Mitt så kallade liv.
Ehh ja!
Jag har visst ett liv utanför bloggen. -hör och häpna-
Dock inte så glamoröst som ni kanske tror.
Det består av jobb, jobb, jobb och familjen.
I går körde vi total slappisdag.
Jag hade visserligen inte druckit en droppe..ok en kanske,
men jag kände mig ändå överkörd av ett tåg hela dan.
Bakis utan fylla, går det?
Rob´s ångest, illamående, trötthet och dödslängtan var mer förståelig.
Han hade ändå hällt i sig ett par liter högkoncentrerat alkohol.
Vi kikade på nya avsnitt av alla serier vi är beroende av
och bara hängde i soffan.
Om man bortser från skogspromenaderna med vovvarna.
Iförda munkjackor med huvan långt ner i ansiktet
och kolsvarta solglasögon.
Idag har jag jobbat till sena kvällen.
Men trots mina zombieliknande rörelser av utmatthet när jag kom hem,
så lyckades jag ändå hålla en middag
+ filmkväll med delar av min familj.
Mor, syster, bror och vovven Max var på besök.
Nu när gästerna åkt hem,
kan jag inte annat än längta till sängen.
Trots denna trötthet och mitt tjat av att ha ett liv
så visar jag er nu motsatsen.
Jag kunde inte motstå begäret av att blogga...
Haha, bakis utan fylla känns ju hopplöst !! Då kunde man ju lika gärna druckit sig redlös o haft en anledning att må dåligt ! Men så blir det ibland =) Ja det där med att jobba, jobba o jobba känner jag igen =( Men kul att du inte kunde motstå bloggen i alla fall =)
Ha de så gott =)
Hahah, välkommen tillbaka ;)
Goddagens! Man ska fylla livet med roliga saker - och blogga är roligt! ;-) (För det mesta iallafall! Men visst kan jag hålla med om att det är ganska beroendeframkallande också...!)
Jag känner av den där bakisen utan fylla varje helg när jag vaknar! Ibland drar jag mig för att sätta mig och köra, tänk om mätaren ger utslag för att jag inbillar mig att jag är bakis! haha... aj aj..
<
