens muntliga piska.
Han ställer tillbaka plantan...
dock med en massa mummel och gnäll efter.
Tanten ger då plötsligt med sig:
"Ja ja, ta den då!" hon ger ifrån sig djupa suckar
Gubben lyfter upp plantan igen och ska precis till att ställa den i korgen.
Då utbrister tanten:
"Nej! Inte den, ta den du hade från början."
Gubben för tvekande handen till plantan bredvid.
"NEJ! Inte den, den andra..." tanten fortsätter gnälla
"Nej inte den..den du tog från början.
Är det så svårt!?"
Höger...där ja.
Den får du ta!"
Gubben tar plantan tanten valt ut...
och trots att han äntligen fick sin tomat så syns inget leende på läpparna.
Sorgligt!?
Patetiskt!?
Många tankar far runt i min hjärna...
Visst att man ska tukta sin man. -flin-
Men är det så här livet ser ut för de äldre hårt tuktade männen,
så vet ej fasen vad de har för possitivt att leva för.
Inte fan kan det vara den gnälliga tanten iaf.
Förmodligen kommer han jubla när hon går bort....
-sägs med en aningens sarkasm-
Picnic och bus i solen
Gårdagen var fantastisk!
Bamse var sitt "vanliga" jag igen.
Busade, flammsade, rullade runt i gräset och "var med".
Dvs. han var inte snurrig och dåsig som han var häromdan.
Men så knaprar han ju 4 olika sorters piller om dan.
Några i regnbågens färger för magen, några superstarka rosa
samt ett par vita för "musklerna"
och några små mot infektioner...(beroende!?)
Han börjar nu bli en normal vovve igen.... -ler förtjust-
Picnic i solen vid älven.
Vilket innebar kaffe och kakor till oss vuxna
samt tuggben, bollar och älvens vatten till barnen.
Mycket populärt bland de små! -tss-
Foton: Privata
Food!
om temat mat.
Alla som känner mig vet att den maten jag stoppar i mig
är fet och söt.
Det bästa med andra ord!
Mina planer var dock att lägga upp något av alla Rob´s
nyttiga samt goda middagar,
men jag bestämde mig i sista stund för att vara helt ärlig.
Detta är vad jag bakade idag,
och vad jag helst av allt trycker ner i käften som föda.
Yammie!
Marley and me (2008)
Komedi/Drama
Bild & info: IMDB
"Jenny och John skulle just börja sin gemensamma tillvaro.
De var nygifta och hade precis flyttat till Florida.
Unga, kära och helt utan problem...
men så började Jennifers biologiska klocka rikta in sig på ett familjeliv.
Istället för barn i mänsklig form,
bestämde de sig för att öva sina föräldratalanger på en hund.
In i deras hem kom Marley, en gyllengul labradorvalp
som snabbt växte till en bredbröstad fyrtiofemkilos ångvält.
I dundrande fart tog han sig fram genom livet,
han sprang genom dörrar, hälsade alla gäster med en dreglig puss
och tuggade i sig allt han kom över.
Men lika vilt som han betedde sig,
lika obegränsad var hans tillgivenhet.
Och för familjen Grogan blev han en ovärderlig gåva."
Jag kan inte säga mycket mer än att detta var en fantastisk film.
Helt underbar!
Men då är ju jag en hundmänniska...och jag kan lätt relatera till filmen.
Första året med Bamse var nämligen precis likadan
som för paret Grogan.
Det var stökigt och bökigt, han var vild och galen,
tuggade sig igenom väggar och möbler...
men han var även en bästa vän som fanns där i både vått och torrt.
Filmen var välspelad (av Owen Wilson, Jennifer Aniston
samt Eric Dane) och underhållande.
De har lyckats fånga paniken, humorn, stressen, jäktet
samt kärleken en liten hundvalp ger.
Dock att jag i vissa stunder tyckte att de var rent idiotiska
som beteede sig som de gjorde...
att de inte hade bättre koll på hur man uppfostrar
samt sköter om en hund.
Så slog det mig ett antal gånger att det är precis så det är,
om man är nybörjare som hundägare.
Att det senare i filmen framkom en hel del tårar
kan ha att göra med sorgen och hjälplösheten man känner
om man över huvudtaget har ett hjärta,
men även att saker och ting är som de är med Bamse just nu.
Oavsett, så är detta definitivt en film värd att se.
(för hela familjen)
Som en skön komedi eller som ett varnade samt förebyggande exempel
för nyblivna hundägare.
Borta bra men hemma bäst.
har vi nu bosatt oss i vårt eget hem igen.
Finally!
Katterna är skogstokiga efter all saknad av kel och mys,
dammråttorna invaderar, avloppen stinker ...
men sängen är renbäddad och redo att sovas i.
-ler förtjust-
Visst, vi bor ju som sagt 5 trappor upp utan hiss
men enligt veterinären så är Bamse i så pass bra skick
att han ska klara detta.
Om inte annat så är det bara att chansa.
Vi gör många sådana nu för tiden...
-suck-
Lägenheten kommer däremot att sägas upp nästa vecka
och en intensiv sökning efter en annan kommer påbörjas.
Att veterinären tycker att Bamse är i bra skick, inte lider
och ser pigg ut är även grunden för vårat val angående operation.
Vi känner som så,
att låta Bamse gå igenom en lång och smärtsam operation
samt läketid är inget att fundera över.
Efter allt han nu har gått igenom under så "kort" tid,
så känns det som om hans mentala hälsa ligger på spel.
Risken att han avlider eller redan har ett antal spridningar i kroppen
känns större än om det inte skulle kunna gå det minsta snett.
Att låta honom plågas en längre tid för att sen behöva avliva
känns helt enkelt fel...just nu.
Sen är det självklart att jag aldrig skulle förlåta mig själv
om det visade sig att det inte fanns någon spridning....
Men det är smällen man får ta.
Just nu vill jag bara ha bort hans apatiska betéende från gårdagen
och ge honom ett kanon fint slut på livet.
Gärna i ett par år till!
Däremot så är operationen inbokad...den 11.de maj.
Bara ut ifall att.
Den 4.de maj ska vi ge vårat slutliga svar...
-ångest-
Någon som har en kommentar ang. mitt resonerande?
Vad skulle ni gjort?
To be, or not to be...
Jag vet inte vad jag ska säga...faktiskt.
Men jag kan väl börja med:
Fuck it all!
*Tumören i bröstkorgen sitter "klockrent" till...
nämligen bakom hjärtat.
Detta menas att de inte kunde göra en biopsi,
utan måste spräcka bröstkorgen och operera bort den.
*Att göra ett sådant kraftigt ingrepp så nära hjärtat
resulterar i att de inte kan garantera hans överlevnad.
*De kan inte heller garantera
att det inte redan finns en spridning.
De kan inte garantera något!
Istället finns dessa möjligheter:
*De plockar bort tumören, Bamse överlever operationen
samt tumören visar sig vara en "snäll sate".
Bamse genomgår en svår rehabilitering,
men lever sen lycklig resten av sitt liv.
*Bamse dör på operationsbordet....
End of story!
*De plockar bort tumören
men finner att det redan finns spridning.
Han överlever trots allt operationen
men genomgår en svår rehabilitering.
Lever sen så länge han orkar.
*De plockar bort tumören
men finner metastaser runt om "modern".
Dessa "exploderar" när "modern" försvinner,
Bamse har en extremt svår rehabilitering
och en mycket liten tid kvar på jorden.
*Vi struntar i operationen och hoppas på att få ha
en något frisk och lycklig hund i ett par år till.
Slutar utsätta honom för mer stress och obehag
samt gör hans liv värt att leva.
*Vi skippar chanserna, avlivar och nöjer oss
med vetskapen om att han haft ett bra liv.
Härliga valmöjligheter.... -morr-
Foto: Privata
Bild 1: Bamsebus i solskenet på en rastplats
Bild 2: Tussilago
Bild 3: Bamse en aningens groggy i bilfärden hem
Bamse´s framtid..?
Då ska vi få reda på Bamse´s öde...
Ugh!
Jag spyr snart av nervositet.
Lika bra att hoppa i säng.
Det är trots allt ett par timmars körsträcka.
Off och god natt,
en nu mycket liten Jen
Årets första..
Ugh!
Det värssta med sommaren är alla förbaskade småkryp.
Speciellt fästingar....
"Fästingar (Ixodida) är samlingsnamnet för små
vinglösa spindeldjur i gruppen kvalster.
Fästingar är parasiter som lever på att suga blod
från däggdjur och fåglar men ibland även reptiler och groddjur...."
Visst att det finns vissa fästingmedel/halsband.
Risken är då bara att de är kvar på djuret
och sen hamnar inomhus...hos oss.
-ryser-
What to do!?
Ska man låta oss eller hundarna riskera borrelia?
Fästingen har ingen mening med det den gör,
eftersom inga djur livnär sig på fästingen.
Naturen hade alltså fungerat utmärkt utan den!
Källa: Wikipedia
Fem saker jag ska göra under 2009
Det är en aningens svårt att se fram emot saker man ska göra
när man inte vet vad som händer med Bamse.
Men visst har jag vissa mål, trots allt.
1: Jag ska åka till Gbg för att hälsa på denna vackra ängel.
2: När jag är i Gbg ska jag masa mig till Metaltown.
Allt för att få kika på Slipknot... -flin-
3: Jag ska börja aguility med Porthos.
Han skulle älska det!
För att sen inte tala på motionen till mig....hrm!
4: Jag ska ta det där förbaskade körkortet.
Jag ska, jag ska, jag ska!
5: Jag ska få kontroll över mitt liv,
det lilla som är kvar.
Men just nu är det en dag i taget...krypandes.
Jag utmanar: Lotta, Catti, Bellabus, What the fuck och Bella
När hungern tar över.
Bamse har blivit en glupsk vovve.
Han gluffsar i sig alt som kommer i hans väg.
Oavsett om det är torrfoder, saft, grönsaker
eller bilnycklarna.
Detta har vi kortisonet att "tacka".... -suck-
Han som var en sådan "duktig" hund innan.
Labben i honom visade sig aldrig.
Tiggde han så behövde man bara säga:
"Gå och lägg dig!"
Vilket han gjorde...med en djup suck,
men ändå.
Nu tittar han maniskt med dregel i mungiporna
så fort man ens för handen mot munnen.
Om Rob tar en cigg tex.
Bamse tror bestämt att denna ciggarett är någonting ätbart.
Han vill ha den!
Stackarn...tss!
Foton:Privata
Ett tema för de döda..?
Veckans tema på Wtf´s fotoutmaning är: Djur.
Vad passande, tänkte jag,
som har 90 procent djurbilder på min dator.
Animal lover!
Men denna gång tänkte jag till.
Istället för de klassiska bilderna
på mina levande vovvar och katter,
så blir det ett foto på en av de döda.
Scary!?
Nää, inte vidare.
Hon var den snällaste schäfertiken man kunde ha.
Jag var 3 år gammal och hon 12 år
när hon försvann från oss.
(om jag minns rätt?)
Hennes namn var Gunda.
Jag (med den urfula hårklippningen, där luggen gick till öronen)
Gunda och min syster.
Foton: Privata
In his mind: The Day
Jag vaknar....smått irriterad
över att jag överhuvudtaget vaknar idag igen.
Upp ur sängen och in i badrummet.
Hann slänga en blick i spegeln innan jag halvramlade in i duschen.
*Semidubbelhakan kvar: Check!
*Semiölkagge kvar: Check!
*Idiot gömmandes inom fett och ben: CHECK!!!
Stiger ur duschen smått skållad,
tack vare min högst värme toleranta sambo.
Thank you sweethaaaart....
Passerar spegel på vägen ut:
CHECK CHECK CHECK!!!
Möts upp av en morgonpigg Bamse
som sträcker på sig och viftar i svansen.
Min välgjutna ängel vad skulle jag göra utan honom.
"E du pappas pojk? Kom så får du! "
Jag rotar snabbt fram en levergodis
och håller fram till Bamse.
HUGG!!!
gnnnnnnnnnnn.....
biter mig själv i läppen för att inte bröla rakt ut
när bamse lite taffat roffar åt sig levergodisen.
Med halvt sönderbiten och dregeldränkt näve
vandrar jag vidare till köket.
Efter att jag slitit ner det mesta ur skåpen i jakt på föda
dyker "Pågen Längtan" upp,
som min sambo insisterade på att inhandla under gårdagen.
Då minnsann muttrade jag något i stil med:
"Jag käka änna gröt".
Men trots min nyttiga livsstil
plöjer jag mig igenom fyra skivor innan jag hinner tänka:
HAVRE...GRYYYN.
Lämnar köket tveksam på om bregotten
hittade sin väg tillbaka till kylen.
Små snubblar över något i hallen i min hast mot sovrummet.
Stannar upp.....tittar ner....kliar huvudet...
Aaaahaaa.... dagens instruktioner,
skrivet på ett rutat block.
" God morning darling !!!
Det vore bra om du idag kunde fixa.... love you PUSS."
Åhh varför kan jag aldrig få komma på
att ta tag i dammsugarn själv någon gång?
muttrar jag för mig själv....hur kul är det igentligen att följa order.
Kaffe kaffe kaffe. ON.
Jag menar,
då kan jag ju aldrig få överaska med att ha dammsugit eller så.
tänker jag för mig själv samtidigt som jag viner genom dammtussarna
för att nå vardagsrummet och tv-spelet....
/ mannen som icke bloggar,
men gärna klottrar ner tankarna på små lappar...
Ombytta roller!?
Kommer hem efter en heldag på jobbet.
(8-19.30)
Finner till min förvåning att middagen är färdig att ätas,
och frukostbröd bakas i ugnen.
Jag slår mig ner vid bordet och Rob serverar mat.
Mätt och belåten får jag plötsligt en kopp kaffe
stucken under näsan.
Jaha??
Sen kommer den ultimata kommentaren:
"Ska du sätta dig vid datorn lite älskling?
Jag ska åka ner och mata katterna..."
notera att detta sägs med en glad ton och ett leende på läpparna.
Nu sitter jag alltså vid datorn och slappar med en kopp kaffe
medans mannen är till "mina" katter för att ge dem föda och kel.
What just happend!?
Han har dessutom inte lagat mat eller bakat bröd bara idag,
detta är ett fenomen som skett under snart 2 veckors tid.
Om man bortser från matlagningen då.
Jag har nämligen förmånen att bli serverad lagad mat varje dag.
Ehh, bortskämd liten flicka!
Jag känner mig som en mansgris på 50-talet.
Jobba in pengar, komma hem till middagen framdukad,
sjunka ner i soffan med en kopp kaffe i handen
och svettiga fötter på bordet.
Medans han...den där som ska föreställas vara man,
istället agerar hemmafru.
Pysslar om barnen (vovvarna), lagar mat, tvättar och bakar.
Är detta en bieffekt av feministernas hårda krav på samhället?
Eller är det jorden som lutar mot sin undergång?
Kanske är det alla kemiska utsläpp som får oss att byta roller,
stöka till det i hjärnan och mixtra med hormonerna?
Vad vet jag....oavsett så är jag helnöjd!
-flinar brett-
Varför vego?
"Varför är ni vegetarianer?"
Ett enkelt svar, tänkte jag.
Det måste väl vem som helst fatta...
Vem kan vilja se ett djur plågas?
Men så är saken som så:
Vi ser inte det eviga plågandet.
Vi ser bara våran biff på tallriken,
nuggets i påsen eller hamburgaren i brödet.
Inte tusan väljer vi ut en ko och ser på när den slaktas.
Vi tillbringar inte heller gärna våran vecko/månads
eller årslånga tid i det helvetet ett djur gör
innan det hamnar på våran tallrik.
Vi väljer att blunda...
Man har inte ont av det man inte vet!
Damn! Vi är så fruktansvärt blåögda i detta land.
Jag är dock ingen ängel om man frågar veganer.
Mjölk är fortfarande något som dricks i vårat hem,
dock ekologiskt.
Skulle det finnas mer alternativ till ekologiskt kött
så kanske vi till och med hade fortsatt vara asätare.
Men jag vet hur det går till i massproduktion,
därför väljer jag den gröna linjen.
Mer än så ska man inte behöva förklara...
"Årligen skadas och självdör omkring 150 000 kycklingar
i samband med transport till slakterier i Sverige."
I Sverige dödades 74 666 000 kycklingar år 2007.
Kycklingarna kläcks i maskiner och får aldrig träffa hönan.
De hålls inomhus i stallar som rymmer tusentals individer.
I Sverige får man ha högst "36 kilo kycklingar per kvadratmeter",
vilket motsvarar som mest 25 kycklingar per kvadratmeter.
Kycklingarna betalar priset för tillväxten
Många kycklingar får benproblem
orsakade bland annat av den tillväxtinriktade aveln.
De växer alltså så snabbt att de får ont
och i en studie hade drygt 15 procent av kycklingarna
försämrad rörelseförmåga.
Ytterligare ett allvarligt djurskyddsproblem inom kycklingindustrin
är att avelsdjuren får gå hungriga.
Om de fick så mycket mat de skulle vilja ha ökar risken för dödlighet
och störd äggproduktion på grund av den höga tillväxten.
Farlig väg till slakteriet
Kycklingarna får leva i ungefär 35 dagar innan de dödas.
Årligen skadas och självdör omkring 150 000 kycklingar
i samband med transport till slakterier i Sverige.
Kycklingslakt
På slakterierna hängs kycklingarna upp och ned i fötterna,
vid fullt medvetande.
Sedan förs huvudet in i ett elektriskt vattenbad
för att kycklingen ska bedövas
innan halsen skärs upp och kycklingen förblöder till döds.
Källa: Djurens rätt
Varning för obehagliga bilder!
"En betraktelse från ett slakteri"
"Det här är helvetet", tänkte jag.
Ungefär så här måste det vara. Fuktiga mular mot kallt järngaller,
uppspärrade ögon som söker kontakt i den halvskumma belysningen,
djurens urin, bajs och blod mot det hårda betonggolvet.
Kanske är det som slakteripersonalen säger;
att djuren inte fattar någonting.
Men när jag såg den kraftiga tjuren instängd i det minimala metallbåset
med en päls genomvåt av svett,
skakande ben och ögon som sa:
"Jag är rädd, ta mig härifrån",
undrade jag hur de kunde vara så säkra.
Veterinären - som är där för att skydda djuren - förklarar:
"Han var nog en frigående tjur. Har de varit fria är de inte vana vid miljön."
Påminner om medeltiden.
Tanken om helvetet väcktes redan hos grisarna.
Oväsendet slår emot mig med kraft.
I en jättelik hall finns massor med bås och en mängd slags metall-betonghagar.
Och överallt dessa grisar.
Panikslagna utan någonstans att ta vägen.
De klättrar på varandra, trampar, biter, bökar och skriker.
Många grisar har riv- och bitsår över kroppen.
Det påminner mig om någon medeltidsmålning jag har sett
av människor som plågas i helvetet.
Men här är det grisar.
Förtvivlan och ångesten är nog densamma.
Grisar är sociala som hundar.
Nyfikna och oskyldiga djur,
vars enda brott är att man någon gång började äta dem
sporadiskt för att komplettera näringsintaget.
Idag har komplementet blivit lag.
Drygt tre miljoner grisar tvångsuppföds och slaktas i Sverige varje år.
Tre miljoner som genomgår detta helvete.
Ingen återvändo!
Här om någonstans är det No Return som gäller.
Grisarna pressas fram genom smala gångar.
Allt närmare målet: gaskammaren och det avgörande knivhugget.
Fyra och fyra pressas grisarna in i en hiss.
Sen sjunker de ned till gaskammaren.
Motvilligt tittar jag ned genom en springa
när de når den 90-procentiga koldioxiden.
De skriker så där hjärtskärande som bara grisar kan.
De trampar, sparkar och kastar sig mot varandra.
Paniken är total!
Efter några långa sekunder är allt över.
Kropparna rullar ut på ett löpande band.
En tunga hänger och dinglar, urin sprutar från en gris
och en annan ligger med benen tätt intill kroppen
och ser ut som ett litet barn som sover.
Fort, fort!
Nu har slaktaren en dryg minut på sig att skära av halspulsådern.
Görs det inte i tid återfår grisarna medvetandet.
En slaktare skär rutinmässigt upp halsarna
och blodet sugs ut via en slang.
De döda kropparna dinglar iväg.
Och ett aldrig sinande led av grisar står på tur några meter bakom
för att bli nästa offer.
Vet grisarna om vad som ska hända?
Vad betyder annars de skärrade ögonen, skriken
och öronen som står rätt upp?
Titta inte för länge...
Snart är min rundtur över
och jag ställer några artiga frågor till personalen.
Sen står jag en meter ifrån den där tjuren.
Han dödas med ett bultskott.
"Man ska inte titta dem för länge i ögonen,
då blir dödandet jobbigt", förklarar veterinären.
Just det.
Inte se djuren, tänker jag."
Jens Holm EU-parlamentariker
Se bilder eller läs resten: Fördomar mot djur
Handle with care
Filmen vann titeln som "Bästa dokumentär om djurs rättigheter"
bland bidrag från många andra,
internationella djurvälfärdsorganisationer.
"Filmen visar de bristfälliga förhållandena
som djur tvingas uthärda på väg till slakt.
Förhållanden som många exportörer förnekar,
och som dessutom är onödiga
eftersom man kan transportera nedkylt och fruset kött i stället.
Transporterna har konsekvenser för djuren
men även för livsmedelssäkerheten och för vår hälsa generellt.
Och det framgår också i filminspelningarna."
Varning för obehagliga bilder!
Källa: Wspa
Rör mig ej...
Jag fick en öppnad fröpåse av S på jobbet, med 2 små frön kvar i.
Varför påsen var öppnad?
Jo då, de stjäl allt nu för tiden...även frön.
Ehe!
Dessa frön har nu bildat små plantor.
Sensitivan är en spännande växt med särpräglade egenskaper.
Den fäller ihop bladen vid beröring...de öppnar sig dock snart igen.
Jag ljuger om jag påstår mig vara totalt ointresserad
av vad det kommer bli av dessa som fullvuxna växter.
-klappar händer av förtjusning-
Bilder från: Odla.nu
Intresseklubben antecknar väl!?
I´m still to tired to care...
till det yttre ser man glad ut, ler, är vänlig och ödmjuk.
Men det inre är mörkt, svart, alldeles kallt, argt, vresigt
och fullständigt trött på allt jävla skit som finns.
Det låter som livet som vi alla lever, eller hur?
Om vi inte hade riktiga jäkla "down" perioder
skulle vi inte heller kunna ha "fly-high" perioder emellanåt.
Det gäller bara att hitta verktygen
för att stå ut med tider som är "down",
det gäller också att kunna hålla fast när vi är "fly-high"
och bara kan njuta av livet, stå ut.
Livet vänder och blir underbart snart igen............
I promise tant Jen, I promise
mvh mannen med luggen"
Precis som "Mannen med lugg" säger
så genomgår vi alla dessa down perioderna ibland.
Lite för ofta kanske...
Men, när en och samma down period pågår år efter år
utan en äkta fly period emellan, då är det minst sagt jobbigt.
Att oroa sig över samma sak om och om igen,
att aldrig kunna lösa ett och samma problem,
att inte få känna hopp och tillit.
Det är psykiskt krävande och känslomässigt förödande.
Det är då livet är skit!
Det är då man känner...smärta.
Det är då jag måste få ut känslorna...
Det betyder inte att jag har det jobbigast i hela världen,
det betyder inte att jag tänker på mig
och mina problem i första hand,
det betyder inte heller att jag vill ha tröst och medkänsla.
Det är bara ett sätt för mig att orka fortsätta andas.
Ett sätt att tänka i nya banor...
när tankarna och känslorna väl kommer ur,
så bildas det plats för nya.
Förhoppningsvis mer possitiva.
Om inte annat så känner jag mig själv alldeles för väl...
och jag vet att jag inte flyr i första taget.
Ibland får man käka skit och ta emot några smällar
för att komma dit man vill.
Det gäller att prioritera...
När botten är nådd behöver det inte betyda slutet,
det kan även innebära förnyad kraft.
Jag stannar kvar en stund här nere... och väntar.
"Everything's gonna be fine one day..."
Don´t belive the mask...
Att man ens har ork att engagera sig
i fanskapet till liv.
Att utöva en fight som varar år efter år,
tills hjärtat sprängs och man blöder inifrån.
Att behöva försvara något man inte tror helhjärtat på
utan endast för hoppets skull.
För att man vill att det ska gå...
Jag vill!
När folk märker att rösten inte låter så glad
som man själv föreställt sig,
när ögonen inte längre visar sagan
utan sanningen,
när gråten sitter i halsen,
när hjärnan kolapsar och hjärtat slutat slå...
då är det dags att lägga av.
Tortyren är fulländad!
Man har blivit ett hjärtlöst, iskallt, grådassigt kolli.
"There's nothing left,
nothing left to hold on to.
There is no reason to make a fight anymore.
I let it all go.
It'll be easier I know,
the weight on my shoulders tells me so."
Igelkott och vätskeböld
Intressantare liv än så har vi inte nu för tiden...
Bamse har varit så magsjuk..
kräktes 7 ggr på 1/2 dag.
Inte ens vattnet han drack ville vara kvar.
Så vi fick åter igen ta en sväng till veterinären.
Där fick han en puckel på ryggen/nacken
full med vätska.
(som ersättning för den han förlorat)
Puckeln ville dock inte hålla sig kvar där uppe
utan halkade ner till sidan av halsen.
Fjanten, såg så ynklig ut...
Men nu mår han mycket bättre!
På natten, då det var kisstime,
(han äter fortfarande kortison och kan inte hålla sig värst länge)
stötte vi på en igelkott som masat sig in på gården.
Bamse gick fram för att hälsa,
men minns nog sticket från yngre dar...
så han nosade lite lätt och vankade sen vidare.
Söt som attan...men taggig!
Familjemiddag med far hade vi igår.
Imorn blir det en sväng till mor...
men nu vankas påskmiddag tillsammans med babe.
Yammie!
Me, me, me!
Även denna ärligt stulen,
av Lilla E. : )
Namn du lyssnar till:
Jenny, Jen, Pansky, Darlinka, Janishka,
Tönt, Babe...Älskling.
Kärt barn har många namn..ehh
Saker som skrämmer dig:
Tankarna, mardrömmar, panik/ångest anfall,
folkmassor, småkryp, poliser, fötter...
listan kan göras längre.
Tre saker du har på dig:
Jeans, munkjacka, linne
Tre av dina favoritlåtar just nu:
Slipknot-All hope is gone
Thåström-Ingen neråtsång
Hurt-Cold inside
Tre sanningar om mig:
*Skall jag torka upp någon annans spya
så spyr jag själv.
*Jag är en snusare
*Jag är fruktansvärt långsint.
Glömmer aldrig!
Tre hobbys:
*Teckna, måla, skissa, kladda...kalla det vad du vill.
*Tant som jag är, så löser jag korsord nästan varje kväll.
Men det kan dock bero på att tankarna förstör nattsömnen annars.
Korsord är sömn framkallande.
*Hundpromenader.
Inget går upp mot en lång skogspromenad
med de fyrbenta vännerna.
Tre saker du vill ha:
*Ett hus med tillhörande trädgård.
*En riktigt ordentlig sovmorgon...
det var ett tag sen sist.
*En biljett långt, långt bort härifrån.
JAG UTMANAR:
Den som vill...
Svenska mästare!!!
Yeeeeees!
Jag vill så gärna säga till Rob:
"Vad var det jag sa!?"
Men jag har lovat att inte tracka för hårt... -flin-
Hans lag (Frölunda) klarade sig inte ens till final.
-mohahahaha-
"Mitt lag", det kära Färjestad är däremot
Svenska Mästare.
Wooohoo!
Grattis grattis grattis till guldet!
Och stort tack till Jörgen för alla dessa år!
Oxå tackar vi Expressen för lånad bild...
Hv fans...sorry, men livet är hårt.
Nu är det banne mig min tur att glädjas över något.
Ego som man är. -clown smile-
Off, för att reta Rob...bara liiite. -tss-
Mammor vet bäst!
om krångel med datorer.
Jag känner mig genast en aningens idiotisk...hmpf!
Gunilla om: Hur kommer det sig!?
"Enkelt min kära!
Du måste installera mjukvaran/programvaran
ifrån CD:n som kom med kameran
eftersom hans dator tydligen inte känner av din kamera.
Hur som helst.....ha det gött så ses vi.
Pussar mamma."
Ja ja, mammor vet bäst.
Jag ska installera cdn, tack.
-mutter-
Men jag har fortfarande inte fått något svar
på vad som är fel med bloggen.
Catti var smart och sa att datorer krånglar bara för att de kan.
Enkelt!
Men det hjälper mig inte...
Är det bara jag som ser den konstigt i gamla explorer?
Kom igen nu...någon mer..
jag vill inte vara ensam idiot!
-host-
En lista.
Man ska svara med ett ord.
*Vad är det bästa du vet?
La familia
*Din dröm inatt?
Nada...
*Din dröm/ditt mål?
Grekland
*Rummet du är i?
Stökigt
*Din hobby?
Hundarna
*Din skräck?
Tankarna
*Var vill du vara om 6 år?
Greklands landsbygd
*Ditt humör?
Deppig
*Din bil?
Volvo
*Älskar någon?
Många...
*Favoritfärg?
Röd
*När skrattade du senast?
Idag
*När grät du senast?
I går
*Ett ord på fyra bokstäver:
Hopp
*Mat:
Vego
*Plats/stad:
Stugan
*En orsak att vara sen:
Bamse...ehm.
*Något man skriker:
Stanna! (eller Roobbaaan!)
*Film:
Alla
*Djur:
Alla
*Sång:
"Somewhere over the rainbow..."
Påsktävling!
i samarnete med Tobo Glasblåseri.
Där man har chans att vinna en vacker glaskyckling.
Känns en aning tragiskt att ha orden kyckling och glas i samma mening
med tanke på den senaste tidens matskandal.
Mycket vackra saker finns hos Tobo Glasblåseri,
men det som uppmärksammades speciellt hos mig
var denna häftiga svamp.
Helt unik!
Klicka på bilden för att tävla ni med.
Hur kommer det sig!?
finns en high tech dator som heter duga.
Men, den har bara ett gammalt explorer.
När man öppnar min blogg sida i detta föråldrande internet
så visas allt fel.
*Under headern syns en grå rad med texten Crazy is as crasy does.
*Menyn ligger länst ner på sidan.
*Reklamen över varje inlägg (den som blogg.se har lagt dit)
finns kvar.
Öppnas däremot sidan i explorer 7 eller nyare
samt mozilla eller opera så är sidan som den ska.
*Ingen grå rad under headern.
*Menyn längst upp till vänster.
*Ingen blogg.se reklam.
Varför är då allt fel i de äldre versionerna?
Jag har ju alla inställningar som de ska vara.
Tagit bort och ändrat...
Vad gör jag för fel?
Är det fler av er där ute som har en äldre version och ser
min sida på ett underligt sätt?
Sen är det pissigt att sitta här för att lägga in bilder.
Den tar nämligen inte emot min kamera...
Varför?
Ingen aning.
Jag har försökt allt, men det går inte.
Den finns helt enkelt inte. -mutter, morr fräs-
Inte finns det photoshop eller paint shop heller.
Jag blir så uttråkad!!!
Off...
Jen twittrar
om vad detta var.
Hrm..
Men tack vare E,
så är även jag numera en microbloggare.
Det kan vara skönt att bara få slänga ur sig en rad eller två
när man inte orkar göra ett helt inlägg.
En liten tanke här och där helt enkelt.
Gahh, jag trotsar allt och följer strömmen.
Jag blir once again som de andra...
(Dock endast på testing.)
Läs mer om Twitter här:
Vad är twitter och hur använder man det?
Trött, sliten och sjuk..?
som började för mig igår,
eller om det är pga alla sömnlösa nätter och allt slit med hundar
som gör att jag har en konstant huvudvärk.
Jag har dessutom drabbats av en enorm smärta i halsen,
yrsel och kräkningar.
Kanske är det influensa?
Oavsett fick det bli en sjukdag idag.
Jag orkade helt enkelt inte resa mig imorse.
Istället sov jag fram tills nu...
men det var det värt.
Jag kan inte minnas sist jag sov längre
än 5 timmar på en natt.
Bamse "tvingar" oss ut en gång varannan timme.
Även om man ställer bort vattnet under natten,
så kissar han ändå ner sig om man inte får ut honom.
Vart tusan kommer all vätska ifrån?
Helgen spenderades som sagt hos min mor.
En mysig sådan var det,
full med god mat och gott sällskap. -ler förtjust-
Men nu är vi tillbaka i lånebostaden.
Här trivs Bamse bäst.
Han kan nämligen ligga ute i trädgården
i den fina vårsolen hela dagarna.
Men Porthos, han trivdes egentligen bäst med kärleken Saga...
Det sägs ju att: Kärlek börjar alltid med bråk!
Don´t touch my ball!
Han har nämligen bästisen Saga att busa med.
Foton: Privata
