The saint´s are coming!
I dag är det Alla helgons dag (All saint´s day)
men även Halloween.
Vad är då skillnaden? Är det ens någon skillnad?
Halloween härstammar från Irland.
Det var kelternas högtid Samhain. ("Lord of darkness" eller "Summers end")
Skördesäsongen är slut och vinterhalvåret, den mörka tiden börjar.
(Men i urgamla keltiska religioner är Samhain även en tid
då det nya året börjar. Ett år som har en ljus halva samt en mörk.)
Under detta dygn är gränsen mellan våran värld och de dödas som svagast.
Vilket innebär att många själar tar sig hit för att irra runt...
Man tände stora eldar för att guida sina nära men bortgågna själar hem.
Trick or treat?
Folk gick runt till grannarna för att be om mat
till den stora festen i byn.
Utklädnaden var ett sätt att jaga bort de onda andarna som tog sig hit.
Om man klär ut sig till en hemsk varelse
så skulle den "riktiga" hemska varlesen tro att man var en av dem
och inte skada den.
Att skära ut ansikten i rovor och tända dem med ljus
var även detta ett sätt att skydda sig.
Genom att bära med sig dem när man traskade runt i mörkret,
eller placera dem utanför sin dörr.
Men exakt hur detta egentligen kom till finns beskrivet i många olika sagor från förr.
Den ena olik den andra...
I samband med hungersnöden i Irland på 1800-talet,
emigrerade många irländare till Usa.
Med sig tog de sina traditioner, bla. Samhain.
Men det är inte bara irländarnas tradition som bidragit till den Halloween
vi känner till idag.
Genom firandet av "Guy Fawkes night" även kallad "Bonfire"
från Storbrittanien och Nya Zeeland,
tillåts barn att busa med vuxna.
Den nuvarande traditionen Trick or Treat.
Halloween infaller alltid den 31 oktober.
Medans Alla helgons dag infaller första lördagen
mellan 31 oktober-6 november.
Förr inföll alltid Alla helgons dag den 1 november.
1772 ändrades detta till den första söndagen i november...
men tillslut, år 1953, flyttades dagen till dess nuvarande läge.
I andra länder har den kvar sin ordinarie plats...
men vi i Sverige ska minsann tråkla.
Alla helgons dag är en tid då vi ska minnas de döda.
Efter den keltiska traditionen började vi även tro
att de döda behövde vägledning.
Därav smyckandet och vakandet vid deras gravar.
Men Alla helgons dag inföll inte i oktober från början.
Påven valde att ändra datumet för Alla helgons dag från maj
till denna tidpunkt, oktober.
Endast i syfte för att förstöra den folkliga syndiga traditionen,
Samhain.
Detta hjälpte dock inte...
folket har fortfarande en egen vilja.
Så hur firar ni, om ni firar alls?
Är det en strikt dag för de döda, lugn och sansad?
Eller är det en tid för glädje, bus och fest?
men även Halloween.
Vad är då skillnaden? Är det ens någon skillnad?
Halloween härstammar från Irland.
Det var kelternas högtid Samhain. ("Lord of darkness" eller "Summers end")
Skördesäsongen är slut och vinterhalvåret, den mörka tiden börjar.
(Men i urgamla keltiska religioner är Samhain även en tid
då det nya året börjar. Ett år som har en ljus halva samt en mörk.)
Under detta dygn är gränsen mellan våran värld och de dödas som svagast.
Vilket innebär att många själar tar sig hit för att irra runt...
Man tände stora eldar för att guida sina nära men bortgågna själar hem.
Trick or treat?
Folk gick runt till grannarna för att be om mat
till den stora festen i byn.
Utklädnaden var ett sätt att jaga bort de onda andarna som tog sig hit.
Om man klär ut sig till en hemsk varelse
så skulle den "riktiga" hemska varlesen tro att man var en av dem
och inte skada den.
Att skära ut ansikten i rovor och tända dem med ljus
var även detta ett sätt att skydda sig.
Genom att bära med sig dem när man traskade runt i mörkret,
eller placera dem utanför sin dörr.
Men exakt hur detta egentligen kom till finns beskrivet i många olika sagor från förr.
Den ena olik den andra...
I samband med hungersnöden i Irland på 1800-talet,
emigrerade många irländare till Usa.
Med sig tog de sina traditioner, bla. Samhain.
Men det är inte bara irländarnas tradition som bidragit till den Halloween
vi känner till idag.
Genom firandet av "Guy Fawkes night" även kallad "Bonfire"
från Storbrittanien och Nya Zeeland,
tillåts barn att busa med vuxna.
Den nuvarande traditionen Trick or Treat.
Halloween infaller alltid den 31 oktober.
Medans Alla helgons dag infaller första lördagen
mellan 31 oktober-6 november.
Förr inföll alltid Alla helgons dag den 1 november.
1772 ändrades detta till den första söndagen i november...
men tillslut, år 1953, flyttades dagen till dess nuvarande läge.
I andra länder har den kvar sin ordinarie plats...
men vi i Sverige ska minsann tråkla.
Alla helgons dag är en tid då vi ska minnas de döda.
Efter den keltiska traditionen började vi även tro
att de döda behövde vägledning.
Därav smyckandet och vakandet vid deras gravar.
Men Alla helgons dag inföll inte i oktober från början.
Påven valde att ändra datumet för Alla helgons dag från maj
till denna tidpunkt, oktober.
Endast i syfte för att förstöra den folkliga syndiga traditionen,
Samhain.
Detta hjälpte dock inte...
folket har fortfarande en egen vilja.
Så hur firar ni, om ni firar alls?
Är det en strikt dag för de döda, lugn och sansad?
Eller är det en tid för glädje, bus och fest?
Definiera "...ett liv". (uppdaterad)
Carro på bloggen Rosetty har skrivit ett inlägg om "Festhets".
Man har inget liv om man inte festar...eller?
I ungdomens glada dagar upplever man som regel,
åtminstone gjorde jag det,
fyllor, partyn, krogsbesök, baksmälla, ångest och black out´s
fler gånger än man egentligen orkar med.
Fysiskt som psykiskt.
Men när man når en viss ålder....
åter igen enligt de flesta men självklart inte enligt alla,
så börjar man inse att det finns andra saker i livet
än att tex. vara på just "den där festen."
Man börjar värdera sömnen framför fyllesjukan.
Lugnet framför ångesten,
och framför allt:
Minnet av den roliga kvällen istället för black outen som ofta kommer,
särskillt när alla andra minns pinsamheter om en själv...
-harkel-
Lilla E sa igår på telen:
" Men du och Rob umgås väl jämt?
Annars är ni väl med din familj...
men då är ju han med även där."
Och visst, det stämmer...till viss del.
*Jag trivs bättre med Rob än med någon annan.
Han är allt i ett. Pojkvän, bästis och älskare!
*Jag trivs med familjen...de är ovärderliga
*Jag sitter hellre hemma med ett gäng än masar mig ut på krogen.
*Jag dricker aldrig alkohol längre.
(detta beror dock på att jag inte kan)
*Jag umgås pinsamt sällan med mina vänner...
men de är bra vänner och finns oavsett alltid där för mig.
*Jag värderar långa skogspromenader med hundarna
och pyssel i hemmet högre än en bakfull ångestladdad dag.
Detta är inget liv enligt vissa,
eller ett dödstrist sådant enligt andra.
Men!
Jag trivs med det,
och det är väl ändå det som är huvudsaken?
Var och en formar sitt eget liv...
detta är så jag har format mitt där jag har huvudrollen. :)
Fotnot: Nu gäller detta inte alla.
Det finns självklart de som faktiskt dricker med måtta,
och då klarar sig bra på fester var och varannan dag...
men jag var inte en av dem. Ehm!
För att det inte ska bli missförstånd,
så måste jag bara förklara ett par saker:
Jag vet att Lilla E inte menade något illa med kommentaren...
tro mig, såpass bra känner jag henne.
Hon är även en av de vänner som alltid,
oavsett hur lång tid det gått sen sist vi träffades eller ens pratade,
finns där för mig!
Man har inget liv om man inte festar...eller?
I ungdomens glada dagar upplever man som regel,
åtminstone gjorde jag det,
fyllor, partyn, krogsbesök, baksmälla, ångest och black out´s
fler gånger än man egentligen orkar med.
Fysiskt som psykiskt.
Men när man når en viss ålder....
åter igen enligt de flesta men självklart inte enligt alla,
så börjar man inse att det finns andra saker i livet
än att tex. vara på just "den där festen."
Man börjar värdera sömnen framför fyllesjukan.
Lugnet framför ångesten,
och framför allt:
Minnet av den roliga kvällen istället för black outen som ofta kommer,
särskillt när alla andra minns pinsamheter om en själv...
-harkel-
Lilla E sa igår på telen:
" Men du och Rob umgås väl jämt?
Annars är ni väl med din familj...
men då är ju han med även där."
Och visst, det stämmer...till viss del.
*Jag trivs bättre med Rob än med någon annan.
Han är allt i ett. Pojkvän, bästis och älskare!
*Jag trivs med familjen...de är ovärderliga
*Jag sitter hellre hemma med ett gäng än masar mig ut på krogen.
*Jag dricker aldrig alkohol längre.
(detta beror dock på att jag inte kan)
*Jag umgås pinsamt sällan med mina vänner...
men de är bra vänner och finns oavsett alltid där för mig.
*Jag värderar långa skogspromenader med hundarna
och pyssel i hemmet högre än en bakfull ångestladdad dag.
Detta är inget liv enligt vissa,
eller ett dödstrist sådant enligt andra.
Men!
Jag trivs med det,
och det är väl ändå det som är huvudsaken?
Var och en formar sitt eget liv...
detta är så jag har format mitt där jag har huvudrollen. :)
Fotnot: Nu gäller detta inte alla.
Det finns självklart de som faktiskt dricker med måtta,
och då klarar sig bra på fester var och varannan dag...
men jag var inte en av dem. Ehm!
För att det inte ska bli missförstånd,
så måste jag bara förklara ett par saker:
Jag vet att Lilla E inte menade något illa med kommentaren...
tro mig, såpass bra känner jag henne.
Hon är även en av de vänner som alltid,
oavsett hur lång tid det gått sen sist vi träffades eller ens pratade,
finns där för mig!
Från A till ...Ä
Acceptera mig.
Behöv mig.
Charma mig.
Dö för mig.
Engagera dig i mig.
Förstå mig.
Gör allt för mig.
Håll om mig.
Intressera mig.
Jubla åt mig.
Krama mig.
Lita på mig.
Mys med mig.
Natta mig.
Oroa dig för mig.
Plåstra om mig.
Rädda mig.
Sov med mig.
Ta hand om mig.
Uppskatta mig.
Vägled mig.
Men viktigast: Älska mig!
Behöv mig.
Charma mig.
Dö för mig.
Engagera dig i mig.
Förstå mig.
Gör allt för mig.
Håll om mig.
Intressera mig.
Jubla åt mig.
Krama mig.
Lita på mig.
Mys med mig.
Natta mig.
Oroa dig för mig.
Plåstra om mig.
Rädda mig.
Sov med mig.
Ta hand om mig.
Uppskatta mig.
Vägled mig.
Men viktigast: Älska mig!
Ducktales
Jag fann ingen ny piska under shoppingturen i stan....
så istället blev det 3 små ankor.
De passar utmärkt i min lilla badankesamling!
(badankor och kossor, det är min svaghet...)
Det där med mordhot...
blev det inget med.
Trots att vi tittade på hockey igår.
Matchen slutade nämligen 1-1 efter 3 sega och tråkiga perioder...
+ en liten förlängning.
Visst att det förekom en hel del mobbning
och allmänna trakasserier oss emellan.
Men kvällen slutade varken med knivdåd, stryptag eller minsta droppe blod.
Rob roade sig dock med att gnälla på publiken, musiken
och andra ting vi värmlänningar "gjorde fel".
"Va fan ska de spela samma jävla musik om och om igen?
I flera jävla år?" sägs med grov göteborgska
"Kan inte publiken hålla käft nån jävla gång?
man kan ju inte höra sig själv tänka..."
fortsätter han muttra
"Ja ja! -suck-
Hade de spelat i Frölundaborg så hade det banne mig
inte varit något problem."
mummlar jag mest för mig själv
Förutom de små gnälliga kommentarerna från Rob´s sida
så pratade han mest gamla minnen.
Som vanligt när något handlar om Göteborg
så kommer han att tänka på allt han lämnat i hemstaden.
Tokiga vänner, hans tid som minigangster,
livet i huset med den numera bortgångna modern,
vinpimplande kusiner och sexgalna tremänningar.
Hans "goa gubbar´s" dialekt och härliga kroppsgester
fick mig att dra in taggarna och glömma matchen.
Istället blev småprat och mys avslutet på kvällen.
Fantastiskt att vi någon gång ibland kan bete oss som vuxna människor!
Ehm...
Trots att vi tittade på hockey igår.
Matchen slutade nämligen 1-1 efter 3 sega och tråkiga perioder...
+ en liten förlängning.
Visst att det förekom en hel del mobbning
och allmänna trakasserier oss emellan.
Men kvällen slutade varken med knivdåd, stryptag eller minsta droppe blod.
Rob roade sig dock med att gnälla på publiken, musiken
och andra ting vi värmlänningar "gjorde fel".
"Va fan ska de spela samma jävla musik om och om igen?
I flera jävla år?" sägs med grov göteborgska
"Kan inte publiken hålla käft nån jävla gång?
man kan ju inte höra sig själv tänka..."
fortsätter han muttra
"Ja ja! -suck-
Hade de spelat i Frölundaborg så hade det banne mig
inte varit något problem."
mummlar jag mest för mig själv
Förutom de små gnälliga kommentarerna från Rob´s sida
så pratade han mest gamla minnen.
Som vanligt när något handlar om Göteborg
så kommer han att tänka på allt han lämnat i hemstaden.
Tokiga vänner, hans tid som minigangster,
livet i huset med den numera bortgångna modern,
vinpimplande kusiner och sexgalna tremänningar.
Hans "goa gubbar´s" dialekt och härliga kroppsgester
fick mig att dra in taggarna och glömma matchen.
Istället blev småprat och mys avslutet på kvällen.
Fantastiskt att vi någon gång ibland kan bete oss som vuxna människor!
Ehm...
Drowning
"Crawling at the bottom of the darkest deep.
I wonder why things fall apart when I least expect it...
Sometimes I just want to leave it all behind,
move along into the crowd of normality.
Pull myself together...
Instead of pushing me of the edge and down the hole.
I just scratch the dirty walls of the devils den.
Screaming harder and harder trying to get out of this hell.
Living side by side with an angel
hurts on a daily basis.
How am I ever gonna supress my darkest sides?
Wake me up and take me in.
Nobody seems to see me drowning in my own skin..."
/Rob
I wonder why things fall apart when I least expect it...
Sometimes I just want to leave it all behind,
move along into the crowd of normality.
Pull myself together...
Instead of pushing me of the edge and down the hole.
I just scratch the dirty walls of the devils den.
Screaming harder and harder trying to get out of this hell.
Living side by side with an angel
hurts on a daily basis.
How am I ever gonna supress my darkest sides?
Wake me up and take me in.
Nobody seems to see me drowning in my own skin..."
/Rob
Autumn chill
Note: Bilderna är fruktansvärt dåliga och därmed vansinnigt redigerade.
Men för en som mig som inte alltid tycker att
det som ska vara vackert är just vackert,
är det fula ibland mer intressant...och inte alls just fult...
För er andra som inte håller med: Scrolla!
Den fula ankungen?
Men för en som mig som inte alltid tycker att
det som ska vara vackert är just vackert,
är det fula ibland mer intressant...och inte alls just fult...
För er andra som inte håller med: Scrolla!
Den fula ankungen?
En chockerande högoddsarskräll!?
Jovisst, det var kanske en aning otippat att jag skulle tycka om Darin.
Men självklart är det känslor som Anna KK beskriver:
Moderliga!
Han är en söt kille som tagit sig långt.
Han brinner fortfarande för musiken och älskar det han gör.
Fantastiskt anser jag...
-host-
Men visst finns det ett par skumma saker till jag ofta döljer för allmänheten:
(Det är bättre att låta folk tro man är galen än att öppet säga det)
1: Håkan Hellström är ingen människa jag egentligen tycker om,
men denna låten är en av mina favvos.
2: Jag är oerhört barnslig och drömmande,
och därmed en sukker för animé.
Jag fullkomligt älskar att kika på fluffiga monster och talande djur!
3: Jag säger att jag inte har några problem att sova själv.
Men när mörkret faller och sängen ska intas,
lockar jag upp hundarna till att sova vid min sida.
(Stackars Rob undrar fortfarande varför hundarna aldrig lär sig
att hålla sig från sängen när vi ska sova..."konstigt!" ehm)
4: Jag påstår mig hata sport.
Men när det gäller ishockey...då är det inte bara Rob som blir galen.
Eftersom vi håller på olika lag så blir det även krig!
Varning för mordhot från båda håll!
5: Johnny Depp är en av de snyggaste männen på denna jord.
(detta kan jag väl inte vara ensam om att tycka...?)
6: Ett socialt liv i all ära!
Jag är fruktansvärd social som person...
Dvs utåt sett.
Men i min ensamhet stänger jag gärna av telen, släcker ned lamporna
och hoppas på att folk ska tro att jag är bortrest.
Allt för att bara få vara själv...
7: Sötberoende.
Så i den grad att jag lätt kan käka socker, sirap eller honung,
rätt upp och ner.
Sjukt!? En aning kanske.... -harkel-
Detta var några få ting i mitt liv jag försöker hålla dolt,
vilket gör det ännu galnare att jag gärna delar med mig på bloggen...
Har ni några mer eller mindre chokerande upplysningar om er själva
ni kan tänkas dela med er av?
Jag utmanar alla som vågar!
Kom igen...någon måste väl ha något pinsammare att komma med
än att jag gillar Darin?
Men självklart är det känslor som Anna KK beskriver:
Moderliga!
Han är en söt kille som tagit sig långt.
Han brinner fortfarande för musiken och älskar det han gör.
Fantastiskt anser jag...
-host-
Men visst finns det ett par skumma saker till jag ofta döljer för allmänheten:
(Det är bättre att låta folk tro man är galen än att öppet säga det)
1: Håkan Hellström är ingen människa jag egentligen tycker om,
men denna låten är en av mina favvos.
2: Jag är oerhört barnslig och drömmande,
och därmed en sukker för animé.
Jag fullkomligt älskar att kika på fluffiga monster och talande djur!
3: Jag säger att jag inte har några problem att sova själv.
Men när mörkret faller och sängen ska intas,
lockar jag upp hundarna till att sova vid min sida.
(Stackars Rob undrar fortfarande varför hundarna aldrig lär sig
att hålla sig från sängen när vi ska sova..."konstigt!" ehm)
4: Jag påstår mig hata sport.
Men när det gäller ishockey...då är det inte bara Rob som blir galen.
Eftersom vi håller på olika lag så blir det även krig!
Varning för mordhot från båda håll!
5: Johnny Depp är en av de snyggaste männen på denna jord.
(detta kan jag väl inte vara ensam om att tycka...?)
6: Ett socialt liv i all ära!
Jag är fruktansvärd social som person...
Dvs utåt sett.
Men i min ensamhet stänger jag gärna av telen, släcker ned lamporna
och hoppas på att folk ska tro att jag är bortrest.
Allt för att bara få vara själv...
7: Sötberoende.
Så i den grad att jag lätt kan käka socker, sirap eller honung,
rätt upp och ner.
Sjukt!? En aning kanske.... -harkel-
Detta var några få ting i mitt liv jag försöker hålla dolt,
vilket gör det ännu galnare att jag gärna delar med mig på bloggen...
Har ni några mer eller mindre chokerande upplysningar om er själva
ni kan tänkas dela med er av?
Jag utmanar alla som vågar!
Kom igen...någon måste väl ha något pinsammare att komma med
än att jag gillar Darin?
Hjärtat på rätta stället
Mitt hjärta har alltid slagit lite extra för Darin.
Nu när han har gjort en låt i samarbete med Friends
kan inte hjärtat annat än att banka ett par extra slag...
-ehm, rodnar-
Nu när han har gjort en låt i samarbete med Friends
kan inte hjärtat annat än att banka ett par extra slag...
-ehm, rodnar-
Orchids!
Det finns visst växter som trivs bra med min dåliga vattningsförmåga.
Både Oncidium och Dendrobium är 2 st orkideér
som numera blommar i detta hem.
Lovely!
Både Oncidium och Dendrobium är 2 st orkideér
som numera blommar i detta hem.
Lovely!
Ohyra...igen!
Min stackars chiliplanta "Lombardo" är så misshandlad av mig
att den nu fått en massa spinnkvalster som tuggar upp den.
Man tycker ju att jag som jobbar med dessa saker borde
ha bättre koll på mina växter...
åtminstonde ge dem vatten när de behöver.
-suck-
Nåväl, den har nu fått en omgång såpvatten och en beskärning
så den kommer garanterat överleva ett tag till.
Det finns ju trots allt ett par chilis kvar på den som väntas mogna. :D
Spinnkvalster går att upptäcka snabbt,
om man lär sig att kika på växterna lite då och då..-harkel-
Det är ett litet kvalster, ca. 0,5 mm långt,
som till en början sitter på bladens undersida.
Angreppet kan först ses genom att plantan ser "sliten" ut
och får ljusa fläckar på bladen.
Senare kommer en gråaktig hinna fram på växten
och trådar likt spindelväv börjar täcka bladen.
Då kan man även se de små kvalstren röra sig snabbt fram och tillbaka
genom väven.
Spinn är relativt lättbekämpat.
Vanligt såpvatten brukar ta bort kvalstren redan första omgången.
Om plantan är hårt angripen får man även kassera de angripna delarna,
samt bespruta en eller två gånger till.
Det finns även biologiska spinnrovkvalster att sätta in mot spinnkvalstren
eller kemiska bekämpningsmedel.
att den nu fått en massa spinnkvalster som tuggar upp den.
Man tycker ju att jag som jobbar med dessa saker borde
ha bättre koll på mina växter...
åtminstonde ge dem vatten när de behöver.
-suck-
Nåväl, den har nu fått en omgång såpvatten och en beskärning
så den kommer garanterat överleva ett tag till.
Det finns ju trots allt ett par chilis kvar på den som väntas mogna. :D
Spinnkvalster går att upptäcka snabbt,
om man lär sig att kika på växterna lite då och då..-harkel-
Det är ett litet kvalster, ca. 0,5 mm långt,
som till en början sitter på bladens undersida.
Angreppet kan först ses genom att plantan ser "sliten" ut
och får ljusa fläckar på bladen.
Senare kommer en gråaktig hinna fram på växten
och trådar likt spindelväv börjar täcka bladen.
Då kan man även se de små kvalstren röra sig snabbt fram och tillbaka
genom väven.
Spinn är relativt lättbekämpat.
Vanligt såpvatten brukar ta bort kvalstren redan första omgången.
Om plantan är hårt angripen får man även kassera de angripna delarna,
samt bespruta en eller två gånger till.
Det finns även biologiska spinnrovkvalster att sätta in mot spinnkvalstren
eller kemiska bekämpningsmedel.
Rob aka Fridolf..?
Rob hämtar mig efter jobbet för en inplanerad mathandling.
Vi har åkt en tredje del av vägen till affären när hans mobil ringer.
Det är hans far som vill ha skjuts till stan...
Rob vänder och säger att vi får vänta 15-20 minuter
på att hans far ska bli klar innan vi kan åka.
What!?
Jag trodde vi hade planerat något här...
men visst, orka gnälla...
så jag säger att han kan droppa mig hemma så att jag kan fixa iordning lite.
(matlagning, lunchlåda, städning och andra måsten)
Han kan hämta mig när han kört fadern.
En helt ok uppgörelse enligt mig:
För inte fasen kan jag sitta still i en bil och vänta,
när jag vet vad som måste fixas hemma....
-stressad och pedantisk-
Men enligt Rob var detta något helt annat:
Han kände sig piskad!?
Piskad...av lilla mig?
Hur går detta ihop?
Låt mig lägga upp lite bevismaterial för motsatsen:
*Vi ska åka och handla men hans far ringer och vill bli skjutsad till stan.
Rob vänder om...han lyder inte min piska vilket var mathandling.
*Vi tittar på på film när hans mormor ringer och erbjuder bullar.
Rob säger nej tack men hon insisterar,
han säger ok och kilar iväg....
min piska sa att vi har filmkväll!
*Vi tittar återigen på samma film när telefonen ringer.
Fyllon vill ha skjuts...NU!
Rob kilar iväg och filmkvällen pausas igen.
Jag blir lämnad ensam med min piska som uppenbarligen inte fungerar.
*Vi ska åka till stugan en het sommardag.
Rob ska bara göra ett snabbt stopp hos sin mormor.
Han lämnar mig och hundar i bilen i en halvtimme,
för att mormodern bjöd på kaffe!!!
Min piska är rent värdelös...
I enlighet med bevisningen som framkommit
kan följande dom fällas:
*Rob är en piskad man,
av sin mormor, far och vänner.
*Jen behöver köpa en ny piska.
*En ursäkt bör komma snarast från den manliga parten!
Vi har åkt en tredje del av vägen till affären när hans mobil ringer.
Det är hans far som vill ha skjuts till stan...
Rob vänder och säger att vi får vänta 15-20 minuter
på att hans far ska bli klar innan vi kan åka.
What!?
Jag trodde vi hade planerat något här...
men visst, orka gnälla...
så jag säger att han kan droppa mig hemma så att jag kan fixa iordning lite.
(matlagning, lunchlåda, städning och andra måsten)
Han kan hämta mig när han kört fadern.
En helt ok uppgörelse enligt mig:
För inte fasen kan jag sitta still i en bil och vänta,
när jag vet vad som måste fixas hemma....
-stressad och pedantisk-
Men enligt Rob var detta något helt annat:
Han kände sig piskad!?
Piskad...av lilla mig?
Hur går detta ihop?
Låt mig lägga upp lite bevismaterial för motsatsen:
*Vi ska åka och handla men hans far ringer och vill bli skjutsad till stan.
Rob vänder om...han lyder inte min piska vilket var mathandling.
*Vi tittar på på film när hans mormor ringer och erbjuder bullar.
Rob säger nej tack men hon insisterar,
han säger ok och kilar iväg....
min piska sa att vi har filmkväll!
*Vi tittar återigen på samma film när telefonen ringer.
Fyllon vill ha skjuts...NU!
Rob kilar iväg och filmkvällen pausas igen.
Jag blir lämnad ensam med min piska som uppenbarligen inte fungerar.
*Vi ska åka till stugan en het sommardag.
Rob ska bara göra ett snabbt stopp hos sin mormor.
Han lämnar mig och hundar i bilen i en halvtimme,
för att mormodern bjöd på kaffe!!!
Min piska är rent värdelös...
I enlighet med bevisningen som framkommit
kan följande dom fällas:
*Rob är en piskad man,
av sin mormor, far och vänner.
*Jen behöver köpa en ny piska.
*En ursäkt bör komma snarast från den manliga parten!
Up up and away!
Up står på paus för tillfället,
Rob kör fyllon och jag ska kila på kvällspromenad med vovvar.
Återkommer imorn, förhoppningsvis med recension
eller något skojigare.
Natti!
Blod, svett och tårar.
De som inte klarar att läsa om kvinnan´s månatliga åkomma,
även kallad pms eller menstruation,
bör nu hoppa till en annan sida.
När dessa dagar i månaden kommer är livet ett helvete,
både för mig och min närmaste (Rob).
Översvallande känslor:
*Deppig, jag surar över allt och inget!
*Blödig, grinar till minsta lilla.
Oavsett om det är en alldaglig puss från Rob
eller en b-serie på tvn.
*Ilsken, humöret åker berg och dalbana.
Ena stunden är jag varm och kärlekskrank,
men i nästa sekund blir jag kall och vansinnig...
*Lätt retlig, man ska vakta sin tunga
under dessa dagar...
annars kan det gå riktigt illa!
Smärta i kroppen:
*Ryggen känns som bruten på mitten.
*Magen...(självklart) känns som ett infekterad böld.
*Huvudet dunkar konstant och migrän är ett faktum.
*Benen värker, som om man hade feber.
*Brösten ömmar så i den grad att man vill kräkas bara av minsta beröring.
I och med alla dessa problem i form av smärta och känslostormar,
så känner man sig dessutom ful som stryk.
Ofräsh och äcklig.
Kroppen känns som en uppblåst ballong
och man vill helst ligga inne i väntan på bättre tider.
Man tror att ingen i hela världen skulle kunna älska rishögen man blivit
och absolut inte vilja se den visa lite hud.
Detta är dagar då jag strosar runt i hemmet
påpälsad med de pösigaste mjukisarna
och gärna sover i mer än bara ett par trosor...
Att då få höra kommentaren:
"Vad smal du är!
Har du gått ner i vikt?"
är som att höra änglar sjunga.
Hjärtat blir varmt och växer snabbt ett par centimeter.
Humöret skjuter i höjden, läpparna ger ifrån sig ett leende
och livet är plötsligt värt att leva ett par timmar till.
Tack! Du gjorde min dag! -ler fortfarande-
även kallad pms eller menstruation,
bör nu hoppa till en annan sida.
både för mig och min närmaste (Rob).
Översvallande känslor:
*Deppig, jag surar över allt och inget!
*Blödig, grinar till minsta lilla.
Oavsett om det är en alldaglig puss från Rob
eller en b-serie på tvn.
*Ilsken, humöret åker berg och dalbana.
Ena stunden är jag varm och kärlekskrank,
men i nästa sekund blir jag kall och vansinnig...
*Lätt retlig, man ska vakta sin tunga
under dessa dagar...
annars kan det gå riktigt illa!
Smärta i kroppen:
*Ryggen känns som bruten på mitten.
*Magen...(självklart) känns som ett infekterad böld.
*Huvudet dunkar konstant och migrän är ett faktum.
*Benen värker, som om man hade feber.
*Brösten ömmar så i den grad att man vill kräkas bara av minsta beröring.
I och med alla dessa problem i form av smärta och känslostormar,
så känner man sig dessutom ful som stryk.
Ofräsh och äcklig.
Kroppen känns som en uppblåst ballong
och man vill helst ligga inne i väntan på bättre tider.
Man tror att ingen i hela världen skulle kunna älska rishögen man blivit
och absolut inte vilja se den visa lite hud.
Detta är dagar då jag strosar runt i hemmet
påpälsad med de pösigaste mjukisarna
och gärna sover i mer än bara ett par trosor...
Att då få höra kommentaren:
"Vad smal du är!
Har du gått ner i vikt?"
är som att höra änglar sjunga.
Hjärtat blir varmt och växer snabbt ett par centimeter.
Humöret skjuter i höjden, läpparna ger ifrån sig ett leende
och livet är plötsligt värt att leva ett par timmar till.
Tack! Du gjorde min dag! -ler fortfarande-
Paj i stora lass..?
Jopp, 2 st pajer serverades det ikväll.
Till middag: Kantarell och briepaj.
(Det skulle varit Camembert, men vem bryr sig om namnet,
så länge det smakar bra...?) Ehh!
Till efterrätt: Äppelpaj!
Mest som fjäsk för Rob då han vanligtvis avskyr både svamp och mögelost.
Äppelpaj däremot är hans absoluta favvo!
Men denna gång mumsade han glatt i sig av båda pajerna.
2 bitar av dem dessutom. -fascinerad-
Att han nu sitter som en uppstoppad korv i soffan
och gnäller över magont har han då bara sig själv att skylla.
Trots att han försöker fösa det problemet på mig... -hmpf-
Smaskigare mat får man leta länge efter,
och vore det inte för att jag har så dåligt med kantareller kvar
så skulle jag lätt kunna äta detta varje dag. :D
Frrrostigt...
Ett minne blott...
Härmed är 7.de arbetsdagen i rad avklarad.
Nu är det bara en kvar innan ledigheten.
Efter att ha somnat sittandes i soffan 7 kvällar i streck
känner jag nu att det är dags för en ordentlig sovmorgon.
Kropp och hjärna behöver vila.
Ett liv utanför jobbet behöver byggas.
Vilket märks tydligt när:
*Kunden lägger upp varorna på bandet och jag säger "Hej!".
Samma kund kommer fram för att betala och jag säger "Hej!" igen.
*Jag säger "Vill du ha på beloppet?" när kunden betalar kontant.
*Mitt vita ansikte med blålila ögonpåsar får folk att fundera på
hur Halloween tokig jag egentligen är.
*Jag inte kan minnas hur jag tog mig till jobbet på morgonen.
*Sexlivet är ett minne blott...
Nåväl, man ska se saker och ting positivt.
Minskat slitage på sängen och mer pengar i plånboken är väl kanon...?
Ehh!
Nu är det bara en kvar innan ledigheten.
Efter att ha somnat sittandes i soffan 7 kvällar i streck
känner jag nu att det är dags för en ordentlig sovmorgon.
Kropp och hjärna behöver vila.
Ett liv utanför jobbet behöver byggas.
Vilket märks tydligt när:
*Kunden lägger upp varorna på bandet och jag säger "Hej!".
Samma kund kommer fram för att betala och jag säger "Hej!" igen.
*Jag säger "Vill du ha på beloppet?" när kunden betalar kontant.
*Mitt vita ansikte med blålila ögonpåsar får folk att fundera på
hur Halloween tokig jag egentligen är.
*Jag inte kan minnas hur jag tog mig till jobbet på morgonen.
*Sexlivet är ett minne blott...
Nåväl, man ska se saker och ting positivt.
Minskat slitage på sängen och mer pengar i plånboken är väl kanon...?
Ehh!
Siffror
Dött djur på kroppen. Hot or Not!?
Vad i hel*ete är det för skitfråga tänker ni nu.
Well...helt rättfärdigad enligt mig.
2 ggr under kort tid har det hamnat inlägg
på första sidan hos blogg.se,
som handlar om: "Pälsmössan. Hot or not?"
Detta är precis samma fråga som ovan,
och jag anser att den är helt vrickad.
Men är man en dum modefreaks wannabe,
som inte förstår bättre än dit näsan räcker...
så måste frågan ställas på ett annat sätt.
Först då kanske de kan vakna upp ur deras drömmar
om att päls skulle vara något vackert på deras taniga kroppar.
För om de ser den rädda lilla kaninen i sin trånga bur
eller tittar på när den bedjande hunden försöker huka undan kniven,
så kanske de inte vill ha den blodiga pälsen som sen kommer av.
Om de mot all förmodan ändå vill ha pälsen till en mössa,
så får de banne mig titta i ögonen på den flådda kroppen,
där den ligger med bultande hjärta i någon minut till...
och säga TACK!
Flådd levande tack vare en modetrend någon måste följa...
Världen är sjuk!
(Skottpengar på alla pälsbärande tvåfotingar tack!)
"Every year, millions of animals are gassed, electrocuted, trapped,
drowned, clubbed and skinned alive for their fur.
These kinds of acts should be forbidden. Right? We think so!"
Klicka er in här för att läsa mer:
*Fakta om pälsindustrin
*Fur is dead
*Falsk märkning
Ni som väljer att blunda eller titta åt ett annat håll
och trots allt tänker använda päls,
kan väl sätta er in i situationen själva:
Vill jag bli flådd levande? Vill jag bli strypt?
Vill jag se på när mina barn klubbas ihjäl?
Nåå? Hur var det med hjärtat...finns det där inom er?
Eller är ni helt känslokalla?
Well...helt rättfärdigad enligt mig.
2 ggr under kort tid har det hamnat inlägg
på första sidan hos blogg.se,
som handlar om: "Pälsmössan. Hot or not?"
Detta är precis samma fråga som ovan,
och jag anser att den är helt vrickad.
Men är man en dum modefreaks wannabe,
som inte förstår bättre än dit näsan räcker...
så måste frågan ställas på ett annat sätt.
Först då kanske de kan vakna upp ur deras drömmar
om att päls skulle vara något vackert på deras taniga kroppar.
För om de ser den rädda lilla kaninen i sin trånga bur
eller tittar på när den bedjande hunden försöker huka undan kniven,
så kanske de inte vill ha den blodiga pälsen som sen kommer av.
Om de mot all förmodan ändå vill ha pälsen till en mössa,
så får de banne mig titta i ögonen på den flådda kroppen,
där den ligger med bultande hjärta i någon minut till...
och säga TACK!
Flådd levande tack vare en modetrend någon måste följa...
Världen är sjuk!
(Skottpengar på alla pälsbärande tvåfotingar tack!)
"Every year, millions of animals are gassed, electrocuted, trapped,
drowned, clubbed and skinned alive for their fur.
These kinds of acts should be forbidden. Right? We think so!"
Klicka er in här för att läsa mer:
*Fakta om pälsindustrin
*Fur is dead
*Falsk märkning
Ni som väljer att blunda eller titta åt ett annat håll
och trots allt tänker använda päls,
kan väl sätta er in i situationen själva:
Vill jag bli flådd levande? Vill jag bli strypt?
Vill jag se på när mina barn klubbas ihjäl?
Nåå? Hur var det med hjärtat...finns det där inom er?
Eller är ni helt känslokalla?
Ryck upp dig!
Jag diggar de orden!
Det krävs någon som ger mig en käftsmäll
(eller vränger näven i bordet...)
och säger till mig att sluta vara patetisk.
Så upplever jag de orden...på ett kanon bra sätt!
De får mig att vakna och inse att jag inte kan vara deppig
och tycka synd om mig själv hela tiden...
det finns folk och fä som har det värre!
Om inte annat har jag 4 barn här hemma som behöver mig.
(2 hundar och 2 katter)
Plus att jag har ett jobb att sköta.
Så en liten svacka på 2 dagar räcker gott och väl.
Nu är tårarna torkade och jag är fit for fight igen.
Jag är oerhört tacksam att ni är så många
som faktiskt bryr er om mig...
(Ibland får jag ju för mig att jag är helt ensam i världen.)
Sorry för depp men tack för stöd!
Off, en aningens gladare Jen
som nu ska trösta sista ynkliga depphumöret
med chips och dip.
Det krävs någon som ger mig en käftsmäll
(eller vränger näven i bordet...)
och säger till mig att sluta vara patetisk.
Så upplever jag de orden...på ett kanon bra sätt!
De får mig att vakna och inse att jag inte kan vara deppig
och tycka synd om mig själv hela tiden...
det finns folk och fä som har det värre!
Om inte annat har jag 4 barn här hemma som behöver mig.
(2 hundar och 2 katter)
Plus att jag har ett jobb att sköta.
Så en liten svacka på 2 dagar räcker gott och väl.
Nu är tårarna torkade och jag är fit for fight igen.
Jag är oerhört tacksam att ni är så många
som faktiskt bryr er om mig...
(Ibland får jag ju för mig att jag är helt ensam i världen.)
Sorry för depp men tack för stöd!
Off, en aningens gladare Jen
som nu ska trösta sista ynkliga depphumöret
med chips och dip.
Breakdown
Det är ingen bra dag idag...
Tankarna är på ett helt annat spår än vad de borde.
Det där gamla inkörda spåret genom tunneln,
som skulle ha bommats igen...
Jag missade visst det!
Spåret går genom en hel hög negativ energi.
Sorg, smärta, ilska och hat.
Deprimerande? Så in i helvete!
Jag försöker förgäves att le,
men munnen vill inte röra på sig.
Jag försöker tänka på annat...
men är alldeles för svag.
Om jag bromsar tankarna blir de för groteska,
och att få det ur spår är inget att tänka på...
risken är då att hela jag krashar.
Genom att sysselsätta sig med olika saker
kan man få tiden att gå snabbare...
men förr eller senare måste man möta rädslan och hatet.
Spåret leder inte till evigheten...
det finns ett stopp,
och det är stoppet som skrämmer mest.
Man kan inte tåla allt.
För varje svek, hat eller nonchalans,
försvinner en bit av hjärtat.
Varje slag och spark tunnar ut själen.
Är det verkligen värt det?
Varje individ förtjänar kärlek, respekt och trygghet.
Det är gnistan till livet...
utan gnistan slutar man existera.
Man blir apatisk...
Oavsett om jag når slutet denna gången
eller lyckas krasha innan spelar egentligen ingen roll.
Jag har större delen av min själ och mitt hjärta kvar,
så jag klarar mig en stund till....
åtminstone till nästa gång helvetet bjuder på en åktur.
Tankarna är på ett helt annat spår än vad de borde.
Det där gamla inkörda spåret genom tunneln,
som skulle ha bommats igen...
Jag missade visst det!
Spåret går genom en hel hög negativ energi.
Sorg, smärta, ilska och hat.
Deprimerande? Så in i helvete!
Jag försöker förgäves att le,
men munnen vill inte röra på sig.
Jag försöker tänka på annat...
men är alldeles för svag.
Om jag bromsar tankarna blir de för groteska,
och att få det ur spår är inget att tänka på...
risken är då att hela jag krashar.
Genom att sysselsätta sig med olika saker
kan man få tiden att gå snabbare...
men förr eller senare måste man möta rädslan och hatet.
Spåret leder inte till evigheten...
det finns ett stopp,
och det är stoppet som skrämmer mest.
Man kan inte tåla allt.
För varje svek, hat eller nonchalans,
försvinner en bit av hjärtat.
Varje slag och spark tunnar ut själen.
Är det verkligen värt det?
Varje individ förtjänar kärlek, respekt och trygghet.
Det är gnistan till livet...
utan gnistan slutar man existera.
Man blir apatisk...
Oavsett om jag når slutet denna gången
eller lyckas krasha innan spelar egentligen ingen roll.
Jag har större delen av min själ och mitt hjärta kvar,
så jag klarar mig en stund till....
åtminstone till nästa gång helvetet bjuder på en åktur.
Jen leker...
med 3D verktyget i photoshop!
Älgjakt och varghat
Älgjakten drar igång här om bara ett par dagar.
Detta är något jag har en aning dubbelmoral i...
Min arbetskollega som dessutom är en jägare
anser det bättre att ta ett djur som levt i det fria,
hellre än att köpa massproducerat kött
som levt i ohumana förhållanden.
Det kan jag faktiskt hålla med om...trots min vegetariska livsstil.
Men allt tjafs om att det är jägarnas kött och inte rovdjurens,
gör mig måttligt irriterad.
Älgen finns i hela landet förutom Gotland.
Det finns älgar ända ner till Skånes sydkust.
Men på senare år minskar älgarna i antal i hela landet
och detta är extra tydligt i de södra landskapen.
Av de 200-300 tusen älgar som vandrar i Sverige,
så skjuts ca. 80 000-100 000.
Av vargens ca. 250 individer i Sverige
är det ca. 4000 älgar som stryker med i deras föda.
Över 90 % av vuxna älgars dödlighet beror på jägaren människan.
Så hur kan man gnälla på att vargen tar allt?
Jag ser detta som en enda förklaring:
Människan är girig och vill kunna äta det den egentligen inte behöver
för överlevnad, utan endast för att det är gott.
Att det sen handlar om rent nöje för de allra flesta jägare
är inget nytt.
Liggandes i jakttorn med vakjakt,
bara väntandes på att ett offer ska framträda,
med löshundsjakt, där hunden spårar älgen eller med drevjakt,
där man driver älgen/älgarna mot utställda skyttar...
anser man sig vara maskulin och tuff?
Jag ser inte hur detta kan jämföras med ursprungsjakten...
då vi jagade för överlevnad!
En annan klassiker för varghatarna är den omstridda löshundsfrågan.
Ska man ha hunden lös i skogen under jakt
och vad innebär egentligen löshundsjakten?
Enligt jägare i min bekantskapskrets är det en fråga om tradition
men även ett måste vid tex. harjakt
att få släppa hunden lös.
På så sätt kan den söka reda på haren nattetid och jägaren kan sen,
komma dit för att skjuta den...
även under älgjakt anser många att detta är ett måste.
Hunden släpps, söker reda på älg och skäller för att kalla dit jägare.
Många gånger är inte älgen rädd för hunden,
utan jägaren kan smyga dit för att skjuta ett lugnt offer.
Är då detta verkligen ett måste?
Man kan ha hunden kopplad och följa den lugnt i spårsöket.
Man kan även traska lugnt genom skog och mark själv,
för att på egen hand finna ett byte.
I Ryssland har användandet av en liten dubbelpingla på hunden,
visats minska risken för vargangrepp med ungefär 90%.
Genom att skylla på vargattacker mot hund vill varghatare
ha bort vargen för gott,
eller åtminstonde i ett skyddat hägn, djurpark etc,
där vi sen kan beskåda den.
Men av 7508 hundar som dödades eller skadades
under perioden 2000-2005,
var 7252 av dem offer för trafiken, 135 hundar dödades
eller skadades genom vådaskott av jägarna själva
och endast 78 hundar blev offer för något av våra rovdjur.
En annan återkommande fråga är attackerna mot får.
471 får dödades av varg, år 2008.
Ett par hundra får om året dödas även av tamhundar på rymmen.
Man kan dock skydda tamdjuren:
*Genom ”rovdjurssäkra elstängsel”, vilka har visat sig fungera mycket bra.
*En del boskapsägare ställer in större föremål i boskapshagen,
eller hänger upp stora tygstycken på linor. Då vågar sig vargarna inte fram.
Sedan flyttar man runt föremålen lite grann, någon gång i veckan.
*Andra har prövat med en radio med högtalare
som spelar radioprat och musik på låg volym i hagen.
Dessa alternativ har fungerat framgångsrikt i Ryssland,
där vargarna är betydligt fler och vargfrågan är snällare.
De vill lära sig leva med vargen!
Slutsats:
*Vargen ser hunden som konkurent på sitt revir.
Det är då en självklarhet att den vill bli av med djuret.
Precis som en hund mot diverse intrång på deras gård...
*Jag har mina hundar lösa i skogen,
men då med ett par meters max gräns mellan mig och dem,
och med ständig uppsikt.
Jag vill ju inte att det händer dem något...
*Vargar är rent ärftligt mycket rädda för människor i alla åldrar,
och nästan alla vargar ger sig av genast om de stöter på oss.
Men ju mer mark vi människor tar över, och ju mer naturlig vargföda vi tar,
desto snarare lär vargen söka annan föda...
*Att gallra ur de olika bestånden av djur kan kanske vara ett måste,
den frågan är jag ärligt inte klar i.
Men att vargen som består av ca. 250 individer
behöver gallras ur,
medan människan får lov att bestå av 9 miljoner
är ren idioti...
Vilken ska vi egentligen gallra ur?
Källor: Viltskadecenter, Svenska Rovdjursföreningen,
Svenska Jägareförbundet, Rovdjurscentret
Detta är något jag har en aning dubbelmoral i...
Min arbetskollega som dessutom är en jägare
anser det bättre att ta ett djur som levt i det fria,
hellre än att köpa massproducerat kött
som levt i ohumana förhållanden.
Det kan jag faktiskt hålla med om...trots min vegetariska livsstil.
Men allt tjafs om att det är jägarnas kött och inte rovdjurens,
gör mig måttligt irriterad.
Älgen finns i hela landet förutom Gotland.
Det finns älgar ända ner till Skånes sydkust.
Men på senare år minskar älgarna i antal i hela landet
och detta är extra tydligt i de södra landskapen.
Av de 200-300 tusen älgar som vandrar i Sverige,
så skjuts ca. 80 000-100 000.
Av vargens ca. 250 individer i Sverige
är det ca. 4000 älgar som stryker med i deras föda.
Över 90 % av vuxna älgars dödlighet beror på jägaren människan.
Så hur kan man gnälla på att vargen tar allt?
Jag ser detta som en enda förklaring:
Människan är girig och vill kunna äta det den egentligen inte behöver
för överlevnad, utan endast för att det är gott.
Att det sen handlar om rent nöje för de allra flesta jägare
är inget nytt.
Liggandes i jakttorn med vakjakt,
bara väntandes på att ett offer ska framträda,
med löshundsjakt, där hunden spårar älgen eller med drevjakt,
där man driver älgen/älgarna mot utställda skyttar...
anser man sig vara maskulin och tuff?
Jag ser inte hur detta kan jämföras med ursprungsjakten...
då vi jagade för överlevnad!
En annan klassiker för varghatarna är den omstridda löshundsfrågan.
Ska man ha hunden lös i skogen under jakt
och vad innebär egentligen löshundsjakten?
Enligt jägare i min bekantskapskrets är det en fråga om tradition
men även ett måste vid tex. harjakt
att få släppa hunden lös.
På så sätt kan den söka reda på haren nattetid och jägaren kan sen,
komma dit för att skjuta den...
även under älgjakt anser många att detta är ett måste.
Hunden släpps, söker reda på älg och skäller för att kalla dit jägare.
Många gånger är inte älgen rädd för hunden,
utan jägaren kan smyga dit för att skjuta ett lugnt offer.
Är då detta verkligen ett måste?
Man kan ha hunden kopplad och följa den lugnt i spårsöket.
Man kan även traska lugnt genom skog och mark själv,
för att på egen hand finna ett byte.
I Ryssland har användandet av en liten dubbelpingla på hunden,
visats minska risken för vargangrepp med ungefär 90%.
Genom att skylla på vargattacker mot hund vill varghatare
ha bort vargen för gott,
eller åtminstonde i ett skyddat hägn, djurpark etc,
där vi sen kan beskåda den.
Men av 7508 hundar som dödades eller skadades
under perioden 2000-2005,
var 7252 av dem offer för trafiken, 135 hundar dödades
eller skadades genom vådaskott av jägarna själva
och endast 78 hundar blev offer för något av våra rovdjur.
En annan återkommande fråga är attackerna mot får.
471 får dödades av varg, år 2008.
Ett par hundra får om året dödas även av tamhundar på rymmen.
Man kan dock skydda tamdjuren:
*Genom ”rovdjurssäkra elstängsel”, vilka har visat sig fungera mycket bra.
*En del boskapsägare ställer in större föremål i boskapshagen,
eller hänger upp stora tygstycken på linor. Då vågar sig vargarna inte fram.
Sedan flyttar man runt föremålen lite grann, någon gång i veckan.
*Andra har prövat med en radio med högtalare
som spelar radioprat och musik på låg volym i hagen.
Dessa alternativ har fungerat framgångsrikt i Ryssland,
där vargarna är betydligt fler och vargfrågan är snällare.
De vill lära sig leva med vargen!
Slutsats:
*Vargen ser hunden som konkurent på sitt revir.
Det är då en självklarhet att den vill bli av med djuret.
Precis som en hund mot diverse intrång på deras gård...
*Jag har mina hundar lösa i skogen,
men då med ett par meters max gräns mellan mig och dem,
och med ständig uppsikt.
Jag vill ju inte att det händer dem något...
*Vargar är rent ärftligt mycket rädda för människor i alla åldrar,
och nästan alla vargar ger sig av genast om de stöter på oss.
Men ju mer mark vi människor tar över, och ju mer naturlig vargföda vi tar,
desto snarare lär vargen söka annan föda...
*Att gallra ur de olika bestånden av djur kan kanske vara ett måste,
den frågan är jag ärligt inte klar i.
Men att vargen som består av ca. 250 individer
behöver gallras ur,
medan människan får lov att bestå av 9 miljoner
är ren idioti...
Vilken ska vi egentligen gallra ur?
Källor: Viltskadecenter, Svenska Rovdjursföreningen,
Svenska Jägareförbundet, Rovdjurscentret
Trick 'r treat... (2007)
"Poison, Drowning, Claw, Or Knife.
So Many Ways To Take A Life!"
Horror/Thriller
Bild & info: IMDB
"Halloween är kvällen då de döda stiger upp för att vandra bredvid oss,
det är kvällen då vedervärdiga ting härjar fritt...
Det är kvällen då det är livsnödvändigt att hålla tradionen vid liv..."
So Many Ways To Take A Life!"
Horror/Thriller
Bild & info: IMDB
"Halloween är kvällen då de döda stiger upp för att vandra bredvid oss,
det är kvällen då vedervärdiga ting härjar fritt...
Det är kvällen då det är livsnödvändigt att hålla tradionen vid liv..."
Jack o´lantern
Inget är vad det verkar:
"Ett par får reda på faran av att förstöra traditionen
genom att blåsa ut en Jack-o´-lantern innan midnatt,
en oskuld tror sig ha funnit den rätta mannen,
en rektor har ett hemligt liv som seriemördare,
en grupp upptågsmakare finner en fasansfull sanning begravd
och den grälsjuka gamla eremiten får ett "trick or treater" besök
från sitt förflutna...
5 historier väl samanflätade av Sam,
en pojke klädd i orange fotpyjamas och säckväv på huvudet.
Han finns där som en beskyddare av de gamla traditionerna,
regler du måste följa...annars...."
Costumes and candy, ghouls and goblins, monsters and mayhem...
the tricks and treats of Halloween turn deadly
as strange creatures of every variety, human and otherwise,
try to survive the scariest night of the year!
Filmen är baserad på en animerad kortfilm, Season´s Greetings,
båda gjorda av Michael Dougherty.
Det är lite av en skräck/komedi...
man ryser och skrattar samtidigt!
Bildspråket är klockrent, storyn är underbar...
och Sam, honom måste man bara älska!
En film i en klass för sig!
En senil tant i en barnkropp!?
För någon vecka sedan dök det upp en kvinna framför mig på jobbet.
Hon sa:
"Hej Jenny!
Hur är det?"
Jag som blir en aning förbryllad över att denna människa kan mitt namn,
trots att jag inte har en aning om vem hon är, svarar lite tafatt:
"Öhm...bra tack! Ehh.."
Hon fortsätter samtalet med fler frågor:
"Hur är det med Gunilla (min mor) nu efter operationen?
Bor hon kvar i ****?" osv
Jag svarar artigt och kämpar med ett avslappnat leende.
Hon får ju inte tro att jag inte vet vem hon är...
Jag har dock sett denna kvinna prata med en av mina kollegor,
så jag förklarar min pinsamma situation för kollegan
och frågar vem den mystiska kvinnan är.
Varpå hon svarar:
"Det är ju ******!
Ni bodde grannar när du var runt 5 år..."
"5 år?
Ska jag minnas henne då?" frågar jag häpet
"Jaa, hon minns ju dig..." säger kollegan
med viss antydan om att jag uppenbarligen är senil.
Några dagar senare står en annan kollega i butiken
och pratar med 2 vänner.
Jag traskar förbi och ser att de stirrar lite väl mycket efter mig.
Tänker att det är väl jag som nojjar och bryr mig inte mer om det.
Men nästa gång jag går förbi står de kvar på samma plats
och stirrar åter igen på mig.
Jag blänger tillbaka, irriterad över de långa blickarna,
men bryts mitt i ett kraftigt och överutalat: "HEJ!" från kollegan
Jag svamlar fram ett "Öhhm, Hej!?" men traskar snabbt vidare.
En stund senare ser jag kollegan komma gåendes mot mig i rask takt.
Hon stannar upp framför mig och näst intill vrålar:
"Varför hälsade du inte på *****!?"
Jag känner mig ganska överrumplad och harklar därför fram:
"Öhmm, vem är det?"
"Brunetten jag pratade med!!" snäser hon fram med iskalla blickar
"Nää, henne känner inte jag..." -intar försvarsposition_
"Jasså!? Hon känner dig iallafall!" snäsandet fortsätter
"Va!? Vadå känner mig? Hur då?"
jag bli irriterad över påhoppet
men samtidigt nyfiken och lirkar efter en upplösning på dramat
"Ni lekte tillsammans när ni var 5 år!" -dööh-
"Ehh, skulle jag alltså känna igen henne från när hon var 5 år?"
idiotfråga till ett idiotsvar
"Jaa, hon kände ju igen dig!" fnyyys
What! -hakan är nere i golvet-
2 personer på samma vecka som ser att jag är samma person
som för 21 år sedan!
Just nu väntar jag bara på att polisen ska storma dörren
och haffa Rob för pedofileri.
Men å andra sidan:
När jag är 60 ser jag väl ut som 40 då?
Hon sa:
"Hej Jenny!
Hur är det?"
Jag som blir en aning förbryllad över att denna människa kan mitt namn,
trots att jag inte har en aning om vem hon är, svarar lite tafatt:
"Öhm...bra tack! Ehh.."
Hon fortsätter samtalet med fler frågor:
"Hur är det med Gunilla (min mor) nu efter operationen?
Bor hon kvar i ****?" osv
Jag svarar artigt och kämpar med ett avslappnat leende.
Hon får ju inte tro att jag inte vet vem hon är...
Jag har dock sett denna kvinna prata med en av mina kollegor,
så jag förklarar min pinsamma situation för kollegan
och frågar vem den mystiska kvinnan är.
Varpå hon svarar:
"Det är ju ******!
Ni bodde grannar när du var runt 5 år..."
"5 år?
Ska jag minnas henne då?" frågar jag häpet
"Jaa, hon minns ju dig..." säger kollegan
med viss antydan om att jag uppenbarligen är senil.
Några dagar senare står en annan kollega i butiken
och pratar med 2 vänner.
Jag traskar förbi och ser att de stirrar lite väl mycket efter mig.
Tänker att det är väl jag som nojjar och bryr mig inte mer om det.
Men nästa gång jag går förbi står de kvar på samma plats
och stirrar åter igen på mig.
Jag blänger tillbaka, irriterad över de långa blickarna,
men bryts mitt i ett kraftigt och överutalat: "HEJ!" från kollegan
Jag svamlar fram ett "Öhhm, Hej!?" men traskar snabbt vidare.
En stund senare ser jag kollegan komma gåendes mot mig i rask takt.
Hon stannar upp framför mig och näst intill vrålar:
"Varför hälsade du inte på *****!?"
Jag känner mig ganska överrumplad och harklar därför fram:
"Öhmm, vem är det?"
"Brunetten jag pratade med!!" snäser hon fram med iskalla blickar
"Nää, henne känner inte jag..." -intar försvarsposition_
"Jasså!? Hon känner dig iallafall!" snäsandet fortsätter
"Va!? Vadå känner mig? Hur då?"
jag bli irriterad över påhoppet
men samtidigt nyfiken och lirkar efter en upplösning på dramat
"Ni lekte tillsammans när ni var 5 år!" -dööh-
"Ehh, skulle jag alltså känna igen henne från när hon var 5 år?"
idiotfråga till ett idiotsvar
"Jaa, hon kände ju igen dig!" fnyyys
What! -hakan är nere i golvet-
2 personer på samma vecka som ser att jag är samma person
som för 21 år sedan!
Just nu väntar jag bara på att polisen ska storma dörren
och haffa Rob för pedofileri.
Men å andra sidan:
När jag är 60 ser jag väl ut som 40 då?
Julen är här!
I affärer lite varstans pyntas det nu för fullt med jul.
På tv går julreklamerna på högvarv,
med allt ifrån julkonserter till julskivor.
Även tidningarna hakar på detta spår:
Julbord och julmarknader börjar redan anonnseras ut.
Även hos oss börjar julen plockas upp,
och tanken är att det ska vara klart om senast 2 veckor.
Hur kul det än må vara med allt nytt inom årets julgranspynt,
prydnadstomtar och änglar, stjärnor och ljusstakar...
så är det med ångest man placerar ut detta i butiken i oktober månad.
Det är en sak att annonsera om julen i november.
Det kan jag acceptera...
Då har man fått njuta av hösten en stund.
Alla helgons dag och halloween är avklarade.
Men att få se och höra om julen 2 månader innan ger mig panik.
Och när julen väl är här...
då är jag så trött på den att jag kan spy!
På tv går julreklamerna på högvarv,
med allt ifrån julkonserter till julskivor.
Även tidningarna hakar på detta spår:
Julbord och julmarknader börjar redan anonnseras ut.
Även hos oss börjar julen plockas upp,
och tanken är att det ska vara klart om senast 2 veckor.
Hur kul det än må vara med allt nytt inom årets julgranspynt,
prydnadstomtar och änglar, stjärnor och ljusstakar...
så är det med ångest man placerar ut detta i butiken i oktober månad.
Det är en sak att annonsera om julen i november.
Det kan jag acceptera...
Då har man fått njuta av hösten en stund.
Alla helgons dag och halloween är avklarade.
Men att få se och höra om julen 2 månader innan ger mig panik.
Och när julen väl är här...
då är jag så trött på den att jag kan spy!
Nytillkommet!
Till garderoben:
Båda från Gina Tricot
Till datorn:
Vad tror ni jag är lyckligast över att få ha? Ehe...
Båda från Gina Tricot
Till datorn:
Vad tror ni jag är lyckligast över att få ha? Ehe...
Southland
Imorgon är det Sverige premiär för den nya polisserien Southland.
För de som saknar Ben McKenzie, problembarnet Ryan i The O.C,
så kommer detta bli ett kärt återseende.
Han är nämligen rookien Ben Sherman,
som får en chock när han kastas rakt ut i det råa gatukriget
i LA:s fattiga bostadsområden.
Teamet bakom Southland visar att människor
inte är genuint onda eller goda,
utan serien försöker att ge en rättvis bild av både poliser, kriminella,
vittnen, offer och vanliga invånare som dras in i kriminalitetens malström.
Istället för en vanlig polisserie som inriktar sig på polisens "hårda arbete"
får vi här följa varje karaktärs egna utveckling...till det bättre eller sämre.
Nu var inte jag en av dem som följde The O.C slaviskt,
eller ens tittade på mer än kanske första säsongen.
Men denna serien är något helt annat.
Här är det tuffare spelregler....
Ben McKenzie har vuxit upp och han samt de andra skådisarna
ger oss en rå, spännande och gripande serie att bli beroende av.
Definitivt värd att kika på!
Sverige premiär: 7 oktober kl 22:00 på Tv3.
Matdags!
Denna kvällen bjuds det på Bönbiffar, raggmunkar,
brysselkål och lingonsylt.
Yummy!
Maten kom i tanken efter att jag strosat runt hos Erika. :)
Raggmunkar kan säkert varenda människa receptet på,
annars så har hon lagt ut ett alldeles förträffligt recept.
Bönbiffar däremot kan vara lite knepigare...
Alla går efter eget tycke och smak,
men våra görs så här:
*2 burkar bönor av diverse sorter.
(idag blev det kidney och soja)
*1 lök
*1 dl sweet chilisås
*3 dl havregryn
*salt och peppar
Mosa bönorna i en skål.
Hacka löken och blanda i bönröran.
Tillsätt chilisås, havregryn, salt och peppar.
Rör ihop väl.
Rulla till bollar eller platta ut till biffar och stek.
Stekningen kan göras både med smör och med olja.
Det som passar dig bäst helt enkelt!
När de blivit härligt bruna
(och inte brända som på bilden...-harkel-)
så är de klara.
Men å andra sidan så är de inte "råa"
och kan därför ätas smetiga om så önskas. :P
Barnets behov och rättigheter
Idag, 4.de oktober, är det den internationella barndagen här i Sverige.
(Varje land bestämmer själv när barndagen skall firas,
och här i Sverige är det den första måndagen i oktober som gäller.)
Det är en dag då alla delar av samhället
ska fokusera på barnets behov och rättigheter.
"Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran.
Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart
och får inte utsättas för kroppslig bestraffning
eller annan kränkande behandling"
Här i Sverige sägs det att våra barn lever ett bra liv,
att våra lagar är ganska klara på det området...
Visst att det stämmer...till viss del,
men det finns fortfarande alla de som får leva i hemska förhållanden.
Det finns de som lever sida vid sida av våld och missbruk
av olika karaktärer.
Och trots att allt våld mot barn blev ett brott här, år 1979
så finns det fortfarande de som utför denna handling.
Tidigare ansåg många att aga gjorde människor bättre
och att de som inte agades blev sämre.
Right! Våld löser problem, eller!?
Barnaga är idag totalförbjudet i 24 länder,
vilket menas att 97 procent av världens barn
lever i länder där de fortfarande tillåter aga.
Enligt en studie från FN har 80 procent av världens barn
utsatts för aga i hemmet.
Barnpornografi är även det ett stort problem världen över.
Här i Sverige har polisen rätt, sedan 1995,
att beslagta allt material med barnpornografiskt innehåll.
Men det finns kritik riktad från FN´s Barnkonvention
att svensk lagstiftning utgår från könsmognad vid bedömning av barnpornografi,
och ej en strikt 18-årsgräns.
FN har nyligen tagit fram en ny studie som visar att
750 000 personer surfar barnporr, varje sekund av hela dygnet.
Och varje dag läggs över 200 nya bilder ut...
Mörkertalet angående antalet offer är stort,
men enligt Unicef rör det sig om 10 000-100 000 offer
inom denna smutsiga industrin.
Det finns även de miljontals barnen världen över
i fattiga och svårt skadade länder,
som varken har tillgång till rent vatten eller föda.
De saknar kärlek och respekt och de har ingen trygghet.
Barnen behöver din hjälp....nu!
Men vad kan man göra!?
1:Anmälningsskyldighet
Om du misstänker att ett barn är i fara
ska du anmäla detta till socialtjänsten.
2:Ge en gåva till någon förening!
Många föreningar är ideela eller klarar inte av alla kostnader själva.
Ditt bidrag kan hjälpa många barn världen över!
3: Köp Unicef smycket "För varenda unge”.
Det är en stilisering av en vuxen och ett barn.
Den symboliserar alla barns rätt till en trygg barndom!
(rekommenderas för dig med lite extra slantar i fickan, då den kostar en ganska stor peng..)
För att läsa mer om vad du kan göra för att hjälpa till,
klicka dig in på dessa sidor:
*Unicef *Rädda Barnen *SOS Barnbyar
(Varje land bestämmer själv när barndagen skall firas,
och här i Sverige är det den första måndagen i oktober som gäller.)
Det är en dag då alla delar av samhället
ska fokusera på barnets behov och rättigheter.
"Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran.
Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart
och får inte utsättas för kroppslig bestraffning
eller annan kränkande behandling"
Här i Sverige sägs det att våra barn lever ett bra liv,
att våra lagar är ganska klara på det området...
Visst att det stämmer...till viss del,
men det finns fortfarande alla de som får leva i hemska förhållanden.
Det finns de som lever sida vid sida av våld och missbruk
av olika karaktärer.
Och trots att allt våld mot barn blev ett brott här, år 1979
så finns det fortfarande de som utför denna handling.
Tidigare ansåg många att aga gjorde människor bättre
och att de som inte agades blev sämre.
Right! Våld löser problem, eller!?
Barnaga är idag totalförbjudet i 24 länder,
vilket menas att 97 procent av världens barn
lever i länder där de fortfarande tillåter aga.
Enligt en studie från FN har 80 procent av världens barn
utsatts för aga i hemmet.
Barnpornografi är även det ett stort problem världen över.
Här i Sverige har polisen rätt, sedan 1995,
att beslagta allt material med barnpornografiskt innehåll.
Men det finns kritik riktad från FN´s Barnkonvention
att svensk lagstiftning utgår från könsmognad vid bedömning av barnpornografi,
och ej en strikt 18-årsgräns.
FN har nyligen tagit fram en ny studie som visar att
750 000 personer surfar barnporr, varje sekund av hela dygnet.
Och varje dag läggs över 200 nya bilder ut...
Mörkertalet angående antalet offer är stort,
men enligt Unicef rör det sig om 10 000-100 000 offer
inom denna smutsiga industrin.
Det finns även de miljontals barnen världen över
i fattiga och svårt skadade länder,
som varken har tillgång till rent vatten eller föda.
De saknar kärlek och respekt och de har ingen trygghet.
Barnen behöver din hjälp....nu!
Men vad kan man göra!?
1:Anmälningsskyldighet
Om du misstänker att ett barn är i fara
ska du anmäla detta till socialtjänsten.
2:Ge en gåva till någon förening!
Många föreningar är ideela eller klarar inte av alla kostnader själva.
Ditt bidrag kan hjälpa många barn världen över!
3: Köp Unicef smycket "För varenda unge”.
Det är en stilisering av en vuxen och ett barn.
Den symboliserar alla barns rätt till en trygg barndom!
(rekommenderas för dig med lite extra slantar i fickan, då den kostar en ganska stor peng..)
För att läsa mer om vad du kan göra för att hjälpa till,
klicka dig in på dessa sidor:
*Unicef *Rädda Barnen *SOS Barnbyar
