Syttende maj!
Regnet det bara öser ner....
Det var ingen skojig promenad man hade nu på förmiddagen med vovvar.
Inte för att de var bökiga på nåt sätt,
utan för det bedrövliga väder som infunnit sig på min lediga helg.
Rain, rain, rain...
Ögonen var alldeles för suddiga efter sömnen,
så några regnkläder fick jag självklart inte på mig.
Slutet efter en 40 min promenad blev 1 plaskblöt Jen,
med kläder som slickade sig tätt inpå kroppen,
och 2 dränkta vovvar...som gladeligen skakade av sig allt vatten i hallen.
Som tur var stod en nyvaken Rob där.
Han blev hastigt en aning piggare då vattnet nådde hans halvnakna kropp.
He he! Skadeglädje...
Kan dock säga att det är mycket lättare att torka Porthos nu, efter klippningen.
Hans päls gick från 15 cm till 2 cm.
Han påminner nu om ett litet svart lamm.
Söta lillfjanten!
Även jag har fått håret ansat en aning.
Var så in i h-vete nervös dagen då jag fick sitta i klippstolen.
No big deal! tänker ni nu.
Men för er som känner mig,
så vet ni att det är den största dealen i Jen´s historia
när det gäller att klippa sig.
Jag är inte den typen av kvinna som klipper, fönar, stylar och har sig...
Mitt långa hår har jag vädesatt högt.
Antar att jag blivit för bekväm med det....
för visst kan jag väl ansa det ibland, som med allt annat växande.
Iofs var det nog mer som ett ogräs denna gång....
Det var vad jag fick höra från Ira när hon tog tag i saxen och riktade in sig på håret.
Jag tror jag blundade hela tiden...
Efter varje tuss som föll mot golvet hördes en ljudlig suck från mitt inre.
När hon tillslut var klar och visade mitt nya jag i spegeln,
var jag överväldigad av glädje.
Håret kändes levande igen.
En aning kortare dock...
Hon tyckte även att vi skulle färga håret.
Få bort råttfärgen som jag nu har.
Ehh! Sa att vi tar det nån annan gång...
om si sådär 1 år eller 2.
Off/ Jen, ett nystylat modeoffer.