Oktober månad är pumpans månad.
Så vad passar inte bättre än att bjuda på pumpasoppa?

Butternutpumpa, eller squash som det egentligen är,
har en lite nötig smak och är oerhört god att även rosta i ugn.

Ingredienser:
*1 pumpa ca 1kg
*2 stora potatisar
*2 gula lökar
*1 chili
*1 citron
*1 liter grönsaksbuljong
*1 burk kokosmjölk
*1 dl havregrädde
*salt, peppar och timjan

Gör så här:
Skala och skiva pumpan och potatis, hacka löken och finhacka chilin.
Bryn allt i en gryta ett par minuter.
Häll på buljongen och låt koka i ca 15 minuter.
Mixa soppan slät samt häll i kokosmjölk och havregrädde.
Ställ grytan på plattan igen och låt koka ca. 5 minuter tillsammans med
rivet skal och saft av citronen. Smaka av med salt och peppar.
Strö lite timjan på soppan och servera med bröd!

Supergott i höstmörkret!

..jag slapp leta parkering när Färjestad har hemma match.
..jag korsar fartdårarnas väg, där man inte vet vad ett övergångställe är,
när jag strosar till jobbet.
..jag lyssnar på grannens högljudda spelande av Barbados låt "Kom hem".
..jag bråkar med cyklande hurtisgubbar och stavgående tantmaffian
om vilken sida man faktiskt går på på gångvägen.
..jag släpar Bamse 5 trappor upp.
..jag förbryllas över att fyllekajor har orken att vråla hela natten.
..jag stöter på damen i gången bredvid som aldrig kan sluta tjata om
vad "fiiin den lilla flickan är" när hon tittar på Porthos.

Men det är även sista gången som jag kan GÅ till jobbet.
..som jag har mindre än 2 km till närmaste affär.
..som jag kan ta en redig promenad till stan.
..som jag alltid har folk runt omkring mig.
..som jag kan ta en kvällspromenad utan pannlampa.
..som jag har mindre än 10 minuter till mina nära och kära.

Barbados låten väger dock tungt på den negativa sidan...
så den flyttar jag gladeligen ifrån!

Jag räddade denna växt en Hoya Retusa / Porslinsblomma
från ett öde i soporna, en gång för många år sedan från arbetsplatsen.
Den blev planterad i vitmossa, inte den typen av "mossa" som vi har till advent,
utan den rena svagt antibiotiska vitmossan Spaghnum.
Mossan hölls först fuktig, vilket den ska vara hela tiden
då den annars förlorar sin läkande kraft,
men allt eftersom åren har gått så har den torkat till ordentligt ibland.
Men hoyan som fortfarande sitter i samma mossa lever än
och har nu börjat blomma för första gången.

De sötaste små blommor jag sett!

Härliga Wtf har gett mig en award! Tack tack tack!



Awardens villkor innebär att länka tillbaka till den du fått den av,
fullborda de fem meningarna och ge vidare awarden till fem bloggvänner.

1: När ingen ser eller hör mig ... skruvar jag upp musiken, sjunger,
dansar med vovvarna och är allmänt fjantig. Man får passa på!
2: Jag går aldrig hemifrån utan ... mobilen. *mobilfreak*
3: Min blogg heter som den gör för att jag ... oj, lång historia förkortad såhär:
Ett smeknamn som Rob gav mig en gång i tiden. (läs hela historien här)
4: Om jag vågade skulle jag ... använda Rob´s nyinköpta dyra
och supervassa kökskniv,
men jag är oerhört rädd för vassa föremål så jag fortsätter att använda den slöa.
5: Om 10 år kommer jag att ... arbeta heltid på våran gård och ha 2 hundar till.
Och ja, jag kommer vara lika lycklig som jag är nu!

Jag skickar awarden vidare till Hondjuret, Linda, Laks, Angie och Anna KK.
Just av den lilla anledningen att ni alla är "Golden"! :)

Kartong efter kartong paketeras upp på jobbet,
alla fulla med julsaker och varje lite pryl är inbäddad i massor av bubbelplast.
BUBBELPLAST!
Jag blir tokig varje gång jag får det i mina händer...
Det är som om något slår slint i skallen och jag kan inte fokusera på annat
än att trycka sönder bubblorna mellan mina fingrar.
Det ger en känsla av lugn samtidigt som det ger mig en kick
att fortsätta och fortsätta.

Maniskt pressar jag snabbare och snabbare
och tillslut tar jag en hel plastbit i handen som jag vrider om...
det smäller frenetiskt om mig och munnen formas till ett leende
som sträcker sig från öra till öra.
Plötsligt stannar jag upp
och får se ett par kunder stirra på mig med stora ögon.
En annan känsla bubblar upp i kroppen...
känslan av att ses som liten.
Vad ska de tro, vad ska de tänka?
"Det är nog en sån där "praktikant" som ska lära sig yrkeslivet..."
Jag släpper plasten, tittar ner i kartongen och börjar "vuxet" att packa upp varorna,
genom att dra av plasten utan att pressa sönder bubblorna
och placera prydnaderna snyggt och prydligt i hyllan.
Plasten slängs i återvinningspåsen och jag fortsätter på samma sätt
med nästa prydnad, och nästa och nästa.

Kunderna börjar röra sig därifrån och när jag står ensam igen
kommer "måstet" tillbaka.
Jag pressar försiktigt bubblorna mellan fingrarna och känner leendet växa.
Men denna gången har jag ögon i nacken och går över till att bli "vuxen"
så fort någon närmar sig.

Det är nu exakt en vecka och 2 dagar kvar till flytten
och känslorna inom mig är blandade.

Jag är en aning skrämd över hur det kommer bli att bo en bra bit ut på landet,
långt borta från städer, utan gatubelysning (mörkrädd)
och med ett "okänt" djurliv tätt inpå husknuten.
Kommer det bli som vi tänkt?
Vi har ju trots allt spenderat många dagar i stugan
även under den mörka årstiden...


Jag är nervös över hur det kommer gå med våra gårdsplaner,
grönsaksodlingen och allt som kommer där till.
Är det bara drömmar som kommer fortskrida som drömmar
eller kommer vi lyckas få dem att bli verklighet?

Men jag är samtidigt lycklig över att äntligen ha tagit ett steg i rätt riktning,
att vi vågar chansa på detta livet och våra drömmar.
Jag ser fram emot tystnaden, djurlivet och naturen.
Längtan efter ett eget litet ställe bortanför staden där man kan andas frisk luft
elda i kaminen och ta ett steg från dörren för att vara i skogen är stark,
så stark att jag tror detta kommer vara ett bra val vi gjort.


Jag ser fram emot alla dagar på våra egna åkermarker,
att få se hundarna busa runt i trädgården, långa skogspromenader
och mys framför brasan.
Men jag ser även fram emot framtiden och alla planer vi ska försöka få igång.
Hönshuset, renoveringen av ladan, sådden på åkrarna till våren
samt all plantering av våra egna fruktträd och bärbuskar.
Det ska bli mycket saft och sylt, egenskördade grönsaker och rotfrukter samt
ägg från djur skötta på det sätt vi tycker att djur ska behandlas.
Jag ser fram emot att bli till viss del självförsörjande!

Men först och främst gäller det att flytta, och det gärna snarast.
För nu är jag trött på att bo bland kartonger...

Veckans fototema hos wtfdc.

När man nu ska flytta till en "stor" gård
där hundarna kommer springa runt och busa hela dagarna,
så måste man ha en sådan här skylt. :)

Falafel är bullar gjorda på kikärtor.

Ingredienser till 4 pers:
*6 dl kokta kikärtor, eller 2 burkar konserverade
*2 msk vetemjöl
*1 dl hackad persilja
*2 vitlöksklyftor, pressade
*1 tsk salt
*2 tsk mald spiskummin
*1 hackad chili eller 2 tsk cayennepeppar
*1 tsk mald koriander
*olja till stekning

Mosa eller mixa kikärtorna samt blanda med övriga ingredienser.
Forma till bollar och stek i olja tills bollarna fått fin färg.
Våra serverades idag till potatisklyftor, pepparsås och tomater.
Men Rob brukar föredra bulgur och soyghurtsås.
(Dvs. naturell soyghurt med vitlök och persilja.)

Morötterna plockas upp ur jorden, blasten skäres av
och de blastlösa morötterna hamnar på ett rullband.
Det skakiga rullbandet ska sålla bort jord, ogräs och blast som finns kvar
och sedan leda morötterna till ett stup där de åker rätt ner i en stor låda.
En sådan jag stod och sorterade morötter ur....



Men innan de hamnar i lådan så ska de sorteras en första gång.
Någon står alltid vid bandet och slänger bort ruttna morötter eller sorkbitna,
jord samt blast som inte skakats av.

Porthos ogillar frustande hästar och råmande kossor,
men små ponnys som inte säger ett ord var mer intressant.

Ja det är inte bara svampen som får hänga på tork,
även chilin torkas på detta sätt.

Jag har knytit tråden runt skaftet på chilin,
men man kan även sy en tråd genom.
Viktigt då är att man syr genom skaftet och inte genom chilin,
då de lätt kan ruttna.

När de torkat färdigt, och är knastertorra, så mortlar jag dem till pulver.
Kanon bra till all matlagning! (om man gillar hetta)

var vad jag klarade utan en kamera.
Igår for jag iväg för att köpa en ny...
med en ordentlig kameraväska till för att slippa jord och annan skit
som hamnar i den när jag annars har den i fickan.
Inget fancy, bara något enkelt att ha med på promenader.
*ler och klappar händer förtjust*
(Det är alltid lika skoj att få leka med något nytt)


Så för att återgå till Pitekakan ni aldrig fick se på bild,
så här ser den ut när den är klar!
Smaskens!

Vad jag egentligen tycker om att ett gäng kaffetanter valt att lägga
en "kanelbullens dag" på "djurens dag" kan ni läsa om här.
Men detta året ska jag inte gnälla....

Hundarna har som vanligt fått lite extra gott i kvällsmaten
och ett par tuggben.
Själva firar vi inte denna dagen med kanelbullar,
vilket egentligen borde vara den "enda rätta".
Utan här bakas det Pitekaka!
Vart ska man gå om inte mot strömmen?

Någon bild kan jag tyvärr inte lägga upp på kakan,
då min kamera visst har bestämt sig för att gå i pension.
Troligtvis uppskattade den inte jorden jag lyckats mata den med
efter fotograferingar på gården. *host*
Men receptet till den kan jag lägga ut,
ett super enkelt sådant!

Kakan:
*7 dl vetemjöl
*4 tsk vaniljsocker
*2 tsk bakpulver
*3 dl havremjölk
*3 dl socker
*1 ägg
*100 gram smält smör/margarin

Topping:
*200 gram smält smör/margarin
*5 dl havregryn
*1,5 dl socker
*0,5 dl kakao

Vispa ihop ägg, socker, smält smör och mjölk.
Blanda vetemjöl, bakpulver och vaniljsocker samt rör ner i smeten.
Fördela i en smord långpanna.

Rör ihop havregryn, socker, kakao och smält smör.
Fördela detta över smeten i långpannan.
Grädda allt i ugnen i 15 minuter på 225 grader.
Skär kakan i rutor medans kakan är varm.
Färdig att avnjutas med en kopp kaffe/te!

Och glöm nu inte att göra något för djuren denna dag.
Ett bra tips är att skänka en liten slant till alla de
som lägger ner sitt hjärta och själ i att hjälpa behövande.
(Klicka på bilderna för att komma vidare)

Söta Linda har gett mig en award,
och man kan inte annat än att bocka och buga eller niga vackert. :)


Med awarden följer 5 frågor som ska besvaras
och du ska länka vidare till 5 bloggar.

I takt med att nätterna blir kallare så vissnar plantorna på balkongen.
Enbart några få tomater, djungelgurkor och kryddtagetes
finns kvar att plocka.


Men chiliplantorna är fleråriga, så de får flytta in
där de kan fortsätta producera heta frukter.

I denna krukan växer två sorter, den smala Cayenne Long Slim
och den lite knubbigare Lombardo.
Båda lika villiga att ge mängder med frukt.