Tekniskt sett så var dag 4 igår,
men den dagen var inte vidare bra....
därför kommer en uppdate om den idag. (när jag lugnat nerverna)

Dagen började kasst, när jag vaknat upp och insåg
att det var "den" tiden i månaden.
När den kvinnliga åkomman valt att inträffa...
Med smärtor i mage och rygg påbörjade jag min vandring till arbetet.
Efter att ha spenderat 30 minuter i rejäla munusgrader och genom iskalla vindar,
så upptäckte jag att det inte går att komma till jobbet utan förfrysningar
när man inte äger ett par rejäla vantar.

Arbetspasset pågick i ett sakta lunk och smärtorna blev bara värre.
Piller efter piller trycktes ner i halsen i hopp om att värken skulle avta.
Och visst gjorde den det...
men efter så mycket droger så hamnade jag istället i en egen liten lallovärld.
Dåsig och illamående kämpade jag mig genom dagen
med siktet inställt på soffan och en varm filt runt kroppen.

Så när eftermiddagsmörkret äntligen kom,
och det bara var 3 timmar kvar tills jag kunde masa mig hemåt,
dyker en kollega upp framför näsan med en lurig fråga.
Hon undrade om jag inte skulle vilja sluta nu, kl. 17:00 istället för 19:00.
Jag bildade ett frågetecken i hjärnan och började snabbt fundera på vad haken var.
Vanligtvis får man frågan omställd: Om man skulle vilja jobba längre...

Efter en lång funderare och många frågor ställda till min kollega,
så framkom det att det faktiskt inte fanns någon hake...
Det var ren vänlighet från hennes sida.
Vilket menas att detta var dagens höjpunkt!
Självklart tackade jag ja till att få komma hem till soffan tidigare.

Så efter en iskall promenad hemåt, slutade jag dagen slummrande i soffan,
omlindad av en filt (snarare ett täcke) och med en varm kissekatt på magen.