Är inte alls troende på något sätt,
åtminstonde inte mer än att jag tror det finns något högre än människan.
Naiv är man om man tror att människan är det största väsen som finns.
Trots min saknad av tro till "Gud" så finns det ett budskap i denna film/text
som betyder fruktansvärt mycket för mig.

För mig handlar den om Rob, min pojkvän, sambo, älskare och bästa vän.

Det var han som hjälpte mig upp där jag låg i misär,
det var han som lärde mig att andas igen.
Han lärde mig att gå och stå på nytt.
Fick mig att inse livets innebörd....att det finns så oerhört mycket att leva för.
Han visade hur man lever med livet, hur man kämpar,
att man inte ger upp vid minsta lilla motgång.
Han gav mig kärlek, tillit och respekt när jag som mest och minst behövde det.
Det enda han krävde att få tillbaka var att jag gav samma behandling till honom.

Inget jag någonsin har gjort har fått honom att börja tvivla.
Inget har fått honom att ta ett steg tillbaka...
Oavsett hur lågt jag någonsin sjunkit så har han alltid funnits där med en hjälpande hand.
Han har lyft mig upp ur de mest mörka hål....
samtidigt som han allt mer och mer fått mig till att resa mig själv.
Visat att jag visst kan.

Vi har nu haft 4 underbara år tillsammans....
varav en stor del av dem har varit uppbyggnad av raserade liv.
Vi har smällt ner våra kvarvaror till liv för att bygga dem till ett.
Ett stort fantastiskt berg av kärlek utan gränser,  
tillit och tro utan tvivel,
respekt för varderas tycke, åsikter och känslor.

Jag litar på honom som min bästa vän,
han stöttar mig som min man,
vi älskar som om vi precis träffats,
tryggheten han ger är som en livvakts...
han är mitt allt.


"Din hand som smeker min kind visar tryggheten,
dina läppar som rör vid min mun visar kärleken
och i dina ögon ser jag framtiden.
En framtid som är vår."


//Off, Jen