Dagen har idag förgyllts av vackra Karro´s närvaro.
I hennes hem drack vi kaffe och pratade gamla minnen.

Karro är den typen av vän man aldrig kan leva utan.
Hon har en aura runt sig som utstrålar glädje och ömhet.
Oavsett om man inte träffats på dagar, veckor eller månader
så känns det aldrig längre än igår.
Det är lättsamt och roande att få ha henne nära.
Hon är precis som en riktig vän ska vara!

För att sen inte tala om hennes underbara lilla krabat till son.
Mitt ibland allt jollrande och lallande lyckades han även
klämma fram ett par skräniga fågelläten.
Pojken var nämligen på lite dåligt humör idag,
och hade även lärt sig ett par ljud som kunde framkalla uppmärksamhet.
Större delen av tiden var han ändå en go och glad liten tultis
som mer än gärna stoppade mammas fingrar i munnen...

Denna dagen fick mig att förundra och fascineras av en mammas liv.
Hur hon lyckades manövrera hemmets sysslor
med en sådan precision....
(fixa mat åt Fabian medans han hängde i hennes famn
samtidigt som hon ordnade med kaffe och uppehöll samtalet vi hade)
hänförde mig!
Själv stod jag mest som ett fån med hakan i golvet.
Jag lovade dock mig själv att aldrig mer stressa över mitt liv...
för vad är väl det jämfört med detta!? -ler stort-

Jag älskar henne!