One week to go...
och känslorna inom mig är blandade.
Jag är en aning skrämd över hur det kommer bli att bo en bra bit ut på landet,
långt borta från städer, utan gatubelysning (mörkrädd)
och med ett "okänt" djurliv tätt inpå husknuten.
Kommer det bli som vi tänkt?
Vi har ju trots allt spenderat många dagar i stugan
även under den mörka årstiden...
Jag är nervös över hur det kommer gå med våra gårdsplaner,
grönsaksodlingen och allt som kommer där till.
Är det bara drömmar som kommer fortskrida som drömmar
eller kommer vi lyckas få dem att bli verklighet?
Men jag är samtidigt lycklig över att äntligen ha tagit ett steg i rätt riktning,
att vi vågar chansa på detta livet och våra drömmar.
Jag ser fram emot tystnaden, djurlivet och naturen.
Längtan efter ett eget litet ställe bortanför staden där man kan andas frisk luft
elda i kaminen och ta ett steg från dörren för att vara i skogen är stark,
så stark att jag tror detta kommer vara ett bra val vi gjort.
Jag ser fram emot alla dagar på våra egna åkermarker,
att få se hundarna busa runt i trädgården, långa skogspromenader
och mys framför brasan.
Men jag ser även fram emot framtiden och alla planer vi ska försöka få igång.
Hönshuset, renoveringen av ladan, sådden på åkrarna till våren
samt all plantering av våra egna fruktträd och bärbuskar.
Det ska bli mycket saft och sylt, egenskördade grönsaker och rotfrukter samt
ägg från djur skötta på det sätt vi tycker att djur ska behandlas.
Jag ser fram emot att bli till viss del självförsörjande!
Men först och främst gäller det att flytta, och det gärna snarast.
För nu är jag trött på att bo bland kartonger...
Tänk vad mycket god mat jag och Sanna kommer få..
Eller ja, hemlagad saft, sylt, ägg, grönsaker! Helt fantastiskt juhe!!
Och eh.. vad fan heter det på svenska? Rips.. sådana där röda lite sura bär på buske! Odla det.. det blir godast saft av dom! ;))
PUSS darlinka!!
Och att ni äntligen fått eran dröm gör mig så vansinnigt glad!! <3
Tystnaden, mörkret och lugnet på landet är så skööööööööööönt!!!! Saknar inte gatljusen ett dugg, fast att jag haft såna omkring mig i över 30 år innan jag hamnade på slätta.
Fast helt tyst är det aldrig, för är det tyst hörs bilsuset från vägen några km bort eller en traktor som jobbar någonstans eller så gnäggar grannens hästar.
Men tillbaka till stan: Nej tack!!!!
Kul att se morotskördaren, här drar Maken för hand!!! Många morötter är det att dra men tyvärr har masken hunnit i många av dem så de grovsorteras redan på landet så de slipper blasta dem för hand här hemma innan sorteringen.
Ska bli spännande att se hur det går för er.
Det SKA kännas pirrigt och stort och konstigt och nervöst och allt möjligt nu - något annat vore väl knappast normalt!? :-)
KRAM på dej!!!
PS! Köp er varsin riktigt bra pannlampa! DS!
Kasta er gamla säng och köp en ny till det nya huset:). Vansinnigt kul med ert flytt, du kommer att undrar varför du var lite skrämd om en vecka:).
Huu vad spännande! Jag är så himla glad för er skull. Det blir allt bra fast i början kan det kännas ovant utan gatljus när mörkret är så nära. Köp halsband med blinkande lampor år båda hundarna och reflexer och som AnnaKK skrev, pannlampor. De finns under hundringen.
Puss & kram, mamma.
Bonnfrua: För hand? Det var inte dåligt! :) Vi drar för hand till torg och i början av säsongen, men sen blir det maskinen. Det är ju flera flera ton morötter!! :0
Anna KK och mamma: Pannlampor har vi och reflexer är införskaffade. :D
Linda: Tack! :)
Hondjur: Kom kom kom och bo hos oss! :D
Rips tippar jag på är vinbär...?? Och det kommer vi ha. :)
<
