Jag ställer mig vid disken,vilket är ett berg...
Rob står och lagar mat.
Han slänger till ett par skedar,skålar
och annat han använder till mig och diskberget.
Jag ska precis till att skölja en skål men tack vare all disk runt omkring,
så smäller jag till en bunke och öser ut vatten över hela mig.

Plötsligt så börjar det koka i kroppen på mig.
Ren ilska sprudlar upp!

Jag smäller till diskberget så att det rasar mot Rob,
han uppfattar detta som en ilsken gest emot honom...
vilket det kanske var.
Han i sin tur blir arg och smäller diskberget tillbaka mot mig,
men han har sådan enorm kraft i sitt slag
att vissa delar av berget flyger förbi mig och ner på golvet.
Sen snäser han: Jävla menshumör!
Ouch! Sådant ska inte en man säga,
även om han har rätt i det han påstår.
De orden gör en bara ännu mera förbannad...

Jag klampar ifrån köket mot sovrummet.
Tar tag i sovrumsdörren och vränger igen den med en rasande fart.
Det smäller så rejält att det nästan skallrar i fönstren.
Med en duns sätter jag mig i sängen och bara inväntar "svaret".
Det kommer snabbare än jag trott.
In kommer Rob...men hinner inte riktigt med att säga något,
föränn jag vrålar:
"Jag vet!" "Du behöver inte säga det..."
Chockerande så säger han inte ett ord.
Istället ger han ifrån sig en djup suck
och stänger dörren försiktigt igen.

Frågetecken!!
All ilska jag haft försvinner spårlöst
och jag går ut för att fortsätta med disken igen.
Bara sådär, så löste han ett stort problem,
genom att vara bättre.
Han satte stopp utan att säga ett ord!
Amazing...