"Inför det nya året önskar jag dig glädje, hälsa, kärlek
och bla..bla..bla allt annat skitsnack!
Det är bara nonsens!
Jag önskar dig oförglömmliga orgasmer,
hälften så mycket arbete men 3 gånger så mycket betalt
och en vinst på lotto som leder till att du blir miljonär.

Om du passar denna vidare till 10 personer
kommer det inte att hända ett skit...som vanligt!
Men det kan åtminstone bidra till att en vän får ett gott skratt!"

Gott Nytt År önskar Jen

Inte det minsta svårt...det är självklart "stugan".
Dit kan vi åka året runt för att ta en minisemester.
Få komma bort från stadens oväsen, avgaser och "påträngande socialism".
Missförstå mig inte, jag älskar att umgås med mina nära och kära,
men ibland vill man bara vara...

I stugan är det tyst och lugnt.
Där vaknar man utvilad och avstressad.
Man har inga måsten och inget krav på att göra något,
tvn har 3 kanaler och används enbart när det är dåligt väder,
datorn lämnas hemma och mobilerna har kass sändning...
Det finns inget som stör oss när vi njuter av att göra precis ingenting!
"Dolce far niente!"

Jag är ett stort fan av Marian Keyes och köpte senast denna,

problemet är bara att jag läst 236 sidor och inte kan fastna...
Vilket är lite trist då jag älskar alla de andra från samma författare.

När jag då läste hos Anna KK att hon shoppat loss på Adlibris bokrea,
så kunde jag inte hålla mig från att göra precis detsamma.


Istället för att tvinga mig igenom en seg bok så testar jag lyckan med dessa!

Tjaa, julen är ju över...
så varför inte byta headern mot ett mindre juligt tema.

När jag väl satte igång, för sisådär 5 timmar sen,
slog det mig plötsligt varför jag gör detta så sällan.
Segt och tidsödande är bara förnamnen!
För att inte tala på träsmaken jag har i arslet...

Fotot på de arga hundarna *pekar upåt*
är jag dock ett för stort fan av för att ta bort,
trots att jag vet hur mycket den skrämmer några: Whatthefuck *host*
Sorry!
Tills jag återfått känsel i baken så får den se ut så här. :)

//Off

Några julklappar till och från mig och Rob
blev det inte på julaftonen detta året.
Istället drog vi iväg idag och köpte oss något på REAN.

Jupp, tv spel!
Tyckas vad man vill om den saken...men precis så omogna är vi.

Rob kör på den hårdhudade genren:
Action, våld, lönnmördare, spioner och maffiosos...
mörkt och brutalt med andra ord.

Jag som inte är en inbiten tv spelsfantast i "verkligheten"
lutar mer åt det barnsliga, soliga lyckliga temat.
När det då finns spel som "Little Big Planet"...
måste jag bara ha det!
Gulligt, charmigt, spännande och klurigt...
att man sen får styla sin egna lilla tygdocka och bygga en värld åt den
är bara för sött! :D

Ett underbart slappt sätt att spendera annandagen på!

Jag såg framför mig en massa småfåglar sitta och knapra
på bollarna jag serverat.
Och visst gör de det, men bara tidigt på morgonen
för sedan tar dessa över...

Men de behöver ju mat de med. :)

Julmaten är inhandlad, julklapparna är inslagna, julgodiset är bakat
och granen är klädd...
Jag är definitivt värd en kväll i soffan tillsammans med lussebullar,
knäck, kaffe och lite tv tittande!

Ps. Bild på granen kommer imorn...Ds.

Det är mycket här i livet jag är rädd för....
Trots att jag gärna vill framstå som en stark, självsäker
och självständig kvinna ala Xena...
så är jag snarare mer lik Nasse.

*Jag blir rädd av att åka tåg/buss själv.
Rädslan av att få en panikångest attack mitt under resan
och behöva gå av tidigare än min destination,
ger mig ångest redan innan avfärd.

*Jag är rädd för djupt vatten
och kan inte under några som helst omständigheter
hoppa ur ekan på den lilla sjön vid stugan för att bada.
Tanken av det mörka vattnet och allt som kan finnas där i
(monster eller starka strömmar) får mig att hyperventilera.

*Jag blir rädd av att gå ute själv om kvällen
utan min livvakt Bamse.
Tänk om någon skulle hoppa på mig, kidnappa mig,
våldta eller tortera mig...? (det kan faktiskt ske...)

*Jag är rädd för att dö i plågor av ångest,
likt i en brand, bli dränkt eller mördad.

Men mest av allt är jag rädd för mina tankar.
Hur jag kan tänka som jag gör...
För den största rädslan av alla är att förlora någon mig kär.
Så länge jag har mina nära och kära friska och i livet,
så länge jag har tak över huvudet och mat på bordet,
så länge jag har någon som älskar mig för den jag är...
så är jag stark!

Min största glädje här i livet
är att få umgås med Rob & hundarna samt mina nära och kära.
Det är de som betyder något för mig och de som får mig att må bra.
Kan jag sedan samla alla på samma plats så är det ett stort plus!

Idag var en sådan dag. Julstök med mina syskon.
Det hela började kanon med ett ordentligt och vuxet beteende,
kallat samarbete.
Men så blev jag och Rob placerade bredvid varandra
för en gemensam problemlösning...att få marängfudgen i knäckformar,
och plötsligt försvann det vuxna samarbetet!

Han kladdade som en treåring och jag gnällde som en tant.
Mina syskon som tidigare stojjat och skrattat tillsammans
stod nu knäpptysta i ett försök att ignorera bråket.

Först när Rob tog ett moget intiativ att byta position,
dvs. hjälpa min bror med chokladtryfflar och lämna mig ensam vid marängfudgen,
lättade stämningen.
Jag var nöjd att få pyssla själv
och han var nöjd över att stå bredvid en annan man...
Med andra ord:
Någon som inte gnäller över hur det ser ut, för det ska ju ändå ner i magen.
*tss*

Men oavsett alla delade meningar om hur man ska fylla en knäckform
eller hur man gör ett kulprov,
så är det i slutändan inte det som betyder något.
Det som förgyller dagen och ger ett leende på läpparna
är tiden jag fått spendera med de jag bryr mig om och älskar.
Hela umgänget med dem, oavsett om vi bakar eller har filmkväll,
är ett lyckopiller i sig.
Detta kommer jag leva länge på!
//Tack!

Dagens lärdom:
Samarbete är bra, men se för all del till att man arbetar
kvinna & kvinna eller man & man! ;)

Rob skällde ut mig för att jag la upp bilden på honom
och mig i tomteluvor.
Den var visst inte alls vidare vacker enligt honom.
Så jag blev illa tvungen att tysta min sambos ilska och ta bort bilden.
Vad var felet då?

Tydligen såg han ut precis som Shrek...ehe!

Det finns en hel del som upprör mig....alldeles för mycket.
Allt från lätsamma irritationsmoment till hjärtskärande orättvisor.

*När man går in på toan, sätter rumpan på sitsen och uträttar sitt behov,
för att sen upptäcka att det inte finns något papper...
Gaah! Är det så svårt att byta!?

*När en av mina arbetskamrater snackar skit om allt och alla till mig...
Vad ska hon då inte säga till alla andra OM mig?

*När jag köper in godis en dag, men sparar det till en annan dag.
Kruxet är bara att när den andra dagen kommer så är det redan uppätet...
av min sambo!!! *morr*

*Att det aldrig kan komma en lag som förbjuder tidelag
(sexuellt utnyttjande av djur).
Allt annat tycks ju vara väldigt lätt att lagstifta om...

*Att det ska vara högre straff i år och skadestånd på de som messar med systemet
(Piratebay) än på dem som faktsikt dödar en annan människa.


*Att det finns de som får rota i sopor för att få mat för dagen
och de som tjänar tillräckligt för att föda 100 tals.

Jag kan lätt komma på 1000 tals saker till som gör mig upprörd,
men jag vill ha en bra lördag idag...så jag avstår.

Den svenska rennäringen har alltid ansetts vara ett vackert kulturarv.
Den ger en bild av välmående djur som får ströva på stora områden,
människor som bryr sig om djuren och gör allt för att skydda dem.
Men verkligheten tycks vara annorlunda...

WSPA kan nu rapportera om vanvård,
olaglig slakt, grymma transporter, stress och misär.
Man kapar djurens horn på brutala sätt, stressar dem vid infångning och
skickar in dem i trånga lastbilar....
men inte med en ramp som djuren kan lunka upp på,
utan man slänger in dem i lastbilen!


Skriv på -->denna namninsamlingen<-- för att tvinga ministrarna
att upprätthålla djurskyddslagen och ge renarna ett "värdigt" avslut på livet.
Tack!

Jag som alltid haft onormalt kraftiga besvär vid menstruationen
vilket har gett mig bla. kräkningar, feber, frossa, mag- & ryggsmärtor
samt ömma armar och ben...
blev oerhört tacksam av svaret från läkaren:
"Du har endometrios."
En sjukdom som gör att endrometriet som ska stötas ut från kroppen
vid menstruation, istället stöts ut i buken.
Immunförsvaret kan inte ta bort detta utan det skapas en kronisk inflammation.

Sjukdomen är godartad men livslång.
Smärtorna kan mildras med starkare smärtstillande medel,
men i vissa fall kan man behöva ta bort livmodern.

Jag begav mig hem till Rob med nyheten om att jag äntligen kan få
någon slags hjälp med mina besvär, och möts av:
"Men om det nu visar sig att du behöver ta bort livmodern
för att må bra, så vill jag att du ska veta att jag alltid kommer finnas här.
Det spelar inte mig någon roll om vi aldrig kan skaffa barn...
Kommer vi sen på att det kan bli ganska tufft på gården i äldre dar,
och kan behöva en slav eller två,
så kan vi ju alltid adoptera!" ^^

Rätt ställd över hans kommentar, svarar jag:
"Ehh! Tack...eller..." *host"
Jag börjar starkt fundera på om den mannen egentligen vet vad ett barn är.
och OM han ens skulle vara kapabel till att ta hand om ett...
enligt lagens paragraf.
*host*

En rånarfilm är alltid kanon i mina ögon!
De innehåller action, spänning och en hel del dramatik...
denna har dessutom ett plus iform av lite romantik.
Men trots det så saknar romantiken lite trovärdighet
för att det ska gå ihop i min hjärna.
Affleck som både regisserar och medverkar hade dessutom kunnat
vara en aning hårdare...

Ingen negativ ton från mig för detta, filmen var riktigt bra!
Klart värd en 3,5 från mig!

Absolut ingenting!

För då kanske jag inte skulle haft det livet jag har idag,
med en man som älskar mig precis som jag är och
4 st underbara ungar som skänker glädje i vardagen!
:)

är veckans tema i "Show me yours...".

Jag minns en sommardag för många decennier sedan
(eller kanske bara ett...).
Men detta var inte vilken sommardag som helst,
det var nämligen dagen efter skolavslutningen.
Jag och mina syskon stollar runt vid en gungbräda i lekplatsen
strax utanför vårat hus.
Jag har en rödrutig klänning och min syster har en rosa kjol med en vit topp.
Min bror har mörkblåa kortbyxor med "inbyggda" hängslen...
(vet inte vad de byxorna kallas)
Nu när jag tänker efter så var de nog inte kortbyxor,
de var troligtvis bara för små...
för de slutade inte ens halvvägs över mitten på smalbenet.

Solen skiner och luften är riktig varm, trots att klockan visar tidig morgon.
Vi busar, gungar och skrattar!
Strax ropar någon av föräldrarna att det är dags att åka.
Husvagnsemester står på schemat.
Min lyckligaste tid på året: Husvagnsemstern! -host-
När ropet kommer skriker någon: "Försten är bäst!"
och vi, de tre barnen, spurtar med alla krafter vi har.
Halvvägs tillbaka till huset stannar jag upp
och andas i den syréndoftande sommarluften blinkar mot solen
som värmer bara armar och ben och tänker: "Jag är så glad!"

Detta minnet, den varma solen, det härliga skrattet från oss barn
och lyckan över sommarlovet finns kvar i mig än idag,
och skänker glädje även idag.
Det är definitivt ett av mina topp 3 favoritminnen!

Det har väl knappast undgått någon av er som följer bloggen
att ägandet av en gård är min största dröm?
En gård där jag kan odla mina egna ekogrönsaker
men även en hel del till försäljning.


Jag vill ha ett 20 tal hönor och en liten tupp pickandes på gårdsplanen.
På så sätt kan jag få några sjyssta ägg
och jag kan få bli väckt på ett lantligt sätt varje morgon.
Jag ska ha några får som kan få ta hand om markerna,
beta, skita och bara leva livet som det var "tänkt"..
Har jag tur så kanske jag tom kan sälja ullen när det är dags för klippning.
(eller karda den själv...)

Jag vill se Bamse och Porthos springa runt i skogen vi ska ha,
busa, bråka...och bara njuta.
Husse kan få hugga av lite som ved för att lägga i brasan
och jag kan få plocka bär och svamp för att sylta eller torka.
Varför inte ta tillvara på vad naturen har att erbjuda?


Jag önskar att katterna (eller åtminstone Gizmo,
då Leo är för rädd för utelivet och enbart vill ligga inne i tryggheten)
kan få strosa runt i ladugården, hålla mössen borta från grödorna
eller bara slappa i solen.

Jag ser fram emot att få vakna mitt i naturen, se vilda djur i frihet
och springa ut med ficklampa när det är dags för vovvarnas kvällspromenad.
Jag längtar efter att få arbeta med hela kroppen,
slita dag ut och dag in med något man brinner för...
Få somna på kvällen med tanken att man idag har gjort något riktigt bra!
Jag vill kunna leva på mig själv helt och hållet...
Detta är min största dröm, och den ska slå in...så enkelt är det!

Ingredienser:
* 1,5 dl havregrädde visp
* 50 gram mjölkfritt margarin
* 300 gram mörk choklad

Smaksättning Chili:              Smaksättning Apelsin & Kanel:
* 1 krm salt                          * Pressa i juicen av en halv apelsin och riv i skalet
* 4 tsk chilipulver                * 3 tsk kanel & 2 tsk kardemumma

Gör så här:
Hetta upp grädden, lägg i smör och chokladen i bitar.
Rör tills det smälter.
Tillsätt den smaksättning du vill ha och blanda ihop.
Häll smeten i en bunke och ställ i kylen någon timme.
(desto djupare bunke desto längre tid i kylen)
Gröp ur med en sked och rulla chokladkulorna i
en valfri blandning.
Vi använde en blandning av chili & florsocker till chilitryfflarna
och enbart kakao till apelsintryfflarna.

(använd helst ett kuljärn att gröpa ur med och rulla kulorna snabbt,
då de lätt blir kladdiga av värmen från handen)

gör jag min sista träff i skolan.
Det känns underbart skönt att äntligen bli klar med studierna,
men samtidigt fruktansvärt tråkigt.

Jag har haft det fantastiskt roligt under detta året med mina lantbruksstudier,
klasskamraterna har varit underbara och min hjärna har fått
oändligt mycket rolig info.

Snart kan verkligen drömmen om min gård slå in...
på allvar!

1 år efter min födsel kom min syster, Malin.
Hon var en söt liten tjockis med ett leende tvärs genom ansiktet.
Idag är hon något förändad:
Lång och smal...men med samma leende.
Hon är en stark och stabil kvinna med båda fötterna på jorden.

Malin jobbar i en tattooshop,
och har den snyggaste draken inristad på ryggen.
Hon är vansinnigt förtjust i kläder, smink och accesoarer
så att få resa iväg till något annat land, minst 1 gång om året, för shopping
är ett av hennes måsten.
Hon sätter även en stenhård värdering i familjen.
Blod är tjockare än vatten, helt enkelt!

Ett annat måste är sovmorgon de två dagar i veckan hon är ledig.
Får hon inte detta, om någon eller något skulle störa skönhetssömnen,
så är den eller det 2 sekunder från sin död!
Det ombytliga humöret hon har, är ett arv från våran mor.
Malin är ärligheten själv och drar sig inte för att uttrycka sina åsikter...

Humöret till trots...
så är min syster en ödmjuk människa...
Att behöva se någon lida, sitta ensam på jul eller vara ledsen
är det värsta i hennes ögon, och något hon måste stoppa.
Oavsett om det handlar om en familjemedlem, vän, djur eller främling
så finns hon där och ställer upp till 100%.
Alltid redo att hjälpa!


Min bror, David, föddes 3 år efter Malin.
Han var en tyst liten kille som inte gjorde någon förnär...
fram tills att han kunde prata ordentligt.
Jag undade alltid varför mina föräldrar valde David,
då han snarare hade passat som Emil.
David blev snabbt känd som en bråkstake
i vårat lugna rahusområde.

Lugnet kom dock tillslut.
Numera är han en go, sansad och vänlig man i sina bästa år.
David spenderade tiden efter mina föräldrars skilsmässa boende med min far.
Likheten mellan dem är slående på många sätt och vis...
men ändå är de vansinnigt olika.
Till skillnad från min far så bryr sig David lika lite om världens bekymmer
som han bryr sig om att städa, tvätta eller göra andra sysslor i hemmet.
Kaos är bara förnamnet.
Han lever ett riktigt ungkarlsliv och är stolt över det!

David är en drömmare och en livsnjutare.
Han är kär i kärleken, tar dagen som den kommer och lever livet i nuet.
Utmaningar är en förkärlek och han tar dem gärna med en nypa salt.
Handlar det inte om att vårda psyksjuka så hoppar han gladeligen på dykning
eller diverse utbildningar.
Den senaste utmaningen är en flytt till Australien.
Kanske kommer han simma med krokodiler och studsa runt med kängurus...
eller så ringer han en månad efter avresedatumet
och ber oss komma på hans bröllop!

Mina syskon är världens snällaste...
nu tänker ni att så säger man ju om alla,
men mina syskon är inte som alla andra,
de är verkligen änglar i människoskepnader.
Trots våra oenigheter och fighter genom åren så finns de alltid där,
dag som natt, och ställer upp på allt man önskar.
De är mina bästa vänner som jag kan prata med allt om,
gråta ut hos och skratta med.
Jag älskar dem över allt annat!

*Plånbok
*Snus
*Lipbalm
*Hundgodis
*Medecin åt Bamse
*En gammal spegel jag fått av min syster
*Hårsnoddar
*Tampong
*Hårnålar & säkerhetsnålar
*Mascara
*Tugummi
*Mobil

det här är vad jag önskar mig till jul:
(eftersom det var en del som inte kom fram till mig förra året,
så önskar jag mig det igen...bättre lycka denna gång)


1. En säng.
Den från Shawn Lovell passar mig utmärkt!


2. "Ballerina in a death´s head" från Salvador Dali
(en kopia duger bra)


3. Buddha Cow från Cow Parade
Den skulle passa perfekt i min samling!


4. Parfymen "Love Etc.." från The Body Shop


5. Medkänsla och eftertänksamhet åt folket.
Visst att jag inte kan få världen att bli vegetarianer,
men de i min närmaste omgivning borde kunna offra kött från plågade djur.
Köp åtminstone ekologiskt!
Det vore en fin gåva åt mig, djuren och de själva. :)

Ber om ursäkt, men fortsättningen på "20 dagars listan"
blir en aning förskjuten.
Efter en heldags arbete, till sena kvällen,
ska jag nu ta mig lite välförtjänt fredagsmys.
Chips, godis och film står på schemat...

Filmen The Town har premiär på våran tv,
en film Rob har dreglat över i fleeera månader.
Hoppas bara att den håller måttet,
för jag vill inte ha en högoddsarskräll till likt Babylon AD...

Trevlig kväll!
//Jen

Ärligt talat så vet jag inte riktigt vad jag ska skriva här,
för så fort jag kommer in i religösa diskussioner så blir jag vansinnig.
Jag fullkomligt avskyr religion, i de allra flesta slag.
En man sade en gång i tiden att min avsky mot Gud, kyrkan
och alla andra sektwannabe´s säkerligen berodde på att jag haft en dålig präst,
under min tid i söndagsskolan...
Yeah right!
Nog för att mina minnen från söndagsskolan,
som jag för övrigt blev tvingad iväg till, är hemska,
(jag gömde mig i garderoben samt försökte rymma därifrån)
men inte så hemska att de skulle ha satt ett spår för livet...eller?

Som jag ser det, så är religion en sjuk, vriden, brutal stor sörja.
De ena hatar de andra för att de inte tror på samma "Gud",
vissa jagar "häxor" och några förgriper sig på barn.
Vad finns där att älska!?
Visst, det står inte skrivet att man ska förgripa sig på barn
och det står inte skrivet att man ska kriga mot dem som tror olika.
Men det står skrivet en hel del annan skit
som folk väljer att tolka precis som de vill.
Ena stunden gör de inte alls som det står skrivet,
för att i nästa kapitel följa det skrivna till punkt och pricka....
Hycklare!

Jag tror att religionen är något de flesta vill gömma sig bakom.
De vrålar "In the name of God/Allah!" så fort de vill hata någon,
stena någon eller döda någon...
De tror på att där finns någon allsmäktig som vakar över dem.
Någon att söka tröst hos när livet inte riktigt blir som man tänkt...
och någon att tillbe när de önskar att saker var annorlunda.

Men varför inte tro på sig själv, söka tröst hos sina nära eller i sitt inre
och kämpa för att nå dit man vill när man önskar sig något annat!?
Det är min tro:
*Att var och en ska stå upp för sig själva och andra,
att man ska visa medkänsla och vara ödmjuk mot varandra. .
(aka Den gyllene regeln)
*Att man ska visa respekt för allt levande på jorden
och ta tillvara på vad naturen har att ge.
*Att ingen är mer värd än den andra.
*Att man ska vara glad för det man har och för varje ny dag man får.
*Att man ska tro på sig själv!

Som världen ser ut idag så kan jag inte under några som helst omständigheter
tro på att det finns en "Gud" som vakar över oss.
Snarare en liten snorig alien unge med sin myrfarm...
Och om det nu har funnits en Gud, så har han övergett oss för länge sedan!

Läs även Whatthefuckdotcom´s klockrena tolkning.

Jag och min vän ska på en fest i en stad ett par mil bort.
Hon ber en manlig bekant till henne agera chaufför under kvällen.

Vi dricker, dricker och dricker ännu mer alkoholhaltiga drycker
vilket leder till en total fjortisfylla.
När natten väl kommer bestämer sig min vän för att åka hem
och som tur är släpar hon även med mig.
Chauffören kör oss båda hemåt i tonerna till falsksång och hicka.

Istället för att hoppa ur tillsammans med min vän
och sova över natten hos henne så ber jag chauffören att köra hem mig.
Han ler nickande och ställer sig på gasen.
Men något går snett...
när vi är framme vid mitt hem så frågar jag om han inte kan köra runt mig lite.
Det är visst sååå skoj att åka bil...!?
Den stackars chauffören, som för övrigt är en väldigt tystlåten man,
gör som han blir tillbedd och kör mig runt hela stan.

I bilen babblar jag om de mest ointressanta ting,
hickar och slummrar till.
Och vad jag minns, vilket iofs. är fruktansvärt lite,
så säger mannen knappt ett ord tillbaka.
Efter att ha kört mig upp och ner genom stadens gator i flera timmar
så har det plötsligt blivit morgon.
Eftersom jag är redigt packad och bensinen i bilen börjar ta slut,
så ber jag slutligen om att bli hemkörd.
Mannen stannar utanför hemmet, återigen, jag tackar så hjärtligt för mig
och släpar mig in för att sova...helst i några år.

När eftermiddagen kommer vaknar jag upp panikslagen.
Förskräckt minns jag, dock med en hel del minnesluckor,
hur jag blev skjutsad i timmar av en "främling".
Efter några samtal fick jag tillslut tag på chaufförens nummer
och kunde skicka ett pinsamt "Ursäkta mig för gårdagen" sms.
Jag får snabbt ett meddelande tillbaka, där det står:
"Ingen fara! Det var skoj...på ett annorlunda sätt. *smile*
Vill du träffas ikväll?"
Snopen men glad att han inte blev trött på mig, skickar jag ett "Ja!" tillbaka.

Nu har vi varit tillsammans i 6,5 år,
och trots att jag avskyr att tänka på hur jag och Rob träffades,
så är det inget jag någonsin kommer ångra! *kärlek*

Nu inväntar vi bara gästerna...