Lillfjanten och tultisen invaderar sängen
Tandvärken tar snart livet av mig!
Somnade kl. 04.15 inatt pga hunger.
Magen kurrade ljudligt och kroppen vred sig av smärta.
Jag är en person som måste äta på vissa specifika tider
under dygnet.
Jag bara måste, annars blir jag tokig.
En grinig, arg, ledsen, vansinnig, deppig satmara.
Så när jag nu inte kan få i mig den mängden föda jag behöver,
pga den jä*la infektionen i truten...
så lovar jag och svär att jag snart kastar mig eller någon/något
ut genom fönstret.
-Humörsvängningar som heter duga-
Sömnen kom dock till sist,
efter ett par slevar nyponsoppa och en bit ost..-hrm-
Jag hade även 1 lillfjant och 1 tultis som sussade tätt inpå.
Deras lugna andetag fick min kropp till ro... -ler-
Fegisar och mammas bäbisar är de båda.
Ständigt tröstsökande men alltid lika kärleksfulla..
Att de gömmer sig bakom mammas ben när något skrämmer,
eller att de ständigt kivas om uppmärksamhet
och även när de båda gör allt för att se så ledsna ut som möjligt
i hopp om att få smaka maten på bordet...
är saker som jag älskar med dem.
Till och med nätter som denna...när man inte kan få sömn...
så kan jag inte låta bli att le
när jag känner deras små kroppar tätt mot min kropp.
Det knökas och det bökas tills de får en plats i sängen.
Oftast när Rob suckandes har flyttat ett steg utåt...
Lyckligt lottad är jag,
som varje natt får ha änglar vid min sida!
Off, Jenny

Bilder: Privata!
Somnade kl. 04.15 inatt pga hunger.
Magen kurrade ljudligt och kroppen vred sig av smärta.
Jag är en person som måste äta på vissa specifika tider
under dygnet.
Jag bara måste, annars blir jag tokig.
En grinig, arg, ledsen, vansinnig, deppig satmara.
Så när jag nu inte kan få i mig den mängden föda jag behöver,
pga den jä*la infektionen i truten...
så lovar jag och svär att jag snart kastar mig eller någon/något
ut genom fönstret.
-Humörsvängningar som heter duga-
Sömnen kom dock till sist,
efter ett par slevar nyponsoppa och en bit ost..-hrm-
Jag hade även 1 lillfjant och 1 tultis som sussade tätt inpå.
Deras lugna andetag fick min kropp till ro... -ler-
Fegisar och mammas bäbisar är de båda.
Ständigt tröstsökande men alltid lika kärleksfulla..
Att de gömmer sig bakom mammas ben när något skrämmer,
eller att de ständigt kivas om uppmärksamhet
och även när de båda gör allt för att se så ledsna ut som möjligt
i hopp om att få smaka maten på bordet...
är saker som jag älskar med dem.
Till och med nätter som denna...när man inte kan få sömn...
så kan jag inte låta bli att le
när jag känner deras små kroppar tätt mot min kropp.
Det knökas och det bökas tills de får en plats i sängen.
Oftast när Rob suckandes har flyttat ett steg utåt...
Lyckligt lottad är jag,
som varje natt får ha änglar vid min sida!
Off, Jenny

Bilder: Privata!

Trackback