Jag känner att jag bör förklara lite från mitt förra tunga inlägg.

Jag ska bygga om mitt liv...
trots att det inte egentligen är totalförstört.
Det behöver helt enkelt en uppfräshning! Spotta och gnida lite...

Man upplever saker på olika sätt.
Känslor är olika för var person...
trots att de kan bygga från ett och samma perspektiv.
Det som är skräckinjagande för mig
kanske inte rör den andra i ryggen.
Eller tvärtom...
Det som är roande för mig, är dötrist för någon annan.

Vet inte hur jag ska förklara allt, men i det sora hela:
*Jag behöver en fast punk i mitt liv...något att gå tillbaka till.
Denna punkten tycks ha försvunnit...

*På samma sätt behöver jag trygghet,
en trygghet som kommer från den fasta punkten,
från annat håll eller från mig själv.
Tryggheten har nu istället blivit till rädsla...

*Jag behöver veta vart jag har mig själv,
och hur jag ska få mig att fungera rätt.
Just nu är jag som en trasig kaffemaskin.
Lika spänd varje gång för vad kaffet ska smaka i just denna kopp...


För att lyckas med justeringen av mitt liv krävs som sagt en del arbete.
Detta må vara nätta steg för andra,
men för mig är det enorma kliv.
*Socialt-Psykiskt välmående:
Mitt sociala liv är under all kritik.
Jag har därför börjat tvinga ut mig, träffa nära och kära
men även gamla vänner.

*Träning-Fysiskt välmående: Ännu värre....
det längsta jag kommer i fysisk aktivitet,
är promenader med hundarna.
Jag ska därför starta en träningsdag i veckan, till att börja med.
Jag och min syster tillsammans kommer stötta varandra.

*Självförtroendet: Man måste tro på sig själv om man ska lyckas.
Att ständigt förlita sig på andra hjälper mig inte...
Att få hjälp av andra hjälper i viss mån,
men är samtidigt en björntjänst i det långa loppet.
Jag kan själv om jag bara vill...

och jag är faktiskt possitiv, den negativa texten till trots.
Jag har lärt mig att upptäcka fel hos mig själv...
och jag har kommit en bit på vägen för att rätta till dem.
Det är fantastiskt för att vara mig...!