Happy time!
Me so happy! (ursäkta grammatiken Bella..- flin-)
Jag har förvisso jobbat hela dagen, från morgon till kväll,
men under har skett i hemmet...
Rob berättade att Bamse inte kissat på sig en enda gång,
han har även tagit med honom på en promenad...
endast runt huset...
och den gick kanon!
Han varken satte sig eller rasade ihop...!!
-jag ler och bölar som en idiot just nu-
Nää, det var inte så att Rob tvingade Bamse eller ens försökte
locka med honom ut.
Rob skulle slänga sopor och Bamse tvingade sig med. Ehe!
Katterna är matade här hemma och jag samt Porthos
ska nu masa oss till det andra hemmet.
Där väntar våfflor och myskväll!
Det var allt länge sen nu som man kunde slappa i soffan en hel kväll.
Lovely!
Men först:
En annan anledning till att jag är så glad är dessa.
De är från gulliga Wtf,
som anser att jag behöver lite extra kramar just nu.
Jag bockar och bugar samt fäller en till liten glädjetår.
Tack, tack, tack!
Det betyder mycket att veta att folk runt omkring bryr sig om en.
Kramar i massor tillbaka
och ytterligare ett par till er alla som skänker tankar till oss.
Mitt hjärta har nu vuxit ett par centimeter! :)
Vardagslyx...?
Vanligtvis skulle jag svara:
Pizza eller chips och dip då detta är favvos.
Eller så hade det varit en sovmorgon.
Även att få komma hem till ett städat hem...hade varit vardagslyx.
Nu däremot så har ordet vardagslyx fått en helt annan innebörd.
Det är saker som:
En hel natt´s sömn eller nära och kära som är friska.
Tom något så enkelt som en promenad med vovvarna
i skogen är vardagslyx numera.
Foto: Privat
Helt enkelt de små sakerna
man har runt omkring sig hela tiden,
men som man glömmer att vara tacksam för.
Det är vardagslyx för mig!
Vård av sjuk hund?
Hur är det meningen att man ska ta hand om sina sjuka djur?
Genom att sjukanmäla sig själv?
Som tur är har jag förstående chefer som
själva har djur.
De låter mig vara hemma och vårda Bamse...
Men det hjälper inte min ekonomi.
Jag får ju inte direkt något bidrag för att jag är hemma
med min hund.
Har djuren verkligen så låg status i dagens samhälle!?
För att köra lite livsfilosofi:
Jag inser att om min blogg var tråkig förr,
så är det inget mot vad ni lär tycka om den nu.
Dötrist!!
Men jag har faktiskt ärligt talat inget annat till liv nu.
Allt cirkulerar kring Bamse och hans välbefinnande.
Huvudsaken är att han ska må så bra som möjligt...
sen kan vi ta hand om oss själva.
Det må låta brutalt i vissa öron,
men för mig är det precis som om det vore mitt barn.
Han är värd allt!
Ett possitivt besked är dock att han reagerar riktigt bra
på medicinen han fått.
För varje dag som går så tycks han bli en aning bättre.
(Han kom hem till oss i fredags)
Hans blick är skärpt och han följer oss konstant med ögonen.
Pratar man med honom så viftar han i svansen
och försöker komma till en.
Jo då, han kan gå ett par meter lite då och då.
Som tur är så har vi möjligheten att få låna en bostadsrätt i markplan,
med tillhörande liten trädgård.
Precis lagom för att han ska orka ta sig ut.
Han står och kissar till en början, men rasar tillslut ihop.
Att han sen fortfarande kissar inne...
rättare sagt kissar ner sig i sömnen osv,
är ett väldigt litet problem om man jämför med hur det varit.
Så gott folk...detta är vårat liv:
Kela och prata med Bamse, torka kiss, rasta Porthos,
kela med Bamse, torka kiss, hjälpa Bamse ut, gulla med Porthos,
torka kiss, prata med varandra (vi människor), sova en timme eller två,
torka kiss...osv.
Man sover och umgås med varandra helt enkelt när man får tid över.
Jag kan nu säga att jag verkligen förstår
hur det är att han en liten bebis.
Sömnmässigt alltså!
Ha en bra söndag!
/ En något gladare Jen med en något "friskare" hund
Lär som om du skulle leva för evigt. Lev som om du skulle dö i morgon.
Natten har varit hemsk, mardröm efter mardröm...
Min fasa är att Bamse inte alls ska ha någon tid att leva,
eftersom tumören mellan lungorna gör att han hostar och drabbas av andnöd.
Tänk om den pressar bort all luft!?
Samvetet har spelat in en hel del i mardrömmarna.
Rättare sagt: Det dåliga samvetet!
Vi fick tipset att ha en handduk under bröstkorgen
att lyfta honom i...hjälpa honom att stå på benen så att han kunde skita.
Att han tjöt som attan när vi pressade denna mot hans bröstkorg
är lätt nu att förstå varför.
Men då...fattade vi nada.
Idioter!
Att man sen masade med honom när man tyckt han vilat tillräckligt
(under de dagar han fortfarande kunde gå, men la sig en stund för att vila)
var ren idioti även det.
Varför kunde han inte bara få legat tills han ville gå igen?
Alla gånger han rullat i snön, eller på gräset gör även de ont i hjärtat.
Åter igen skyndade man på honom
och suckade djupt över att han var tvungen att ens rulla runt.
Varför vara så jäkla stressad?
Det kanske var sista gången han rullade....
För att gottgöra vårat misstag har tiden för Porthos dessa dagar
nu värderats en aning högre.
Han får strosa i princip hur länge han vill under promenaden.
Vill han rulla runt ett par varv i gräset,
så är han mer än välkommen.
Att ha i åtanke att vad som helst kan hända, när som helst
och ske under en så kort tid är nog bara bra.
Man ska ta hand om alla dagar man får tillsammans med sina nära och kära.
För man vet aldrig vad som kommer hända nästa dag,
och man saknar inte kon förrän båset är tomt!
Domen är fastställd...
Väntan på veterinärens samtal igår kändes som ett år.
När samtalet väl kom och var över,
kunde jag inte sluta att gråta.
Tårarna sprutade åt all håll och var omöjliga att hejda.
De kunde ställa diagnosen MG pga ett annat test som var mer säkert.
Han har därför nu börjat äta medicin emot detta.
Den andra diagnosen löd:
Tumör...en mellan lungorna och en i magsäcken.
WHAT!?
Hur kunde de missa?
Hade de inte kollat alla organ?
Jo då, men tydligen inte kikat efter så noga
när de röntgade bröstkorgen.
De missade den helt enkelt!
Nötter!!!
Det är ju så att man blir rädd för att lämna sitt djur i deras händer.
Nåväl,den tumören som sitter mellan lungorna är tydligen en klassiker
när det gäller MG,
varav de dubbelkollade med en ny röntgenbild.
Den i magsäcken vet de ej vad den har för funktion,
men de kan konstatera att dessa inte är till hans fördel.
Bamse ligger fortfarande inne på observation,
då han som sagt inte kunde stå, äta eller skita.
.Nu visar det sig dock att han har reagerat bra på medicinen,
och har idag lyckats stå på benen en kort stund samt ätit mat.
-jag ler av glädje-
De har idag ökat dosen och tror att han imorgon
är såpass bra att de kan skicka hem honom.
-jag längtar så jag spricker-
Men...allt är inte frid och fröjd.
Huruvida medicinen bromsar tumörerna, tar bort dem
eller inte rör dem ett dugg vet de ej.
De har därför skickat en remiss till Strömsholm´s Djursjukhus
för magnetröntgen och biopsi.
Utifrån den kan de se (på Strömsholm´s) om de kan operera eller ej.
Vi fick även en möjlighet att endast köra på medicin
och hoppas på det bästa.
Dvs att han lever mellan månader till något år innan han somnar in.
Nee, inte fasen vill jag leva så...eller låta honom leva på lånad tid.
Därför låter jag honom genomgå magnetröntgen och biopsin
för att få ett bättre faktum innan vi beslutar om operation eller ej.
Bamse är guldvärd för oss
och defintivt värd att spendera våra sista ören på.
Nu är det bara att hoppas på det bästa:
*Ingen operation kommer behövas,
tumörerna försvinner eller stannar.
*Operation krävs, men den kommer gå bra
och han kommer få ett bra liv efter.
Jag ska imorgon gå till älven och slänga i ett par mynt
ihopp om att den kan fungera som önskebrunn.
Ursäkta, men jag mår inte så bra nu...
men min hjärna tycks ha flytt...
De senaste dagarna har varit ett rent helvete.
Om jag hade trott på en (eller fler gudar) så hade jag definitivt
varit orolig...
De måste bestämt straffa mig för något nu!
Varför vet jag inte...för jag kan ärligt säga
att jag tycker jag är en god människa.
En aning ego kanske...
men jag kan faktiskt inte komma att tänka på något jag gör
som är hemskt mot andra varelser.
Eller så är det på det viset att det visst finns en gud eller flera,
och han/de straffar mig för att jag inte tror på dem.
Så måste det vara...
Annars har vi bara en ren jävla otur just nu!
Jag skulle aldrig nämnt något om bil, jobb eller lägenhet
för någon vecka sen.
*Nu börjar nämligen bilen att låta konstigt.
*Jobbet är det ju redan som det är med.
(dåligt med tider, och de jag har
kan jag inte arbeta fullt på pga alla vet. besök)
*Lägenheten lär jag väl förlora när som helst,
med tanke på att pengar slutar rulla in när jag inte jobbar.
Och det mesta som är över går till Bamse.
Dilemmat:
Bamse blir inte bättre, endast sämre.
Vi har varit hos veterinären alla dagar denna vecka hittills.
Bamse kan nämligen inte stå på benen längre,
de bär honom inte.
Han kan inte kissa stående,
utan ligger och kissar ner sig...
Om vi mot all förmodan hinner bära honom ut,
så blir han liggandes där på marken och kissar.
Stackarn...fan vad plågsamt!
Vi har därför valt att sova hos min mor dessa dagar.
Våran lägenhet ligger som sagt 5 trappor upp utan hiss,
vilket skulle vara förödande för Bamse men även för våra ryggar.
Han väger trots allt 50 kilo.
Varför kan han då inte stå på benen nu?
Vi har ingen aning, och veterinärerna är ärliga och säger detsamma.
De vet inte vad som är fel!
Han är i toppenskick, hjärta organ, reflexer, slemhinnor och muskler.
Men han kan inte använda musklerna...
möjligtvis att det är nerverna då?
Att se honom såhär är plågsamt både för oss
men även för honom...
Han har viljan att resa sig.
han viftar i svansen och vill komma till oss...
men det går inte.
Därför har nu veterinärerna sagt åt oss att börja tänka
på hans bästa...avlivning.
Ordet gör ont i hjärtat!
Tanken på ett liv utan Bamse....finns inte!
Jag vill inte jag vill inte jag vill inte!!!
Det finns dock en liten chans.
De har skickat 3 olika prover till England för analys.
Dessa handlar om två muskelsjukdomar
och en nervsjukdom.
Är det någon av dessa så finns där medecin att ge honom,
så att han får ett "normalt" liv.
Men visar det sig inte vara någon av de sjukdomarna...
så vet de inte vad de ska göra längre.
Varav de tycker att ett slut på hans lidande vore det bästa...
Det klumpar sig i halsen. Hjärnan får ingen syre.
Jag mår illa...
Idag, inom 2 timmar kommer samtalet som ska förändra
vårat liv för alltid.
Domen om Bamse´s liv.
Jag är så rädd...så jävla rädd.
Därför kommer jag nu att be en bön...
troende eller inte,
Bamse ska inte behöva lida eller offras för mina synder.
(Om så är fallet)
Men jag lovar, finns den saten på riktigt,
och detta är hans sätt att straffa mig,
så ska han få se på faan när mina dagar är räknade....
Nog för att jag är knäckt psykiskt, men..
I´m still standing muddafukka!
Män kan...
Jag skulle vilja säga att jag hade en häpnadsväckande
ankomst till hemmet efter en dags arbete idag.
Men jag kan inte säga det längre...
inte heller "hör och häpna" eller ordet fascinerande.
Det handlar om min särbo Rob.
Han hade städat hela lägenheten och bakat bröd.
Det var även förberett potatisgratäng med lax som middag...
Jaa, han kan den mannen! (klicka här) (klicka här)
Rätt så ofta...faktiskt.
Kommentaren var:
"Jag tycker du förtjänar viss uppskattning någon gång ibland."
Ha ha! Tack för den! :)
Mja, han är allt en bra man, den där.
Ibland... -flin-
Foto: Privat
God morgon...eller!?
Själv har jag precis tagit hand om Bamse.
Han väckte mig genom att kräkas högt och ljudligt
alldeles bredvid sängen.
Niice!
Vi tog en sväng ut i det friska,
och som vanligt går det jätte bra de första 10 meterna.
Sen faller han ihop...
Nja, han sätter sig först och skakar i hela kroppen.
Sen lägger han sig på backen med ett ljudligt, hjärtskärande stön.
Som om han har en enorm smärta.
Där ligger han i ett par minuter och försöker sen gå vidare.
Att skvätta lite grann för att markera revir längs promenaderna
har han nu slutat med.
Allt öser han ut på en och samma gång...
gärna på gående tass.
Han orkar väl inte resa benet.
En sväng runt huset är promenaderna han får...
det enda han orkar.
Det tar ca 30 min.
Under den tiden lägger han sig 3 ggr.
För att inta tala på allt dregglande under promenaden.
Som om han verkligen vore en liten baby,
så får jag gå med näsdukar i fickan och torka honom runt munnen.
Usch! Han ska inte behöva ha det såhär.
Han ska få springa runt och busa, leka och nosa.
Inte ligga inne som ett kolli, eller gå ut 20 meter per promenad.
Nu ska jag och Porthos springa till jobbet,
och min önskan är att Bamse är bättre när jag kommer hem.
Att tabletterna gett effekt...
Det vore en dröm!
Min skalle är rätt tom...
Man blir tokig av att vara så maktlös.
Att inte kunna hjälpa någon som man älskar
när de är i smärta.
Nu finns det de som tycker: "So what! Det är en hund..."
Och...?!
Än sen om han är en hund?
Varför skulle det förändra mina känslor?
I mina ögon och i mitt hjärta,
är han inte bara en hund.
Han är en familjemedlem, en vän och mitt "barn".
Det gör lika jävla ont för mig,
som det skulle göra för er att se ert barn lida.
Så våga inte yttra er om den saken!
För jag tänker inte ens ta den disskusionen...
För att uppdatera situationen:
Han var som sagt hos veterinären hela dagen igår,
för att genomgå olika tester.
Dels en mot Myastenia Gravis.
Det visade sig dock inte vara den muskelsjukdomen.
Han var lika dålig trots injektionen han fick.
Däremot fann de inflammationer på lederna.
Så nu misstänker de istället att det är reumatiskt.
Jaha, jag är som sagt tom...
Jag vet inte vad jag ska tro eller hoppas på nu mer.
Jag vill bara ha ett svar, medecin och resultat.
Är det för mycket begärt?
Jag avskyr att de tror och misstänker hela tiden.
Jag vill höra: "Det är..."
Han fick nya piller han ska knapra nu i ett par dagar
för att se om det kan vara reumatism.
15 tabletter om dan ja.
Great! -suck-
Nåväl, förhoppningen ligger i att han ska bli bättre nu.
Stackarn kan ju inte gå...
han bara ligger och stönar samt spyr emellan åt.
Fan! Det gör ont...
Tack för att ni engagerar er så
i min och Bamse´s situation.
Det värmer med all fina kommentarer... :)
Jag lovar att återkomma snart...orkar bara inte nu.
Sorry!
Myastenia Gravis
What!? Min lilla Bamse...
Symptomen kan iofs peka ditåt.
"Det är en långsamt fortskridande sjukdom som uppstår
på grund av en störning i överföringen av impulser från nerver till muskler.
Tilltagande onormal trötthet vid ansträngning,
hunden orkar till sist bara gå en eller några minuter.
Efter en liten stunds vila försvinner symtomen
och den återfår rörelseförmågan.
I Vila ser hunden helt normal ut.
De kan även dregla och gör upprepade sväljningsförsök.
Det är vanligt med ansträngd andnng.
Symtomen kan vara kräkningar med förstorad matstrupe. "
Idag lät de honom svälja kontrast för att se hur strupe och magsäck såg ut.
Well, där hade vi symtom nr.2.
Förstorad strupe...plus att vätskan stannade innan magsäcken.
Varav hans hostningar, grymtningar osv.
Imorgon ska han tillbringa hela dagen hos veterinärerna.
Diagnosen ställs nämligen genom injektion
av en substans som tillfälligt normaliserar nervimpulserna.
Om det trots allt inte skulle vara denna sjukdom som de misstänker,
så kommer de utföra olika tester på fästingbett.
Kanske kan det vara en infektion som spökar?
Puh! Jag vet inte vad jag hoppas mest på...
men jag vet att jag hellre hade sett bilen gå sönder,
jobbet försvinna eller att jag blir vräkt från min lägenhet.
Allt vore tusen ggr bättre än att se Bamse lida såhär.
Min älskade fjant.
En promenad på max 50 meter orkar han,
sen lägger han sig.
Inte bra, med tanke på att han väger 50 kilo
och är därmed rätt tung för lilla mig att bära in igen.
Haltandet är så jobbigt för honom, nu på båda frambenen,
att han knappt kan röra sig.
Stackarn!
Igår kväll var även grymtningarna, harklingarna eller vad tusan det är,
så enorma att jag ärligt talat trodde han skulle dö.
Vad i hel*ete är det för fel?
Varför kan inte djur prata?
Shit!
Jag blir så frustrerad när jag inte vet vad jag ska ta mig till.
Jag vill ju kunna lindra smärtan för honom...
På tal om smärta.
Pillrerna han fick verkar inte fungera det minsta.
Han har ju faktiskt blivit sämre sen vi var iväg i måndags.
Nu däremot är det dags för ett vet. besök till.
Förhoppningsvis ska de kunna lista ut vart problemet ligger
denna gång.
-hoppas, hoppas, hoppas-
Btw, Wtf: Jag håller en tumme denna gång... : )
Det där med reklam...
Så började jag fundera lite över min.
Varför har jag reklam?
Vad för reklam har jag?
Jag kan ärligt erkänna att jag började med reklamen
helt enkelt för att se om det gick att tjäna pengar.
Detta visade sig dock vara totalt misslyckat
då jag inte förstår mig på teknikens under.
Jag varken lyckas eller orkar få till det på ett sådant sätt,
att jag tjänar multum...
vilket var drömmen.
-host-
Sen har jag inte den typen av enorma läsare
att det verkligen lönar sig.
Därav har jag nu lagt in reklam i ett helt annat syfte.
För reklam i sig har jag inget emot varken hos andra eller hos mig.
Genom att lägga in en viss reklam på bloggen
så öppnar man upp ögonen hos folk.
Särskilt den typen av reklam som gynnar andra,
de som lever i misär,
de som inte har en möjlighet att själva förändra sin framtid,
de som inte kan tala...
eller om så bara för att värna om våran miljö.
Denna typ av reklam är något jag står för
och något jag tycker andra ska bli medvetna om.
Därför ligger denna nu på min blogg
i hopp om att fler ska kunna bidra till ett bättre samhälle...
Den där lilla reklamen från Upplevelse Present kan ni dock bortse ifrån.
Den hör inte riktigt till det jag skrev om ovan.
Ehm, dubbelmoral!
I know... : )
Vårblomster!
Jag blev så deppig av att alla andra
kan visa upp fina bilder på vårblommor de sett ute,
men inte jag.
Här finner jag inte en enda!
-mutter-
Därför tog jag nu saken i egna händer.
Balkongen behövde ju ändå fräshas upp...ehm!
Den är nu full av vårblommor!
Ingen stress här inte...
Jag vaknade imorse av Bamse´s tassande
runt om i hemmet.
Troligtvis fruktansvärt rastlös efter gårdagens ständiga vila.
(stackarn var dåsig och såg mest ut som ett kolli)
Jag öppnade upp ögonen och vankade ut till hallen.
Där stod fjanten med viftande svans och glittriga ögon,
som om han inte sett mig på 1 vecka...
Ett härligt god morgon!
Jag tänkte: Wow! Är han redan så mycket bättre!?
Detta visade sig dock vara helt fel.
Redan efter 20 meter in på morgon promenaden
började han bli seg och hamna efter.
Jag fick ta ett steg i taget i mycket långsam takt
för att vara bredvid Bamse,
medans Porthos ständigt låg 10 meter framför.
Energiskt busig och i jakt efter nästa lukt.
En promenad som borde ta 15 min,
tog istället 40 min med en haltande Bamse.
Att vi sen bor 5 trappor upp i ett hyreshus utan hiss
var ingen höjdare för hans stackars ben.
Suck!
Det var svårare att ta lugna promenader än jag trott.
Särskillt när man har en vovve till
som i sin tur behöver sina dagliga långa promenader.
Det blev helt enkelt till att ta en hund i taget...
Resterande dag, dvs den tiden jag inte var ute med någon vovve,
spenderades på balkongen i den ljuva vårsolen.
Något som var mindre ljuvt, snarare bedrövligt,
var växterna som var kvar där ute efter vinterns dagar.
Brunt, visset och fallfärdigt.
Men detta får bli ett projekt för morgondagen...
Off/ Jen
En vovve på piller...
Gårdagen:
Vi åkte in med Bamse till veterinären.
De såg att han haltade...
och bestämde sig för att röntga samt ta blodprover.
Totalt 3 timmar tog besöket.
Röntgen tog 15 min och proverna 10 min...
Det var alltså en låång väntan mellan varven.
-djup, djup suck-
Som tur var fann de däremot inget fel på röntgen bilderna.
Alla ben och leder såg bra ut.
De kikade i halsen och munnen, men fann inget där heller.
Han var/är i kanonskick!
Yay! 1 + till mig!
För dessa svar fick jag punga ut med 3300 kr.
Lovely!
Nää, inte riktigt...han är försäkrad, så min summa blev 1800 kr.
Oavsett så svider det i min redan tomma plånbok...
Men, huvudsaken är att min baby mår bra!
Jag är överlycklig för det...
då jag hade inställt mig på en enorm ledoperation
eller tumörer av olika slag.
Felet då? För något måste det ju bero på...
Jo, de tror att han har fått en muskelsträckning.
Vilket menas att han nu får knapra smärtlindrande
och anti inflammatoriskt.
I samband med smärtan han har tuggar han fradga, grymtar
och dregglar enormt mycket.
Hans sätt att kontrollera smärtan...
Han blev även ordinerad vila och lugna, korta promenader.
Förhoppningsvis ska detta leda till att han blir bättre...
Jag håller tummarna!
Btw: Tack för alla värmande kommentarer ang. min vovves hälsa.
Ni alla är fantastiska! : )
Tugga fradga och halta!?
Bamse, som vi chansade på var överansträngd,
har nu börjat halta med ena frambenet.
Vadan detta!?
Så sent efter...?
Som om det inte vore nog så är grymtandet fortfarande kvar.
Men nu låter det mer som om han harklar sig.
Kanske har han något i halsen?
Han har även börjat dregla enormt mycket
(Bamse är vanligtvis ingen dregel vovve,
men nu liknar han en mastiff)
och få fradga runt munnen.
Vad tusan beror det på?
Nu är jag nojjig...och mår inte alls bra.
Oh ja, jag vet att jag är "fjantig"
men det är ju "mitt barn" vi talar om.
Gahh! Idag blir det ytterligare ett samtal till vet,
så får vi se om de kan lista ut vad som är fel.
Wish us luck! Plz!
Stillhet
"Show me you´rs and I´ll show you mine"
är ordet Stillhet.
Stugan är stillhet för mig.
Där får jag lugn och ro....man får en chans att andas igen.
Foto: Privat
Det är bastun som är den lilla kojan
längst fram på bilden.
Stugan ligger lite högre upp bakom...
Porthos blir trimmad
Igår var en sådan dag...
Tack vare att trimmern blivit så fruktansvärt slö,
så tog det ca. 2 timmar!!!
Dags att köpa en ny kanske....
Nästa gång tänker jag blockera snålheten i mig
och låta en proffesionell sköta trimningen.
För idag värker både rygg och ben. -suck-
Porthos däremot, sover sig genom hela proceduren.
Bortsett från de ggr jag vänder honom om. :)
Sötnosen!
Foton: Privata
Vilken skräll!
som skulle vara Sveriges bidrag.
Chockerande!
Inte för att någon av finalisterna var en personlig favvo för mig,
men jag hade faktiskt förväntat mig att se Måns stora leende
charmera Europa eller Agnes i sin guldiga utstyrsel
kanske tom småflickornas idoler EMD
skulle kunnat tagit sig iväg till kalla Ryssland.
För att göra det hela en aningens mer idiotiskt kunde vi lika gärna
ha skickat iväg Ugglan....
Det hade varit skoj!
Nu blev det mer...skumt!?
Å andra sidan:
Måns, Agnes, Alcazar och EMD har de typiska låtarna.
Kanske Sverige kan få en chans att vinna detta år
med en annorlunda Schlagerdänga, a´la opera.
Egentligen borde jag inte uttrycka mig om denna sak.
För mig kvittar det vilken av de urusla låtarna vi skickar iväg.
Jag är nämligen den typ av människa
som tittar på programmet bara för att.
*Jag har inget annat för mig.
*Det är ok underhållning.
*Jag vill vara med i diskussionerna på jobbet på måndag...
Nåväl, kvällen har i övrigt varit fin.
Besök av min far med soppslurp och soffpotatisar.
Som nattmusik bjuder jag på Beastie Boys,
totalt underskattade och bortglömda.
Enjoy!
Uppdatering: Vovvar och träningsvärk
Hon trodde det samma som jag anat
och som både Sanna och Anna KK misstänkte.
Allt bus och stök med de andra vovvarna kombinerat
med den lååånga promenaden har gjort honom överansträngd.
Jag fick råd att massera...ehh,
stretcha och avvakta till efter helgen.
Eftersom det inte verkar göra ont på honom någonstans
så bör det inte vara någon skada.
Lyckliga vovve....som blir ordinerad massage.
Idag blir det därför lugna strosande promenader
med mycket kel och söklekar istället för bus.
Samtliga vovvar skall dessutom få sig ett bad
och Porthos, som är en långhårig ras,
ska få pälsen trimmad...
Kärlek, ömhet och ompyssling blir lördagens motto!
Kan en hund få träningsvärk?
Då han stönar och grymtar till varje gång han lägger sig...
samt är stel när han reser sig.
Efter 2 timmars promenaden igår tillsammans med allt bus
med 3 andra hundar de senaste dagarna,
skulle det vara förståeligt.
Även jag stönar till när jag masar mig uppför trappor idag.
En aning otränad!? Jopp!
Jag börjar dock tvivla på träningsvärk
och tro att han istället faktiskt har skadat sig.
Han grymtar nu nästan konstant.
När han reser sig, lägger sig, rör sig....
Men...han säger inte ett knyst när vi är ute.
Han varken haltar eller går konstigt.
Istället springer han runt och nosar som vanligt.
Jag har "stretchat" benen på honom, känt och klämt...
även på magen och bröstkorgen.
Men inte ett knyst.
Då kan han ju inte ha ont någonstans...eller?
Jag vet inte vad som är fel,
och som den lilla hönsmamma man är...
så blir jag skräckslagen.
Någon som vet? Vad ska jag göra?
Oavsett så blir det ett samtal till veterinären imorn,
för säkerhets skull...
Min lilla baby ska ju inte ha ont! -mju-
Foton: Privata
Doggywalk!
Jodå, jag han med städningen här hemma igår...
likaså promenader.
En promenad vi tog varade i 2 timmar!!!
Utan paus dessutom...
Hade jag vetat att vi skulle trippa runt i skogen så länge
hade jag tagit med kaffe.
Framåt kvällningen bakade jag mer matbröd,
och sen var det tv kväll med hockey.
Nu...dax att jobba in lite pengar.
Off // Jen
Jädrans ohyra!
Detta hittade jag på min stora fina Cissus.
Fullt med spinn.... -mutter-
Där fanns även en återkommande odåga.
Nämligen ulllöss!
Det var bara till att ta fram saxen och klippa ner plantan.
Vad som blev kvar är detta:
Jag gråter!
Inte för att jag var tvungen att kapa växten,
utan för att jag hade lovat bort den till min mor.
Då var den så stor att den täckte hela spaljen.
Nu är den ynklig... -snyft-
Nåväl, in i duschen med den och hoppas på det bästa.
Btw: Tittar ni riktigt noga så ser ni även varför ohyran kommer.
Vattningen gott folk.
Jag kan inte vattna mina växter.
De mår dåligt av min oregelbundna vattning
och drar på sig en massa skit.
Typiskt!
Allmänt dravel...
Allt är frid och fröjd....
Gårdagen var ok.
Jag bakade, dock ingen tårta,
men en choklad och hasselnötskaka.
Bilder finns ej då den blev uppäten innan tanken slagit mig.
Vi käkade även pizza och kikade på film.
Lovely!
Idag har jag 3 vovvar, igen.
Vilket innebär en lugn dag hemma,
med diverse promenader och städning.
Jag har koncentrerat mig så på min mors hem,
hennes vovvar och allt där till,
att mina egna problem i mitt eget hem har skjutits åt sidan.
Här är numera ett bombnedslag... -suck-
Nåväl, slut på dravlet här.
Hoppas ni alla får en fin dag!
Over and out / Jen
En stressig mobilfree Jen.
för att ta en promenad in till stan med alla vovvar.
Nja, inte riktigt alla.
3 hundar har jag här,
men den 4.de är den vi ska gå till för att rasta.
Eftersom min syster jobbar,
så har hon inte riktigt koll på läget där.
I övrigt är detta dagen då min mor kommer hem från sjukhuset.
Jag har lovat mig själv att baka något att bjuda henne på
som en liten "välkommen hem" tårta.
Det där med att baka har ju liksom blivit min grej nu!
Se bevis här. Samt här.
Hoppas bara innerligt på att min syster fixade resten med städningen
som hon lovade.
Annars blir det ännu mera stress... gaah!
Nåväl, off I go...
Trevlig dag till er alla!
Btw: Ni som tror att jag är en hjärtlös jävel
som struntar i att svara på sms och samtal till min mob.
Sluta vara arga!
Jag har gjort en Elin...
dvs tappat bort mobilen.
Dock inte på samma sätt som henne...fyllan.
Utan troligtvis ligger den i djupaste snön någonstans i skogen.
Åtminstonde var det där jag pratade i den sist. Hrm!
Sorry, ny mobil är på ingång.... :)
Bakar igen!?
Grahamsbullar med sesamfrö fick bli kvällens utmaning.
Goda som attan!
Helt plötsligt märker jag att det faktiskt är något
jag kan och är bra på....
Det finns då inte många av de tingen. -harkel-
Vem vet, i framtiden kanske jag har mitt egna lilla bageri/konditori.
-flinar brett vid tanken-
Nåväl, jobb imorn.
Dax att krypa under täcket.
God natt! :)
Twilight...en het kärlekshistoria utan eld!? (2008)
Drama/Romantik
Bild & info: IMDB
"Bella flyttar från sin mor för att bo med sin far i regniga lilla staden Forks.
Hon har alltid varit lite annorlunda, aldrig brytt sig om något...
och förväntar sig inte mer om livet här.
Men allting förändras när hon möter den likbleke,
och mystiska vackra Edward.
Han går i samma skola, men är inte alls som de andra eleverna.
Han är speciell."
Efter många om och men,
slog vi nu ett slag i saken och såg filmen Twilight.
Varför jag inte sett den tidigare?
Tonårsdravel och fjortisfilm har varit konstanta begrepp
i filmrecensioner världen över.
Det lockade inte helt enkelt.
Men man ska aldrig säga aldrig...
vi måste ju se den med egna ögon för att kunna bedömma själva.
Jag kan börja med att säga:
Dravel, fjortis och tonårspinsamheter var definitivt ledorden
för denna film.
Trots åtrån och kärleken man känner med huvudpersonerna,
så finns där allt för mycket fel och brister.
De båda är så fulla av passion och begär efter varandra
att filmen nästan kokar.
Titt som tätt byts replikerna ut mot djupa suckar
och gaspande flämtningar.
De vill ha varandra....
men inget händer.
Inget sexuellt här inte....
för det är trots allt en ungdomsfilm.
Filmen i sig var rätt ok.
Välgjord med effekter men med en halvdan story.
Jag har förvisso aldrig läst boken,
men jag kan tänka mig att den innehåller mycket mer
än vad som utspelar sig....
Ett klassiskt fenomen när en bok blir film.
Trots pinsamheten, likt en tonårings dagbok,
det kärleksfulla och heta, men ändå inte,
så var den vacker och "trevlig" att titta på.
Vänskap!
handlar denna gång om Vänskap.
Jag har valt att lägga upp 3 bilder till denna utmaning.
Inte efter reglerna kanske,
men eftersom vissa av er kan vara något trötta på mina hundbilder
finns det nu något för var och en:
Hundälskare:
Kattälskare:
Människoälskare:
Foton:Privata
Jen leker hemmafru...
Bara tanken på att vara en fast, låst, desperat hemmafru
får mig att vilja kräkas.
Men jag är en duktig "skådespelerska".
Så visst kan jag agera präktig någon gång ibland. -flin-
Detta, gott folk, är några Scones jag bakade.
Syns det att det är första gången... -host-
Dock smakade de alldeles underbartt!
Yammie!
I övrigt spenderades gårdagskvällen i min mors hem.
med alla syskonen och alla vovvar.
Tacopaj, fruktsallad och film blidde det.
Tänka sig att vi alla klarade av att göra middag
tillsammans utan kaos....
-fascinerad-
Snart kommer Rob och hämtar mig.
Vi ska ut en sväng i skogen (once again)
för att busa med vovvar.
Men först ska jag städa min mors hem.
Det ska vara ordning och reda när hon kommer hem.
-ler förtjust över min goda gärning-
Trevlig lördag önskas!
En promenad i snön
passade vi på att ta med dem alla en sväng ut i skogen.
Jag, moster, mormor, bror och alla 4 hundar.
Smärtfritt!?
Nje, men nästan...
Max fick ett sår i tassen av en pinne
och fick därför hållas kopplad.
Annars en helt ok och långsam promenad.
Vi gick nog 1 km på 1,5 timme...
Ehh!
Foton: Privata
