När mannen i hemmet får sköta ekonomin...
Lagom innan snön kommer på riktigt
och sätter sig som stora bollar i pälsen.
Vanligtvis gör jag denna proceduren själv, med trimmer och sax...
men eftersom min rygg bryts på mitten
efter de 2 timmar denna procedur tar,
så bestämde jag mig senast att låta någon annan sköta detta,
mot betalning.
När jag då idag påtalade att vovven börjar bli lite väl långhårig,
och att det nu är dags att boka en tid....
så säger mannen i hemmet:
"Varför slösa pengar på det? Vi kan väl ordna det själva?
Om vi båda hjälps åt så går det på nolltid."
Visst, dum som jag var så accepterade jag förslaget
och vi båda satte igång med klippningen.
1 timme senare.
Hårtussar flyger runt, golvet är täckt av en hårig matta
och Porthos snarkar för fullt.
(han blir ordentligt avslappnad när han blir ompysslad)
Själv sliter jag med saxen i vovvens päls, lyssnar på en gnällig man
och stressar mig svettig.
Endast halva kroppen är klar och Rob tjuter redan som en liten skitunge.
"Ugh! Vad tråkigt! Det här tar ju hela daaan! Är han inte klar snart?
Jag är uttråkad!!!"
Humöret sjunker till botten och tillslut vrålar jag tillbaka:
"Men skit i´t då! Gå och gör något annat så jag kan få koncentrera mig!"
-spott & fräs-
Mannen går gladeligen iväg för att träna och jag fortsätter klippandet.
Ytterligare 1,5 timme senare.
Ryggen är bruten och kläderna är fulla av stickiga hårstrån,
men Porthos är överlycklig för den nya "lätta" frisyren.
Fjunig som ett lamm.
Mannen kommer in genom dörren och säger till Porthos:
"Nä men, så sööt du blev då!"
Han tittar på mig och ler med hela ansiktet...
något leende får han dock inte tillbaka.
Jag ger honom en iskall blick och muttrar för mig själv:
"..om vi båda hjälps åt...yeah right!?
Förbaskade, jä*la..."
Nästa gång ger jag gladeligen ett par hundra för att slippa bryta ryggen av mig!
Fotnot: Stackarn fick ett par kala fläckar som ett resultat av en stressad Jen
med saxen i högsta hugg.
Som tur var inte hela vägen in genom huden...
Shit, det måste ta aslång tid å klippa en hel hund. Jag brukar klippa ett av mina marsvin ibland eftersom hon är den enda som är långhårig.. Det går ju ganska fort, men oftast inte för att det går snabbt att bli färdig utan för att hon är snabb på att hoppa ur knät hela tiden.. hon gillar inte å bli klippt.. X)
Phu...! Gjorde du en sån heltrimning på honom - inte undra på att det både tog lång tid och kändes i ryggen. Men skönt iallafall att han ligger still och är med på noterna när du klipper - annars hade det ju lätt tagit den dubbla tiden! <:-)
För var gång jag klipper på vår cocker (tassar, öron och hals + lite där baka och på svansen), så känner jag allt mer och mer att jag åtminstone måste ta reda på vad det skulle kosta att låta en riktig hundtrimmare göra jobbet. Tror att jag faktiskt snart kommer att tycka att det är värt priset!? Hm... Och jag som alltid har varit helt anti en total nedklippning av hans päls börjar nog till och med mjukna på den punkten också... <:-) Orkar helt enkelt inte sköta en så pass jobbig päls på samma vis idag som för 20 år sen - det är faktiskt bara till att erkänna den saken! Man har blivit gammal... :-/
Kanske mannen i huset också behöver trimmas lite när han sover. Om du bara ligger brevid och fixar det ska det nog gå bra med ryggen. Hehe
<
