Bild: Privat

Söndagen är över och det är återigen dax för jobb.
Deppigt värre!
Skall dock inte klaga med tanke på ett jag varit ledig hela helgen
och är ledig nu onsdag till söndag.
Det blir en liten minisemester...
Så det är då inte synd om mig!

Helgens få dagar har spenderats i högt tempo
med en början i fredags när vi firade Bengans 35 årsdag.
Det var en av de där dagarna då man bara vill gå och gömma sig.
Dra täcket över huvudet, strunta i allt
och hoppas på att ingen bryr sig.

*Jag hade jobbat på min lediga dag
och tagit ett par timmar extra i veckan,
vilket gjorde att jag var trött och sliten.
*Solens heta strålar har gjort arbetsplatsen till en kvav medelhavstrand
där medeltemp ligger på 40 grader, utan minsta vindpust till ac.
*Detta tillsammans med den salta vätska som kroppen producerar
har lett till en akneattack som heter duga...
mitt i Jen´s tryne dessutom.
*När man sen inte orkar eller sk hinner få i sig mer vätska
i den heta sommarvärmen,
är det ju inte konstigt att man får huvudvärk..
som leder till ännu mera pessimistiskt betéende.
Den sista droppen som fick humöret att helt försvinna
var när jag kkikade i garderoben,
för att till min förskräckelse finna... ingenting!!
Egentligen är garderoben så fullproppad
att jag knappt kan stänga dörren,
men i detta tillstånd jag nu var, hittade jag verkligen inget.

Tack och lov har jag en sambo som inte kan den fula konsten
att vara pessimist. (när det gäller kläder etc.)
Så han näst intill klädde på mig nåt och sa med bestämd ton:
(som en far gör till sin krångliga tonårsdotter,
när hon endast ligger i sängen och bölar )
"Nu faan tar du ditt ansvar och följer med,
annars får du banne mig ringa och förklara varför!"

Detta var absolut inget jag kände för att göra,
dels för att det aldrig skulle fungera som bortförklaring
i Bengts öron...
Men även för att jag längtade efter att få komma dit.
2 supergoa ungar, en mjukisvovve, C´s bakverk..?,
tokiga släktingar och vänner samt Bengan.
(Tro mig, ni vill inte höra en närmre presentation av honom...
mer än att han är en sjukt, galet underbar stjärna)

Så party blidde det!
Jag var, trots mitt humör och den hemska looken jag hade,
grymt social.
Så pratsam och halvtrevlig har jag inte varit på länge...
mot halvt okända människor.
Jag har inte heller varit så rädd på väldans länge...
så rädd att jag nästan svimmade.
Hade glömt hur påfrestande det egentligen är att bara prata,
umgås, mingla...

Kvällen var trots värmesvallningar och yrsel alldeles,
alldeles underbar.
Det mumsades tårta, bråkades, pratades, hoppades, busades,
skvallrades, kaffepimplades, mystes och skrattades.
(jag bör plugga in lite svenska igen...harkel.)
Vi hade även en hel del paparazzis där s
om tultade runt med kameror i högsta hugg.
Inte lika populärt hos födelsedagsbarnet dock...hehe!
Varav jag inte lägger upp en oredigerad bild...
hotelserna inför bloggandet och bilderna var många och hemska.

Kvällen kom i rasande fart, vilket innebar hemgång för mig och Rob 
med Offa på släptåg.
Vi köpte godis, slängde i en film och dundrade ner i soffan...
där Jen somnade gott.
Ehe...
Vad kan man säga..jag var ju faktiskt sliten...

Off, en nu piggare, gladare och finnfri Nenny