Tonårsmonster och galna mammor.
3.de gången denna veckan..
Det dunkas, klampas, skriks och vrålas!
Min första tanke är: "Shit, vad pinsamt!
Fattar hon inte att det hörs!?"
Vårat hus är riktigt bedrövligt lyhört.
Sitter jag här framför datorn kan jag uppfatta ord som:
"Skitungar, djävulsbarn, dra åt helvete, idioter..."
Stackars barn...
Men även vissa meningar som:
"Ni kommer få jobba med utvecklingstörda resten av era liv!"
Antar att de missköter skolan!?
Vill jag däremot verkligen spionera,
så kan jag ställa mig i badrummet eller i köket vid spisen.
Genom fläktarna kommer ljudet fram i perfekt avlyssningston.
När jag sitter här och funderar på varför hon är så taskig mot ungarna,
och varför hon kallar dem så hårda ord.
Så kommer jag på att det var faktiskt så här det var även för mig,
min syster och min mor.
Vi (jag och min syster) var hemska.
Vi misskötte skolan, hade fester varje gång mamma jobbade natt,
stal cigg och pengar från henne, rymde till annan stad
och vi hade ordkrig med henne dagligen.
Det var en hemsk period i våra liv.
Både för mamma och oss.
Det är en tid jag helst av allt vill glömma...men inte kan.
Visst, det kanske bara är bra att jag inte kan förtränga allt.
För på något sätt så tror jag det är bra att minnas hur man var,
för att kunna lösa situationer man själv kommer få
med sina egna tonårsmonster.
Ju mer jag tänker på det desto gladare blir jag,
över att även min mor var som hon var.
Hon letade alltid rätt på oss på stan, förbjöd oss att gå utanför dörren
och vaktade den sen med kniv..hrm.
Hon satte sig in i våra liv...tvingade oss att prata
och lyssnade på vad vi hade att säga.
Hon brydde sig om oss och gav aldrig upp!
Om fler hade haft koll på sina ungar,
så hade även vissa tragedier aldrig inträffat.
Off, Jen
Gahh! Minnen gör mig blödig...
nu måste jag ringa henne och säga att jag älskar henne.
Ja, det är nog inte lätt alls att vara tonårsmamma =O Min älsta dotter är 12 så det dröjer ju inte länge förrens man är där, hehe !!
Men som sagt, det är bra att föräldrarna lägger sig i, annars vet ju inte barnen några gränser alls !!
Oh, jag känner igen mig lite. Alltså det där med att skrika ibland när jag är arg på barnen. Men jag aktar mig noga för att säga saker som djävulsunge och du är dum i huvudet + grövre saker. Vill ju inte att barnens självkänsla ska bli lägre än vad det redan är (mycket krav och förväntningar från kompisar, skola m.m.)Jag var nog en snäll unge för jag minns inte att min mamma gnällde och skällde på mig.
ooooo jag kom in!!!!! hoppas det går att publisera också... min dator är elak, den bara hakar upp sig när jag ska komentera!!!!
Din mor låter som en bra mor ;) Du verkar ha växt upp vettig och det är det som är mammors jobb ;)
nattnatt ;)
<
