Är inte alls troende på något sätt,
åtminstonde inte mer än att jag tror det finns något högre än människan.
Naiv är man om man tror att människan är det största väsen som finns.
Trots min saknad av tro till "Gud" så finns det ett budskap i denna film/text
som betyder fruktansvärt mycket för mig.

För mig handlar den om Rob, min pojkvän, sambo, älskare och bästa vän.

Det var han som hjälpte mig upp där jag låg i misär,
det var han som lärde mig att andas igen.
Han lärde mig att gå och stå på nytt.
Fick mig att inse livets innebörd....att det finns så oerhört mycket att leva för.
Han visade hur man lever med livet, hur man kämpar,
att man inte ger upp vid minsta lilla motgång.
Han gav mig kärlek, tillit och respekt när jag som mest och minst behövde det.
Det enda han krävde att få tillbaka var att jag gav samma behandling till honom.

Inget jag någonsin har gjort har fått honom att börja tvivla.
Inget har fått honom att ta ett steg tillbaka...
Oavsett hur lågt jag någonsin sjunkit så har han alltid funnits där med en hjälpande hand.
Han har lyft mig upp ur de mest mörka hål....
samtidigt som han allt mer och mer fått mig till att resa mig själv.
Visat att jag visst kan.

Vi har nu haft 4 underbara år tillsammans....
varav en stor del av dem har varit uppbyggnad av raserade liv.
Vi har smällt ner våra kvarvaror till liv för att bygga dem till ett.
Ett stort fantastiskt berg av kärlek utan gränser,  
tillit och tro utan tvivel,
respekt för varderas tycke, åsikter och känslor.

Jag litar på honom som min bästa vän,
han stöttar mig som min man,
vi älskar som om vi precis träffats,
tryggheten han ger är som en livvakts...
han är mitt allt.


"Din hand som smeker min kind visar tryggheten,
dina läppar som rör vid min mun visar kärleken
och i dina ögon ser jag framtiden.
En framtid som är vår."


//Off, Jen

Gisses vad tiden går fort!
Rena rama räserfarten....
En hel del har hunnits med under dessa veckor.
Ett 35 års kalas, ett 18 års kalas, ny dator, nya semesterplaner,
K har fött sin lilla Fabian
samt ett och annat besök både hit och dit.

I och med vårens framfart med all sol och värme
har arbetsplatsen nu förvandlats till ett stim av växter och folk.
Det ska jordförbättras, så gräs, planteras
och införskaffas diverse grönsaker att driva upp till ätbar nivå.
Tempot och stressen är minst sagt välkommet.
Mer rörelse och liv gör bara saker och ting roligare...
i viss mån.

På torsdag är det våran tur att pyssla om trädgården.
Det blir en långhelg i stugan med allt vad det innebär.
Där ska trollas fram ett jordgubbland och en köksträdgård,
beskärning av diverse 100 åriga buskar, röja sly
och riva upp gamla förbrukade plantor.
Tro dock inte att vi åker ifrån ett arbete för ett annat.
Vi gillar visserligen växter, ätbara sådana,
men vårat liv bygger på umgänge, mys, hundlekar och att bara vara.
Stugan är en plats man kan åka till för att andas och halstra energi.
Det är en plats där man har tillåtelse att inte göra något alls.
Våran fristad och smultronställe.

Även utelivet har kommit igång med solens varma strålar.
Barnen vrålar dagar i ända i lekparken.
Joggare, hundägare, cyklister och barnvagnar samsas om motionspåren.
Man slappar, äter och pratar bland uteserveringarna.
På gräsmattor samlas folk i alla kategorier för att avnjuta en öl
eller lite saft och bulle.
Till och med mygg, humlor fästingar och flugor har vaknat till för att leta föda.
Vissa av dem kan jag dock leva utan....

För övrigt i mitt liv skall det nu börjas träna.
Löpning och simning är huvudämnen.
Men med tanke på hur snabb jag är att göra saker som jag säger,
lär inte detta gå i samma takt som dagarna nu gör....harkel

Off, för att äta Robs goda fiskgryta.
 //Jen

Hittade detta hos Lari.

Väktare (SJ)

"Passar sig verkligen det där?" 

"Väktarna kan kallas för samhällets stöttepelare.
De övervakar att människor och ting är på sin rätta plats - dvs inom den föreskrivna normen.
På ett sätt är väktarna därför "traditionell" i det att de är de som upprätthåller traditioner,ritualer och normer.
De uppfattas ofta som (och värdesätter att vara) pålitliga, lojala, metodiska och praktiska.
Väktarna kan sägas vara de som administrerar samhället -
på både högre och lägre organisatorisk nivå.
Många väktare drömmer om att klättra uppåt till en ansedd position i en etablerad organisation -
snarare än att uppfattas som individuella och unika.
Väktare värdesätter andra människors åsikter högt
och är oftast mycket medvetna om vilka som "passar in" och vilka som inte gör det.

Vill du ha en Väktares uppmärksamhet - pröva uttryck som "beprövat", "förnuftigt" eller "succé".
Väktare använder ofta ord som beskriver andra människors position i flocken såsom "duktig", "känd" eller "framgångsrik"."

Åsiktsmaskinen (ESFJ)

"Åsiktsmaskinen värdesätter harmonisk mänsklig kontakt över allt annat.
De är bäst på jobb som innebär att hantera människor och är särskilt begåvade på att locka fram samarbete från personer
som kanske är upprörda eller oroliga.
De lyckas alltid uttrycka den lämpliga känslan i den rådande situationen!
De är känsliga för både kritik och beröm och har en tendens att se till att flocken håller ihop -
ibland genom att sålla ut det eller de som inte "passar sig".
De trivs bäst när det är ordning och reda i den yttre världen -
bland både människor och saker.
Och ser gärna till att även andra håller ordning och reda på sig själva och sina saker.
De låter sällan logisk analys få företräde för personliga åsikter.
Om de stöter på åsikter från en mer analytisk och opersonlig person
använder de sina subjektiva känslor för att förhålla sig till det.
De föredrar därmed att avgöra om det är t ex "snällt" eller "elakt" menat, snarare än "sant" eller "falskt".
De älskar att ha varma relationer och trivs som fisken i vattnet
när de får träffa och prata med många personer - gärna samtidigt!
De har lätt för att prata - och tänker gärna medan de pratar.
Det gör att de ibland kan tycka att de "gör bort sig",
men så länge de får positiv respons från andra människor pratar de glatt vidare."

Tja....vad kan man säga om detta?
Jag framstår som en präktig perfektionist.
Vilket jag absolut inte kan hålla med om.
Men visst.
Man vill ju inte gärna erkänna sina svagheter.
Jag kan dock hålla med om delen med babbel....
för prata det kan jag. Mycket!

Testa dig på: Typealyzer

Gå in på www.designadinblogg.se för att "vinna" en tidningsprenumeration.
Om inte för att tävla så finns där en massa bra tips om hur man designar sin blogg.
Enkelt och smidigt förklarat....
Ska man lära sig så ska man göra det av den bästa! :)

Off /Jen

...av serier.
Misstolka inte!
Jag är inte den typen som följer allt på tvn.
Alla skitserier som Vänner, Cityakuten, Lilla huset på prärien, Greys anatomy, Top model,
Våra bästa år, Frasier, OC, Gilmore Girls etc.
Sånt kan jag leva utan.

Det ska vara nåt värt att se, nåt med karaktär.
Nåt som inte är ett enda dravel och allmänt patetiskt.


*Heroes: övernaturligt och spännande.
"They thought they were like everyone else...
until they woke with incredible abilities"


*Dexter: för att det är så bissart, galet och roande.
Mord när det är ok.
"Takes life. Seriously..."


*Sopranos: verklighet, maffia, humor. Familjen betyder allt. 
"Modern day morality tale about
New Jersey mob boss Tony Soprano,
as he deals with personal and professional issues in his home and business life."


*Californication: problem, droger, sprit och sex...
behövs det mer för att samanfatta livet?
"A writer tries to juggle his career, his relationship with his daughter and his ex-girlfriend,
as well as his appetite for beautiful women."


*Pushing Daisies: En underbar saga.
Fantasi, kärlek och verklighet.
"Life. Death. And life again."


*Entourage: Klockren! Humor på högsta nivå....Måste ses!
"His fame is their fortune."


*House. Ses endast för att han är så jävlig, ärlig och antisocial.
Skadeglädje är den enda sanna glädjen.
"Genius has side effects."
 
Dessa underbara tidsfördriv kan jag inte leva utan....
Väl värda att ses!

Min älskade sambo trivs med att skriva...
om allt.
En lapp med detta låg på köksbordet när jag kom upp en ledig morgon...
(och ja...han är en aning skygg när det gäller kameran)

"Caught in the stragulation of work.
Trying my best to find a way to escape
and stay home with my dearest darling.
A cold?
Tothache?
No, there´s no excuse.
Of to work then, of to suffering.
Today I´ll try to laugh my way out of sorrow.

Happy thoughts...." /Rob

Ledig dag igår.
Vilket innebar en massa måsten... "as usual".
Tvätta, städa, handla, ringa samtal, socialicera mm.
Vi fick även ta en tur med bilen för att reklamera en trasig matberedare.
(som självklart skulle krascha mitt i potatisrivningen)
Med vi menar jag mig själv och min mor.
Jag har ju inte lyckats komma över paniken jag får när jag kör bil,
vilket innebär att körkortet fortfarande är långt borta för min del.

Jag hade dock glömt bort hur det var att vistas bland folk med mamma..

Väl i affären lämnade jag över matberedaren till killen bakom disken.
Han satte i kontakten för att se vad det var som felade.
Vid denna tidpunkten satt mamma lugnt och stilla i en soffa ett par meter bakom.
Men rätt som det var stormade hon fram, hängde sig över disken och började babbla med en bred värmländska. Hon tjatade om allt och inget....
Jag fick inte fram något annat ord än:
-Men mamma! -suck-
-Ja ja! Ja ska ente va evägen... Hon satte sig i soffan igen.
Killen sa att de inte har några fler av denna sorten på lager, så jag får ett presentkort ist.
På så sätt kan jag ju köpa en annan.... eller något annat. Jätte bra tyckte jag.
-Om inte annat så behöver jag ju en kaffebryggare.
Då kommer tanten in i bilden igen.
-Nee, me Jenny. De har du ju redan...
-Ja men den är så fruktansvärt kass, så jag kan behöva en ny. Försöker jag tysta henne leende med.

Efter många om och men strosar vi iaf runt i butiken för att hitta något nytt.
Första säsongen av "Sopranos" dimper ner från min sida i kundkorgen.
Mamma tjatar om nån serie hon vill ha och börjar leta febrilt.
-Serier står här, mamma. De tycks inte ha den du ska ha.
-Men de e ingen film lille gumman, säger hon högt och tydligt. Samtidigt som hon söker sig igenom butiken.
-Nee jag vet. Däsrför står jag och tittar på serier men hittar den inte.
-Kanske här borta, försöker hon.
-MAMMA! Serierna står HÄR! Den finns inte.....humöret börjar svikta för mig.
-Åhh, står de här. Men jag ser den ju inte....
Jag bara skakar på huvudet och traskar vidare.
Smider planer om ett ålderdomshem...

Väl framme vid matberedare kommer en ung kille fram och frågar om damerna kan behöva hjälp.
-Ja tack! pustar jag Elartiklar är inget höjdarämne för 2 st tanter.
Vi tittar på en sort med tillhörande mixer, som ska vara bättre än den jag hade.
Iofs 400 kr dyrare, men ska det vara bra så kostar det....eller!?
-Den va ju inge fin Jenny, sån ska du väl ente ha? Ta den dära eställe. klagar mamma.
-Den kostar ännu mer, vilket jag är för sniken för....
+ att jag tycker denna var fin och det är ju jag som ska ha den i mitt hem. muttrar jag tillbaka.
På väg till kassan går vi i ett släptåg efter killen.
Då utbryter mamma viskande men ändå tillräckligt högt för att han ska kunna höra.
-Nu får du ju fråga om garanti och sånt...
-Va!? frågar jag
-Garanti och försäkring, så de enet blir nåe fel på denna oxå.
-Ja men ge dig nu...hyschar jag.
Killen vänder sig om.
-Var det något ni ville fråga? sägs leende
Innan jag ens hunnit utforma ett första ord, tar mamma över.
-Hur blir de me garanti nu på denna, om ho skulle ha sönder den me?
Medans killen står där och förklarar känner jag hur jag blir mindre och mindre.
Näst intill osynlig....
Jag känner mig genast som ett litet 10 årigt barn som håller mammma i handen,
ovetande om världen utanför mitt trygga hem.
Jag ser väldigt ung ut för min ålder. Folk har ofta svårt att göra en bedömning när det gäller mig.
Då funderade jag på vad han tror.
Tror han att jag måste ha mamma med mig för att tala åt mig?
Eller ser han att jag endast är väldigt tuktad, respekt för de äldre.... att inte avbryta och göra henne till åtlöje?
Ser han att jag lider i detta nu?

Gahhhh! Paniken över att inte  få stå på egna ben slog plötsligt in.
Jag måste avbryta, visa att jag är "vuxen"....klarar detta själv.
Så på ett eller annat sätt lyckades jag få henne att bli tyst.
Hon ställde sig för att kika på kylskåp ist.
Jag kunde glatt få tillbaka självkänslan och avsluta resten av pappersarbetet med butiksarbetaren.
Hon kunde dock inte hålla sig alltför länge.
När det kom till betalningen protesterade hon högljutt och tyckte att:
-Va! De kan ente stämma, va dyrt!
-Tyst! Det stämmer, sa jag bryskt och motade med henne ut därifrån.

Puhh!

Efter en något psykiskt påfrestande dag, var jag fortfarande vid liv när klockan slog 21.45 på kvällen.
Då var det hög tid för att slappa i soffan med darl framför den nyinköpta första säsongen av
den gamla goda serien "Sopranos".
 Ett bra avslut... trots allt!


Min mor sprudlar av energi och babbel.
Hon drar sig inte för att tjafsa, bråka, skratta eller prata med diverse människor.
Nära och kära eller totalt främmande spelar ingen roll. Hon säger vad hon tycker....om allt.
Det är ofta hon gör mig upprörd och förbannad.
Hon kan klaga och gnälla på det som är mitt, och det jag gör.
Hennes humör är inte att leka med, och eftersom jag är hennes avkomma...
så är mitt näst intill lika vedervärdigt.
Detta gjorde att vi jämt och ständigt gick varandra på nerverna förr,
vilket ledde till att jag flyttade hemifrån vid 17 års ålder.
Men oavsett vad vi gjort eller gör, hur mycket vi gnäller och hatar varandra...
så är hon min mor och jag hennes dotter.
Vi är bästa vänner och vi älskar varandra.
Så här har och kommer vårat förhållande alltid att se ut... det är så vi trivs med det.
Det är vi i ett nötskal!

Off//Jen

In Flames har nu släppt ett nytt album, "A sense of purpose"
Som alla deras andra är även detta kanon!
En aningens lugnare, mer "pop" nu än förr,
men fortfarande ett fantastiskt album.
De visar att de fortfarande är bäst!
Detta kommer bli ett av "årets bästa".
Jag lyssnar, älskar och avgudar....
"The chosen pessimist" och "Sleepless again", 2 makalöst bra låtar. Jag är beroende!

Finally kan man blogga igen!
Började bli en aningens orolig att man var tvungen till och byta blogg igen..-djup suck-
Hockey kommer inte komma upp som ett samtalsämne här något mer,Färjestad visade sig vara värdelösa.....
(sägs endast för att jag just nu är arg)
och åkte ur serien....finalen...eller vad man kan kalla det.
Så livet/vardagen har övergått till det normala igen.
Vilket vill menas:
*Kärlek mellan mannen och kvinnan
*Mys i soffan gramför en film
*Lagad mat varje dag
*Långa promenader med vovvar på kvällen, ist för de stressiga korta innan nedsläpp
*Glädjande samtalämnen mellan de båda parterna i hemmet
*Skägg och annat ansiktshår(!?) har rakats av från Rob
*Tvättning av kläder samt städning av lght har påbörjats
(ser just nu ut som om vi lever i en mindre knarkvart)
*Kontakten har börjats nyskapas bland vänner och familj

Livet leker!

Älskade sötnosen K ska föda i dagarna som kommer.
Hon har väntat hela tiden med att ta reda på kön,
vilket gör det hela ännu mer nyfiket.
Det är så spännande i sig att jag ens kan vara så entusiastisk över detta som jag just nu är.
Det kanske är så att Jen som aldrig skulle ha barn,
har fått igång maskineriet om hur söta ungar egentligen är?
Om man bortser från några små petitesser:
*Gnälliga
*Skrikiga
*Böliga
*Snoriga
*Gapiga
*Livliga
och allmänt i vägen.

Men nån gång så kanske, bara kanske.... storken landar även här hos oss.

I övrigt så är det just nu Pelargonutställning på jobbet.
För mig är pelargoner endast ett ont minne
från forna tider.
Gammla gårdar med skumma tanter och gubbar.
De ger mig känslan av 1800 tal.
Slakt, pigor, hemmafruar, bönder,
kalla dragiga hus och barnaga.
Adelsmän och tjänstefolk,
häxjakt och potatiskällare.
Emil i Lönneberga/Maddicken,
fast utan allt det gulliga och mysiga runt omkring.
Fråga mig inte varför just dessa tankar kommer upp,
för det vet jag inte.
Och ja! Jag är en aning psycho,
men så vitt jag vet har jag haft en helt okej barndom.

Några växter fick jag trots allt köpa med till min mor.
För henne,som säkert så många andra runt om i Svearike,
betyder pelargon endast mys.
Fina hus i lantidyllen, varma sommrar med bara ben och myggbett, en liten sjö att plaska i,
verandor stora som lägenheter
och vita kök att laga mat i.

"One man´s trash is another man´s potpuri."

//Off för att sova, Jen