All utveckling börjar i kaos.
när dimman lagt sig och synen klarnat,
syntes där även en liten stig.
Nyfiken som jag är,
blev denna ett självklart val.
Nu vandrar jag bredvid stormande hav och branta klippväggar.
Längs med stigen växer kraftiga törnbuskar
som sträcker sig ut för att riva lite lätt på mina armar.
Trots att ilska, oro, ångest och rädsla ligger i luften,
så räds jag inte det som ska komma...
att jag backar tillbaka.
Jag fortsätter min vandring...dock med lätta steg.
För i mitt innersta innre finns det ett svagt hopp
om att vägarna vi valt, förr eller senare,
kommer korsa varandra...
Åtminstonde är det den tanken vi går på nu...
Han på sitt håll och jag på mitt, men ändå tillsammans.
Detta krävs dock den tuffa utmaningen att åter igen
riva allt som inte ännu är förstört,
för att bygga upp det på nytt.
Vi har börjat med presentationen...dating står näst på tur.
"Life works in mysterious ways..."
Vackert skrivet och väldans förnufftigt ;)
.....nu får du fundera på om jag är korkad eller dum..... :S
Jag fattar inte riktigt, ska ni separera?
....kossor på rymmen kan ses som lite lätt komiskt...efteråt....vi har testat ;D
www.mumari.se/2008/march/hedenhoskossorna-ar-hemma.aspx
lita på mej.... se den inte ;) Nattnatt! ;)
Min älskade ängel.. Jag är säker på att allt kommer lösa sig till det bästa.. så småningom.. Men ibland så sparkar livet en i röven ..Så man inte tar saker förgivet, så man vaknar och börjar uppskatta det man har lite mer.. Och där är ni nog nu.. Men jag är säker på att ni klarar det.. Och hey, dating är kul juhe.. Men dejta hellre mig. Det är Aldrig försent att bli homosexuell! ^^ pussa på
Haha...min förklaring är en überpigg tvååring......nu är han både arg och pigg!
Vilken knasig idé att börja tvätta klockan 06.00! :D
Ang inlägget, jag tyckte mig förstå att det var så du menade, men sen satt jag och läste igenom en massa inlägg du skrivit tidigare och blev osäker! Hoppas att det löser sig till det bästa :o)
<
