Psyket nästa...eller är det ett oskyldigt ålderdomstecken?
men jag fick Rob att hjälpa till med fönsterputsning idag.
Han gnällde dock en hel del när vi började med v-rummets fönster
varav det ena var täckt i stearin.
Visst är det jag som älskar ljuslyktor,
och därför jag som hängt upp en massa,
men det är inte jag brukar blåsa ut ljusen när det är dags.
Det är nämligen "någon" annan som står för de storm pustarna...
Så egentligen är det inte mer än rätt att han fick just det...-flinar förnöjt-
Hundarna tyckte uppenbarligen att detta var jätteskoj
för de var i vägen hela tiden.
Därför fick de varsin godisboll att stimulera hjärnan med.
På så sätt får de psykisk stimulans och vi får vara ifred...
-flinar ännu mer förnöjt-
Nu står Rob och gör sin berömda chilli/grönsakssoppa igen.
Men denna gången blir den utan purjo.
Vi båda vet att vi köpte purjolök, 2 st.
Vi båda vet oxå att vi såg dem i kassen på väg in i hemmet,
men nu när vi ska ha dem...
då är de borta!!!
Hur detta kan komma sig vet dock ingen,
för det var ingen av oss som plockade upp dem ur kassen
trots att kassen är tömd och all annan mat är i kylskåpet.
Vi har letat, sökt, rotat och vänt upp och ner på hela lghten
men lyckas inte finna dem.
Rob kom med den briljanta förklaringen:
"Någon måste gått in i lghten och snott dem!"
Ja men visst, de blir nog nöjda av endast 2 st purjolökar...
de är ju så värdefulla menar jag. -dööh-
Det får helt enkelt bli soppa utan purjo och en tripp till psyket
för en utförlig redovisning av hjärnan...
En färgsprakande karamell att suga länge på.
Jag som vanligtvis inte är uppklädd...
(strosar mest runt i jeans och tröja
vilket är smidigast med eviga hundpromenader.
Eller tultar runt i arbetskläder...då jobbet är 80 procent av mitt liv)
hade dagen till ära satt på mig något fint,
inte något nytt men ändå med stil på.
Den första kommentaren jag då får är:
-Åhh vad fin du är! Gu´ va´kul att se dig så uppklädd!.
-Öhh, tack...*brett leende*
Andra kommentaren:
-"Men vad snygg du är...!! Läckert!
Det är alltså så illa att folk märker när man har lite mer smink,
och en aningens finare kläder.
(Jag kan då tillägga att det jag hade på överdelen
var arvegods från min syster sen 1 år tillbaka...)
Vad säger det om mig som person?
"Jo Jenny hon är en så´n där trasmänniska.
Alltid håret uppsatt alltid jeans och aldrig något nytt.
Kläderna är antingen så fulla med tassavtryck
eller så gamla att de nu är mode igen.
Om hon är spännande!? Nej för fan...
Du vet hon är en sådan som man knappt märker..höhö!"
Aja, det är ju kul att man kan få blickar att vändas och kommentarer
(fina sådana) att falla någon gång.
Ytterligare en liten boost till självförtroendet...thank you!
Restaurangen var en indisk/pakistansk färgbomb.
En sådan som innehåller magdans, eldflammor,
doftljus och ljuv musik.
Atmosfären var lugnande och harmonisk.
Vi fick mat som sprakade och skickade upp rökmoln,
kryddiga bröd stora som pizzor och heta såser.
Detta serverades tillsammans med iskalla öl och coca cola.
Det sistnämnda var till mig, då jag är förbjuden alkoholhaltiga drycker.
*Mutter, morr, fräs*
Trots den saknade berusningen av alkohol för min del,
så var själva berusningen av den goda maten, det trevliga sällskapet
och den mysiga restaurangen, mer än tillräcklig.
Jag har inte haft en sådan bra kväll på länge.
Detta lever jag länge på....
Mormor, mamma, jag och en blomma.
Hon ville berätta att orkidén hon fått utav mig för ett par månader sen,
den blommade nu...
-"hela 7 knoppar fick den, varav 2 st nu har slagit ut!" säger hon glatt.
-"Jaha! Vad skoj..ehh." anstränger mig för att låta glad och intresserad.
-"Men vet du vad det beror på då?" frågar hon.
-"Öhh, neeh!?" fortfarande lika ointresserad
-"Det är ju för att jag fick den av dig och du är ju det bästa barnbarnet!"
utropar hon glatt
En klump i magen bildas när jag tänker på alla de gånger jag inte är där
och besöker henne.
Hur kan människan någonsin påstå att jag är den bästa!?
Isch! Det finns ju ändå de som är där fler ggr än 1 gång i halvåret...
Så eftersom jag hade lovat min mor att jag skulle ut och köpa
hundmat med henne,
så sa jag till mormor att vi tar vägen förbi henne på en kopp kaffe.
-"Oxå kan jag ju kika på orkidén!" jag pressar fram ett svagt leende
(Jag må jobba med det gröna och blommande,
men det är inte min stora passion i livet att åka runt och kika på dem jag gett bort...
tro det eller ej.)
Sagt och gjort.
Väl där fick jag se stoltheten(!?)
Hon sa även att hon häller vatten i krukan den står i och låter det vattnet
vara kvar i 2 dagar innan hon tömmer bort det....(övervattning alltså.)
-"...precis som du sa att jag skulle göra."
Mamma och jag tittar på varandra frågande.
-"Nja, det är inte riktigt vad jag sa..." börjar jag,
men ändrar snabbt avslutet när jag får se hennes dystra min
i min antydan på hennes senila tillstånd...
-"men det fungerar uppenbarligen så fortsätt med det du." smiiile
Mormor ler, mamma ler och jag ler...
alla fortsatte vi leva lyckliga och glada.
Uppe med tuppen...för att tvätta!?
Vilken normal prick skulle studsa upp kl. 06:00 på en lördag
...för att tvätta?
Jag har dock en förklaring på detta skumma beteende:
Vi äger ingen tvättmaskin och bor inte heller i hus.
Detta menas att vi får knata till något som kallas "tvättstuga",
ett rum i källaren som innehåller 4 tvättmaskiner,
4 torktumlare och 2 torkrum.
Här får vi boende i detta hus "betala" för att få våra kläder tvättade...
om vi inte vill gå runt och lukta apa vill säga.
Denna tvättstuga är ständigt fullbokad, de enda tider som finns,
om man prompt ska ha nästkommande dag, är kl 06:00-10:00.
Nu var det ju så att jag inte under några som helst omständigheter
hade bokat denna tiden igår kväll om det inte vore pga en mycket enkel anledning:
Jag är idag utbjuden på middag
och inte har ett endaste rent klädesplagg att ta på mig.
Om man bortser från pösiga mjukisbyxor och slitna tröjor.
Jag kan dock meddela att jag kommer lägga mig en timme eller två
när tvätten är klar.
Men ikväll, då trotsar jag min antisocialism för att sätta mig på en restaurang.
Och jag ser faktiskt fram emot det!
Vad ska ni hitta på idag/kväll?
All utveckling börjar i kaos.
när dimman lagt sig och synen klarnat,
syntes där även en liten stig.
Nyfiken som jag är,
blev denna ett självklart val.
Nu vandrar jag bredvid stormande hav och branta klippväggar.
Längs med stigen växer kraftiga törnbuskar
som sträcker sig ut för att riva lite lätt på mina armar.
Trots att ilska, oro, ångest och rädsla ligger i luften,
så räds jag inte det som ska komma...
att jag backar tillbaka.
Jag fortsätter min vandring...dock med lätta steg.
För i mitt innersta innre finns det ett svagt hopp
om att vägarna vi valt, förr eller senare,
kommer korsa varandra...
Åtminstonde är det den tanken vi går på nu...
Han på sitt håll och jag på mitt, men ändå tillsammans.
Detta krävs dock den tuffa utmaningen att åter igen
riva allt som inte ännu är förstört,
för att bygga upp det på nytt.
Vi har börjat med presentationen...dating står näst på tur.
"Life works in mysterious ways..."
With or without you/me/us.
det är en aning patetiskt och sorgligt.
Vilket iofs brukar vara bästa tidpunkten att skriva av sig...
"Lyckliga personer är inte intressanta"
Men jag är lycklig, ointressant och deprimerad.
Hur förmedlar jag en känsla baserat på detta?
Imorn gäller det.
Då kommer dagen då jag kan välja hur mitt liv ska vara.
Jag får en chans att börja om, utveckla något nytt...
Frågan är bara hur!?
Vilken väg?
För tillfället ligger det tjock dimma överallt,
så det blir till att avakta.
Den bästa lösningen på alla problem:
Skjut dem framför dig tills de faller över ett stup.
Long gone without a trace!
Should I stay or should I go!?
panik och hjärtklappning.
Jag måste kika på lghten jag skrivit upp mig på
och meddela om jag vill ha den eller ej...
senast 9 sept!
Alldeles för snart om jag får säga mitt.
Jag behöver extra tid att tänka....typ 1 år eller så.
Mitt liv håller onekligen på att göra en u-turn...
eller är det bara en vanlig korsning?
Frågan är då vilken väg jag ska fortsätta på....höger eller vänster!?
Ole, dole, doff!
Idag börjar arbetsdagen senare än vanligt, vilket känns skönt.
Jag ska därför ta en lång avkopplande promenad med vovvarna,
strosa runt lite i höstsolen.
Samt kika i IKEA katalogen....
ja jag vet att jag är seg.
Jag har faktiskt inte ens öppnat den än. -hrm-
Å andra sidan finns det inget jag känner att jag behöver nu...
jag har tillräckligt med möbler och annat tjafs.
Speciellt om jag ska byta ner mig..ugh!
Där kom paniken igen....bäst att få tankarna på annat.
Off I go för att lufta hjärnan.
"Svamp, svamp mera svamp..."
Idag har vi tultat i skogen och skördat svamp.
Lyckades finna en hel del godingar faktiskt!
I och med våran skogspromenad i den djupaste urskogen,
fick vi inte bara med oss svamp hem.
Otrevliga, äckliga småkryp vid namn fästingar
kröp runt i små svärmar på hundarna.
Vi trodde att vi fått bort alla innan vi lät dem hoppa in i bilen,
men icke...
När jag öppnade luckan för att släppa ut dem kröp där 5 till.
Väl innanför hemmets portar dök det upp ytterligare 9 små bitska satar.
Men det värsta av allt:
När jag började stripteasa själv,
endast i syfte för att checka över så att det inte fanns
någon objuden gäst på min kropp...
hittade jag en som kröp runt på linnet under tröjan.
Ugh! Creepy!
Jag hade precis lugnat ner mig efter den brutala synen,
när jag sliter av mig linnet och upptäcker en till!
Mitt på magen!!!
Där fick jag nog...
kläderna åkte av snabbare än snabbast
och in flög jag som ett skott i duschen.
Tror jag höll på att skålla och flå mig själv innan jag var nöjd.
Jag gjorde en grundlig inspektion
(Obs! inte mitt fel om ni får andra tankar än de som är tänkta)
i spegeln, över något jag vanligtvis inte trivs med att se,
för att upptäcka att jag kunde börja andas igen.
Nu är det slutforskat i skogen för min del,
åtminstonde tills den dagen Herr Frost har blåst ut
sin kyla över markerna.
Imorn blir det svampstuvning och brödbak....
bara för att bevisa för omvärlden att jag visst kan vara en hemmafru.
Men endast når jag själv vill,
och så länge ingen kräver att det ska smaka bra -ehh-
Off // Jen
Utmaning!
Jag har fått en utmaning av WTFDC:
1.Vilken mat äter du ofta?
Pizza, pizza och åter igen pizza.
Det är illa, men jag har lärt mig att ärlighet varar längst...
2. När du är på kalas, är du den personen som sitter
eller du hjälper till och dukar ut ?
Springer runt som en yr höna med kaffe och disk.
Hellre det än att sitta och låta folk stirra eller ställa skumma frågor.
3. Var sitter du helst när du bloggar ?
I soffan bredvid Rob när han spelar tv spel...
jag har fått för mig att vi gör något tillsammans då. -ehh-
4. Köper du ofta Triss ?
Aldrig!
Men likt förbaskat gnäller jag ständigt om att jag aldrig vinner något.
5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester ?
Där stugan finns. Rofyllt och lugnande, som en semester ska vara.
6. Vilken tv kanal tittar du på mest ?
Vi har minst 50 kanaler men tittar sällan på dem.
Här är det ist datorerna som styr vårt liv.
Jag utmanar följande personer :
*Sagoelin *Ninninusens *Psykfallet och *Micke
Så här gör ni som blivit utmanade:
* Svara på alla frågor.
* Välj ut 4 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar.
* Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen!
Utmärkelse...igen!
Jag har fått en till av WTFDC.
Det är underbart hur denna människa kan konsten
att ge mitt självförtroende en sådan boost...igen!
Tack, tack, tack!
Reglerna på den här är följande;
Ni ska kopiera loggan och sen nominera 7 favoritbloggar som ni länkar till.
Men som vanligt tänker bryta reglerna....
det är väl ändå det de är till för!?
Whatthefuckdotcom: Hon kan konsten att roa, glädja,
förbrylla och fascinera på en och samma gång.
Love it!
Sagoelin: Hon har även ett makalöst liv som bjuder på skratt, lycka,
ömhet och trubbel.
Inte en dag går utan att jag läser hennes blogg.
Micke: Få kan skriva om sitt liv på detta halvtragiska vis,
med längtande kärlek, ett evigt jobbande och fulla vänner...
men ändå få personen som läser att le av glädje :)
Psykfallet: En helt ny blogg för mig att följa.
Läsvärd för att hon ger oss en glimt av hennes liv,
trots ångest och panik.
Intressant! :)
Problemlösning och kalas
Vilket vi var iväg till, och hade det supertrevligt.
Men det fanns allt ett par problem att lösa innnan vi kom iväg.
Problem nr.1:
Jag trodde Tommy Boy skulle fylla år på fredag,
vilket gjorde att jag segat med present inköpet.
Detta ledde i sin tur till att jag hastigt fick gå igenom sortimentet
på jobbet för att finna något lämpligt.
3 svarta glasljusstakar fick det bli...
eftersom han är ett sådant fan av svarta föremål,
samt ljusstakar.
Det blev även en svart vas med vita gladiolus...vackert!
Problem nr.2:
Rob skulle hämta mig kl 17:45 utanför jobbet
för att göra det hela smidigare och mindre stressigt,
då vi skulle vara på kalaset kl. 19:00.
Jag stod utanför på utsatt tid, men ingen Rob dök upp.
Kan tillägga att min sambo är känd för att vara lika snabb som en snigel.
Så jag började knata hemåt, dock genom att följa bilvägen,
utifall att jag skulle stöta på honom.
Väl hemma, utan att ha stött på Rob, tog jag en snabb dusch
och började packa in presenter....
då kommer problem nr.3:
Vi hade varken presentpapper eller tidningspapper
(som brukar vara en välanvänd lösning),
så jag fick ta det enda papper vi har...nämligen brunt silkespapper.
Som tur var hade vi lite guld och silversnöre kvar sen julafton
som fick stå för det färggranna.
Problem nr.4:
...uppenbarar sig kl.18:30 då dörren öppnas
och smälls igen med en duns.
Jag skyndar runt hörnet till hallen för att möta upp honom
med ett leende och ett förlåt,
men möts lika hastigt av kolsvarta ögon och ett avgrundsvrål.
Han skrek något om att han väntat i 40 min...bla bla bla!
Hur mycket jag än försökte att öppna munnen
så tilläts jag aldrig ens få luft till mina ord.
Han svischade förbi fram och tillbaka,
stampade med fötterna hårt i golvet och gurglade ur sig dova toner.
När han sen begärde en ursäkt fick jag nog.
Envis som jag är tänkte jag "f*n heller!".
Han skulle då inte få en ursäkt från mig
när han inte ens kan ge mig utrymme till att börja tala...
förräns han kräver det.
Det är då i he*vete ingen som kan komma och bossa upp sig mot mig,
berätta för mig hur jag ska göra...
I nästan 30 min satt vi på varsitt hål i lghten och surade...
Klockan var tillslut 18:55 när jag kände stressen komma ilandes.
Så, jag gjorde det jag väldigt sällan gör...
jag bad om ursäkt för något jag ansåg mig ej vara skyldig till.
Han hånlog stolt och utryckte sin manlighet ett par ggr,
gjorde narr av mig och kvinnor i allmänhet.
Jag kunde inte annat än att bita ihop....vi var ju trots allt på väg bort.
Jag hatar att vara sen...
Tänkte dock i mitt stilla sinne att han ska då få se på f*n sen när vi kommer hem.
Den känslan har nu hunnit lägga sig...
ilskan försvann för att ge plats åt lyckorus.
Kalaset blev kanon!
Där fanns hembakt tårta, nära och kära, vovvarna, en hel del kaffe
samt ett par glada skratt tillsammans med skvaller.
Allt för att ge humöret en skjuts i rätt riktning...
det positiva, glada och lugna hållet.
Off //en trött mätt liten flicka vid namn Jen
Warning! En lång och tjatig Psykoanalys.
Jag är en person som lider av panikångest i alla dess slag.
Agorafobi, separationsångest, cellskräck, social fobi kalla det vad du vill.
Panikattackerna är desamma och en del av vardagen.
Tvångsmässig störning:
Detta kan orsakas av de mest patetiska små saker som tex:
När vi ska titta på en film tillsammans
så kan jag absolut vilja se just den vi tänkt från början...
men när tiden väl är inne för att börja titta kan jag helt utan "anledning"
få för mig att jag inte alls vill se denna filmen.
Åtminstonde inte vid det tillfället.
Ångest och panik kan plötsligt spolas över kroppen i all hast
och jag kan då inte under några som helst omständigheter
se just den filmen.
Det spelar inte heller någon roll vad det är för film...
Thriller, skräck, komedi eller drama...same shit!
Det måste vara en film jag helt enkelt känner för...
någon som godkänns av min hjärna, kropp och sinne.
Denna panikångest kan även komma om vi ska
göra något tillsammans, bara jag och Rob.
Som tex:
Ska vi gå på promenad i skogen kan jag då absolut inte göra detta,
utan måste gå på området.
Har vi bestämt oss för att äta tex. pannkakor
kan jag plötsligt få för mig att jag inte vill detta...
det måste då bli något annat eller inget alls.
Denna störningen kan även kallas ego.
Jag tror dock att detta är den undermedvetna delen av mitt ego.
Den så kallade skuggan....
Social fobi.
Paniken kan även komma krypandes när vi ska ut och roa oss...
oavsett om det är hem till vänner, på bio eller till krogen.
Allt kan vara perfekt fram till den sista halvtimmen innan vi ska åka.
Kommer paniken då finns det knappast något att göra.
Inget och ingen kan få mig att gå utanför hemmets dörr.
Hela kroppen låser sig och jag blir oflyttbar.
Om det är själva tanken på att vara social med folk man känner/inte känner,
nya ansikten som stirrar eller att jag bara inte vill... vet jag inte.
Oavsett så är det sällan jag tar mig iväg.
Separationsångest.
Denna paniken är den värsta och kommer så fort jag ska åka bort.
Det kvittar om det är kurs, mässa eller nöje.
Först kommer oron över hela proceduren att lämna nära och kära...
att helt enkelt sitta, gå och stå alldeles själv.
Oro blandas med panik över hur det kommer gå.
Ska jag tappa andan av oro, sprängas av stress,
bli galen av ångest eller dö av panik?
Skakningar, hyperventilation och svettningar leder oftast till
att jag ger upp.
Jag går av buss/tåg oavsett vart jag är.
Jag struntar i mötet.
Jag hoppar över problemen en stund...
får dem att försvinna genom att försvinna själv.
När saker och ting inte blir som man tänkt, inte klatchar...
blir man stressad och irriterad...
Vilket gör både mitt liv och alla andras i min närhet till en enda röra.
Men trots alla brister och fel jag har finns det familjemedlemmar,
arbetskamrater och vänner som fortsätter kämpa.
Som orkar leva med mig, hjälpa mig, stötta mig och knuffa mig i rätt riktning.
Att sen Rob orkar fortsätta när han lever tätt ihop med mig är ett under.
Detta gör honom till en ängel, hjälte och livvakt.
Han är helt enkelt mitt ALLT!
"Om man verkligen älskar någon så gör man allt för denne"...
och jag lovar både honom och alla andra stöttepelare i mitt liv
att jag ska göra allt för att lindra de helveteskval de genomlider
pga min sabbade hjärna....
Ju mer jag tvingar mig själv att göra om det jag inte gillar,
desto mer resultat i ger det.
Jag vet att jag förr eller senare kommer klara av alla dessa påfrestande moment av livet i vardagen.
"Övning ger färdighet"
Lyssnar på: Disturbed-Down with the sickness
Älskade, charmiga vovvar!
Sophora!
Sophora är faktiskt namnet på denna växt jag köpte hem idag.
Love it!
Den är som ett litet träd a´la bonsai, ca. 40 cm hög,
men ser mer trashig ut.
Sliten liksom....som mej^^
Den kommer nu få pryda sin plats på en piedestal (stavning?).
Nu ska det stekas pannkakor och sen ska vi åka bort.
Trevlig kväll!
Btw: Jag beklagar om någon läste rubriken med p ist för f,
och därför gladde sig åt ett inlägg fyllt med svordomar, hat och kattfighter...
och får istället snopet skåda denna lilla växt.
Ta det då lugnt, det finns nämligen gott om retstickor här ute i träsket
som mer än gärna delar med sig av sitt tjafs.
Tex. Kissie vs Blondinbella, som jag för övrigt själv kan finna en aning
spännande att läsa ibland :)
Den största Lyckan är att vara behövd...
både bra och dåliga...
*Man får bättre självförtroende: Någon trivs med ditt sällskap.
*Man får sämre självförtroende: Man förlitar sig på den andra,
hjälps åt med diverse ting.
Små saker kan plötsligt bli för svåra på egen hand.
*Man är älskad: Någon behöver dig och din närhet.
*Man är hatad: Nerver blir lättare irriterade
när man lever så tätt inpå.
*Man får ett bättre ordförråd: Samtal kan föras bättre mellan 2 personer
än mellan en person och en vägg.
*Man får ett sämre ordförråd: Samtalen består oftast av påhittade
gulleord eller svordomar.
*Man får social stimulans: Det krävs 2 för tango...
*Man får ingen social stimulans: Det är lätt att hamna i soffpotatisfällan.
Trots allt negativt så kan inget slå lyckan att få ha någon att dela
vardag och fest eller sorg och glädje med.
Och visst kan det hända att jag blivit en aning bekväm
med det liv jag har.
Men jag trivs med det!
Jag slipper sitta själv framför en komedi och skratta.
Jag har alltid någon att prata med, oavsett om det gäller skvaller,
mensvärk, dammtussar eller dagens middag.
Jag har alltid någon som tröstar mig när jag inte orkar hålla masken.
Jag har alltid någon att äta middag med.
Jag har alltid någon att somna bredvid repektive vakna upp bredvid.
Jag har alltid någon!
Jag är dock fruktansvärt imponerad av alla som lever själva,
med eller utan barn och husdjur...
för att ni orkar vara så starka på egen hand.
Everybody was Kung Fu Fighting...
och idag är en gåva."
Historian/gårdagen:
Som de flesta av er vet,
drog jag ut en visdomstand i början av veckan.
Denna ,eller inte den men käken, ville inte ge sig att värka...
det blev bara värre.
Samt att blödningen aldrig slutade upp.
Blodsmak tillsammans med kaffe, mat, mjölk
och andra födoämnen är ingen höjdare...
Så jag fick åka till den dyra tandläkaren igen.
Det visade sig vara inflammerat,
vilket han hade en suverän lösning på.
Jag fick en liten "plastkudde" placerad över såret,
som inte bara skyddade mot diverse skräp utan även
utsöndrade smärtstillande...
Fascinerande! No more pills... : )
Denna kan dock inte sitta på i all evighet
utan måste plockas ut på måndag igen.
Men vid den tiden ska såret ha läkt och smärtan vara borta.
Happy, happy, happy!
Framåt kvällningen blev vi bjudna på middag här.
Lovely!
Fattigmansmiddag hette det visst...
förstod då inte detta namn då det innehöll både saffran (dyrt)
och soltorkade tomater (dyrt)!?
Men gott var det banne mig.
Sen är det alltid extra gott när det är gratis ; )
Kvällen bjöd även på film, godis och blåbärspaj.
Som bäddat för viktökning, men vem bryr sig!?
Filmen var Kung Fu Panda.
En riktigt bra film...
Det var den bästa animerade film jag sett på länge.
Jag tror bestämt att vi skrattade oss igenom hela filmen.
Rekommenderar att se denna illa kvickt
till de som vill ha lite extra tid att leva.
"Ett gott skratt förlänger livet"
Trevlig dag, önskar Jen
En nominering!
jag fått utav henne:
"...du är härmed nominerad..."
Funderade snabbt på vad jag nu ställt till med...
Men det visade sig vara en nominering
som värmde i hjärtat :)
En liten sak som kan få en människa att bli så glad!
Thank you!
Jag skulle gärna vilja nominera henne, WTFDC,
men jag vet inte om det godkänns när det var av henne jag fick nomineringen.
Helt klart värd all cred hon kan få dock,
då hennes blogg är underhållande, ärlig, rakryggad, underbar och helt klockren!
Love it!
Reglerna: Jag ska skriva och länka 6 st andra bloggar som jag gillar.
Kruxet är bara att jag inte följer vidare många bloggare....
jag vet att det är illa...men jag är lite anti och en aning kräsen -ehh-
Well, here it comes: Mina små och få men definitivt värda
att läsa guldkorn.
De som förgyller min vardag helt enkelt:
*Lilla E: Min bästa vän med tragiskt roliga vardagar
och alltid redo att förvåna samt förgylla.
Änglakärlek!
*Erika och Grim: Underbara människa!
En stolt, stark ung mamma med humorn på topp.
*Maffie: En "ny" blogg jag hittat.
Suveräna inlägg om dittan och dattan.
Läsvärt med många garv... ;)
*Ninninusenns: Hennes inlägg är så charmiga
att man glömmer all sorg i världen.
Jag kommer på mig själv med att sitta och små le lite mysigt framför datorn. :)
That´s all folks! Plz Enjoy!
Som ett hamsterhjul....
*Vaknar kl.05:15
*Tar en dusch, äter frukost, rastar hundar och går till jobbet.
*Kommer hem (dagar jag slutar "tidigt") kl.17:20.
*Rastar hundar.
*Ger djuren mat samt lite kel och lek.
*Lagar mat/lunchlåda åt oss tvåbenta.
(detta sker dock högst 2 ggr/vecka då jag har en egen kock :P)
*Sitter vid dator
*Städar/diskar om så behövs....(för ofta då man är pedant)
*Sörplar kaffe framför tvn, leker med dator
samt försöker hålla kontakt med nära och kära via tele.
*Mellan kl. 22:30-01:00 intar jag sängen för lite skönhetsömn.
Den lediga Dagen i veckan:
*Vaknar tidigast kl.09:00
*Rastar hundar.
*Skippar frukost för att göra vettigare saker som att sitta vid dator...-hrm-
*Runt lunch blir det någon typ av äventyr: Shoppa onödiga ting,
busa med bekanta och vovvar i skogen, slänga skräp,
fika på stan med någon av mina försummade vänner
eller ett familjebesök hos den (även där) försummade familjen.
*Ca.15:30, panik bryter ut för att jag inte hunnit med något av dagen...
den värdefulla dagen.
*Kl.16:30, Rob kommer hem, förväntar sig mat som inte finns...
*Kaffe med Rob, disskusioner ang. dagen.
*Middag alldeles för sent...
*Kaffe och soffsittande...alldeles för sent.
*Sömn kl.02:30
De jobbfria helgerna:
*Sovmorgon
*Rastning av vovvar.(gemensam promenad)
*Frukost vid 12:00
*Rus på stan för att köpa något vi absolut inte behöver,
men måste ha.
*Åker ut med hundarna till någon obebodd plats och strosar i timmar.
*Kaosartad och stressad utgång, eller bjudning på middag.
(mest för att vi har så dåligt samvete över att vi aldrig gör något...
antisociala jäflar)
*Sömnen inträffar runt 05:00 på morgonen. (lördagar vill sägas..)
*Söndagar innebär endast tvätt, ändlösa promenader o
ch ångest inför kommande arbetsvecka.
Kan livet bli bättre än såhär? *frågas ironiskt*
Off / Jen, with no life
This game you play...
I'm on the floor counting one minute more.
Staring into the night all alone...
But that's alright,
it's the feeling deep inside I don't like...
You dont seem to know or care anymore
what your heart is for.
How can you give me so much pleasure
but still cause me so much pain?
The love we built are falling apart,
our little piece of heaven turns so dark.
You´re cruel when you say I don´t try,
cause It aint easy when your soul cries.
You tell me I should stick around for you,
just wait and see.
I´m so tired of waiting for nothing to come
and I get sick of what I see in the mirror,
instead of me...
Im doing my best to breathe
but theres no air in my lungs.
And its a hard thing faking a smile,
when I´m broken inside.
Don´t try to fix me,
you´re only making it worse.
Cause everything you say,
cuts me like a knife.
My patience is gone,
there will be no more chance this time.
All of the pain you´ve been giving
I can live without....
Min kärlek till ett gossedjur!
Värken sitter som fastklistrad i hela vänster sida av käke
och hals.
För att sen inte tala på svullnaden den gett...
ingen vacker syn.
uhh!
Tur jag är ledig idag.
Dagens föda har åter igen bestått av brödbitar,
denna gång doppade i kaffe. Sliskigt!
Rob, som även han är ledig,
frågade om jag vill ha korv och ägg...
Gulligt, men nej tack!
Tror inte det gör sig med en smak av blod.
Jag är ju varken kannibal eller vampyr.
Kvällen igår och morgonen idag har spenderats i soffan.
Som vanligt när jag mår dåligt och tycker synd om mig
så kommer Leo som ett litet skott.
Han duttar ner sig tätt intill och kurrar så högt han kan.
Tittar på mig med halvsovande ögon,
trycker sin nos mot min
och lägger tassen på min hand.
Det sötaste, mjukaste och alldelles underbaraste gossedjuret
en flicka kan ha.
Han kan ligga så bredvid mig en hel dag....
rör sig endast för att äta mat eller för att flytta sin kropp
till min mage.
I dessa gnälliga deprimerande tider är han den bästa vän man kan ha.
Hans kurrande lugnar själen och ger ro till kroppen...
han får mig att glömma det onda!
*Kärlek*
"Dagens" i listad form
Dagens frisyr: Trist uppsatt i tofs
Dagens klädsel: Jeans och skjorta (favvo)
Dagens planer: Slappa och gnälla...för att få bli ompysslad :)
Dagens materiella vill ha: En ny kropp och framför allt en ny käke...
Dagens längtan: Att smärtan ska släppaDagens fundering: *Kommer jag behöver slänga ut 2000 spänn på de
resterande 3 visdomständerna?
*Varför haltar Porthos?
Dagens beroende: Cigg
Dagens tråkigaste: Porthos haltande
Dagens tidning: Se och Hör (i väntan på att få komma in till tandläkar´n)
Dagens låt: "Watch you´re back..."
Dagens tid: Nu är rätt så ok.
Dagens syssla: Same as always...soffpotatis.
Dagens borde göra: Diska, byta sängkläder och ringa far.
Dagens har gjort: Dragit ut visdomstand
Dagens samtal: Om Taekwondo med sýster :)
Dagens mottagna sms: "Jag behöver din adress till inbjudan :)"
Dagens skickade sms: "vill bara att du ska veta att jag älskar dig massor...."
Dagens film: Vill se denna...och visst,
det är nog mest för att jag tycker att han är så himla cool.
Men även för att jag älskar Pitch Black och denna tycks ha samma stuk...
åtminstonde när det gäller världen som en skitplats.
Long gone without a trace...
Well...that´s it!
Tanden är borta.
Det var nästan lika illa som jag trott.
Visst att det inte smärtade men det knakade...rejält.
Och det är lika illa det...nästan.
Just nu sitter jag i soffan, inlindad i ett täcke
och försöker förgäves peta i mig brödbitar.
Allt för att få nån sorts näring.
Halva halsen, halva tungan, halva munnen
och halva ansiktet är bedövat.
Vilket menas att hela vänster sida hänger och jag dreglar...
Påminner om en bullmastiff....
Det värsta är, nu när jag suger på mina torra brödbitar,
så smyger sig en härlig doft in i snoken.
Det luktar så underbart att magen vrider sig i hunger...
Rob heter kocken i detta hem och det är han som lallar i köket,
och därmed står för dofterna därifrån.
Sorgligt nog får inte jag smaka på just denna middag.
"Du bör inte äta fast föda, jag kokar nyponsoppa till dig ist..."
Visst, jag fortsätter trycka i mig brödbitar ist..
som dessutom när de hamnar i munnen blir dränkta i blod.
Lovely!
Som toppen på det hela, lär väl smärtan dyka upp snart.
Bedövningen kan ju inte hålla i en evighet, tyvärr.
Off, för att fortsätta vara ynklig
Gasmask och bot mot tandläkarskräck sökes.
Fruktansvärt lidande...
men jag har tryckt i mig ett par tabletter nu,
så snart borde det väl lugna sig. -hoppfull-
I går mortlade jag en massa chillipeppar vi torkat.
Jag blev dock så trött i armen tillslut att den automatiskt började veva i 180.
Konsekvensen blev då att pulvret började yra upp som ett giftmoln.
Det letade sig in i både näsborrar och mun...
lägg även till en flåsig Jen...
och ni har plötsligt en fnysande frustande vildhäst.
Brännande sveda och irriterande klåda.
När jag väl lyckats spola bort det mesta av chillin
och även hela ansiktet,
var det dags för nästa omgång.
Jag ställde morteln under kranen och öste på med varmvatten.
Detta resulterade i en stor mängd ånga, innehållande ....chilli!
Jag säger bara en sak:
Fool me once - shame on you!
Fool me twice - shame on me!
Kanske pga denna dumhet som migränen dök upp idag!?
Sitter nu och pratar med vackra K på msn.
Hon hade lite nyheter,
vilket menas att vi kommer träffas så snart jag är ledig.
Åhh, så nyfiken jag blidde...
Imorn är det dax för det fruktade samt efterlängtade tandläkarbesöket.
Visdomstanden ska ut!
Är en aning nervös dock...
Man kan sticka hur mycket sprutor man vill i kroppen på mig
men i käften...då antingen flyr jag eller tuppar av.
Och sen bara tanken på att någon ska vara i min mun och pilla...
ugh! -Illamående-
I min mun hamnar endast föda, tandborsten och ...ehh,ja!
Inga fula tankar nu....naughty you!
Off// A disturbed and scared little thing called Jen
Btw: B ska ha dop för den lilla pojken snart...
inför detta har jag ingen aning om vad man ska ge.
Min fråga till er: Doppresent, vad kan/skall detta vara?
Ta dig samman och gör något onyttigt.
självklart blev inte allt ordnat -harkel-
Ni som känner mig förstår varför.
Lägenheten skiner iofs,hundarna busade i skogen
och vi samlades här på en eftermiddagsfika...
men mer blev det inte.
Istället satt Rob i "extrarummet" och spelade poker.
Passionen i hans liv.
Om man bortser från tv spel och sen mig samt hundarna...
-hrm-
Medans jag satt i v-rummet och lekte med dator nr:2.
Jo, vi har faktiskt bara laptops i detta hem.
Den ordinarie sk. vanliga datorn är trasig sen länge,
och väntar på att bli pånyttfödd.
Allt tar sådan tid bara när det gäller oss,
så den får nog vänta 1 år eller 2 till.
Inte för att vi prompt behöver den...
på detta sätt kan man ju skriva, pyssla eller spela vart man vill.
Kanon!
Det kanske är en aning överdrivet med 3 st dock...
Kvällen spenderades i soffan med godis och film.
Något som nuförtiden sker alldeles för ofta.
Men så är det ju så mysigt underbart!
Nu väntas middag a´la Robs grönsak/chillisoppa.
Den kommer nu vara gjord på egenskördade frukter/grönsaker.
Spännande!
Off// Jen, hungrig och spänd av förväntan
Sagor när de är som bäst.
Hayao Miyazaki är mästare på detta underverk.
Favoriter är självklart de söta barnfilmerna om prinsar och prinsessor,
fluffiga vänliga monster, spöken och talande djur.
Dessa underbara filmer är absolut värda en chans att kika på
(oavsett om du är liten eller stor).
De värmer, roar och får hjärnan att koppla av en stund....
de ger dig en chans att få drömma dig bort ett tag
till de inte lika stressframkallande sagornas värld.
Från Studio Ghibli kommer en hel del av dessa charmerande filmer,
varav jag här har tagit upp ett par favvos:
*My neighbor Totoro - Tonari no Totoro
"Systrarna Mei och Satsuki flyttar ut på landet med pappa medan mamma ligger på sjukhus.
En dag får yngsta flickan Mei syn på skogsvarelsen Totoro,
en lurvig jätte som bara visar sig för barn, aldrig för vuxna..."
Väldigt speciellt med "My Neighbor Totoro" är att det inte finns någon ond sida.
Det finns ingen fiende, ingen skurk som ska bekämpas.
Ändå är det en väldigt medryckande film som klart och tydligt visar
att ibland behövs inga skurkar för att det ska finnas hjältar.
Denna film är otroligt gullig, rolig och charmig,
blir man inte glad av den måste man vara gjord av sten...
*Howl's Moving Castle - Hauru no Ugoku Shiro
"Sophie Hatter tycks förutbestämd att leva ett trist liv som hattmakerska.
Men allt förändras när en elak häxa förvandlar henne till en gammal gumma!
I sin kamp för att upphäva förtrollningen så stöter hon på det gående slottet
som bebos av en självupptagen trollkarl och en elddemon."
En underhållande film fylld med fantasi och humor,
men även med en hel del allvar kring ett krigstema.
*Spirited Away - Sen to Chihiro no Kamikakushi
"Chihiro är en mycket nyckfull och envis 10-åring,
som tycker att hela universum ska lyda hennes minsta vink.
När hennes föräldrar, Akio och Yugo, berättar att de måste flytta blir hon vansinnig
och gör inga försöka att dölja sin ilska.
På väg till sitt nya hus hamnar de av misstag i en magisk värld-
en värld bebodd av urgamla gudar och magiska varelser
som styrs av en demonisk härskarinna.
Där förvandlas hennes föräldrar till grisar,
och för att rädda sina föräldrar och sig själv tvingas hon börja jobba.
Chihiro ger upp sin lättja, sin mänsklighet, sina minnen, till och med sitt namn..."
Detta är en färgsprakande fanatsifull saga
om att lära sig tro på sig själv och kärlekens kraft.
Få filmer kan engagera både intellektuellt och känslomässigt som denna.
Utan tvekan Miyazakis enda fulländade mästerverk!
*Tales from Earthsea - Gedo Senki
Denna filmen blir det att titta på ikväll.
Det är en Studio Ghibli produktion men inte ett verk av Hayao Miyazaki,
utan hans son, Goro Miyazaki.
Någon annan som diggar dessa filmer?
Läs även andra bloggares åsikter om Studio Ghibli, Miyazaki, animé, sagor,
Fullbokad ledig dag
(Man hinner lixom inte med allt när båda arbetar
och man har 4 djur att sköta om.
Dvs om man värdesätter annat än att städa. -harkel )
*Det "vanliga": Disk, dammsuga, skura och dammtorka.
*Det ovanliga: Städa ur skafferi och kyl samt rengöra spis.
*Det mycket ovanliga: Putsa fönster och frosta ur frys.
Skogsdag, det var ett tag sen Bamse och Porthos träffade fyrbenta vänner.
*Promenad
*Lek och bus
*Svampar
Renoveringsdag, vilket startade för 2 år sedan men som fortfarande inte är klart.
*Hänga upp spegelvägg.
Bara så att Rob kan få stirra på sig själv när han boxas...egotripp!
*Skrapa tapet och måla.
*Borra upp Rob´s knivsamling
Scheisse! Det blev en lång lista...bäst jag sätter igång!
Hur ser dagen ut för er andra?
Off, Jen
Vad vore jag utan era andetag!?
Bloggnamn, handles och namn
handle, namn eller vad man nu vill kalla det.
Jag kan då börja med att säga:
Min historia är egentligen inte intressant.
Den är faktiskt riktigt tråkig...
Men för att andra kanske kan finna det intressant
och för att stilla min berättarhunger,
så ger jag den här:
Jag har alltid kallat mig Jen, en förkortning på mitt riktiga namn Jenny,
på diverse bloggar och communityn.
Varför? 3 bokstäver är färre än 5...-slö-
Detta var alltså mitt nickname/alias.
När jag sen en dag fick för mig att byta blogg,
fanns inte Jen tillgängligt.
Jag var alltså tvungen att komma på en ny.
men som ändå var mig.
(Jen finns alltid med ändå...)
Ett smeknamn jag har, Pansky.
Detta smeknamn har jag fått av min sambo en gång i tiden.
Just nu kom jag inte på varför och hur han började kalla mig Pansky,
så jag blev illa tvungen att fråga, för att kunna fortsätta detta inlägg.
Svaret blev: (en aning patetiskt)
Jag har alltid varit ett fan av hotpants,
älskar dem, trivs i dem, äger mängder...
Jag trivs även bra i att strutta runt här hemma iförd endast dem och t-shirt.
Slappis på ett sätt.
Så en människa vid namn Jenny som trivs att tralla runt i hotpants
kan ist översättas till Pansky.
Crazy is as crazy does.
Jag har alltid tyckt mig vara en aning tokig eller till och med psycho.
Så detta har levt med ett tag, dock i olika kombinationer.
Det är så jag ser mitt/vårat liv,
man är lika galen som man gör sig.
("Man är inte dummare än vad man gör sig")
Off/ Jen
Obs! Kila nu iväg och berätta din egen historia!
Läs även andra bloggares åsikter om bloggnamn, handle, Jen, crazy, hotpants
Crazy is as crazy does!
Go´morron!
Kom upp alldeles försent idag...
har fortfarande inte ställt om mig efter semstern.
Jag kan dock skatta mig lycklig med att jag är ledig idag,
så någon försovning blev det inte...puh!
Just nu sörplas det på en kopp kaffe
och magen har börjat kurra efter mat.
Nu är då bara kruxet att brödet här hemma inte finns längre.(!?)
Så frukosten får denna vackra morgon bestå utav
"Flaming Hot Cheese Crunchers".
Stabil frukost? Skulle inte tro det, men man tar vad man har...
Ledig dag som sagt och även ensam hemma.
Vilket menas att jag ska passa på att göra allt sådant
man aldrig annars får lov till.
*Sjunga till schlager (dock endast för att öva inför idol uttagningen)
*Dansa break dance näck
*Slänga Rob´s gamla slitna kalsonger jag hatar, och som han älskar.
*Smörja in mig med brun utan sol,
få alla att tro man är gyllenbrun på naturlig väg
*Öva in sexiga poser framför spegeln inför kvällens lekar
*Ringa den där killen man träffade på Ica häromdan
*Rota igenom Rob´s mappar på datorn och hans sängbordslåda
*Titta på alla avsnitt man missat av "Våra bästa år" och "Glamour"
Off, Jen tokigare än vanligt
Läs även andra bloggares åsikter om Kaffe, Crazy, Break dance, idol
Ordmoln
