Porthos ligger och snarkar här bredvid.
Själv har jag precis tagit hand om Bamse.
Han väckte mig genom att kräkas högt och ljudligt
alldeles bredvid sängen.
Niice!

Vi tog en sväng ut i det friska,
och som vanligt går det jätte bra de första 10 meterna.
Sen faller han ihop...
Nja, han sätter sig först och skakar i hela kroppen.
Sen lägger han sig på backen med ett ljudligt, hjärtskärande stön.
Som om han har en enorm smärta.

Där ligger han i ett par minuter och försöker sen gå vidare.
Att skvätta lite grann för att markera revir längs promenaderna
har han nu slutat med.
Allt öser han ut på en och samma gång...
gärna på gående tass.
Han orkar väl inte resa benet.

En sväng runt huset är promenaderna han får...
det enda han orkar.
Det tar ca 30 min.
Under den tiden lägger han sig 3 ggr.
För att inta tala på allt dregglande under promenaden.
Som om han verkligen vore en liten baby,
så får jag gå med näsdukar i fickan och torka honom runt munnen.

Usch! Han ska inte behöva ha det såhär.
Han ska få springa runt och busa, leka och nosa.
Inte ligga inne som ett kolli, eller gå ut 20 meter per promenad.

Nu ska jag och Porthos springa till jobbet,
och min önskan är att Bamse är bättre när jag kommer hem.
Att tabletterna gett effekt...
Det vore en dröm!