Äntligen har vi fått oss en traktor!
En liten, blå och gammal Ford Super Dexta
som kanske inte är mycket för världen, men den duger bra för våra små plätter.
Jag skiner som en sol just nu!

Hur kan tvätt vara lycka? tänker ni nu
Men jag menar själva processen efter tvättandet,
för att tvätta är verkligen något jag ratar.
Men att få hänga tvätten på en torkställning ute i solen
och att få snosa på kläderna och känna doften av vår!
Det är lycka för mig!


Note: På gården har jag släppt lös en hobbysnickare!

Äntligen börjar vårblommorna att blomma häromkring!
Vad jag har förstått så är de nästan överblommade i södra delar av landet...
men här har krokus, scilla och snödroppar precis börjat öppna upp sig.
Härligt!

Gizmo, ena katten som har varit en innekatt i hela sitt 11 år långa liv,
har nu börjat strosa ute "fritt".
Glatt mumsar han gräset bland vårblommorna!

Han är dock enbart ute under bevakning än,
för jag litar inte på att en katt som aldrig varit ute kan klara sig på egen hand.
Först måste han vänja sig vid området. Sen kan han få ströva fritt.

Plantorna jag skulle få ner i backen var bland andra en syrenhäck på 10 meter,
samt 2 st rabarber inringade av en liten tegelstensmur.
Allt kom ner i backen...
Syrenhäcken står som små pinnar utmed väggen till carporten
och rabarberplantorna hamnade där trädgården byter nivå.
(Ett par björkar delar av och efter dem är marken ett tiotal centimeter lägre)


När vi satte rabarbern så upptäckte vi att dräneringsdiket bredvid inte riktigt fungerade
som det ska, då vatten samlades lite här och var i små pölar.
Tanken om att åtgärda problemet och gräva ur diket ångrar vi bittert idag.
För efter ett par spadtag i diket så visade det sig att hela diket är fyllt
av rostiga spik och annat järnmaterial.
Desto djupare vi grävde ju mer spik fick vi fram....
Ett projekt som skulle ta högst ett par timmar har nu urartat och tagit oss flera dagar.
Och ändå är vi inte klara!
All jord som grävts upp ur diket måste nu sållas på spik och annat skräp.


Jag skulle vilja säga att jag är chokad, men tyvärr så börjar man bli van.
Vart man än gräver dyker det upp skräp och skrot,
frågan är nu bara hur mycket vi ska "våga" göra i trädgården?
En liten del inom mig vill helst låta bli för att slippa ta reda på all skit som kommer fram
men så vill man även ha en fint prunkande trädgård....
Nu förstår vi varför det inte fanns annat än gräsmatta på detta stället.
Tanten och gubben visste mycket väl vad de dolt i marken.

Så här såg det ut förra veckan.
Frysta visippor längs med bäcken i slutet av vår trädgård.

Nu däremot har det regnat konstant i 3 dagar så jag antar att de snart kommer drunkna,
de som inte frös ihjäl. :/

Själv ska jag trotsa regnet och masa mig ut för att plantera....
om man bortser från vad jag känner för det så är det ypperligt väder för plantorna. :)

Det är en solig dag i början av april och mannen bestämmer sig
för att byta däcken på bilen till sommarvarianten.
Men när han väl står där och byter slår en snöstorm till
och man kan inte annat än att förundras över hur mycket "han där uppe"
egentligen hatar oss. (om det nu över huvudtaget finns någon där)
För snön försvann inte i ett kick utan ligger kvar lite här och där,
gärna på vägar där det smält lite grann för att sedan bildas till en isbana.

Med andra ord: Det är snigelfart till jobbet som gäller.
För än ska "han" inte få oss....