Helgen som var kan sammanfattas med de orden....
Min mor, min syster, deras vovvar, min moster och hennes man
har förgyllt våran helg med deras närvaro.
Vi har haft soffmys till film, mumsat god mat och sörplat glögg,
gått på lantliga promenader och busat med vovvar.

Inte nog med att vi fått ordning på det elektriska runt om gården.
Vi har även bakat den första brödbiten i vedspisen!
Matbröd samt lussebullar för att vara mer exakt.

Allt har dock inte varit superbra, det har även snörvlats en hel del.
Förkylning med diverse besvär var ett faktum.
Så dagarna under denna veckan har spenderats nerbäddad under täcket.
Men med te, vitlök, värktabletter och papper i massor
så ska nog även denna förkylning bekämpas...så småningom.
Vi har ju i alla fall vedugnsbakade lussebullar att mumsa på!

Dörrkransen jag någonsin har gjort!

Resultatet kanske inte blev det bästa, men jag är ändå riktigt nöjd.
Speciellt då jag har gjort med egna "varor" (förutom bandet).

Då jag inte hade en halmstomme så gav jag mig ut på markerna för att kapa sly,
de bands ihop till en cirkel och fick bli grunden.
Därefter plockade jag granris, mossa och lingonkvistar
att dekorera stommen med. Till sist åkte bandet på.
Tadaa! :D

Häromdagen bestämde jag mig för att undersöka skogen vi bor i,
så jag släpade med hundarna ut.
Efter en stund hittade vi en halvt igenvuxen skogsväg,
som maskiner troligtvis åkt på en gång i tiden,
där det fortfarande fanns ett par frostnypna kantareller.
När vi följt vägen en bit så fann vi ett öde hus....
efter att ha inspekterat huset ett tag hann klockan bli väldigt mycket.
Stressad över att solen skulle hinna gå ner och vi bli fast i mörkret,
så valde jag att gå mot den riktning jag trodde vårat hus låg, genom skogen.

Skogen blev tätare och tätare men rätt som det var kom vi ut på ett fält.
Puhh, tänkte jag, det måste vara grannens.
Men icke, jag kände inte igen varken hus eller bil....
En tanke dök upp i skallen om att jag borde traska fram
för att se om någon är hemma och fråga om vägen.
Men så dök en annan tanke upp, en tanke som refererade till filmen
"Den sista färden" och tankar om bondefolk mitt ute i ingenstans.
Solen hade precis gått ner bakom trädtopparna och jag bestämde mig för att
jag hellre fick flåsa mig genom skogen än bli fånge i ett hus någonstans.
(hemska tankar och förutfattade meningar, jag vet,
men tyvärr blir man lite skadad efter sjukt mycket skräckfilmer)

Vi fortsatte ströva, jag och vovvarna genom en tätvuxen skog
där ljuset försvann i blixtsnabb fart.
När jag kommer på tanken att jag faktiskt kan ringa Rob på mobilen
så upptäcker jag till min fasa att varken mobilen
eller ficklampan ligger i min jackficka.
Jag lyckades vara så dum att jag gick ut i skogen utan dem!
Nu kom paniken....aldrig att jag skulle bli fast mitt i den bäcksvarta skogen.
Jag vrålar på hundarna att skynda och springer för allt vad jag är värd
genom mossa och träsk.
Ett ställe hade så sumpig mark att jag nätt och jämt tog mig upp,
Porthos var smart och hoppade runt den delen,
men Bamse som vid detta laget var totalt slutkörd
orkade inte ta sig upp efter mig.
Så med ena handen stadigt runt en gren hävde jag mig ner till Bamse
och greppade med den andra handen ett tag i Bamses sele
och drog upp den 55 kilo tunga vovven.
Skräcken av att bli fast i mörkret måste gjort mig 10 gånger starkare,
då jag lyckades få upp honom ur sumpmark med en arm.

Med plaskande skor, genomvåt upp till knäna, granris i håret och rispor i ansiktet
kom vi tillslut ut till bilvägen.
Flåset vi alla 3 hade måste skrämt bort vartenda djur
för vid detta laget verkade hela skogen vara tom.
Precis när solen gick ner nådde vi huset och jag har aldrig varit så lättad.
En varmdusch och ett par pinnar i brasan
fick bli avslutet på den fasansfulla dagen.
Nästa gång jag går på upptäcksfärd ska jag dock ha med ett helt överlevnadskitt
och meddela en granne att jag går ut i skogen....
Det säkra före det osäkra, tack!

Jag som hade hela köket fullt med kossor, vill gärna ha ett svartvitt kök
precis som kossorna...en del av dem iaf.
Så när jag tröttnade på "vedkorgens" tafatta utseende, en enkel trådkorg,
så klädde jag den i mitt svartvita gardintyg.
Nu matchar den gardinerna, mattan och kossorna.

Kossasamlingen däremot fick inte plats i detta kök,
så de har jag fått placera på övre våningen.
En del favvos lyckades jag dock få in i köket.... :)

Det var en kylig promenad med hundarna i morse...
men med kylan kommer även solen, så idag ska det fotas gårdsbilder.
En liten bild finns dock redan *pekar uppåt* , på avstånd...

I helgen som var hade vi besök av våra fäder.
Det var mätning av markerna samt trädfällning som stod på schemat.
Rob och hans far (på bilderna) gick runt med motorsågen
och sållade ur träd utan chans att växa till sig.
Efter bäcken som delar åkermarken och sedan löper utmed trädgårdskanten
finns oändligt mycket sly och halvvuxna träd.
För att sen inte tala på allt som bävern redan fällt...

Min far gick runt med mätredskap för att mäta in gränserna,
men någon bild på honom finns ej, då han så fort jag försökte ta ett foto
befann sig mitt inne i snårskogen.


Bäcken som även går under vägen till grannens hus behöver rensas rejält.
Under hösten har den svämmat över 2 gånger och till våren lär det ske igen.
För att förebygga en översvämningskatastrof så ska vi gräva ner en till trumma,
men det projektet får vänta till torrare perioder.
Imorn blir det att ta på sig gummistövlarna och vada i vattnet
för att fiska pinnar och annat skräp.
Ett nöje våra badälskande hundar lär gilla!

Förra helgen körde vi hela flyttlasset ut till våran gård
ett par mil bort från stora staden.
Äntligen tillhör vi skaran "husägare"!
Med allt vad det innebär....både bra och dåliga saker.
Varför det inte skett någon uppdatering här
är pga Telia...
De har nämligen strulat med internetuppkopplingen
och först i torsdags började den fungera.

Då det varit mulet den senaste veckan
och jag inte vill visa första bilden på huset i ett trist väder,
så får man snällt vänta på solljusets återkomst och istället hålla tillgodo
med en bild på våran kamin.
En kamin som är guld värd då den håller värmen fantastiskt bra!


Vi har fått ordning på det mesta inne i huset men runt om och på ägorna
är det fortfarande en hel del pyssel som ska göras.
Veden ligger i en stor hög i vedskjulet
och jag med min "ordning och reda mani"
står inte ut med att se detta, så imorn blir det till att stapla om.
Träd ska fällas och bli till mer ved, åkern ska plogas
och sensorlampor ska installeras.
(jag vill se vart jag sätter fötterna när jag kliver ur bilen en sen kväll)

I övrigt så trivs vi (än så länge) kanon bra!
Man sover gott om natten och på morgonen är det en ren glädje
att få kliva ut rätt i naturen.
Så det trötsamma bilåkandet fram och tillbaka till jobben är helt ok
om man ser till all glädje man har i hemmet.