Slutet är början på något nytt.
Finally kan man blogga igen!
Började bli en aningens orolig att man var tvungen till och byta blogg igen..-djup suck-
Hockey kommer inte komma upp som ett samtalsämne här något mer,Färjestad visade sig vara värdelösa.....
(sägs endast för att jag just nu är arg)
och åkte ur serien....finalen...eller vad man kan kalla det.
Så livet/vardagen har övergått till det normala igen.
Vilket vill menas:
*Kärlek mellan mannen och kvinnan
*Mys i soffan gramför en film
*Lagad mat varje dag
*Långa promenader med vovvar på kvällen, ist för de stressiga korta innan nedsläpp
*Glädjande samtalämnen mellan de båda parterna i hemmet
*Skägg och annat ansiktshår(!?) har rakats av från Rob
*Tvättning av kläder samt städning av lght har påbörjats
(ser just nu ut som om vi lever i en mindre knarkvart)
*Kontakten har börjats nyskapas bland vänner och familj
Livet leker!
Älskade sötnosen K ska föda i dagarna som kommer.
Hon har väntat hela tiden med att ta reda på kön,
vilket gör det hela ännu mer nyfiket.
Det är så spännande i sig att jag ens kan vara så entusiastisk över detta som jag just nu är.
Det kanske är så att Jen som aldrig skulle ha barn,
har fått igång maskineriet om hur söta ungar egentligen är?
Om man bortser från några små petitesser:
*Gnälliga
*Skrikiga
*Böliga
*Snoriga
*Gapiga
*Livliga
och allmänt i vägen.
Men nån gång så kanske, bara kanske.... storken landar även här hos oss.
I övrigt så är det just nu Pelargonutställning på jobbet.
För mig är pelargoner endast ett ont minne
från forna tider.
Gammla gårdar med skumma tanter och gubbar.
De ger mig känslan av 1800 tal.
Slakt, pigor, hemmafruar, bönder,
kalla dragiga hus och barnaga.
Adelsmän och tjänstefolk,
häxjakt och potatiskällare.
Emil i Lönneberga/Maddicken,
fast utan allt det gulliga och mysiga runt omkring.
Fråga mig inte varför just dessa tankar kommer upp,
för det vet jag inte.
Och ja! Jag är en aning psycho,
men så vitt jag vet har jag haft en helt okej barndom.
Några växter fick jag trots allt köpa med till min mor.
För henne,som säkert så många andra runt om i Svearike,
betyder pelargon endast mys.
Fina hus i lantidyllen, varma sommrar med bara ben och myggbett, en liten sjö att plaska i,
verandor stora som lägenheter
och vita kök att laga mat i.
"One man´s trash is another man´s potpuri."
//Off för att sova, Jen
Började bli en aningens orolig att man var tvungen till och byta blogg igen..-djup suck-
Hockey kommer inte komma upp som ett samtalsämne här något mer,Färjestad visade sig vara värdelösa.....
(sägs endast för att jag just nu är arg)
och åkte ur serien....finalen...eller vad man kan kalla det.
Så livet/vardagen har övergått till det normala igen.
Vilket vill menas:
*Kärlek mellan mannen och kvinnan
*Mys i soffan gramför en film
*Lagad mat varje dag
*Långa promenader med vovvar på kvällen, ist för de stressiga korta innan nedsläpp
*Glädjande samtalämnen mellan de båda parterna i hemmet
*Skägg och annat ansiktshår(!?) har rakats av från Rob
*Tvättning av kläder samt städning av lght har påbörjats
(ser just nu ut som om vi lever i en mindre knarkvart)
*Kontakten har börjats nyskapas bland vänner och familj
Livet leker!
Älskade sötnosen K ska föda i dagarna som kommer.
Hon har väntat hela tiden med att ta reda på kön,
vilket gör det hela ännu mer nyfiket.
Det är så spännande i sig att jag ens kan vara så entusiastisk över detta som jag just nu är.
Det kanske är så att Jen som aldrig skulle ha barn,
har fått igång maskineriet om hur söta ungar egentligen är?
Om man bortser från några små petitesser:
*Gnälliga
*Skrikiga
*Böliga
*Snoriga
*Gapiga
*Livliga
och allmänt i vägen.
Men nån gång så kanske, bara kanske.... storken landar även här hos oss.
I övrigt så är det just nu Pelargonutställning på jobbet.
För mig är pelargoner endast ett ont minne
från forna tider.
Gammla gårdar med skumma tanter och gubbar.
De ger mig känslan av 1800 tal.
Slakt, pigor, hemmafruar, bönder,
kalla dragiga hus och barnaga.
Adelsmän och tjänstefolk,
häxjakt och potatiskällare.
Emil i Lönneberga/Maddicken,
fast utan allt det gulliga och mysiga runt omkring.
Fråga mig inte varför just dessa tankar kommer upp,
för det vet jag inte.
Och ja! Jag är en aning psycho,
men så vitt jag vet har jag haft en helt okej barndom.
Några växter fick jag trots allt köpa med till min mor.
För henne,som säkert så många andra runt om i Svearike,
betyder pelargon endast mys.
Fina hus i lantidyllen, varma sommrar med bara ben och myggbett, en liten sjö att plaska i,
verandor stora som lägenheter
och vita kök att laga mat i.
"One man´s trash is another man´s potpuri."
//Off för att sova, Jen

Trackback