Hey ho let´s go!
Nja, näst intill.
Om man bortser från ett mindre födelsedagspartaj
som kommer hållas för gubben (25 åringen) Rob.
Sol och värmebölja är utlovat,
så här skall det njutas.
(utan it är det dessutom lätt att koppla av...)
Nåväl, ha en kanon fin helg ni alla!
Off I go!
"Sötsaker" till kaffet!?
när jag läste Catti´s inlägg om bland annat kaffe och sötsaker.
Kaffe skall drickas med en sötbit till, om man tillhör vår familj.
Så är det, har alltid varit och kommer alltid vara.
Kommer man hem till min kära moder på en kopp kaffe
så blir det ramaskri om det inte finns fikabröd till.
Jag lovar, det är som om världen går under.
Rob har aldrig förstått sig på detta "fenomen".
Han anser att om man har socker eller sötningsmedel i koppen
så får man ju i sig det söta ändå.
Men det är inte det som är grejjen,
det är en vanesak...ett behov av just något att tugga på.
Precis som att vissa kopplar ihop en kopp kaffe med en cigg
eller en öl med en cigg.
Tom. nybakta bullar med ett glas kall mjölk hör till den kategorin.
En gång (för lääänge sedan), när jag och Rob precis hade träffats
var han med hem till min mor på fika.
Att han fick sin kaffekopp var något han väntat,
men det nästkommande var som en smärre chock för stackarn.
Mamma beklagade sig över att hon inte hade fikabröd...
men skulle genast ila till köket för att hämta ågot annat att smaska på.
Hon kommer strax tillbaka med en varsin arsett.
På arsetten ligger ett par feferoni´s.
(Som i den starka grönsaken..inte korven)
Jag, min syster och mor börjar slurpa i oss de där heta tingen
medans Rob ser ut som en fågelholk.
What!?
Ska detta kallas fikabröd...?
Jopp hos oss är de det.
Man tager vad man haver helt enkelt.
Vi är stora fans av feferoni. :D
Att han sen inte lämnade psyktjejen redan
direkt efter denna incident,är ett mysterium för sig....
Coraline (2009)
Animerat/Äventyr
Bild & info: IMDB
"Coraline är nyligen inflyttad med sina förädrar i ett rosa bostadshus.
Det stora huset rymmer inte bara grannarna,
de tokiga och tanterna Miss Miriam Forcible och Miss April Spink.
samt en rysk herre vid namn Mr. Bobinsky som driver en cirkus
med hoppande möss.
I huset finns även en låst liten dörr...
en dörr full av hemligheter...en dörr som borde förbli låst..."
Rent automatiskt så trodde jag att detta var
ett mästerverk av Tim Burton.
"The Nightmare Before Christmas" och "Corpse Bride"
Men icke!
Oavsett vad så var den kanon!
Animationen är levande och klockren...
Man finner det intressant att inte bara stirra på huvudkaraktärerna
utan även på allt det vackra, groteska och fantasifulla runt omkring.
En fantastisk film definitivt värd att ses...
om man tycker om sagornas värld och det animerade!
(vilket jag fullkomligt älskar...)
KRAV-märkt
"Märkningens mervärden:
KRAV-märkningen står för Bra miljö,
God djuromsorg, God hälsa och Socialt ansvar. "
Jag som djur och miljövän
anser att det är väldigt viktigt
att köpa KRAV-märkt.
Inte bara ekologiskt...det ska vara med ett KRAV-märke.
Varför jag är så "petig"?
Skillnaden mellan endast ekologiskt,
EU-ekologiskt och KRAV-märket är tillräckligt stora för mig.
Tex. när det gäller de djuretiska frågorna:
*På sommaren får KRAV-grisen söka sin föda
genom att beta och böka.
När det är varmt ute kan den svalka sig exempelvis i ett gyttjebad.
För EU-ekologiska grisar räcker det med utevistelse
på en betongplatta.
*EU-ekologiskt säger att slaktmetoderna skall vara så snabba
och fria från smärta som möjligt.
Enligt KRAV-reglerna skall djuren inte stressas
och inte heller behöva se när andra djur slaktas.
*Inga djur ska ha transporterats mer än 8 timmar.
*40% av sveriges hönor sitter i burar
där varje höna har mindre yta än ett A4 ark.
6 % är KRAV-märkta vilket innebär att de får rätt till utevistelse
där de kan picka, krafsa, sandbada och leta efter mask.
Resterande hönor finns i olika frigående system
som förvisso är långt bättre än burar
men inte lika bra som de ekologiska.
Sen har vi detta:
*EU-ekologiskt har inte regler för vilka tillsatser
som får användas i animaliska ekolivsmedel, men det har KRAV.
Till exempel tillåts en viss mängd nitrit enligt EU:s ekologiska regler
men inte enligt KRAV.
(Nitrit används för att ge produkter en röd färg
och för att förlänga hållbarheten.
KRAV menar att nitriter kan omvandlas till nitrosaminer i våra magar
och dessa diskuteras kunna vara cancerframkallande.)
*EU:s regler säger ingenting om aspekten socialt ansvar.
KRAV godkänner inte produkter om brott mot mänskliga rättigheter
eller tydliga fall av social rättvisa förekommer i samband med produktionen.
Att köpa KRAV-märkta ägg tycker jag därför borde vara en självklarhet.
För vad tusan betyder ett par kronor mer
när man kan bidra till en bättre miljö, djurhållning och god hälsa?
Det finns till och med KRAV-märkt hundfoder numera.
Änglamark har en sort som är till 80% KRAV-märkt.
Den kommer från Magnusson´s Petfood
där de även har en sort som är helt KRAV-märkt
Definitivt något för hundägare....
då man säkerligen är en djurvän oavsett ras!?
Klicka på logorna/bilderna eller länkarna för mer info.
Källor samt bilder: Krav, Änglamark, Magnussons Petfood
samt Djurskyddet
"men det är inte dem som ror..."
här i livet...
A-kassan tex.
Den 4.de februari anmälde jag mig mig för att jag gått ner i tid,
nu den 26.de maj när jag gått upp i tid igen,
har jag fortfarande inte fått ersättning.
Hur lång tid ska det behöva ta?
Att jag dessutom aldrig kan få ett ordentligt svar när jag ringer
är ytterligare ett ilskeframkallande moment.
Gaah!
Jag blir så trött!
Att skicka ut ett inbetalningskort pga att jag tydligen fått betala för lite
till dem är de däremot snabba med.
Pengar till dem...men inget till mig.
Man bara älskar det svenska systemet!
Irritationsmoment
Något jag avskyr (nästan) mest av allt är att tulta in på toa,
sätta sitt arsle på toaletten och...göra sina behov.
För att sen upptäcka detta...
Varför...varför är det så svårt att sätta i en ny rulle!?
Sådant gör livet piss...
Kära dagbok, idag är jag trött! (precis som alla andra dagar)
Denna vecka har varit kaotisk...
både mot kropp och psyke.
Varför jag anser detta!?
Well, efter att ha somnat i soffan varenda kväll,
dessutom med kaffekopp i handen,
så borde det tyda på att något är fel.
Rob har dessutom sovit hemma (hos sig) varje natt
vilket inte hör till de ordinarie rutinerna.
Detta har lett till att jag har fått laga varje måltid själv...
som i sin tur har givit mig en inblick i What the fuck´s värld
med alla hennes brända kastruller.
Du är inte ensam! Jag kan jag med! Ehm...
Full rulle på jobbet.
Nu ska visst hela Svearike totalrenovera trädgården.
Och alla ska prompt prata ur sig om det...
Inte för att jag inte vill ge hjälp (det är ju trots allt det jag får betalt för)
men jag ger faktiskt blanka fan i hur stora deras pelargoner är.
Särskillt när de tar upp en halvtimme av min tid för att prata om det.
Att det sen står 5 pers till runt om mig och ropar i kör:
"Ursäkta, ursäkta..en snabb fråga bara!"
gör mig inte direkt lugn och harmonisk. -host-
Klassiker som denna är på snäppet lika uttjatad:
"Min granne´s gräsmatta är så välvårdad och fin.
Jag vill ha en likadan...NU!!"
Nr. 1: Gräset är inte alltid grönare på andra sidan.
Nr. 2: Du kan inte döda mossa och få fint gräs att växa upp över en natt.
För att sen inte tala på gnället om orkidéer:
"Min mamma ger sin en snaps om dan.
Varför fungerar det inte på min!?"
Växter är som människor, alla är unika.
En sak kan fungera på den ena men ge motsatt effekt på den andra.
det gäller att prova sig fram...hitta sitt sätt.
Min mormor övervattnar dem och Mange B pratar med dem.
Båda sätten är lika bra.... för de fungerar!
Oavsett en hel del tjat, gnäll och stress så är jag oerhört glad över mitt jobb.
Jag hjälper andra, jag trivs med vad jag gör och jag har ett jobb.
Det är då lyx i dessa tider!
Jag är faktiskt så glad att jag gick med på att komma 2 timmar tidigare imorn.
Detta menas att om jag somnar nu,
så får jag sömn i exakt 4 timmar och 22 minuter.
Yay! Jag jublar av glädje....
-suck och snark-
Off, för att lägga huvudet på kudden en stund.
Natti natt!
"Och nu blir det mer reklam..."
om reklam och olika humor,
så kom jag plötsligt att tänka på ett par gamla godingar....
I like!
Fanns det bara denna typ av reklam
så hade jag inte gnällt det minsta.
Mer humor åt folket!
Hur gammal sa du att du var?
Dagen var slut och vi skulle gå hem...
Efter en stund stöter vi på ett gäng utländska/mörkhyade små killar,
ca 13-14 år gamla.
Den ena har en uppblåst kondom och fjantar sig med.
Alla skriker de och tjoar för fullt.
Detta leder till att fegisen Porthos inte vill gå förbi.
Det verkar alldeles för skrämmande med den där ballongen...
Eftersom jag har honom löst kan jag inte bara "dra" med honom i kopplet,
utan får försöka locka honom till mig.
Men försent.
Killarna har uppmärksammat situationen
och börjar genast flaxa med ballongen mot honom.
"Ska du ha den hunden...?" "Ja ta den då!" "Ta kondomen då!"
Porthos tvekar fram och tillbaka,
tittar på mig och tittar på dem...
Jag blir till slut frustrerad och vrålar åt killarna:
"Men för i helvete! Väx upp idioter!"
Sen marscherar jag fram till Porthos, tar tag i halsbandet
och leder honom genom högen av småglin.
Då skriker gänget ännu mer:
"Du kanske vill ha den istället?"
"Följ med här så ska vi visa hur man använder den?"
"Hallå!? Vi kan använda den med dig!"
Gah!
Jag kokar av irritation och gastar tillslut fram något riktigt idiotiskt.
Något jag aldrig skulle få för mig att säga vanligtvis...
åtminstonde inte högt.
Jag vrålar: "Håll käften jävla talibanungar!"
Hela gänget tystnar och säger inte ett ord till...
Illa Jenny, riktigt illa!
Jag är inte rasist på något sätt....jag lovar!
Däremot är jag nog fruktansvärt omogen som sjunker så lågt.
Att de gormar lite vad som helst är ändå mer förståeligt.
De var ju trots allt minst 10 år yngre.
Jag ska väl ändå vara en förebild...
inte köra med samma taktik tillbaka!?
Pinsamt att säga:
Men jag är en dum idiot som borde lära mig
att hantera irritationsmoment på ett vuxet sätt.
Inte bara kasta ur sig vad som helst
i enbart det syftet att trycka ner den andra.
Jag skäms!
Btw: Jag försökte gå tillbaka för att be om ursäkt,
men de var inte kvar...
Leo - Mitt gossedjur
Född: 2004?
Leo dök upp i vårt hem år 2004 som en hittekatt.
Ständigt kelande och alltid på jakt efter mat.
I början trodde vi att allt hans kel var ett slags fjäsk,
men sen kom vi fram till att det är sådan han är.
En liten kelis!
Det går inte en natt utan att Leo ligger kurrande vid min sida.
Med sin tass på min hand och sin blöta nos mot min kind
tillåter han mig att somna tryggt och kärleksfullt.
Att man sen vaknar lite titt som tätt under natten
av att Leo tuggar en på näsan,
eller ligger med hela kroppen på mitt ansikte...
är något man får stå ut med.
För skulle man ens försöka att knuffa bort honom,
så blir han ännu värre...då njuter han fullt ut!?
Lite omvänt sadist!
Han är även lite efterbliven...på ett sött sätt.
Som när han blir så till sig av allt kel att han dreglar.
Eller hur han kan lägga sig på Gizmo...bara sådär.
När Gizmo sen försöker mota bort Leo,
med klor och fräsningar...
så tittar Leo bara undrande.
Varför får jag inte ligga här och mysa på dig?
Utelivet är något han ratar och helst flyr ifrån.
Likaså besökare han inte känner.
Då lägger han sig helst på ett litet gömställe
och blir där kvar tills säkerheten är återställd.
En fegis är vad han är!
Men gäller det kel, kan man som sagt lita på honom fullt ut.
Ropar man så kommer han gladeligen och lägger sig kurrande,
gärna på min mage.
Ett perfekt gossedjur som ger både värme och kärlek!
Funderingar...
Efter första samtalet med läkaren (gårdagen),
sa Rob till mig an aning chokerad:
"Jag hade inte en aning om att det är så illa du mår!?"
"Vad menar du?" frågade jag
"Ja men, alla gånger du "gnäller" om dina problem:
Värk i benen, huvudvärk, ont i magen, ryggen mm,
så har jag mmat men aldrig riktigt tagit det på allvar.
Först nu förstår jag hur du mår."
förklarar han sorgset
"Nja, men så illa är det inte.
Nu har jag ju inte ens ont...
jag bara ligger här som ett fån ändå "
säger jag leende för att lätta upp stämningen
"Mmm visst," suckar han
"Tänk om det visar sig vara något allvarligt nu då.
Något de missat alla andra tusen ggr du varit inne...
något som gör att jag kommer förlora dig?
Hur ska jag klara mig då?
Vad i he-vete skulle jag göra utan dig!?"
"Men babe!" vrålar jag
"Säg inte så...jag lovar att de kommer komma in alldeles strax
och säga att de inte finner något fel, så jag får snällt åka hem.
Allt är frid och fröjd!"
smile, blink, blink
"Mmm..." suckar han tungt
Innerst inne vet jag ju att detta är sant.
För alla gånger jag varit på sjukan för diverse onda symptom,
så har det väldigt sällan varit någon faktisk anledning till värken.
Och de gånger har det endast varit små saker som går att bota.
(eller operera)
Precis som nu.
Det visade det sig vara ett knäckt revben,
och vad jag vet så är det inget livshotande.
Han får allt stå ut med en gnällkärring som mig ett tag till....
-flinar jag nöjt-
Foto: Privat
Akut!?
och skulle få komma in på koll.
Men när jag väl kommer dit så ger de mig en utskällning.
"Men det vet du väl att om det handlar om smärtor i bröstet
så ska du uppsöka akuten med en gång!?"
Hade du haft värken sen i torsdags sa du?
Då skulle du varit iväg redan då!!!"
morrar damen
"What!?
Akuten...dit åker jag endast om jag förblöder
eller ligger och skriker i plågor.
Jag tänkte mer att det kunde handla om stress...ehe!"
försöker jag ynkligt förklara för att hon ska sluta skälla på mig.
"Inte kan du väl vara så dum?
Smärtor i bröstet kan handla om hjärtat...
jag ger dig rådet att åka in dit med en gång!
Det finns inget vi kan göra här för dig..."
gnäller hon vidare
Gahh!
Jag har inte all tid i världen, tänker jag
Akuten innebär en hel dags väntan...namnet till trots.
Men jag masar mig iväg....
med tanke på att damen kan ha rätt angående hjärtat.
Väl framme förklarar jag situationen för personalen,
och anser det vara idiotiskt av dem på vårdcentralen att skicka mig dit.
Jag lider ju inte!
"Smärtor i bröstet?" flämtar en kvinna till.
"Lägg dig här!"
Jag praktiskt taget trycks ner i en säng..
och med en kille på vardera sida blev jag undersökt från topp till tå.
(låter bättre än vad det i verkligheten var)
Det var slangar, proppar och nålar över allt.
Att jag sen inte ville ge dem något blod...
ledde till rena tortyren.
De stack för fullt, lite här och där.
Jag ser idag ut som om jag missbrukat i minst 20 år...
3 timmar senare kom de för att tortera lite till.
Blodet hade runnit för sakta från min kropp
och tydligen lett till att blodkropparna gått sönder...?
Vampyrer som de är, så stal de därför ännu mera blod.
Ynk!
Tillslut hamnade jag dock på röntgen
där det framgick att jag inte hade några tumörer.
Blodproverna visade även till sist att jag inte hade hjärtfel, blodproppar
elller andra allvarliga sjukdomar.
Istället fick jag svaret:
Ett knäckt revben.
"Jaha!
Men då måste jag väl blivit brutalt misshandlad i sömnen då...
För något sådan skada kan jag inte minnas att jag fått."
flinade jag fundersamt
"Nej nej!"
svarade läkaren
"Knäcka revben kan du göra bara av att lyfta tungt!"
Särskillt om man inte har bra styrka (läs: är otränad)
i resten av kroppen...
Då läggs tyngden på revbenen."
Jenny rodnar och tackar för svaret.
Lovar även sig själv att NU ska hon börja träna.
Gaah!
Att behöva åka in akut pga ett knäckt revben,
som dessutom är självförvållat,
var inget possitivt.
Dessutom fick jag sitta där i 7 timmar för att få reda på det...
-mutter-
Men visst, jag är glad över att jag har ett stabilt hjärta iaf.
Ännu är man inte helt en gammal tant! : )
"Åldern" tar ut sin rätt...?
visar sig tydligen på fler sätt än endast i blomsterväg.
Min kropp börjar nämligen ge upp.
*Benen.
De värker efter varje arbetsdag.
Nya ordentliga skor tänker ni säkert nu,
men jag har mjuka, speciella ganska nya skor.
Allt eftersom arbetsveckan löper på
så börjar benen ge vika helt och hållet.
Tillslut är det så illa att jag nästan faller...(Ärligt!)
*Ryggen.
Ryggen är ett ständigt problem sen jag knäckte den i vintras.
Träning!? Jag vet! Ska bara finna tiden... -host-
*Hjärtat?
Jag har sen de senaste 4 dagarna haft smärta i vänstra bröstet.
Det kommer som kraftiga hugg när jag "anstränger" mig.
Dvs. allt från bus med vovvar till enkla moves som matlagning...
Stress sa "Mannen med lugg",
vilket jag mycket väl kan tänka mig...
Men jag ringer läkaren idag bara för att.
Man vill ju vara på den säkra sidan!
(särskillt när man inte skrivit ett testamente...)
Ehh!
/En lite sliten tant vid namn Jen
Hårigt värre!
"Show me you´rs and I´ll show you mine",
har denna gång temat: Hår
Vad kan då inte passa bättre än denna...?
Foto: Privat
En av de 2-3 årliga trimningarna på Porthos.
Detta foto var taget i Mars,
jag skulle redan nu behöva köra ett par drag med trimmern igen...
La familia!
De bjöd på mat och vi bjöd på rabarberpaj.
Tillsammans bjöd vi alla på goda skratt och vilda diskussioner.
Det spelades även Buzz och halsades wiskey...
(OBS! Det sistnämnda var varken jag eller min mor delaktiga i.) Ehm!
Det har varit en del diskussioner runt anhöriga och vänner
ang. familjeträffarna vi har.
Huruvida man ska träffas så ofta som vi gör eller inte.
Vissa anser att det är härligt att se familjekärleken vi har,
att kunna träffas så ofta och umgås.
Att alltid ha något att prata om,
Att vi har så roligt tillsammans...
Att vi helt enkelt har en sådan bra kontakt med varandra.
Medans andra anser det vara rent idiotiskt att träffa sin familj
oftare än en gång i månaden.
Varför de tycker så, vet jag inte riktigt.
Men oftast är det de som inte har den kontakten med sin familj
som uttrycker sig negativt...
Jag själv tycker det är kanon att kunna umgås med familjen
så bra som jag gör.
Att ha en bra relation till både mina föräldrar och syskon
har gjort livet en aningens enklare...i vissa avseenden.
*Jag har alltid någon att prata med...om allt!
*Jag har alltid någon att komma hem till,
oavsett tid på dygnet.
*Jag har alltid någon som finns där och stöttar mig.
*Det finns alltid någon som bryr sig och vakar över en...
Att min syster sen är min allra bästa vän,
ser jag även där som något possitivt.
Vi båda vet hur vi vill ha det...
vi tänker likadant och har samma värderingar.
(Se även detta inlägg)
Däremot finns det vissa skillnader mellan oss inom familjen.
Som tex att vara med på foton.
Endast min syster och bror är villiga att läggas ut på bloggen.
Men 2 st blir inte en hel familjebild,
så därför läger jag ut en bild på familjen´s alla vovvar.
De tycks inte ha några invändningar! -flin-
Foto: Privat!
Hur har du det med familjen?
Träffas ni ofta eller mer sällan?
Morning has broken
Rent bedrövligt att sova bort halva dagen,
och inget jag gör ofta.
Men nu kände jag att jag var värd det.
Efter allt jobb, stök och annan press runt omkring
så var hjärnan och kroppen helt slutkörda.
Att man sen var hemma runt 2 snåret inatt
gjorde inte saker och ting bättre.
Med bortdomnad rumpa, stela ben och ryggvärk
hamnade jag dock tillslut i sängen.
Trots alla dåliga ting med ett biobesök
så var filmen alldeles kanon...
kanske en twist för mycket, men definitivt värd att ses.
Nu ska jag hälla i mig ett par koppar kaffe
och skynda mig att städa.
Familjeträffen jag pratade om hamnar nämligen här.
I detta bombnedslag?
Gahh!
Jag har varit alldeles för slö denna vecka för att orka städa.
Eller rättare sagt orka hålla ordning.
Vila, vovvar och Rob har gått före allt...näst efter jobbet.
Well, dags att jaga dammråttor och vifta bort spindelväv.
Jen, en pigg och glad städtant
Bild: Inte min...
Dravel...
och beger mig ut på en tripp till den stora staden.
Där det vankas biobesök för 2... (hör och häpna)
Inbiten pirat som man är,
så brukar inte bion hamna högt på önskningslistan.
Jag trivs bättre i soffan, toabesök när man vill, påtår till kaffet,
prassel i chipspåsen och små lätta samtal i pauserna.
Men, biobiljetten jag fått från jobbet (i samband med jul..tror jag)
går ut imorn och då är det istället familjeträff som står högst
på "att göra" listan.
Därför masar vi oss iväg idag...
Trevlig kväll önskas!
Imdb
Livet är skit... lär dig hantera det!
Sagt och gjort.
Gårdagskvällen blev lugn och harmonisk tillslut.
Humöret höjdes och psykets värden kunde åter
hamna på normal nivå.
Det vill sägas, så pass bra att "psyket nästa" kunde strykas.
Med god mat, gott sällskap och en film på tvn softade jag till det rejält.
Bild: Imdb
Filmen var inte alls så bra som jag hoppats,
men en helt klart ok B-film att slappa till.
Fördriva tiden med....
Andra moment i mitt liv som för tillfället har gett mig
ett strålande humör, är kommentaren från Anna KK.
"Världen behöver sådana som mig.."
-klappar händer och ler förtjust-
It´s all about me! Mohahaha...
Nee då, så fixerad vid mig själv är jag inte,
men kommentaren värmde gott i hjärtat. : )
Jag har även pratat med Lilla E på tele.
Hjärtat slår ett extra slag när man hör hennes ljuva röst.
Om man bortser från morrandet direkt när hon svarar,
som om man sabbat hela dagen för henne
genom att ringa just i det ögonblicket.
Men morrandet och suckarna avtar dock när hon faktiskt förstått
att det är en vän som ringt... Ehh!
Nu är det chips, dipp och kaffe i soffan med laptopen i knät som gäller.
Varför jag slagit mig ner här beror på den enkla anledningen:
Socialt...
Det gäller att vårda kärleken och fortfarande socialisera
(är det ens ett godkänt ord?) med varandra i ett förhållande.
Så Rob spelar tv spel och jag plinkar på datan...
men båda sitter i samma rum.
Perfect! ; )
The world ain´t right...
Det är hundslakt, pälsindustri, krig, våldtäkter,
och barnporrnografi.
Som om det inte vore nog,
så ska vi tydligen tillåta Halal slakt numera.
Vilka miffon!
Gah!
Jag orkar inte ens kommentera saken...
Läs här för mer info:
"Slut på förbud mot religös slakt"
Eller läs vad Jens Holm har att säga, här.
Själv drar jag mig tillbaka till "my happy place".
Lite kaninföda, ett par koppar kaffe och socialt umgänge...
sen kanske jag är på ett bättre humör.
-ler svagt-
Off, en liten och sliten Jen
"Just open your eyes to the millions of lives,
that will selflessly die in our wars..."
Melodifestivalens baksida
"Inför melodifestivalen i Moskva
har det skett en vansinnig jakt på gatuhundar.
Hundarna fångas in och placeras i hägn,
där det är förbjudet att filma.
Djurrättsaktivister lyckades dock i februari filma i ett av hägnen,
och man får se hur hundarna får trängas bland döda kamrater."
(Klicka på bilden för att se reportaget från svt.)
Detta något jag absolut inte kan förstå.
För att det ska vara rent och snyggt på gatorna,
för att landet/staden inte vill skämmas,
för att de inte vill ha negativ publicitet...
så behandlar de djuren som skräp på marken.
De släpas med snaror runt halsarna, slängs in i lastbilar
och forslas ur i hägn.
Vissa lever vidare i stress och apati medans andra dör...
Är det bättre att få publicitet som pekar på ohumanitet och djurplågare
än att gatorna är fulla med hemlösa hundar?
De kan väl för fan ta sig i kragen och göra något vettigt åt det!
Hade inte världen hellre velat se dem som djurvänner,
som försöker lösa situationen på ett humant sätt?
Eller är jag ensam om att må dåligt
av dessa groteska sätt att hantera ett djur?
Nu lär vissa av er tycka att jag är en aning drastisk.
Men djurvän som jag är,
så kan jag inte bara se på och säga: "Stackare!"
Min hjärna samlar sådan vidrig information på hög
och kommer ihåg...även imorn.
Därför är härmed Eurovision Song Contest bojkottat!
Jag? Tantig?
på jobbet härom dagen.
Jätte trevlig tjej som jag kände för många herrans år sedan...
Hon var numera mamma ledig
och hade därför tagit sig en sväng till oss för att införskaffa blomster.
"Jag har så tråkigt på dagarna...
Vet inte vad jag ska göra,
så jag tänkte att jag kan ju lika gärna plantera lite sommarblommor."
suckade hon till mig halvt leende
Oavsett hur kul det var att se henne och få samtala en kort stund,
så mådde jag fruktansvärt dåligt efteråt.
Detta berodde på en liten mini detalj som hon sa:
"Det värsta är att det är så tantigt att hålla på med blommor..."
Ouch!
Klen och självförtroendeslös som jag är,
så tolkade jag självklart detta som en pik mot mig själv.
"Är det såhär de ser mig...
Alla gamla vänner?"
"Jenny!?
Jasså hon!
Hon har blivit en trist gammal tant.
Jo då. Hon jobbar med växter numera.
Ha ha! Vad fan är det för spännande med det!?"
Här går jag dag ut och dag in och jobbar med växter.
Sen när jag kommer hem och ska släppa jobbet,
vad gör jag då?
Jo, pysslar med blommor.
Visst, inte riktigt så illa är det.
Men om man läser i min kategori "Blommor och blad"
så förstår man att växter är lite av min passion.
Eller ta tex. söndagens inlägg, efter en helg i stugan.
Det jag är mest upprörd över är att mina tulpaner inte kommit upp....
Patetiskt och sorgligt, men ack så sant.
För att sen inte tala på allt bak med kakor på senaste tiden...
Snart sitter jag väl med en kikare i fönstret och spionerar på grannarna,
eller smyger på ungdomarna nattetid.
Jag kan dock inte annat än att fortsätta mitt trista, tantiga liv.
Idag ska jag plantera om alla grönsaker ytterligare en gång,
i ännu större krukor.
Men kakor blir det inget med idag.
Precis som alla andra tanter så går man lätt upp i vikt.
Därför gäller det att ta ett break från sötsakerna...
en dag eller två.
Off, Tant Jen
En ny hjärna tack!?
Fullt av stress och måsten.
Skrikiga ungar och skräniga måsar,
gnälliga tanter och suckande gubbar...
Jag skulle ge min vänstra arm för att få bo
ekonomiskt oberoende i stugan.
Kanske...
Denna trippen var dock en aningens annorlunda än de andra.
Jag glömde nämligen hjärnan i stan.
Kameran var förvisso med...och jag hann knäppa ett par kort...
på blommor!
Sen dog batteriet.
Hade jag laddare med?
Nepp!
Så de enda bilder jag kan visa upp är på ett par ynka blomster.
Som om det nu skulle göra världen till en bättre plats...
Jag skulle egentligen kika på tulpanerna vi satte i höstas,
men tydligen har det inte varit lika varmt i stugan,
så det enda vi såg var ett par blad och några knoppar.
-gnäll-
(jag förmodar att intresseklubben antecknar frenetiskt...)
Som om det inte vore nog med att glömma kameraladdare,
så glömde jag även hundmat, hårborste och tröja.
(Nog för att solen sken, men det blåste ändå iskalla stormvindar)
Hundmaten gick att lösa.
Som tur var så fanns det där.
Även tröja gick att lösa...
jag fick låna en av Rob.
Satt som ett tält...men vem bryr sig i skogen?
Hårborste däremot var det värre med.
Trasselsudd var mitt nya smeknamn enligt Rob.
-grr-
Nåväl, när man påtar i trädgården
och strövar runt i skog och mark med vovvar,
så behöver jag inte se ut som en människa.
Så det så!
Off för att slummra innan nästa arbetsvecka börjar, Jen
On the road again...
Det ska bli vila, vila och åter vila...
Ok, lite bus med vovvar samt pyssel i trädgården
kan jag väl orka med. : )
Hoppas ni alla får en superfin helg.
Off, en trött men glad liten Jen
Tack!
Tack alla som stöttat oss under dessa månader med
våran sjukling Bamse.
Tack för att ni orkar engagera er.
Mängder av kramar vill jag ge min far och farmor,
för pengarna de stuckit till oss.
Veterinärvård är dyrt...
Utan er hade vi inte kunnat ta oss så långt som vi gjort.
Om man bortser från lån vill sägas...
Min mor, syster, mormor, moster och bror
förtjänar även de tonvis av kramar.
För alla gånger de hjälpt till med rastning och uppassning.
Tack mamma för att vi fick komma med en spyende,
rörelseförhindrad hund.
Som dessutom kissade på sig lite titt som tätt.
Tack för att du trots tvätt och städ som blev efter oss,
ändå tog emot oss med öppna armar.
Tack sen alla ni andra som brytt er på olika sätt.
Telesamtal, sms, mail eller kommentarer...
same shit different name.
Det betyder lika mycket oavsett!
Allt är lika värmande för hjärtat...
Hur kunde du!?
Here we go again...
"När jag var valp, underhöll jag dig med mina egenheter
och fick dig att skratta.
Du kallade mig ditt barn,
och oavsett antalet skor jag tuggade sönder,
eller några totalförstörda kuddar,
så blev jag din allra bästa vän.
När jag var dum hund, pekade du ditt finger mot mig och frågade:
"Hur kunde du?"
- men sen mjuknade du och la mig på rygg och gosade med mig.
Det tog lite längre än väntat för mig, att blir rumsren,
för du hade väldigt mycket att göra, men vi fixade det tillsammans.
Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt intill dig
och lyssnade på ditt snarkande.
Lyssnade på ditt stadiga andetag och dina hemliga drömmar,
och jag tänkte att livet kan inte bli mer perfekt än så här.
Vi gick många rundor i parkerna,
åkte långa bilturer och stannade för att äta glass
(jag fick bara våfflan, för glass är inte bra för hundar sa du),
Jag tog långa tupplurer i solen,
då jag väntade att du skulle komma hem vid slutet av dagarna...
Stegvis började du spendera mer tid på arbetet,
satsade på din karriär, och la mycket tid på att leta efter en människovän.
Jag väntade tålmodigt, tröstade ditt brustna hjärta,
förstod dina besvikelser och klagade aldrig på dina dåliga beslut.
Jag viftade istället på svansen och visade glädje, när du kom hem -
och när du blev kär, blev jag så lycklig för din skull!
Hon, numera din fru, är inte en hundmänniska.
Trots det välkommnade jag henne till vårt hem,
visade tillit och lydde henne.
Jag var lycklig, därför att du var lycklig!...
sen kom människobarnen, och jag delade åter din lycka.
Jag var fascinerad över deras små fingrar, hur dom luktade,
och jag ville ta hand om dom.
Det var bara det, att du och hon,
var oroliga att jag skulle skada dom,
så jag fick spendera den mesta delen av min tid,
bannlyst till ett annat rum eller till en hundbur.
Ohh, vad jag ville älska dom,
men jag blev istället fånge i kärleken...
När dom blev äldre, blev jag deras vän.
De hängde i min päls, petade fingrar i mina ögon,
undersökte mina öron och kysste mig på nosen.
Jag älskade allt, som hade med dom att göra!
Älskade deras beröringar -
för ditt kel med mig, var nu mera sällsynt ...
Jag skulle försvara dom med mitt egna liv om så behövdes.
Jag smög ner i deras sängar om natten.
Lyssnade nu till deras oroliga andetag och hemliga drömmar,
och tillsammans väntade vi på ljudet av din bil på uppfarten.
Det var en tid, då när andra frågade dig om du hade hund,
och du stolt visade ett foto av mig
som du alltid bevarade i din plånbok,
samtidigt som du gladeligen berättade historier om mig.
De senaste åren har du bara svarat "Ja", på den frågan,
och sen snabbt bytt samtalämne.
Jag hade gått från att vara din hund till att bara vara en hund,
och du undvek alla kostnader som hade med mig att göra.
Nu har du en ny karriärmöjlighet i en annan stad.
Du och dom ska flytta till en lägenhet där husdjur inte är välkomna.
Du har tagit det rätta beslutet för din familj,
men det var en tid, då jag var din enda familj...
Jag var jätteglad över bilturen!
Ända tills vi kom fram till djurhemmet.
Det luktade hund, katt, rädsla och hopplöshet.
Du skrev under lite papper, och sa:
"Jag vet att ni kommer att hitta en fint hem till henne."
De skakade på huvudena och gav dig en ansträngd blick.
De förstår verkligheten för en medelålders hund!
Även en med fina papper!
Du fick, nästan lite brutalt, rycka dins sons händer från min päls.
"Nej, pappa!!! Snälla låt dom inte ta min hund!"
Du gav mig en hejdåklapp på huvudet, undvek mina ögon,
och avstod artigt att ta mitt halsband och koppel med dig.
Du hade en tid att passa, och nu har jag visst en också...
De är så snälla mot oss,
så snälla som nu deras upptagna scheman tillåter.
De matar oss naturligtvis,
men jag tappade aptiten för flera dagar sen.
I början, när någon passerade min bur, bubblade det till i magen.
Jag tänkte, hoppades, att allt detta bara var en ond dröm.
Att du kommit tillbaka för att hämta mig!
Eller kanske var det någon annan som brydde sig?
Någon som kunde rädda mig?
Jag förstod nog ändå ganska snart,
att jag inte kunde konkurrera med den yster och glädje
de små valparna i buren bredvid visade.
Så jag gav upp och satte mig istället i ett hörn och väntade...
Jag hörde fotstegen från korridoren
när hon kom till mig i slutet av dagen.
Jag följde snällt med henne.
Vi gick in i ett separat rum.
Ett obehagligt, tyst och tomt rum.
Hon satte mig på ett bord och smekte mina öron.
"Du behöver inte oroa dig", sa hon.
Mitt hjärta dunkade av förväntan och spänning
för vad som skulle hända.
Det var också en känsla av frihet och lättnad!
Kärlekens fånge hade nu kommit till sitt slut,
men jag var orolig för henne.
Jag kände igen obehaget och tyngden hon bar, på samma vis,
som jag förr, kände till alla dina obehag och ledsamheter...
Snällt och varsamt band hon ett band runt mina framben,
samtidigt som en tår föll längs hennes kind.
Jag slickade hennes hand på samma vis som jag brukade göra,
när jag tröstade dig för många år sen.
Vant stack hon nålen in i min åder
och när jag kände sticket och den kalla vätskan,
la jag mig trött ner.
Jag såg in i hennes vänliga ögon och mumlade:
"Hur kunde du?"
Kanske förstod hon mitt språk, för hon kramade mig och sa:
"Jag är så ledsen lille vän."
Hon förklarade att det var hennes jobb.
Att se till att jag kom till en bättre plats.
En plats, där jag aldrig mer skulle bli ignorerad,
slagen eller övergiven.
En plats med mycket kärlek och ett ljus,
så annorlunda mot det här på jorden.
Med den sista lilla kraften jag hade kvar, försökte jag visa henne,
genom att vifta på svansen, att mitt "Hur kunde du?"
inte var riktat mot henne.
Det var dig jag tänkte på. Jag glömmer dig aldrig!
Jag kommer att vänta på dig i all framtid
och måtte alla i ditt fortsatta liv,
älska och beundra dig lika mycket som jag gjort,
och vara lika lojala mot dig som jag alltid har varit!
Du var mitt allt - hur kunde du?"
av Jim Willis
Tänk efter innan...de har faktiskt känslor även de...
precis som dina barn!
8 things...
8 things I look forward to:
1. Ett välbehövligt besök i stugan.
2. Slipknot på Metaltown i sommar.
3. Att få besöka Lilla E samt Sanna snarast.
4. Sovmorgon till helgen...en lååång sådan.
5. Löning...?
Jopp, det är den 5.de, men alla kostnader med Bamse har skjutit i höjden
så jag känner mig ständigt pank numera.
6. Sommarsolens heta strålar.
7. Rob´s 25 års dag om lite mindre än en månad.
8. Många långa år tillsammans med de jag älskar...
8 Things I Did Yesterday:
1. Vaknade
2. Jobbade
3. Tjatade på a-kassan...
det var 3 månader sen första utbetalningen skulle kommit.
4. Handlade
5. Pratade i tele med vänner jag borde talat oftare med...
6. Käkade middag
7. Promenerade med vovvar
8. Halvslummrade i soffan framför tvn
8 Things I Wish I Could Do:
1. Flå de som flår hundar och katter i Asien,
kaniner och minkar i Sverige samt alla andra djur världen över.
(Länk) Varning för starka bilder!
2. Klubba ihjäl de som klubbar ihjäl sälar i bla. Canada.
(Länk) Skriv på!
3. Sätta ett snöre i näsan och dra, samt slå med en pinne
mot de som använder sig av dansande björnar.
(Länk)
4. Bränna de som bränner kvinnor som vill skiljas.
(Videolänk)
5. Stena de som stenar andra.
(Aftonbladet)
6. Lemlästa de som vålför sig sexuellt på barn samt på djurbordeller.
7. Hugga halsen av alla andra som missbrukar sin makt
och sätter skräck i de fattiga eller svaga.
8. (För att vara ego)...stressa mindre. hrm!
Thats it!
8 Shows I Watch On TV:
Tittar ytterst sällan på tv.
Är dock en tvättäkta pirat som gärna följer Dexter,
The Mentalist och Entourage.
Jag utmanar: Alla som vill!
"För idag var det ingen vanlig dag...
Okej, rent teoretiskt sett så var det för 45 minuter sedan...
med tanke på att vi nu är inne på tisdag.
Jag skyller detta lilla missöde på Lilla E.
Jag har babblat med henne i tele i sisådär 2 timmar.
-host-
Lovely att prata med sötpotatisen
trots att jag inte hann med detta inlägg i tid.
En update om det urartade samtalet (as usual) kommer möjligtvis imorn.
Bamse fyllde dock 6 år igår.
Lilla plutten har nu blivit en vuxen man.
Men han kommer för alltid att vara en bäbis i mina ögon...
Love to love him!
Alla foton är tagna förra året. (och privata)
Värme
Värme får man av närhet som man får av kärlek...
Foto: Privat
Feminist javisst...?
K är min 50 + gamla (unga ehm) arbetskamrat...
Det handlade om ting jag trodde nästan bara Rob
var ensam med att göra...eller inte göra.
Åtminstonde trodde jag i mitt innre att män lär sig.
De växer upp även de.
Men icke!
*Toalettrullen sitter aldrig i hållaren.
Om det mot all förmodan ens skulle finnas en rulle
inne på toaletten, så står den på golvet eller på toaletten.
Varför är det så svårt att sätta i den?
*Smutsiga kläder hamnar alltid på golvet
bredvid tvättkorgen, eller som i K´s fall:
På tvättkorgslocket!!!
Hur kommer detta sig?
Är det verkligen så svårt att lyfta locket?
*Varje gång det ska bytas sängkläder
så får man utstå mutter och gnäll.
"Det var ju inte så länge sedan vi bytte!"
Hmm, 3 veckor i samma sängkläder
med 2 hundar som gärna tassar upp ibland
(i brist på uppfostring),
samt 2 katter som gärna kelar med kuddarna...
Visst vi kan väl vänta tills vi inte kan andas pga av alla hår.
-dööh-
Känner inte mannen samma sköna känsla som en kvinna
får av rena sängkläder?
Jag kan nämna 10 saker till som är en aningens störande
hos det motsatta könet,
men då lär jag framstå som en grinig feminist.
Vilket jag definitivt inte vill bli klassad som...
Plus att det inte är män i allmänhet jag gnäller på...
bara 99 procent av dem. ; )
Effektivitet vs slöhet
att jag lade mig i sängen och slocknade direkt.
1 timme var jag "borta"...
??
Varför så trött då?
Ja inte fasen kan jag skylla på ett hårt uteliv igår.
Som de flesta av er vet, så är jag ofrivillig nykterist numera.
Så överdosering av alkohol tycks inte vara felet.
No life, låter mer ärligt.
Då i den meningen att jag jobbar mer än någonsin för tillfället.
Gårdagen samt en del av kvällen spenderades på jobbet..
men efter jobbet kom livet till att bli en aningens ljusare.
Mer likt ett liv man borde ha.
Socialisering gott folk!
Jag och Rob var bortbjudna på middag.
Lovely!
Helt vego dessutom, för att tillfredställa gästerna.
Den kvällen tackar vi för. -ler-
Nu då, för att återgå till tröttheten idag.
Jobb som sagt...men efter att nu fått vila lite
så har jag lyckats åstadkomma en del här hemma.
En potatisgratäng puttrar i ugnen,
en kopia på Anna KK´s rabarberpaj är redo att få slängas in efter
samt ett gäng Grahamsbullar står på jäsning
för att få bli tredje ugnen´s gäster ikväll.
"Effektivitet"...ibland vet jag minsann vad det ordet innebär!
Off, en matglad Jen
