Djurvän...?
Hur kan man påstå sig vara djurvän,
när man accepterar det industriella massmordet?
När man accepterar plåganoch ångesten
en levande varelse får genomlida?
När man rycker på axlarna och säger:
"Det finns inget jag kan göra!"...
är det en djurvän i era ögon?
(Här kanske ni anser att det borde finnas en länk
som visar ett slakthus eller liknande,
men jag är tyvärr alldeles för psykiskt nedbruten
för att orka kika igenom den typ av videos nu.
För jag antar att ni endast nöjer er med svenska slakterier...?
Sök då på youtube, där det finns gott om dem,
eller nöj er med att kika på denna om Mc Donalds.)
*Är det så att man menar djurvän, i form av vän till husdjur?
(såsom hundar, katter, marsvin mm)
*Är man djurvän med alla djur
fram till den dagen man behöver mat,
och lägger vännen på tallriken?
*Eller är det så att man glömmer bort
hur köttbiten kom till tallriken.
Att den en gång faktiskt har varit en del av en levande varelse?
Just wondering...
Tack så mycket. Haha nja det kan man väl ändå inte påstå.
Ja gör det. Det är inte så himla svårt. Dom har rea överallt nu =).
Fy, jag ska aldrig mer äta på McDonalds.
Tack för att du tar upp sådana hemska saker och lägger ned tid på att söka information "Nenny".
:-))
Jag blir bara bekymmrad över din psykiska status när du nu har sett och hört så mycket. Tänk positivt, tänk att du faktiskt gör något.
Du kan inte förändra världen i ett nafs, det tar tid. Du gör i alla fall så gott du kan och du är ju inte ensam i din kamp, tänk på det.
Många varma kramar, mamma.
Tack mamma! :)
Jag själv kan inte förändra världen,
men tillsammans kan det gå.
Mitt psykiska status har, är och kommer alltid vara på bristningsgränsen...
men så länge det finns orättvisa,och så länge folk engagerar sig så orkar man fortsätta kämpa för saker man bryr sig om.
:D
Med er känner man sig iaf inte ensam... :)
<
