Måstjut
De trippar runt på marken, utan att kunna flyga,
utsatta för världens alla faror..
Hur lång tid tar det innan de lär sig att flaxa med vingarna?
Men visst, helt oskyddade tycks de inte vara.
De 2 små ungarna som piper dagarna i ända nedanför oss
har åtminstone en mor som håller ett vakande öga från taket.
Då och då dyker hon upp med en liten mumsbit.
Även när faror hotar, som en smygande kisse eller en alltför närgående
människa, så kommer mamman snabbt farande.
Hon lyckas även få med sig de måsar som finns i närheten på attacken.
Genom att störtdyka, skrika, skita och flaxa så föser de bort faran.
Men för att slippa oroa mig och springa ut på balkongen
så fort jag hör de små livens pipande och mammans skrikande,
så hoppas jag innerligt att de snart ska kunna ta hand om sig själva.
Kassa bilder, jag vet,
men de är fotade från 5.de våningen med en liten digitalkamera...
För er som inte ser: Det ska föreställa 2 måsungar och en måsmamma.
Ehm!
Men det är väl klart att man blir engagerad i sånt där - och fågelungarna har det jättetufft och dödligheten är stor... Man kan ju inte heller göra så mycket för att hjälpa dem (om man nu inte ska "kidnappa" dem och låsa in dem i en bur eller nåt - men det kan man ju bara inte göra!! Och man får inte heller, förresten), så det är bara till att hålla tummar och tår och hoppas att det går bra för dem. De verkar ju trots allt ha en bra mamma! :-)
Coolt! Jag jobbade ju som bekant ett tag nere i Åhus hamn på taken där... Där var miljoner måsar och ägg. Tyvärr var vi tvungna att flytta äggen och deras bo, men dom fixade nya över natten! Precis när vi var klara med bygget så kläcktes en del ägg och taken blev fulla av dunbollar. Sen lämnade vi taket och har inte varit där sen dess, kanske skönast för dom och för oss, dom började bli riktigt aggresiva dom vuxna djuren ;-)!
Ha det gött i värmen
Kram
Mange B
Vad gulliga de är! Bilderna blev ju ganska bra faktiskt.
Puss & kram, mamma.
<
