Ibland vill man inget hellre än att gå i ide ett par år
som vanligt kan tyckas i utomståendes ögon.
Men inte tuffa på det sätt som de varit: Plugg, jobb och allmän stress.
Nu handlar det om totalt kaos, en ren och skär kolaps (stavning?).
Csn beviljar inget stöd eller lån för praktiken och
arbetsförmedlingen lurade mig.
Dvs. de "godkände" en arbetspraktik, lät mig och praktikplatsen skriva avtal,
skickade mig till facket för en underskrift och skulle skriva på själva.
Men där kom bakslaget.
En kopia på ansökningen kom aldrig till mig,
skolan började tjata, arbetsplatsen började tjata (i och med min tjänstledighet)
och jag blev tvingad att tjata tillbaka på arbetsförmedlingen.
Inte bara en gång...om ni nu skulle få för er att det hade räckt.
Första ggn jag var där och gnällde på att min handläggare inte kontaktat mig än,
trots över 1 månads väntetid, så fick jag svaret att hon nog hade fullt upp.
Men de lovade dyrt och heligt att de skulle meddela henne min önskan.
Andra ggn sa de att ansökan inte fanns...hon hade troligtvis slarvat bort den.
Gaah!
Jag fick istället skriva en ny, med nya signaturer från de inblandade.
2 dagar senare skulle jag få kopian sas det.
Vid detta läge hade jag fjäskat enormt för min lärare på utbildningen
och bett om uppskov.
När jag trots allt inte fick min ansökan efter 2 dagar,
så var jag iväg till arbetsförmedlingen igen,
men denna gång för att slå näven i bordet och vråla lite extra.
Då får jag svaret att min handläggare har ansökan kvar,
men de kan inte få tag på henne nu.
De lovar dock att se till så att hon ringer mig.
Några dagar senare har handläggaren fortfarande inte ringt
och jag är i upplösningstillstånd.
Med min fars hjälp så kontaktar vi kundrelationen på arbetsförmedlingen
och berättar om mitt dilemma.
Hon säger att hon genast ska kontakta chefen för arbetsförmedlingen i denna stad
men ber mig ringa igen om det blir ytterligare problem.
Som ett brev på posten så ringer min handläggare nästa dag...
Men då för att meddela att jag inte får ansökan godkänd,
med anledning till att jag har jobb.
WHAT!
Jag tog ju tjänstledigt på deras inrådan!!!
Hade de meddelat mig direkt om vad som gällde, för 3 månader sedan,
så hade detta aldrig skett.
Men det är väl för mycket begärt att det ska finnas personal på det stället
som faktiskt vet hur saker och ting går till!?
Varför kunna konsten att sköta sitt arbete?
Så nu riskerar jag att bli av med praktiken och utan praktik så
får jag inte gå kvar på utbildningen.
Men som om det inte vore nog så ska jag gå på tjänstledighet om 1,5 vecka,
vilket menas att jag även står utan jobb. :0
Och för att strö salt i såren så har jag även påbörjat samt
betalat intensivkursen för körkortet.
Iofs med pengar jag fått låna, men det är ändå pengar som ska tillbaka...
Med den ekonomin jag kommer ha under mina 6 månader som tjänstledig,
med endast en 50% inkomst från csn så lär det dröja ett par år att få det återbetalat.
Vad i hela helvete ska jag göra!!?
Jo, det ska jag säga:
Med hjälp av kundrelationer så ska jag göra en JO anmälan
och stämning mot idioterna.
Underbart! Som om det kommer gå som en dans på rosor... *dööh*
I ett enda drag lyckades mitt liv braka samman
till en hög jag inte kan sopa ihop och laga.
Det ordnar sig alltid gumman, på något sätt!
O du vet att du alltid har oss att åka till eller ringa o prata eller bara få gråta ut hos! =)
Älskar dig massor! <3
Puss o Kram!
Å fy f*n vilket jä*la sätt!!! Förstår dom inte hur utlämnade människor är i sånahär situationer. Det är ju DOM som satt dig i sitsen så då får dom fanimej ta och sopa upp sig själva från den usla hög dom själva ligger i och rätta till sina misstag!
Hoppas det fixar sig Bamsekramar
Jaha. Så här gör svenska staten för att knäcka människorna! Vilka djävla svin! Men oroa dig inte gumman, vi fixar det här på något sätt. Pappa brukar vara duktig men skrivelser till div. myndigheter. Ge inte upp, även om du får leva på bröd och vatten ett bra tag. Fast du vet väl att du får pengar av mig, ialla fall till basvaror.
Kramar, mamma.
Tack mamma! Suzy sa att hon kan skänka en påse makaroner varje vecka, så om du vill skänka ett knippe grönsaker och några burkar bönor så borde jag klara mig. :P
Fy f-n :(
Man tror ju de vet vad de pratar om, det borde de ju veta i alla fall.
Hoppas det löser sig, kram !!